The Project Gutenberg EBook of Gtiska rummen, by August Strindberg

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Gtiska rummen
       Slktden frn sekelslutet

Author: August Strindberg

Annotator: John Landquist

Release Date: January 24, 2015 [EBook #48060]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK GTISKA RUMMEN ***




Produced by Ronnie Sahlberg, Jens Sadowski, and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net from
images generously made available by Project Runeberg.






                           SAMLADE SKRIFTER
                                  AV
                          AUGUST STRINDBERG

                           FYRTIONDE DELEN

                            GTISKA RUMMEN

                              STOCKHOLM
                        ALBERT BONNIERS FRLAG




                            GTISKA RUMMEN


                      SLKTDEN FRN SEKELSLUTET

                                  AV
                          AUGUST STRINDBERG

                              STOCKHOLM
                        ALBERT BONNIERS FRLAG

                   Copyright. Albert Bonnier 1916.

                              STOCKHOLM
                    ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1916




                              INNEHLL.


   1.   Gtiska rummen          5
   2.   Palatsrevolutionen     20
   3.   Stor-borna            28
   4.   Redaktren             47
   5.   Kung Lear och Patern   68
   6.   En oklar situation     80
   7.   Moder-nringen         90
   8.   Nittio-talet          107
   9.   Ester                 116
   10.  Infr rdet           146
   11.  Den nye redaktren    168
   12.  Doktor Borg           176
   13.  Fru Brita p Stor    188
   14.  Majesttsbrott        215
   15.  P Operakllarn       233
   16.  Hos de dde           241
   17.  Frsoningsfesten      256
   18.  Nyrsnatten           277

        Anmrkningar          309




                           FRSTA KAPITLET.
                           Gtiska rummen.


Elektriska ljuset tndes i Gtiska rummen, och vaktmstare ordnade med
ett bord.

Tv herrar i frackar intrdde i detsamma och granskade med en blick
anordningarne, som de tycktes ha under sin uppsikt.

-- Det var inte i gr du var hr! sade den ena av arrangrerna, som var
arkitekten Kurt Borg, brorson till doktor Borg, kallad Den Frfrlige.

-- Nej, svarade mlaren Selln, jag har icke varit hr p 15 r, d jag
satt i Rda Rummet och filosoferade med Arvid Falk, Olle Montanus och de
andra. Kan du, som arkitekt tomta ut vrt gamla rum?

Arkitekten, som varit hr frr, stegade upp en trapez p flossamattan,
och beskrev det gamla sceneriet.

-- Ja, jag sger det, mente Selln; tiderna frndras, men vi ro oss
lika.

Han gjorde en gest t de grnande tinningarne och fortsatte.

-- Arvid Falk, ja; han kollaberade, som han skulle; lever han n?

-- Ja, lever mrdad, som de nyss mrdat vr Syrach, Rembrandtsonen, vr
bste man, antesignanen, som fll framfr linjen.

-- Och dessa mrdare ska vi vara tillsammans med i kvll?

-- Ja, ser du, festens freml r ju norrman, och man kan inte utesluta
hans gamla vnner frn Paris och Rom.

-- Nej, det frsts; men kommer farbror Borg hit, s blir det kanske
kalabalik.

-- Det vrsta r att Lage Lang, vr norrman, tror att det hr skall bli
en frsoningsfest. Tror du p en frsoning?

-- Nej, svarade Selln bestmt. Vi ha frskt, men det gr inte. Lundell
till exempel, han mottog kallelsen till akademien, fr att inifrn ppna
fstningens portar, fr att reformera och stifta fred; men s blev han
instngd, och nu mlar han som professorerna. Nej, tro dem inte! S hr
sger de: Kom till oss, bliv som vi; kom, ska du f Vasaorden, nr vi
ro kommendrer; kom och bliv under oss, s ro vi ver dig! -- Nej,
tack! Hllre utanfr, hllre nere p gatan och vara buse! Minns du
Lasses visa p Hrnan i Paris?

-- Ja, Paris! Och nu r vi hemma igen! Vad synes dig?

-- Jolmigt! Alldeles rysligt! Det str still i luften, och sekelslutet
gr in; man vntar nytt! Men vad?

-- F vl se!

En rrelse vid drren antydde att gsterna brjade infinna sig.

In trdde nu, fet, nyrakad, behandskad, professorn mlaren Lundell. Han
bar vasaorden p fracken.

-- Tag bort den dr s--n, sade Kurt Borg, och krokade ur stjrnan.

-- Nej, lt vara! protesterade Lundell godmodigt, van vid att man
skojade med honom.

-- Ja, men det r en skymf mot Lang, vr hedersgst, som, mera frtjnt
n du, inte har ngon stjrna. Vaktmstarne kan ta honom och oss andra
fr straffade personer, frstr du!

-- Inte!

Ny rrelse vid drren; konsul Isak Levi, fordom ledamot av Rda Rummet,
intrdde och skakade hand med Selln, Lundell och Borg.

Drp kommo gsterna gruppvis. En grupp akademister intrdde, som ett
moln kastar sin skugga ver en ng.

Med dunder och gny rakade Den Frfrlige doktor Borg in, arkitektens
ungdomlige farbror. Kastande stridslystna blickar omkring sig, hlsade
han till hger och vnster med ett glpord.

Dr kom damer och herrar, men man mrkte en bestmd skillnad, i det
akademisterna icke hade sina fruar med sig. Sllskapet var icke comme il
faut fr dem, och man visste att det taltes ett sprk hr, som pminde
om ren svenska. Drtill kom, att societeten icke fick fira en norrman
efter riksrtten, och att artistdamerna hade fasoner, som icke voro
salongsmssiga. Det taltes till och med om att artisterna hade sina
vninnor med sig, och som man icke kunde skilja p dem frn de andra,
voro misstag ltta att beg.

Slutligen intrdde en frejdig man, huvudet hgre n de andra. Det var
Lage Lang, nytidsmlaren med det stora namnet. Vnsll, rik, gstfri,
var han utanfr de svenska sndringarne, och han gick drfr oskadd
mellan eldarne, som han icke knde. Det var vnnen och artisten man
firade, men man ville ven ha en liten demonstration fr norrmannen; man
ville visa att nationen icke delade regeringens mening, d den
behandlade Norge som en ockuperad provins, och man ville i sin mn
bilgga det uppifrn pblsta hatet mot brdrafolket, vars vl icke
tillgodosgs, nr landet styrdes per telefon frn Stockholm, s som en
utgrd kan sktas av en bekvm frvaltare.

Drfr leddes hedersgsten straxt ut p balkongen, som ppnade sig ver
den stora folkfyllda musiksalen. Nr han trdde ut, knackades pgende
nummer av; och upp spelades: Ja, vi elsker.

Professorerna gjorde en sluten grupp, som hll sig inne, ty de hade p
knsel att det skedde ngot olovligt, som de inte borde vara med om.

Drp frdes gsten till bords! -- Det var en fransk cabaret-sup.
Framfr varje gst stodo sex ostron och en ppen butelj vitt vin utan
namn, alldeles som hos Laurent i Grez, och drmed var tonen given,
minnena vckta, och stmningen 80-talets, fastn man nu var inne p det
betnksamma 90.

Det behvdes bara ett nomen proprium fr att f eld i minnena.

-- Barbison! Marlotte, Montigny, Nemours! -- H! Eller: Manet, Monnet,
Lepage! -- H!

Inga tal hllos nnu, men alla talade p en gng; frid och frjd,
endrkt och gldje rdde.

Vid desserten steg stmningen till extas. Man kastade apelsiner ver
bordet, servetter flgo i luften, tobaksrken virvlade och tndstickor
slpptes upp som raketer; en guitarr trollades fram; Spadas visor
sjngos med kr. Det var signalen till konvenansens upplsning;
professorerna rckos med och blevo unga; de hktade av sina
ordensstjrnor och utdelade dem med ppna hnder; p Sellns rygg hngde
vasaorden och en vaktmstare hade ftt hederslegionen p axelklaffen.

Slutligen knackades i bordet. Doktor Borg talade:

-- Vi ha druckit vlgng t vnnen Lage Lang, och t artisten, nu vill
jag dricka fr norrmannen: Ni ska inte tro, att jag lskar norrmnnen
med deras bondskryt och stora thvor; jag r sjlv gift med en norska,
som ni vet, och det r ett djvla folkefrd; men jag lskar rttvisa;
jag vill icke se en stursk nation frdmjukad av att lna vr kung sex
veckor om ret, och jag vill icke ha ngon intimitet med ett frmmande
folkslag, som har en annan utveckling n vi; jag vill icke se norrmn i
svenska riksdagen rra i vra angelgenheter och sga nej till allt,
liksom polacker och elsassare i tyska riksdagen; jag vill ha fred med
grannarne, och den freden kan endast vinnas genom skilsmssa, som i ett
olyckligt ktenskap. Ni skrmmer inte mig med ryssen, ty fria norrmn
och fria svenskar ro starka genom en frivillig allians, men svaga genom
en dynastisk union, som icke r ngon union; Norge r nmligen de facto
ett kronland som Bhmen r till sterrike, och r farligare som sdant
n som allierat; svenska regeringens politik r en svekets, och daterar
sig frn heliga alliansens tider, d folkrtt och billighet lades undan;
man har skt vcka hat mellan brdrafolken, men ve dem som sdan
sndring skt fr att f hrska! Ve dem! -- Oss, som arbetat p samling
och frsoning, kallar man fosterlandsfrrdare. Dem som s kallat oss,
kallar jag fhundar! Dr han I ordet! -- -- -- Lage Lang, tag min
vlgngsskl fr ett fritt Norge, utan vilket icke ett fritt Sverige kan
finnas, och ett frsonat!

-- Ett fritt Norge! Lage Lang!

Professor Lundell begrde ordet, men nr han brjade med ryssen,
Kiel-freden, och frhandlingarne, tilltog pratet s att han drnktes,
tills slutligen sllskapet avbrt honom med Norges bste.

Nr Lage hade svarat, reste man sig frn bordet, och en karneval vidtog
av sig sjlv.

Smgrupper avsndrade sig dock fr samsprk, och ute p balkongen hade
konsul Levi, Selln och Kurt Borg slagit sig ner.

-- N, det drar ju jmnt i kvll? sade Levi, tror ni det rcker?

-- Nej, svarade Selln; det r bara vapenvila.

-- N, vad gr de er fr ont d, professorerna?

-- Det kan ni inte dma om, ni utanfrstende. De hindra, de bilda
allmnna meningen, de kvva; fr vrigt ro vi som tv fientliga
stammar, och jag tror att det skall vara strid, annars skulle alla mla
lika, och d blev det kinesisk konst, som str stilla och grs med en
borste ver ett uthugget mnster. Fr vrigt: strid utvecklar krafter
och hller andarne vakna.

-- Javl, invnde Isak Levi, men efter utkmpad strid sluter man fred.

-- Om villkoren ro antagliga, ja! genmlte Kurt Borg; men de ro icke.
De begra underkastelse, och det kan icke beviljas; de begra bara ens
sjl och ande ... och allt! Vi som strva tillsammans ro intet parti,
men vi knna samhrighet, ro som slkt, av samma rs grda, och de
andra ro ... jag vet inte vad det r fr folk; p mig verka de som
dmoner, dem jag hatar som ett positivt ont; nr gudar bli fr gamla bli
de till dmoner, och de hr anse sig nog vara gudars avkomlingar, ty de
ro till med Guds nde, tnka och tala med Guds nde, och nr de handla
ortt beropa de sig p Guds nde. Jag frstr dem icke och de frst
icke oss.

-- De ro bromsar, som ska reglera farten, ser du, invnde Levi.

-- Ja, tack, men d r jag hllre lokomotiv, med strre gagn och strre
ra.

Nu intrdde Lundell p balkongen frande en akademisk artistfru, som
frirrat sig till det rysliga sllskapet.

P musikestraden drnere sjng just nu en italiensk sngare ett
glansnummer som elektriserade; och under festruset fll det frun in att
kasta en ros t sngaren. Men avstndet var fr stort; blomman snkte
sig som en meteor och stannade i vsten p en herre vid ett marmorbord.

Den ensamme gsten rullade just en cigarrett d rosen fll i hans famn;
han stannade i gesten, tog rosen och tittade upp t lktaren.

-- Det r Syrach! utropade Selln, och alla p balkongen nickade t
enslingen, som bar en rd fez p huvudet och var ngot bizarr i sin
kldsel.

Men Syrach syntes icke knna igen ngon enda av sina gamla vnner, utan
satte rosen i knapphlet, fortsttande med cigarrettrullningen.

-- Han knner icke igen oss! utbrast Selln. Ska jag g ner och hmta
honom?

-- D gr jag min vg, sade frun kort, och jag beklagar min ros, som kom
p en s smutsig rock.

-- Ja, g du Augusta, avbrt doktor Borg, som kommit tillstdes; det r
ingen som har bjudit dig hit, fr resten.

-- Hr nu Borg, infll Lundell ...

-- Hll du mun, avklippte doktorn, den som sitter dr nere utslocknad,
skulle varit frste man hroppe i kvll om inte du och vederlikar
blandat giftbgaren t honom; och du r inte vrd att bli spottad i
synen av honom en gng; nej, fr ni tog ran, brdet och sjlvknslan av
honom, den gngen du vet!

Drp vnd till Selln:

-- Lt Syrach sitta i sin drmda vrld; dr har han det bttre n vi
anar, och han knner fr vrigt icke igen oss!

Lage Lang kom till; nr han fick se sin gamle vn, blev han ursinnig och
ville utbringa ett leve och ett hurra fr vr strste mlare, men detta
avstyrdes lyckligtvis, ty dels skulle polisen ha tillkallats, dels fanns
ingen i salongen som knde mlaren, om icke mjligen ssom en fjoskig
och frfallen mnniska, vilken gjort sig bemrkt p gatorna med sin rda
fez och sina besynnerliga tbrder.

Syrach fick sitta; han satt nu med blickarne lyftade ver folksamlingen,
liksom han icke sg dem, utan skdande fjrran uppt umgicks med sina
drmbilder dem han icke kunde visa andra.

Det blev frstmning i Gtiska rummen, och det drog ihop till skvder.
Men innan det brt ut, hade professorerna avlgsnat sig.

Molnet lg kvar; gldjen att kunna blsa viktoria grumlades vid
rknandet av dde och srade; och Syrach var icke ensam bland fallne.

Slutligen tystnade musiken ute i salongen; det blev midnatt, och den
stora salen lg de insvept i en bl sky av tobaksrk. P det lilla
marmorbordet, dr Syrach sutit, syntes en blodrd flck. Det var rosen,
i vilken den verknslige mannen slutligen vdrat fienden, och som han
ltit ligga.

Uppbrottet skedde, och hedersgsten fljdes ner. P gatan stod ett
lysande ekipage med en jgare bredvid kusken. Jgaren hade plymer i
hatten och hirschfngare vid sidan.

-- Vem r s fin, s han ska ka i sjuglasvagn? frgade Selln.

Jgaren stod vid den ppna vagnsdrren och slppte in den store Lang.

-- Jo, det r jag! sade Lage; jag bor hos min kusin i norska
ministerhotellet, dr ni ro bjudna p middag i vermorgon, hela rasket.

Den gamla bohmen hurrade; och p en vink av norrmannen verfylldes
vagnen, som satte i vg till Blasieholmen. Doktor Borg hade tagit
jgarens trekantiga hatt och hirschfngare samt ville ovillkorligen
kommendera manvern som han sade, det vill sga f tmmarne i hand och
kra till Stallmstargrden.

-- Akta dig! skrek Isak Levi.

-- Jag ska inte bli medicinalrd! svarade Borg. -- Och troende sig vara
p sin kutter, ropade han:

-- Skota! -- Klart att vnda! Fullt!

Men i det samma krde kupn in p grden till ministerhotellet.

Borg ville ha ner varor p grden, men fastn norrmannen tyckte det vara
reson, avstyrdes dock upptget av de andra; och det blev d farvl
slutligen.

Drp brjade nattvandringen, den sedvanliga efter en fest, d man vill
sga allt som blev osagt drinne.

Allts stamtruppen: doktor Borg, Kurt Borg, Isak Levi och Selln, togo
frst kerna och tittade p slottet, som man brukar.

-- Ja, dr r slottet! sade Kurt, arkitekten; det str sig, det.

-- n s lnge, ja, invnde doktorn; men nr riksdagshuset kommer i
granit p Helgeandsholmen, s krossas teglet droppe.

-- Varfr inte; det r ju tidsandan, infll Levi. Regeringen sitter ju i
riksdan numera, men varfr, vet ingen; grundlagen sger att konungen
ger vlja sina rdgivare, men nu r det Karl Ivarsson som vljer dem.

-- Du r galen!

-- Nej; Karl Ivarsson bestmmer utskottsvalen och besluter sledes nr
ministrarne ska avg. D r det vl han som r regenten.

-- Hr nu, hr ska nya operan st, avbrt Selln, som inte tlde
politik.

-- Ja, det skall bli opera; vad sger riksdagen om det?

-- De vill inte ha ngon majoritetsopera, utan den fr bli en
kommunalopera baserad p Lagerlunden och bottenvningen.

Drefter tgade de; ver Norrbro, Myntgatan till torget.

-- Dr str Riddarhuset kvar! sade Selln.

-- Ja, och jag var med nr det stngdes, infll doktor Borg. Tnk vra
store mn frn sista plenum! Den strste av de store; sdant slut! Falk
fick han, fr han vdrade opp honom!

-- Och dr r Riddarholmskyrkan; med Carl den tolfte och allting!

-- Du menar Gustav Adolf, fast du inte trs sga't.

-- Aprop Gustav Adolf, vet ni att det hr lilla gravkoret heter
Vasaborgska, och dr ligger hans son med Margareta Cabeljau?

-- Ja, det r ju en smaklshet; men har ni inte sett gubben Cabeljaus
gravsten ini kyrkan? Jag har inte sett den, men den str i en
beskrivning om kyrkan. Det r s man vrdar vra stora minnen! De kunde
grna trolla bort de dr Cabeljauarne!

-- Jag lste hromdagen hur man rafistulerade i Saint-Denis 1793, d
alla konungagravarne ppnades och lnsades, upplyste doktorn. Dr var en
del intressanta fysiologiska rn att gra. Ludvig den femtonde var till
exempel bara som ett svart ruttet stinkande tjrpreparat ...

-- Hr nu, medan vi hller p att bli krksamma, vill ni inte g och se
p min krka, sade arkitekten Borg; jag har visserligen inte byggt den
men jag har restaurerat den; nycklarne br jag i fickan, och Isak skall
f spela p orgeln om han vill.

Detta var i doktorns stil, och nu vnde man om p sina spr fr att se
p Kurts krka, som den kallades.

Nr de fyra hade intrtt i templet, som lg i halvmrker, endast svagt
belyst uppe i valven frn gatlyktorna utifrn, blevo de motvilligt
imponerade av byggnadens storlek och valvens skna linjer; de togo av
sig hattarne och gingo tysta framt altaret.

-- Det r tjugo r sedan jag var hr, brjade doktorn; och jag knner
inte igen mig. Var har du altartavlan?

-- Den r weg, svarade Kurt. Nu ha vi tabernaklet i stllet,
skdebrdsbordet och den sjuarmade ljusastaken.

-- Det r ju gamla testamentet, sade Isak.

-- Vi rkas igen allts, svarade Kurt Borg.

-- Och hr! Vad r det hr fr slag?

-- Det r dopkapellet eller baptisteriet.

-- Och s har du mlat figurer p vggarne ...

-- Jaa, det r katedralens stil ...

-- Och predikstoln r degraderad!

-- Efter som hgaltaret r det aldra heligaste.

-- r du katolik, din hundra?

-- Inte ett spr, men katedralen r katolik; protestantismen har ingen
kyrklig stil uppfunnit, emedan den saknar positivt innehll.

-- Det r kostligt i alla fall att se hur ni restaurerar katedraler; ni
terstller dem i deras ursprungliga sknhet, sdana de voro fre
reformationens skvlingar. Akta er att ni inte grver opp katolicismen.

-- Ja, hr leker de lite var med katolicismen, alldeles som p Atterboms
tid. Kyrkoherden sjlv, en vldig pokerspelare fr resten, har lnge
varit misstnkt som krypto-katolik, och han, jmte ett prstkotteri har
haft p frslag att ndra kulten och f lite mer sknhet i den. -- Det
brjade eljes p 70-talet med upptckten av vra gamla missaler och
breviarier, vilka hittades som omslag om handlingar i kollegierna,
restaurerades och gvos ut bitvis. Dr kom i dagen bland annat
Sequentier till vrt nationalhelgon Sveriges skyddspatron Erik den
helige. Kapellmstar Norman satte musik till Brigittas Rosa rorans;
Wirsn gick och frluktade sig p rkelsen i Sienas katedral; och
professor Bystrm verkade fr kyrkomusikens restaurering p gammal
grund; Stenmuseum samlade de gamla altarskpen; Vadstena kloster
terstlldes och Brigitta blev nstan ett Lutherskt helgon; Uppsala
domkyrka renoverades och mlades, och rkebiskopen for till Rom, skakade
hand med pven, som ppnade Vatikanens bibliotek fr kttaren. -- N vad
r det fr farligt i det? Det tyder ju p en frsoning mellan modren och
sonen, och det r ju vackert nr frnder smjas, i synnerhet nr de ro
kristna mnniskor bda, och endast dogmernas frgngliga verk str
emellan dem.

-- Ja, sade doktorn, det dr intresserar mig s litet, fr jag r visst
hedning; min morfar lr ha varit neger, och jag hr icke till detta
frahuset; det r mig icke fientligt, men det r mig frmmande.

-- Fr dig ja; men lutheranerna skrika i korus med pastor primarius i
spetsen; frsoningslrans tolkar tjuta, nr de f hra talas om
frsoning mellan beknnelserna. Svaga kril, som spricka bara de f se
nytt vin!

-- r det sant att Falk blivit katolik?

-- Det r lgn; men lutheriet har gripits av en sdan panik, att de
brja se katoliker verallt, ja de se jesuiter till och med, fast jag
inga sett. Jesuiterorden r ju upphvd av flera pvar, men nd ses de,
alldeles som jesuiterna sg frimurare frr i vrlden. De kallar mig
jesuit ocks, mig!!! mig!!!

-- Det syns vara med kyrkorna som med synagogan, infll nu Isak.

-- Vad r det med synagogan? frgade doktorn.

-- Jo, den r som ett snckskal, ur vilket djuret krupit ut och dtt.
Det r bara ett tomt hus, i vilket det susar helt svagt som ett minne av
ett brusande liv.

-- Det har du rtt i, Levi; men vad r det fr nya bastrummor som hras
i vrlden?

-- Du menar armisterna? infll Kurt. Det r internationella kristna,
synkretister, som ppna sina tempel fr alla Kristi beknnare. De ha
ingen teologi, ingen kakes, inga fixerade former, ingen skillnad p
katoliker och protestanter; det r levande kristendom med tro _och_ goda
grningar. Detta lilla _och_ r bindestrecket mellan de sndrade
kyrkorna, som stredo om _antingen_ tro _eller_ grningar.

-- Vad r du fr slag? frgade Selln slutligen.

-- Det vet jag inte! -- En kristen fritnkare, kanske; kristen, drfr
att jag r fdd av kristen slkt, fritnkare, drfr att jag icke kan
sluta mig till ngot erknt kyrkosamfund.

-- r du kristen?

-- Ja, lika mycket som Isak r jude, och morbror Borg r hedning, lika
mycket eller lika litet.

-- Nu vill jag ha musik, avbrt doktorn; Isak skall spela Bach, och jag
skall trampa!

Till all lycka var orgellktarn stngd, och Kurt hade icke nyckeln.
Detta retade doktorn, som i feststmningen terfallit tillbaks i Rda
rummets dagar, och fordrande en frfrlig kraftutveckling, anhll han
att f nycklarne till tornet, ty han ville upp och ringa samman med
storklockan. Sedan ven detta frslag strandat, gick han ut och skildes
vid en droskstation.




                           ANDRA KAPITLET.
                         Palatsrevolutionen.


Redaktr Gustav Borg, ldre bror till doktorn, satt vid sin morgoncigarr
p byrn och vitjade brevldan. Brevldan r en underlig ting, ty det r
posten, som avhmtas i en sluten blecklda, till vilken redaktren har
nyckeln. Denna lilla lda innehller redaktionens hemligheter: genmlen,
insndare, suppliker; de anonyma breven, de ovettiga brevkorten; och den
uppkom just med anledning av de ppna brevkorten, som lstes av
vaktmstaren och andra underordnade, vilket gav dessa missaktning fr
redaktren och tidningen, och ett vertag grundat p frtrolighet.

Det hade fordrats lng vning fr chefen att icke falla i raseri var
gng han ppnade ldan; ett svettbad kostade det visserligen, men han
hade slutligen ftt en sdan teknik i brevppningskonsten, att han
straxt sg p stil, underskrift och dylikt, om han behvde lsa eller
kasta i korgen.

I dag gick det lite trgare dock, ty fr frsta gngen i tidningens liv,
mottog redaktren ppna brevkort med berm och tacksgelser frn
hgermn, familjefder och samhllsbevarare, drfr att han i grdagens
nummer tagit till vapen mot socialismen.

Gustav Borg var nmligen fdd omkring seklets mitt, och han hade levat
till 1890 p 40-talets liberala ideal, nmligen: konstitutionell monarki
(eller republik hlst), religionsfrihet, allmn rstrtt,
kvinnoemancipation, folkskolor, rysshat o. d. Han hade varit med och
sett representationsfrndringen 1866 och trott p det Tusenriga rikets
ankomst. Men det kom inte. Det man hade trott sig kunna rkna ut,
befanns vara missrknat. Vid nyvalen 1867 visade sig nmligen fljande
bizarra resultat: Adeln, som frr utgjort en fjrdedel av
representationen, hade _vunnit_ och befanns nu utgra en tredjedel,
trots det att Riddarhuset var strtat. Prstestndet var reducerat frn
en fjrdedel till en trettifjrdedel. Vrt pvedme hade sledes
frlorat sin vrldsliga makt. Borgarstndets numerr var nedsatt frn en
fjrdedel till en sjttedel; och bondestndet behll sin fjrdedel, men
hade vunnit i makt nd, genom tvkammarsystemet.

Riddarhuset var visserligen strtat, men den frsta kammarens majoritet
utgjordes av mbetsmn och sedan av herrgrdsgare, mestadels adelsmn.

Det var sledes en riksdag som i gamla Rom, med patricier och plebejer,
stort taget. Vid nrmare pseende befanns visserligen plebejerna ha
vertaget, och det mste gldja en liberal; men vid nd nrmare
betraktande uppdagades, att plebejerna voro konservativa.

I denna babyloniska frbistring frlorade Gustav Borg huvudet. Hans
ngot abstrakta frestllningar om politik, frledde honom tro det
riksdagen skulle sysselstta sig med statsrttsliga teorier, d den ju
hade till uppgift att srja fr medborgarnes behov just nu. Han hade
ftt in huvudet i sin egen snara, d han alltjmt frfktat flertalets
rtt, och nu sg det folkvalda flertalet sitta vid styret. Sverige var
d ett kerbruksland, och drfr sutto kerbrukarne i majoriteten. Det
var logiskt; och bnderna voro nu i tur att f sina ldre klagoml
upptagna, gamla orttvisor beivrade. S lngt kunde han g med. Men nr
samma majoritet ville lagstifta i kulturfrgor, bestmma vad nationen
skulle tro och tnka, hur ungdomen skulle uppfostras; och nr de ville
kasta i fngelse dem som arbetade p framtiden, d mste han gripa in
och dra blankt mot sina plebejer. Men drmed kom han i strid mot sig
sjlv, och brjade vackla.

Faktorernas mngfald invecklade berkningarne; ty nr han sg
konungamaktens frsvagande genom nya statsskicket, kunde han icke
underlta att stdja plebejerna, trots deras sparsamhet, ofrdragsamhet
och trghet. Det fanns gonblick, d han sg Frihetstiden terkomma.
Riksdagen fockade ju konungens rdgivare; bnderna hade tillsatt
utskotten innan valen skedde i kammaren; motioner om indragningar p
konungens apanage terkommo ttt och ofta, och man diskuterade
prinsarnes hovhllning.

-- Nu r vi inte lngt frn namnstmpeln! sade redaktrn i ett
gonblick, d han sg ljust.

Alla ldre politiska begrepp upplstes, och det kokades en stor byk dr
blaggarn och kammarduk rkades, och det var nstan omjligt skilja svart
och vitt, mitt och ditt. Man stod infr den stora paradoxen: de
konservativa plebejerna ha dock strtat konungamakten, och denna
tredubbla sjlvmotsgelse verkade som en elektrisk l: man kunde inte ta
i den med hnderna, dels drfr att den var hal som en l, dels drfr
att den var laddad. Man fick slag om man rrde vid den, och den slog ut
t alla hll, t hger och vnster, oppt och nedt.

Det var d det nya kom och frmdde mnniskorna att tala om ngot annat
n bnder. Det var den s kallade sociala frgan; samhllets grundvalar
granskades och befunnos bristflliga av lder och fukt, s att man icke
tordes bygga vidare p dem, av fruktan att huset skulle ramla in.

Den panik, som d uppstod, grep frst de vre. De vre, de lttaste, som
drfr flutit uppt; de vre, de svagaste, som drfr skt skydd och
std druppe, blevo naturligtvis de rddaste. Men fruktan spred sig, och
en vacker dag voro de stridande, de vxande, de liberala ocks rdda.
Man hade nmligen brjat diskutera familjen, och funnit den fr trng
fr individuellt och personligt vxande liv. Nr nu de gamle menade att
samhllet var grundat p familjen, s ansgo de samhllet hotat. Men nu
r icke samhllet eller staten grundat p familjen, ty staten har icke
alls ngon likhet med ktenskapet, utan staterna uppstodo genom fria
_mns_ frbund till gemensamt skydd. Det gjorde ingenting, man gick p
med sin familj som samhllets grundval. Och det halp icke att man
invnde: m vara att familjen r grundvalen, men nr grundvalen icke
hller lngre, s mste vi lgga ny grund p annat stlle och bygga
nytt.

Vid granskningen av begreppet familj, fann man ut, att tv mnniskor i
den numera s hastiga utvecklingen icke kunde svra p stadigvarande
sympati fr hela livet, utan vilken makars samliv blev outhrdligt. Det
starkt framtrdande personlighetsstrvandet motsade msesidig
underkastelse; kvinnans uttrdande i arbete och offentligt liv hindrade
familjelivets utveckling och barnens uppfostran hemma. Erfarenheten hade
ju visat hur skilsmssornas antal kades; och denna djupt smrtsamma
operation ville de gamla p sitt obegripande stt tillskriva lttsinne,
ehuru parterna i mlet nog visste att det endast var fr att rdda sina
personer, som de flydde det vrsta av allt, slaveri. Sedan drtill
barntrdgrdarne och skolorna tagit hand om barnens uppfostran, bortfll
uppfostran i hemmet. Hemmet hade ju fr vrigt endast varit ett
tillhll, dr alla odygder blomstrade; och uppfostran brjade i skolan,
fortsatte i kasernen och brjade om p allvar ute i livet.

S ungefr formulerades anklagelserna mot familjen. Och det var d som
paniken grep ven en s stark man som Gustav Borg.

I gr hade han sjlv skrivit en ledare mot de samhllsupplsande; och i
dag hade han mottagit de konservatives hand till tack fr hjlpen.

Med sin son Holger, sekreterare i redaktionen, hade han dagen frut haft
en stormig frklaring, varvid denne hotat att avg. Frn doktor Borg,
brodern, hade han ftt en telefon med lfte om besk; och det var denne
han nu vntade, icke utan en viss oro, ven framkallad drav att
tidningen blivit tersnd frn en mngd prenumeranter.

                   *       *       *       *       *

Den vntade kom; doktorn intrdde oanmld hos sin broder, och brt ut
med detsamma:

-- Vad har du gjort?

-- Jag har skrivit efter vertygelse mot era osedlighetspredikningar.

-- Din vertygelse borde vara grundad p bestende fakta och prvad av
erfarenheter, men det r den icke; ngra predikningar eller predikare
existera icke, ty de som skriva om familjen meddela endast sina
upptckter och rn; de sga s hr: s och s visar sig utvecklingen g
fram, s och s har familjelivet urartat p den sista mansldern, och
hemmet har visat sig vara en skola fr despotism, sjlviskhet, hyckleri.
De meddela sledes endast faktiska upplysningar och predika inga
teorier.

-- Men du, som har dttrar sjlv, du gr med p dessa lror?

-- Jag r lika mn om mina dttrar som du, och jag lr dem ingenting; ty
jag vet ingenting i denna punkt; men jag frhller mig avvaktande och
observerande, jag tror mig redan ha mrkt att mina barn ro fdda med
andra ider n jag; blygsamheten frbjuder oss att tala om det, drfr
r det gott att det skrivs; det tryckta ordet r tyst och srar ingen.
Men det skall jag sga dig, att jag liksom du r beredd p -- allt! D
jag vet att jag ingenting kan gra t det, ty rd knner du vad de ro
vrda, s tiger jag och tnker: kanske det skall s vara; kanske de
frst det bttre; kanske detta r vgen till det nya samhllsskicket.
De unga, som kmpa fr sina nya ideal, f nog lida fr de frsta
frsken; mnga skola falla, och mnga drfr falla av; men tidens flod
lper utan att hra oss till rds, och jag skall icke gra frtvivlade
frsk att hejda den. -- Emellertid, sedan du nu vnt emot oss, har du
frstrt tidningen. Som aktiegare och direktr uppmanar jag dig att
avg, och lmna platsen t Holger, din son.

-- Jag, avg? -- Aldrig!

-- Gott! d gr Holger och jag en ny tidning!

-- En ny tidning gr icke!

-- Jo, en ny tidning, som hller frgen, och som upptager dina vergivna
traditioner, den gr.

-- Du menar en ensidig partitidning, vilken behandlar sina motstndare
som nidingar.

-- Nej, som fiender! Medan bataljen pgr, fusiljerar man den soldat,
som brjar underhandla. -- Har du inte mrkt, att om man gr ett
medgivande eller sger ett gott ord t fienden, s jublar han t
underkastelsen. Goda ord och artigheter komma eftert, vid fredsslutet.
-- Betrakta dig nu som en fusiljerad desertr och avg.

-- Aldrig!

-- D ruinera vi dig med en konkurrent!

-- Det r en bror som talar s!

-- Ja, en hederlig bror, som icke hyllar nepotism eller mannamn, som
stter rttvisan ver brorsklen, och det allmnna bsta ver det
enskilta.

-- Du har glmt att du frlorar dina pngar om du strtar mig!

-- Det har jag inte glmt, men jag har mera pngar n du tror, s att
jag icke blir ruinerad. Du fr betnketid tills i morgon klockan 12.
Adj! ...

Doktorn for ut genom drrn, och redaktrn var ensam kvar med sina tunga
tankar.

Avsatt, kastad p sophgen som uttjnad, han, vilken varit med om den
stora materiella nydaningen efter 1850. Han mindes frsta jrnvgsbiten
1852; erinrade telegrafens ppnande 1853; den frsta gaslyktan 1854; det
frsta frimrket 1855, och han hade varit med om telefonen och
elektriska ljuset p 80-talet. Men av hans ungdoms politiska ideal hade
som vanligt endast ngra blivit frverkligade, de flesta hade frintats
och frsvunnit som slsd fallen i diket; ngra hade realiserats p ett
annat stt n han drmt sig, och haft motsatta fljder n de berknade.
Under tiden hade kommit nytt, som han icke frstod och som han fruktade.
Han frstod slunda icke den stora arbetarrrelsen, ty han hade icke
mrkt, att landet p dessa fyrtio r glidit ver till att bli ett
industriland ifrn att ha varit kerbruksland; han kallade
arbetarpartiets ledare fr agitatorer och anarkister, ehuruvl de just
arbetade fr lagstiftning och ordning inom de nnu oordnade massorna.
Han frstod icke ungdomens strvan till frihet och ansvar,
sjlvverksamhet och sjlvbestmmelsertt, och drfr fll han. Det var
ju tragiskt, ty det var ohjlpligt detta att tiden satte en grns fr
mnskoandens mjlighet att vxa; och han fll icke fr egen skuld, utan
fr livets lagar.

Att sonen skulle eftertrda honom, hade han ju alltid tnkt sig, men att
han skulle undantrnga honom och p detta stt, det var vrre n all
livets bitterhet.

                   *       *       *       *       *

Han stngde sitt skrivbord och gick ut fr att resa till landet och
tnka ver det beslut han skulle fatta. Sedan ngra r hade han nmligen
besutit en lantegendom i skrgrden, dr han levde strre delen av ret
med sin familj.




                           TREDJE KAPITLET.
                             Stor-borna.


Redaktren Gustav Borg stod p frdck av den lilla skrgrdsngaren som
gick till Storn dr han hade sin egendom; men i sin uppskakade
sinnesstmning hade han nskat sig vara osynlig, eller i ndfall blind
och dv.

Tv frmmande herrar befunno sig i hans nrhet, och han mste hra p
deras dialog.

-- En grann stad r det i alla fall Stockholm, men verkar dock som en
dekoration, ty den r fr stor och lysande fr att representera ett de
land.

-- de?

-- Ja; jag har nyss fretagit en inspektionsresa genom hela Sverige, jag
r nmligen inspektr fr ett livfrskringsbolag; och jag drog igenom
provinser utan att se mnniskor; jag satt sjlv femte man p tg; det
var ddstyst p stationerna. Kom jag till en stor stad, s var den
befolkad av mbetsmn; ibland en landshvding, en biskop, en verste,
med en stab av borgmstarn, rdmnnen, postmstarn, telegrafkommissarien
-- och ngra handelsmn.

-- Men folkmngden har ju vuxit till fem millioner?

-- Visserligen; men av dessa fem millioner ro endast en million mn
mellan 20 och 55 r. Tv och en halv million ro barn och hustrur utan
yrke. Men denna million vuxna arbetsfra mn skola frsrja dessa tv
och en halv millioner improduktiva, och de skola dessutom fda 170,000
mbetsmn, utom militren som rknas till 133,000. -- Du hr jag har
reda p mina liv som en sann livfrskrare.

-- Ha vi 170,000 civila mbetsmn?

-- Ja, vi ha 67,000 post-, telegraf- och jrnvgstjnstemn, 27,000
civila mbetsmn, 28,000 prster med bitrden, 38,000 lrare, 17,000
kommunala mbetsmn.

-- Det r ju orimligt.

-- Ja, men det r s! Jag kan inte hjlpa't; och det r ingen hemlighet,
ty det str tryckt i Sveriges officiella statistik. Men det vrsta r
utvandringen! Sedan jag gick in i bolaget 1866, har 780,000 mnniskor
utvandrat.

-- Sju hundra tusen?

-- Ja; p fyra r mellan 66 och 70 utvandrade 100,000. Nr det sen
sjnk, s skrnade patrioterna och sade: se nu att det inte var farligt!
Men s kom 1881 och 85, d 175,000 utvandrade. Och s kom 86 och 90 d
200,000 utvandrade.

-- Va sa patrioterna d?

-- Ingenting! Jo, de brjade samla sina suvenirer p Skansen och byggde
ett museum i frknslan av slutet.

-- Varfr utvandrar man; r det fattigdomen?

-- Nej, svarar man, det r icke fattigdomen.

-- Vad r det d?

-- Folkhgskolelrarne -- det r ett konstigt folk m du tro -- de
pst, att det r brist p krlek till fosterlandet, men hur denna brist
uppsttt sger de inte. Jag har en gng svarat en sn dr uppfdare: hur
skall man kunna lska ett land, vars jord tillhr utlndingen? Du vet
ju, att svenska jorden r pantsatt i utlandet fr 226 millioner, att
kommunernas skuldsttning r 175 millioner och statens obligationsskuld
r 287 millioner. Vrt land r pantsatt, skall s bli sjunger man
numera i vissa klubbar. Nu parerar man vanligtvis hypotekslnen med
sparbanksmedlen. Men sparbanksmedlen ro utlnta till lika mnga
vigilrer, och sparbanksmedlen lyftas successivt av utvandrarne, som
reserverat dem till ngbtsbiljetten. Statsobligationerna pareras med
jrnvgsmaterielen, men det r oriktig bokfring, ty skenorna och
lokomotiven skulle st p inventariet.

-- Men kommunikationsmedlen ro produktiva krafter.

-- Javl, det r landsvgarne ocks och vattenlederna med, men de ro
icke kapitalfrmgenhet. Olyckan r att av vra 27 tusen civila
mbetsmn det inte finns _en_ bokhllare; ehuruvl, vad skulle det
hjlpa i en stat, dr staten och de enskilde leva ver tillgngarne.
Staten skulle utskriva skatter efter frmga och icke efter behag. Men
nu; man sger bara: det skall vara en arm, och s tar man ut en halv
milliard. Tnk dig en halv milliard, som skall pungas ut p tio r!

-- Men utvandringen? Vad menar du om orsakerna?

-- Svenskarne vantrivas; det r jolmigt det hela; de ha trkigt att
sitta ensamma i debygderna; de ha ingen knsla av samhrighet, emedan
nationen icke r ensartad. Hela adeln, ver- och medelklassen ro till
strsta delen invandrade utlndingar dolda under svenska namn. Dessa
bilda en feodalstat av mbetsmn, som uttaga sina lner av heloterna.
Att bli mbetsman och f pension, det r ju varje bttre persons
ideal. Universiteten ro bara skolor fr mbetsexamina och ett av
universiteten har lika mnga docenter som studenter i en fakultet.
Studenterna st kvar som ett privilegierat stnd av konservativa pojkar,
vilka representera nationen vid suptillfllen (undantagande orknade).
Men det finns annat ocks som sndrar. Det r den gamla
provinspartikularismen, och den synes n i nationerna vid universiteten,
dr all gammal drgg samlas. De avundas och hata varandra, och
prsterskapet srskilt r vid befordran bundet vid provinsen genom
indigenatsrtten. I mbetsverken ser du, att om presidenten till exempel
r smlnning, s blir det straxt en invasion av smlnningar i det
verket; och i huvudstaden finns det gillen, dr provinsialerna rota sig
i hop att befordra gemensamma intressen; i riksdagen sitter man
placerad efter provinserna, och i Svenska Akademien intogs man en tid
efter sydsvensk indigenatsrtt, s att man kallade, p skmt frsts,
det lysande institutet fr Sknska Akademien. -- Ja, det r s mycket
moj, som hr gr livet odorvigt. Ingen knner sig hemma hos sig; var och
en r fiende i fiendeland; att utrtta ngot vgar ingen, ty han blir
hindrad; den enda energiyttring man sprar r den d ngot skall
hindras. De som vilja gra ngot, mste ska ett annat land, och drfr
utvandra de energiska, men hindrarne stanna! Det r fr djvligt!

                   *       *       *       *       *

Det brjade blsa vid Blockhustullen, och redaktren skte sig ner i
aktersalongen. Dr fann han en sovande herre, som vnde ryggen ut; p
den kolossala bredden sg han straxt, att det var svgern, kyrkoherden i
Stor, den han icke var angelgen att trffa nu. Drfr fljde han
exemplet, stjlpte sig p andra soffan vis--vis, och lade ryggen utt.

                   *       *       *       *       *

Emellertid och medan svgrarne sovo i aktersalongen sutto doktor Borg
och hans svgerska Brita, redaktrens hustru, uppe i rkhytten och
sprkade. De visste nog om de andras nrvaro p bten, men de voro icke
angelgna att rka dem.

-- Hr mste bli en krasch! fortfor doktorn, och du Brita skall kasta
bomben!

-- Ja, min vn, svarade frun med det mest vlvilliga tillmtesgende,
jag har kastat mina bomber nu i s mnga r, att jag fr lov ta till
dynamiten. Gustav r med sina gammalliberala meningar vr vrsta fiende;
han frstr ingenting av det stora som nu sker i vrlden; han var
visserligen med om teorierna en gng, men nr det gller att frverkliga
en enda tanke, ett enda av hans ungdomsideal, d sviker han.

-- Alldeles: drfr mste vi binda opp svansen p honom; han skall avg
och lmna chefsskapet t din Holger mot en viss arrendesumma; vill han
fortfara skriva i tidningen, s m han, men under censur av chefen.

-- Bara inte Holger r fr bldig! Trots sitt ingenjrssinne har han
nnu sina rvda svagheter ...

-- Dem skall jag nog plocka bort, och du, som r absolut knslols, kan
hjlpa till. Vi skola ing ett frbund, du och jag, s blir det ngot
utrttat.

-- Ja, svarade Brita med sin sorglsa mnniskovnliga min, men d mste
vi kompromissa. Du skall vara med om min kvinnosak.

-- Det vet du jag r, s lngt rttvisan strcker sig, men orttvisor
gr jag icke med p. Jag r med om din kamp fr tjnstefolkets
mnniskortt, fr arbeterskors lnevillkor, fr flickornas frigrelse
frn sysslolshet och flrd; jag r med om fria frbindelser med laga
ansvar; men jag r icke med om fri krlek inom ktenskapet, ty det r
mannens slaveri, i synnerhet nr han fr falska barn p prstbetyget;
jag r icke med om gift kvinnas gandertt, som undantager kvinnans
egendom frn bidrag till familjen, men behller mannens egendom som
gemensam.

-- Men hustruns arbete inomhus? Skall det inte betalas.

-- Vad r det fr arbete? Har du nnsin arbetat inomhus? Du har utdelat
befallningar, som utfrts av tjnare dem Gustav betalat. Men han har
ftt dig, kltt dig och dina barn och tjnare. Du pratar nonsens!

-- Men fattiga tvtterskor, som frtjna sjlva, ska de inte f behlla
sina pngar, utan mannen ska supa opp dem?

-- Nr mannen icke fr behlla sin usla avlning utan lmna den till
familjen, s skall ocks kvinnans avlning g till huset. Begriper du
inte, att mannen blir slav eljes, och slaveriet har sjlva den
gammalliberala Gustav predikat emot? Fr vrigt, har du sett ngon
tvtterska, som ltit mannen supa opp hennes pngar? Om du har sett det,
s ville hon vl det, och vill hon det, s kan ingen lagstiftning hindra
det. Du verstter till exempel, i stllet fr att skta huset, och du
super opp dina arvoden, det vill sga reser och festar opp dem, under
det Gustav hller vikarierande tjnare t dig. Tycker du det r
rttvisa, eller tycker du att kvinnans stllning r undertryckt? Ja, d
r du en tjockskalle, och jag kan icke kompromissa med dig.

Brita darrade av ilska, men kunde icke f ur sitt huvud dessa medslpade
dumheter frn en frfluten tid, d galanteriet fordrade att mannen
skulle offra allt fr idolen. Doktorn, som emanciperat sig frn all
gammal frdom, ansg gonblicket inne att gra rent hus och komma p det
klara med svgerskans fixa ider.

-- Och varfr kvinnan har i allmnhet mindre betalt, fortfor han, det
beror av det viktiga faktum, att hon icke behver betala sin krlek utan
fr betalt p ett eller annat stt. Lagen dmer nmligen endast mannen
till barnuppfostringshjlpen, aldrig kvinnan, som dock har strsta
gldjen av moderskapet, och vars gandertt till barnet r odisputabel!
-- Ja, och s vill du avskaffa prostitutionen! Vet du vad du menar med
prostitutionen? Menar du lkarvrden, s r du obarmhrtig, nr du vill
avskaffa den! Menar du ter sakfrhllandet, att en hop kvinnor driva
yrke med knslivet, s kan lagen icke avskaffa det, ty det hemligaste
och intimaste kan lagen icke ingripa i! Men ni vill aldrig svara p
frgan, utan kryper som rttor frn ena hlet i det andra. Polisen sker
ju genom kontroll inskrnka prostitutionen och avskrcka frn
yrkesvningen; arbetar sledes i ert syfte, men ni arbetar ju emot
prohibitivmedlen. Vad vill ni? Det vet ni inte! Drfr r det bosch allt
vad ni vrvlar! -- r det ngot mer? Rstrtt? Ja, t mnnen frst, s
f vi se sen, nr ni lrt er rttvisa och frnuft.

-- Och du vill att jag skall arbeta tillsammans med dig?

-- Ja, i alla de punkter, dr vi ro ense, och i alla dina strvanden,
som ro frtjnta aktning och som du vet jag vrderar hos dig! Men jag
lnar icke ditt bistnd i en renhrig sak, fr att i gengld bitrda dig
i en orttvisa. Nr du, som r hrskarinna i ditt hus, vill upptrda som
slavinna, s ser jag i dig en bedragerska, den jag ville spotta i syna!
Det vet du frut Brita!

Fru Brita var alltfr godmodig av naturen fr att bli ond fr s litet,
och hennes tro p deras gemensamma stora sak s stark, att hon lt sig
nja och avkortade samtalet med sin vanliga sortireplik:

-- Ja, si, i den frgan komma vi aldrig att frst varann.

Men doktorn var icke njd med bara repliker utan ville ha besked ocks,
drfr svarade han:

-- Jo, min vn, jag frstr dig, men du frstr icke vad jag sger, och
det r ditt fel.

Samtalet skulle ter ha brjat frn brjan om icke kyrkoherden i Stor,
fru Britas broder, intrtt i rkkupn; en svart koloss med ett
fruktansvrt yttre, tfljd av en gammal frfallen hund.

-- Dr kommer Petter med sin skvttmaskin, sade doktorn; och fr att
illustrera liknelsen, lyfte Fylax p bakbenet.

Fru Brita, som ansg sig bra vara djurvn, stod alltid p Fylax' sida,
och var straxt redo till frsvar.

-- Si, Henrik lskar icke sina anfrvanter, han.

--  hut, jag r icke anfrvant med hundar, och jag hatar allt djuriskt,
svl hos mig som hos andra. Nu skulle Petter vara skyldig g efter en
trasa och torka dcket, om det fanns lag och rtt ...

-- h, du r s strng mot ett oskyldigt djur, invnde kyrkoherden ...

-- Nej, men mot dig r jag strng, som infrer djur i mnniskosllskap;
du vgar inte sklla och bitas sjlv, men du lter ditt onyttiga djur
gra det; du trs inte lyfta p bakbenet, men ditt oskyldiga djur fr
gra det. Du r ett as; det r alltihop.

-- S, s, s! manade kyrkoherden; vi ska vara barmhrtiga.

-- Ja, vi ska vara barmhrtiga mot vra medmnniskor, icke taga brdet
ifrn barnen och kasta det fr hundarne; du ger inte tv styver t en
fattig; du ger dina statare separerad mjlk, men t ditt ruttna,
stinkande djur ger du grdden, och den som stter djuret, det onyttiga
djuret, ver mnniskan den r ett ruttet djur sjlv.

-- Har du sett Gustav? avbrt nu fru Brita.

-- Han ligger ner i aktersalongen och sover, svarade kyrkoherden.

Detta var en verraskande nyhet fr de bda sammansvurne, och de slto
sig bda ihop i en begrundande tystnad, som kyrkoherden begagnade fr
att se efter genom fnstret hur lngt de hunnit. De voro i
kanalmynningen, dr alltid frga uppstod om det fanns nog med vatten fr
att bten skulle kunna flyta.

                   *       *       *       *       *

Man var bara en halvtimmes vg frn huvudstaden, och vildmarken brjade
redan. Grsten och martallar, trsk och insjar vxlade med sm
kerlappar, dr det lilla jordbruket tycktes drivas fr syns skull. De
jordbrukande herremnnen levde p rntor eller yrken, och hade
lantegendomarne mest fr jaktens och fiskets skull, eller fr att f bo
p landet. Den enda verkliga jordbrukaren var kyrkoherden, som gde tv
hundra tunnland ppen jord, lagrd och mejeri, uppfdde hstar och
slaktkreatur, odlade svin och tillverkade gg efter nya rationella
metoder; han drev ocks en vattenkvarn, var aktiegare i ngbten,
byggde sommarvillor till uthyrning. Han var den rikaste mannen p
Storn, och sjlavrden lt han sktas av en komminister och en adjunkt;
men expeditionen och pastoralvrden lade han hand vid, ty han lskade
att hrska och ingripa.

Mot sina vnner och frnder var han ett lamm, frefll som ett
beskedligt f, men mot sina fiender som ett rytande lejon; och
frsamlingen i gemen betraktade han som fiender, srskilt de fattiga.

-- Det finns inga fattiga, sade han. Lata finns det! Det finns inga
sjuka, det r bara tillgjorda, som vilja tnjuta understd.

I taxering var han en rakkniv, dr han kunde lura ut hemliga inkomster.
Som verkligen hela socknen levde i evig fejd om att f vrka skatten p
varandra, s utkmpades i nmnden de argaste striderna, och pastor
Alroth hll spioner p inflyttade. Kpte ngon en villa, s togs genast
hans inkomster i staden med i rkningen, om nmligen kparen bodde ngon
tid om vintern ute p n, ty d var han bosatt. Det klagades och
processades utan all nda; och vid tingen satt alltid pastorn som ett
slags allmn klagare, ven beredd att nr som hlst vittna i alla slags
ml. Det var ingen vanlig prst, och han skulle haft mnga fiender om
han icke gt en dra av humor, som tillt honom att le t egna och
andras svagheter. Han var en vrldslig prst, vilket ju lter som en
motsgelse d han tillhrde andliga stndet, men genom statskyrkans
frvrldsligande, d prsterskapet blivit liksom ett indelningsverk
levande av jorden, hade ju vra andliga blivit jordbrukare och
mejerister, som mera voro hnvisade till vrden av oxar och kor n av
mnniskor. Han var ven en glad prst, som gick p kalas; och han var
knd som ortens bsta viraspelare. Men han glmde sig aldrig, drack
aldrig _fr_ mycket; fuskade visserligen vid spelbordet, men var den
frste att beknna det, nr han ertappades. Han svor icke och vlades ej
spela upplyst skeptiker; skmtade grna, men ej med det fr honom
otilltna; han trodde p lrorna och gjorde inga fega medgivanden i
sllskap. Tidens frgor och oro brydde han sig icke om; lste aldrig
bcker men fljde i tidningarne dagens politik, tullfrgan och
skattefrhjningen.

Med sin syster Brita gnabbades han p narri, och med svgern redaktren
var han tmligen god vn. Doktor Borg tyckte han om, emedan det var en
regel karl, och hans grovheter tog han som roligheter. Mest vrderade
han doktorn fr dennes avgjorda hllning i den idiotiska kvinnofrgan,
och han frlt honom i gengld hans raseri mot hundarne. Hans slktingar
voro villagare, och han betraktade dem som goda grannar, men klmde
efter dem i taxeringen. Sin nrmaste, eller hustrun i ett barnlst
ktenskap, behandlade han som hustru, som kompanjon, och husets
hrskarinna p invrtesavdelningen; men ve henne om hon ville g ver
grnserna fr sitt maktomrde, d frsvarade han sin plats. Brita hade
nog varit dr och frskt uppvigla, men d hade han, utan hnsyn till
husfriden, frt ett sdant liv, att de mst kapitulera.

-- Vid min sida, hustru, men icke ver mig! var hans formel.

Och han kallade de mn fr sodomiter, som lta kvinnorna rda ver sig.
Men det hade han ocks insett att det icke var frgan om likstllighet,
utan tyranni nr kvinnorna rusade fram.

-- I det nya samhllet ska ni kanske f rstrtt sa han, nr ni arbeta
allihop; men i detta samhllet, dr ni ro bihang, icke!

Det var pastor Alroth p Stor; en medeltidsprelat, en andlig mbetsman
med mycken vrldslig makt, en rik man, som gde stora jordagods, och
drfr var sin egen patronus, det vill sga tillsatte sig sjlv till ett
pastorat, som gav honom 30,000 kronor i ln, vilka kronor tillsammans
med hans egna rntor p 20,000 avrundade hans inkomster till 50,000
kronor om ret.

                   *       *       *       *       *

Emellertid vid inloppet i kanalen befanns det vara lgvatten; drfr
brjade styrmannen kommendera den sedvanliga manvern.

-- Passagerare i l!

Det var frsta tempot; men som icke alla visste var l lg, s ryckte
ngra upp i lovart.

Nr den snede styrmannen -- han var alltid sned och rgd som en mrt --
skrek lovart, s frstod ven den oinvigde sakens sammanhang och att man
skulle g ver till samma sida. Drigenom krngdes bten som om den
skulle kantra, men lirkade sig dock fram ett stycke utmed klvassarne,
dr stngkrokar bugade sig fr baksuget.

-- Varfr muddrar man inte opp kanalen? frgade fru Brita oskyldigt.

-- Drfr, svarade doktorn, att om man muddrade, skulle genast en
snabbgende konkurrent sttas i sjn, och det vill inte aktiegarne till
denna prm. Eller hur du Petter?

Pastorn ville varken neka eller jaka, utan sade:

-- Jag undrar om Gustav fr slagsida drnere i aktersalongen! Han r
ganska tung, och styrman borde g ner och lmpa honom.

Nu rkade Fylax, som skulle titta p stngkrokarne, bli trampad p trna
av doktorn och uppgav drfr ett fasans tjut, i vilket Brita deltog:

-- Du r en barbar! skrek hon mot doktorn.

-- Det r lgn, min lilla vn, svarte doktorn; jag plgar aldrig ett
djur, inte ens en metmask, men era djur plgar mig genom att g fr
ftterna och tjuta.

Kanalen var klarerad, och man hade en havsarm framfr sig. Brygga fljde
p brygga, och vid varje tillgg hade man tillflle att slunga en
anmrkning, en upplysning om innebyggarne. Dr voro liksom
retrttplatser, ibland gmstllen fr mnniskor som dragit sig undan
vrldsvimlet. Den ena sagan var inte lik den andra, och i denna demark,
en halv timme frn Stockholm, hade de satt sig ner, mest kanske fr att
knna nrheten av havet, det enda stora som Sveriges gnetiga natur bjd
p. Alldagliga sorgespel hade utspelats, och man gjorde sista akten
hrute. Frstrda frmgenheter, brutna familjeden, felsteg, straffade
eller ostraffade, regirighetens sr, sorg och saknad, allt elnde hade
hr slagit sig ner i grna dalkjusor mellan grstensknallar. De invigde,
som passerade denna vattenvg, knde sig defilera frbi all livets
bitterhet, och jmsides med beklmningen vcktes ett vlbehag ver att
vara utanfr. Pastorn, som visste mest, talade minst, men doktorn gick
p ofrtrutet:

-- Se dr str den gamla pederasten p sin brygga och vntar tidningen.
Du Brita, som studerar den sociala frgan, kan du frklara pederastin,
och kan du sga mig varfr i vra kretsar s mnga mn lta tala om sig
i den riktningen?

-- Nej, det kan jag inte, och det vill jag inte tala om, svarade fru
Brita, utan pryderi, men ocks utan intresse.

-- Man talar inte om sdana saker, avbrt pastorn.

-- Det r just olyckan det, sa doktorn, att man inte fr utreda de
viktigaste frgorna. Om mord och mordbrand, stld och frfalskningar fr
man tala hgt i underrtt, dr muntligt frhr r lagstadgat, men om
sna hr saker fr man inte skriva ens!

-- Den mnskliga blygsamheten bjuder tystnad, invnde pastorn.

-- D borde domaren blygas att hra om mord och stld ocks! Nej, ni 
pjskiga, eller vill synas bttre n ni r. Jag kan inte frklara er!
Att beg akten r strafflst, men om en skald ger en hgstmd skildring
av fdelseaktens frsta scen, d vill ni kasta honom i fngelse! Fr
ungdomens skull! Den liderliga ungdomen, som inte skr sina namn i trn,
men ritar hela hemligheten p knutar och vggar. Jag frstr er inte,
men vill inte kalla er hycklare, ty det vet jag inte vad det r! Du
Petter skulle inte vilja exponera dig p en trottoar, men din hundracka
fr sra sknhetssinnet infr en barnskara, och du str och ser p!
Fyffan!

-- Si nu  han p hundarne igen, avklippte fru Brita; det r hans
stende samtalsmne.

-- Ja, nr ni drar in era orena djur i mnniskors sllskap och lter dem
deltaga i konversationen, d fr ni svar p tal.

-- Orena? Det finns inga s fina djur, nst kattorna, se p deras plsar
...

-- Se p din kldning Brita, skrek doktorn; se p Fylax skvttmaskinen!

Fylax hade verkligen underskt fru Britas stadskldning och lyftat p
bakbenet.

Som stucken av en geting flg frun i vdret; den rda plymen i hennes
hatt darrade som en havrevippa i blst, hennes ansikte uttryckte p en
gng alla mjliga sinnesrrelser; raseri ver stukningen, frtvivlan
ver frstrelsen, skammen ver frdmjukelsen blandat med ett vnligt
leende, som nnu i dden skulle uttrycka sympatin med det oskyldiga
djuret.

-- Varfr tuktar du inte ditt djur? rt doktorn, som ndock frskte ta
parti fr den frorttade och frnedrade mnniskan.

-- Nej, d kommer djurskyddsfreningen! advocerade pastorn.

-- Freningen kan ha rtt, om nmligen kppen fick g ut ver dig i
stllet; men jag vet att du inte trs lyfta kpp mot Fylax, fr d visar
han tnderna; och det r han som r herren och du som r hunden! Ditt
sakramenskade egoistf!

Drmed gick han ut ur rkkupn och smllde igen drrn bakom sig.

Fjrden lg nu ppen och doktorn gick ner p akterdck fr att svalka
sig.

Dr fick han se grosshandlar Levi, som ocks hade villa p Stor, samt
Britas tredje son, vilken arrenderade en utgrd av pastor Alroth.

Doktorn mste frst ha ett utbrott innan han tog upp nytt samtalsmne,
och hos Isak fann han ett troget sinne dr han kunde lgga sina
frargelser.

-- Tnk sna djvlar! Kvinnorna ha ingtt frbund med djuren; ett djur
fr bita mig, men om jag frsvarar mig mot djuret med en spark, s
kommer jag i fngelse. r det vrldens nda, eller vad r det? Och dessa
djur-kvinnor avritas som mnsklighetens vlgrare, biograferas som
jttesnillen ...

-- Ja, sade Isak, det r konsekvenserna av den zoologiska
vrldsfrklaringen, av veterinrpsykologin, av demokratiska principen
utstrckt till djuren. Allting r lika, alla ro lika ...

-- Vilka frhuven ha kunnat draga sdana absurda konsekvenser? Om
mnniskan str hgst p djurskalan, skall hon vl hrska ver djuren,
det r logik. -- -- -- Men det r frruttnelsesymptom, nr sm eller
stora djur f makten; bakterien eller hunden, samma sak; mot bacillen
fr jag lov att frsvara mig, men mot hunden icke? Ja, vet ni, det r
ruttet alltihop!

Isak fann gonblicket inne att avklippa, och kastade t sidan:

-- Anders tycker ocks att jordbruket r ruttet!

-- Ruttet vill jag inte sga, men nog r det galet med jordbruket, det
r skert. r jorden inte utsugen, d vi inte kan gdsla den utan att
infra gdningsmnen? Vet ni, att Sverige kpte p ett r 60 millioner
kilogram artificiella gdningsmnen frn utlandet? Vet ni det? Och tror
ni att det br sig? -- Vi kan inte fda vr boskap ens: vet ni att vi
kpt p ett r 90 millioner kilo kli och oljekakor. Vi kunna inte s
utan att kpa frt frn utlandet; 16 millioner kilo fr frn utlandet p
ett r. Kringarne, som frr odlade hns iss inte med det lngre, utan
vi kper 20 millioner gg om ret, rttare 27, men vi exporterade
verkligen 7 millioner.

-- N n spannmlen d? kastade Isak sin pinne p den tnda tullbrasan.

-- Tala inte om'en! 132 millioner kilo vete p ett r, vad ger ni mig
fr det?

-- Jag parerar med utfrseln, sade Isak.

-- Du kan inte parera 132 millioner infrt vete med 18 _tusen_ utfrt,
ven om du tar 27 millioner utfrd havre med; och du har nd infrt 92
millioner rg och 27 millioner majs, allt kilogram! Vad lever Sverige
p?

-- P tr och jrn!

-- Nej, det finns inte ett stortimmer, inte ett masttrd kvar i
Norrland, sger somliga; andra sger det r lgn; svaret beror p
valkorporationens intresse fr stunden; vi exportera endast gruvkppar
och planchettes sger sgverksgaren, om han r till vnster, vilket
frnekas om han r t hger.

-- N jrnet d?

-- Vi exportera jrn, det r skert, men vi importera ocks; 162
millioner kilo stngjrn r utfrt, men 21 millioner infrt; 91
millioner gjutgjrn r utfrt, men 50 millioner r infrt, och vi ha
kpt 55 millioner kilo av jrnvgsskenor i utlandet p ett r. Vad lever
Sverige p?

-- P vigilans, svarade doktor Borg utan betnkande.

Isak log.

-- Ja, p vigilans, men sdant brukar sluta med krasch, nr rntorna
icke kunna betalas, och ibland slutar det med finka, om man r befunnen
vrdsls gldenr. Tnk om hela Sverige skulle ryka in som vrdsls
gldenr?

-- Ja, svarade doktorn, det var Arvid Falks mening en gng, nr han gick
p muren nnu och profeterade fr dva ron.

-- En konstig kropp den dr Falk, som slutligen rkade i strid mot sig
sjlv ... invnde Isak.

-- Nej, det kan jag inte finna, klippte doktorn. Han experimenterade med
stndpunkter, och som samvetsgrann laborator anstllde han
kontrollexperiment, stllde sig frsksvis p motstndarens sida, lste
mot i korrekturet, prvade talet nerifrn, och nr motexperimentet
utfll negativt, tervnde han till den beprvade utgngspunkten. Det
dr begriper ni inte. Men Falk hade klargjort sig, om han anvnt
Kierkegaards metod. Denne diktade frfattarpersonligheter och gav sig en
ny psevdonym varje gng. Victor Eremita r en annan n Johannes
Climacus; Constantin Constantius r icke Johannes de Silentio, men alla
tillsammans ro Sren Kierkegaard. Falk var en vivisektr, som
experimenterade med sin egen sjl, gick alltid med ppna sr, tills han
gav sitt liv fr vetandet, jag vill inte begagna det missbrukade ordet
sanningen. Och skulle hans samlade skrifter komma ut en gng, borde icke
ett ord ndras, utan alla motsgelser lsas i den gemensamma
Kierkegaardska titeln: Stadier p Livets vg.

Nu plaskade ngbten in i Kyrkviken, och passagerarne mste rkas vid
landgngen, vnner och ovnner.




                           FJRDE KAPITLET.
                             Redaktren.


Redaktr Gustav Borg var fdd i Bergslagen av adlig tt. Fadren var
lnsman, och hll strngt p sitt adelskap; uppfostrade sina sner i en
viss hgfrd, som isolerade dessa frn medelklassen, utan att giva dem
introduktion i verklassen. Snerna, Gustav och Henrik, studerade vid
Vsters gymnasium och voro kamrater med ngra av hgadelns ttlingar,
men dessa ville icke nrma sig; de ltsade okunnighet om adelskapet
Borg.

Emellertid vxte lnsmanssnerna upp; enkla i det yttre, men med
klackringar p pekfingren och kronor p rakdonen, iakttogo de sig i sitt
uppfrande, hllo sig uppe som man sger, och voro beslutna att adla
namnet genom kunskaper och befordran.

Men nr det led fram mot tiden d adeln skulle avskaffas blev Gustav
student.

Han for till Uppsala och skulle skriva in sig i nationen hos kuratorn.
Den tiden stod det ett nob. (nobilis) efter alla adliga namn i
studentkatalogen.

Nr nu kuratorn skrev in Borg i matrikeln glmde han stta nob.

Gustav Borg flammade upp och frgade om kuratorn ville berva honom hans
arv och eget, hans traditioner och familjera.

Kuratorn frhll sig lugn, men frgade:

-- r Borg verkligen svensk adelsman?

-- Verkligen? Vad vill det sga? str jag inte i adelskalendern?

Kuratorn, som sjlv var adelsman och knde skrets hemligheter, svarade
med en blinkning:

-- Jo! i adelskalendern!

-- N? tertog Gustav.

-- Ja, si adelskalendern det r _en_ bok, men ttartavlorna, si det r
ngot annat. Knner herrn inte ttartavlorna, Anreps ttartavlor?

-- Nej, jag har inte sett dem, men det lr vara en skandalbok.

-- Ska vi se p'n d, svarade kuratorn och tog en volym frn
skrivbordet. -- Det r en mrkvrdig bok det hr; den brjade utges fr
lnge sen och sista hftet kom hromdagen. Alldeles som om boken vore
bestlld; och det r kanske den som kommer att stnga Riddarhuset -- nu
ska vi se: B; B, O; Borg. Adeliga tten Borg numro 1570. Det str ett
kors eftert och det betyder att tten r utdd.

Den unge studenten knde bokstavligen att han dog; och han fll ner p
en stol. Men nr han hmtat sig, frskte han gripa efter halmstrn:

-- D ro vi adopterade!

-- Adoption finns icke efter svensk lag, och herrn frstr vl att om
man kunde adlas medelst adoption, skulle varje rik grosshandlare ha
ltit adoptera sig av en fattig frfallen adelsman fr en hacka. Ja, ni
vet ju att de sljer riddarhuspoletter eller fullmakter just nu.

Gustav Borg tummade sin klackring och gjorde nnu ett utfall:

-- Jag kan icke frklara detta; min far r utan skuld, ty han r absolut
hederlig!

-- Ja, det har jag icke frnekat, men urfdernas missgrningar g igen,
och om ni vill se ngot kostligt, ska vi sl upp en av de argaste
Riddarhustalarne, som fktar fr sitt arv och eget. Se hr str; tten
adlades av engelske konungen Karl I vid hans besk i Dublin 1652. Nu
halshggs som bekant Karl I r 1649, s att hans besk i Irland 1652
mste kallas huvudlst, men nd huvudlsare hans adling av en upprorisk
irlndare. Ser ni det r sdant som gjort vr adel misstnkt, och alla
dessa utlndska ttartavlor ro i synnerhet mycket sjuka. Har ni hrt
sna anor vr Riddarhushjlte har? Jag skall frska lsa ngra av de 42
upprknade. Felimlomkdode; King; Ferghis Avrenoudh (skottarnes konung);
Eochy; Collumium. -- Vad ger ni mig fr Collumium! Antingen har
avskrivaren dabbat sig eller har ngon svngt ihop namnet. Det ska herrn
inte vara ledsen fr, ty snart r det bttre heta Anderson n
Gyllensparre; d gr ingen och nosar i ens prstbetyg och letar under
sngarne som den hr Anrep gr. Kan herrn tnka, att en tjyvgubbe till
boktryckare har rknat ut att 60 tter ro fdda i okta sng, eller
hrstamma frn ungkarlssoffan. Och att vra strsta Riddarhushjltar ro
utlndingar; att i reformministren sitter hollndare, tyskar, all
vrldens folk; och rknar man frn mdernet, s har man Afrika och Asien
med. Curry Treffenberg, den komika patrioten, r zigenare; och
ambassadsekreteraren --sky r polack. S att, de ska vi inte vara ledsna
ver. -- Emellertid; nu skriver jag inte nobilis eller nob, ur vilket
Thackeray har hrlett ordet snob! fr resten!

Detta var en vldsam uppryckning fr en ung student; han slngde
klackringen, for hem till sin far och bannade ver dem, som ltit honom
g med falsk ursprungsbeteckning. Fadren befanns oskyldig, men behll
sin klackring. Vid anstlld underskning p Riddarhuset hnvisades han
till Vapenboken som sker klla; och dr befanns vapnet vara struket i
hundra r, men efter nya hundra r insmuglat igen.

-- De ha fuskat frsts! avklippte riddarhusvaktmstarn, som var van vid
sdana dr manvrer.

Men Gustav Borg och hans bror Henrik, de gingo skamsna i flera r och
knde sig som frfalskare; men s ryckte de opp sig, och fingo en sdan
avsmak fr allt som var falskt, att de avgjort stllde sig p deras sida
som vid 60-talets utgng fordrade revision av allt gammalt fusk bde i
stat, kyrka och samhlle.

Vid universitetet i Uppsala gick det med Gustav Borg som med s mnga
andra i den perioden. Han knde sig sjunka ner i urtid och ofrihet; en
atmosfr s olik allt han drmt sig; ett tryck uppifrn s olidligt,
emedan ursprunget icke syntes. Dessa lrare, som hade hans de och
framtid i sin hand, de bestmde vad han skulle tnka och knna, men
under lrarnes stodo kamraternas tyranni. Studentkren hette _en_
tyrann. Nationen hette en annan. Dessa utfrdade proklamationer, avsnde
krypande telegram till storheter som han icke vrdade, tvrtom. Nationen
invalde hedersledamter, som han icke ansg vara ngon heder att st
under, men det skedde i nationens namn, allts ven i hans, emot hans
vilja.

Det var en 30 november som han skulle knna klyftan mellan sig och de
andra. Carl XII skulle firas, och han stod med studentkren och hrde
buskonungens sedliga storhet prisas.

Det kokade i honom, och nr p aftonen nationen hade svyck, gick han
fram till bordet, och anhll f inlgga sin reservation mot Carl
XII:s-talarens anfrande. Hur han kom till ordet, begrep han icke sjlv;
men han hade helskgg och en vldig bergslagsstmma, som imponerade p
de mestadels skgglsa ynglingarne, och han knde sig lyda en maning som
var oemotstndlig och drfr verkade oemotstndlig. S hr fllo hans
ord ungefr:

-- En nation, som vrdar sina stora minnen, den handlar visserligen
rtt; men ve honom som kallar det ortta rtt och det onda gott. I han i
denna afton framburit veftoffer t en ond man, och det r en skam. De
dda existera ju icke, ro skuggor, och det som icke finns borde man
icke tala om. Man sger visserligen att vi efterleva i vra grningar,
men jag vet ingen av Carl XII:s grningar, som kan ge honom ett skenliv
i vrt minne. Sveriges frstrare ha vi firat som ett nationalhelgon
denna afton; ja, ni vet lika vl som jag att han frdrvade allt manbart
folk inom riket; ni vet lika vl som jag att han genom samvetslst
utskrivande av folk frdrvade nringar och handel, samt lade svenska
jorden i vanhvd. Ni vet kanske icke vad vanhvdad jord vill sga, och
vad dehemman r! Det r att skrda ogrs, dr man stt rg! -- Men er
hjlte -- som icke r min! -- var den osedligaste mnniska som levat; ty
den som utan att blinka offrar sitt land och sitt folk fr egen
regirighet, han r den osedligaste. Och den som i likhet med Carl XII
fr upp gonen fr sina misstag, men icke erknner och rttar dem, han
r osedlig.

Svenskarne r ett konungskt folk, guns! Greker och romare voro det
ocks, s lnge de voro vilda. Slavsinnet begr att f lyda, drfr att
det r bekvmare, och drfr ro svenskarne ett slaviskt folk. Man har
kallat oss fr lakejer och med rtta ...

Hr brjade mummel i nationssalen, och det retade vr bergsman, s att
han gjorde en kadens och ndrade tonart.

-- Lakejer, ja, ty idealet fr en svensk r att bli mbetsman och f
pension, vara med p ett hrn och hrska genom att lyda, lyda en frman.

Vid mumlets vergng till gny, eldades talaren ytterligare, och erinrad
om den milj i vilken han rrde sig, slog han in p det skmtsamma
allvaret.

-- Fr att bli konungens trotjnare, senare troman, har staten som
bekant upprttat universitet. Ni vet ju, lika vl som jag, att det
kramet som hr utminuteras i de fyra fakulteterna endast avser att gra
oss till mbetsmn, ty om jag blir komminister, notarie, vice lektor
eller provinsiallkare, s r jag i alla fall mbetsman. Det dr vore nu
inte ngot att sga om, svida icke visdomskllan vore s svrtkomlig.
Varfr visdomen skall vara s dyrkpt, kan jag icke frst, om icke
ngon ville upplysa mig om att det r s ont om platser. Ni vet ju hur
svrt det r att f en plats; man sker nmligen icke en plats i
hovrtten, som man sker en anstllning i en butik, utan man kallas. Det
r kallelsen det sledes beror p, och kallelsen beror p ndavalet.
Denna egendomliga valakt visar sig redan vid examen. Somliga med goda
lshuven f icke examen, under det andra med dliga huven f den. Det r
predestinationen! Och tro mig, att allt som hr utlres frn
frelsningar och kollegier, det kan man kpa i bokldan. Med en vl
organiserad bokhandel och vederbrliga examenskommissioner skulle man
kunna stnga universiteten, dr man ligger bort sin tid och super snder
sina nerver. Universitetet r en kombination av kloster, krog och
bordell; universitetet r en skola -- en skola fr hgfrd, frtryck,
lttja, avund, kryperi. I dessa dagar, d stnden avskaffas, borde lrda
stndet ocks strykas. Vad r lrdom fr slag? I dag r du olrd i
romersk rtt, men i morgon kper du i bokldan en liten bok om romersk
rtt, och i vermorgon vet du vad romersk rtt r. Detta r lrdom, som
vi ro s sturska ver. I dag vet vi icke att Carl XII lt stta prsten
Bothius p Danviken, drfr att han predikat om vdan att ha en femton
rs lymmel p tronen, men i morgon kper vi en svensk historia, och s
veta vi det! (Ser ni jag kom tillbaks till mnet nd!) I dag veta vi
icke att Carl XII var rubbad, men i morgon anlita vi bokrkningen, och
d veta vi det! Mina herrar jag ber att f utbringa en skl fr en vl
organiserad bokhandel och en oinskrnkt kredit, s slippa vi uppleva
dagar som dessa, d man av okunnighet firar Sveriges frstrare,
mordbrnnaren, storinkvisitorn, falskmyntaren Carl XII i den egenskap
han mest saknar, nmligen sedlig storhet.

Resultatet blev det man frutsett. Gustav Borg blev omjlig vid
universitetet. Och drfr beskte han aldrig frelsningar utan skaffade
sig en bokrkning; valde sledes sina lrare sjlv, och mest utlndska,
ty ngra svenska fanns inte. Det visste ju varje student att
professorerna sjlva hmtade utifrn; de strsta lrobckerna voro ju p
tyska, srskilt medicinarnes, teologernas och esteternas.

Efter tre rs fria studier fick Gustav Borg se sin yngre broder Henrik
intrda vid akademien. Tv brder av samma kull, men s olika hade man
sllan sett. Den ldre blond med blont helskgg, german till typ,
hrstammade frn fadren; den yngre svart och utvecklad man vid sexton
r, en vit afrikan, rknade tydlig hrkomst frn moderns sida, vars far
haft ngon frbindelse med tropikerna, efter vad traditionen frmlde.

Dessa brder hade icke dragit jmnt. Den yngre hade ssom yngre blivit
tryckt av den ldre, och de f r, som skilde, kunde aldrig utplnas i
den ldres sinne. Han hade ftt vanan frn barndomen att se ner p den
lille, frakta allt vad han sade, behandla honom som dumhuvud och s;
vilket r det vanliga fallet i familjer. Nu vid universitetet visade sig
skillnaden nd mera bjrt. Gustav var svensk och bergslagsman, ngot
ursvensk, som hll p det fosterlndska men med reservationer, under det
Henrik ssom exotisk icke kunde knna svenskt, vilket han icke rdde
fr.

Vid en diskussion om frfdrens minne, kunde ocks Henrik ge sin replik
t brodern som s hr:

-- Jag tycker det fr mig vara lika falskt annektera era anor som vrt
adelskap varit. Min svarta morfars far dansade kring en kanelbrasa vid
ekvatorn, och han kunde omjligt ha firat Carl XII, lika litet som en
skning kan med sjl och hjrta deltaga i en Gustav Adolfs fest, emedan
Skne var danskt vid trettioriga krigets tid.

Broderns svar uteblev icke, och det var stende: Ltzen.

-- Varfr fira vi vra nederlag och vr vanra? invnde d Henrik. Er
konung (han sa aldrig vr!) stupade vid Ltzen, och katolikerna firade
segern; spelet r ju vunnet nr kungen r matt, och Wallenstein blev
icke slagen. Efter Ltzen frnyade svenskarne frbundet med kardinal
Richelieu och inlockade franska trupper i Tyskland. Drfr r svenska
namnet frbannat av tyskarne efter Ltzen. Tnk er ocks att framkalla
en fransk invasion; att dra in urfienden gallern i landet, som ju skulle
vara vr vn! Drfr upprr det mig att lsa ert avguderi av den ra
busen Banr, som hrjade Sachsen och brandskattade Bhmen, men r mest
bermd fr sina tertg.

D tog Gustav eld. Carl XII hade han slopat, men Gustav Adolf och Johan
Banr fick man icke rra vid.

-- r du svensk du? skrek han.

-- Nej, jag r vrldsborgare! rt Henrik.

Gustav tog ner ett Wredes-gevr frn vggen, och Henrik drog blank en
Upplands-dragon-sabel -- och s skmdes de; slto fred till ett hrnst,
som snart nog infann sig.

Men det fanns andra differenser och mera djupgende. Gustav arbetade p
frnyelse av det gamla, men Henrik verkade fr framtiden.

-- Det nuvarande gamla r s ruttet att det hller inte ta i. Det hr
med monarki och tillbehr r ju bara ndr fr ancien rgime; den skall
multna ner sjlv och bilda str t det nya att vxa i; den kan icke
frnyas, drfr lever den p korruption: ordnar, akademier, tjnster,
befordran. Vi, som tagit arv efter revolutionen ha annat att tnka p,
och vi betrakta det dr bara som lkarne betrakta prostitutionen: ngot
som man icke kan ndra tillsvidare, men som mste tolereras -- ett
maison de tolrance, enfin!

Henrik var liksom fdd med dessa begrepp om att samhllet skulle
pnyttfdas, och att detta kunde ske omrkligt under en gammal
statsform, som slutligen undergrvd skulle falla i aska av sig sjlv.

Brderna sletos tills de lmnade akademien, den ldre utan examen fr
att bli journalist, den yngre utexaminerad som lkare.

                   *       *       *       *       *

Gustav Borg grundade en tidning i huvudstaden, och brodern Henrik var
med. De hade rvt sin fader och placerat frmgenheten i ett tryckeri.
Men Henrik kade sitt kapital genom sparsamhet och omtanke, s att han
slutligen gde strsta delen av tidningen. Brderna kivades, men hllo
ihop. De gifte sig, fingo barn, nya tvistefrn. Slutligen blev
spnningen under rens lopp s stark att en brytning mste komma. Och nu
var den kommen.

                   *       *       *       *       *

80-talets zoologiska vrldsfrklaring eller veterinrfilosofien hade
tminstone icke frfinat sinnena, men det kunde man icke begra; och
lite frvildning d och d r bara vila. Slagorden voro: kamp, kamp om
allting; hugg fr dig, ingen bjuder; var frck, s gr du fram! De
gamle, som lrt annat, eller att de saktmodige skola besitta jorden,
blevo frsagda frst; men sedan amerikaniserades de ocks och togo upp
kampen, s att hela samhllet visade sig som tv befstade lger, med
gemensam lsen: alla medel ro tilltna! Alla hjlptrupper voro goda,
och nr mnnen nu stridde, voro de nog ofrsiktiga ta sina kvinnor bak
p stridsvagnarne; bakom frst, sedan framfr, ty med djurteorin fljde
den vidskepliga fruktan fr honan som alla djur ga. Det som hos de
gamle var nedrvt galanteri, vrdnad fr makan och modren, ett
godvilligt offer av ett kristligt sinne, blev hr mnsklig rttighet,
det vill sga teoretisk orimlighet. Fega mn krpo bakom sina kvinnor,
skto sina kvinnor fr sig; de begagnade varandras kvinnor som
stickvapen och dynamit; och mngen stark man, som var overvinnerlig
sjlv, blev sprngd i luften just i sin fasta borg, familjen. Fienden
revolterade hustrun och barnen, och s var fstningen frrdd. Det var
ingen snygg strid, men den vnde opp och ner p gamla begrepp om
ktenskapet som ett livstidsengagemang, det gav omsttning och
rrlighet; en hlsosam oskerhet, som hll personen kort, alltid vaken,
p sin vakt; stndig frnyelse under ett hejdlst framt.

                   *       *       *       *       *

Doktor Henrik Borg hade gift sig med en norsk dam av Nora-typen; den
falska martyren, den hysteriska tokan, som aldrig existerat frrn hon
uppstod i en atrofierad manshjrna, nr den brjade knna sig i niv med
kvinnor och barn. Men hon var ven hopbakad av allt detta jux, som d
sndes ut frn de norska folkhgskolorna; hon trodde sig till exempel
tillhra en ung nation, full av lskvrda ungdomsfel. Det skulle
frestlla den norska nationen, som r urgammal, ldre n den svenska
och s, att Sveriges historia fr brja i de norska konungasagorna. Hon
hade gtt igenom Kristianiabohmen, och det var hennes sak; men i sin
drskap svrmade hon samtidigt fr Svava, handskekvinnan. Nu ville hon
ha rena ynglingar, och hennes frsta sak mot doktorn var, att han icke
var ren.

-- Men det var icke du heller, svarte den osminkade doktorn.

Nr d hustrun bara svarade med en min, som kunde betyda: Jag? Det r en
annan sak! d frstod han, att hr gller icke likstllighet utan
tyranni, och som tyrannhatare drog han svrdet.

En oregerlig mnniska, oemottaglig fr skl, fakta och logik, kan man
icke drabba lnge med; man verger ett vrdelst slagflt, och man
inlter sig icke med en obevpnad. Men han stannade i ormgropen
tillsvidare, fr barnens skull, avvaktande den stund, d han var sker,
att barnen icke skulle sakna honom om han gick. Detta var ett
egendomligt drag hos den tidens mn, att deras knslor fr barnen voro
starkare n mdrarnes, vilka syntes frlora de sunda instinkterna och
skte uteliv, under det mnnen nnu svrmade fr hemliv.

Under en bermd skilsmssoprocess frekom sledes den ovanliga
tillvitelsen mot en hustru frn mannens sida, att han fick sitta ensam
hemma om kvllarne, medan hustrun satt p krogen med hans vnner. Den
frcka och enfaldiga kvinnan vgade invnda, att det var mannen, som lt
henne sitta ensam (p krogen), och drfr fick han st sitt kast.

Doktor Borg stod allena i sin strid; och han frskte just ur den gngse
nya vrldsskdningen bevisa sina vnner, att om de voro fljdriktiga,
de mste st emot knsfrblandningen. Han frskte med den hela naturen
genomgende arbetsfrdelningen ssom ledande till kraftbesparing och
fullkomning.

-- t mannen styrkan och utarbetet; t kvinnan sknheten och
innegrat! Ju strre skillnad p knen, dess bttre avkomma.
(Differentieringslagen.)

Men det gick inte; ven de starkaste naturalister kunde ingen skillnad
se p knen. Och de startade den ena kvinnliga storheten efter den
andra; de funno en salighet i att visa sin underlgsenhet under kvinnan.

-- Detta r pederasti eller sjlvkrnkning, brukade doktorn d bryta ut.
Ni har ju frlorat all sjlvknsla som mn, d ni knner er under; och
efter ni knner er underlgsenhet, s r ni vl underlgsna d!

Underligt var det, men en del av de ledande mnnen voro perversa; mnga
beljgos visserligen, men en del voro notoriska, liksom en del synliga
kvinnor voro misstnkta eller frvunna.

S kallades doktorn kvinnohatare, naturligtvis. Det skrmde honom icke,
ty han visste, att det var lgn. Och han kunde svara:

-- Jag r icke barnhatare, drfr att jag erknner barnets
underlgsenhet under kvinnan; och jag r icke kvinnohatare, drfr att
jag insett kvinnans rudimentra tillvaro. Men ni kan inte observera och
inte tnka. Ni ro aftertnkare, som sakna hmningcentra mellan stora
hjrnan och lilla ...

Emellertid, han hade krutet i sin kllare och skulle nu sprngas i
luften; attentatet var planlagt av hans egen bror, redaktren. Som
doktor Borg var en rttvis man, hade han, som vi veta, frsvarat
norrmnnen i deras rttvisa frihetsstrvan och var sledes av hgern
kallad norskvn, men nr nu han levde illa med sin hustru, som var
norska, s gjordes han mot sin vilja av vnstern till norskhatare. Han
hatade sin onda, dumma hustru; hon var norska, ergo var han norskhatare.
Denna enfaldiga slutledning gick i partimnnens mjuka hjrnor, och det
var nog att gra honom misstnkt ha svikit fanan! Att han icke gick
med p kvinnogalenskapen var nog f honom till konservativ.

-- Han r i botten en konservativ d-l, var nu Gustavs ultimatum.

Men nr det icke bet p bjrnplsen, s frskte han med kjolvgen.

Dagen efter sin avsttning gjorde han nmligen visit hos svgerskan, fru
Dagmar. Med ett vackert namn hade denna frenat en medfdd sknhet, som
hon gjorde allt fr att dlja och vanstlla. Ett vackert hr hade hon
klippt av, fr att slippa erinras hon var slavinna (doktorn hade dremot
lrt sig, att lngt hr var den frie mannens och att alla fngar
klipptes); en vacker hals dolde hon under fadermrdare fr att glmma
hon var kvinna; sina sm ftter hade hon gmt i fr stora
smorldersskor, som lagt sig i veck, vilka alstrat skavsr; allt som var
fult hade hon letat ihop till sin toalett, och allt som sg elakt ut
hade hon samlat i sitt hem; elakheten lyste ut frn varenda mbel, frn
gardinernas frger och prydnaderna. Man sg trotset mot mannen, vars
sknhetssinne var knt, och man frstod, att hela dekoreringen var gjord
i en bestmd avsikt att sra mannens goda smak. Hon ville visa sitt
oberoende, sade hon, nr hon dagalade sitt beroende av sin ondska.

Emellertid: svgern Gustav togs emot i ett ostdat rum; och han sg
straxt p tv sm glas med skvttar, att dr varit fruntimmersfrmmande.
Som han var fullkomligt inne i rollen och situationen, visste han hr
icke var lnt att inleda med artigheter, aldra minst rrande utseende
och toalett, vilket varit en skymf mot hennes kn.

Svgerskan hade aldrig tyckt om Gustav, men i samma stund han blev
fiende till hennes man, lskade hon honom. Det var drfr samtalet
genast antog en synnerligt vnskaplig karaktr.

-- N, Dagmar, brjade allts svgern; din man stller sig som
riksdagskandidat fr liberala partiet.

-- r han liberal? avbrt genast fru Dagmar, som ftt repliken i munnen
utan att mrka det.

-- Ja, nog kan man kalla honom det, alltid, svarade den illsluge
svgern.

-- Kalla, ja? men han r ju konservativ ...

-- Du menar i vissa frgor, d?

-- Ja, jag menar det; i kvinnofrgan r han reaktionr, och mste
bekmpas. Dessutom r han norskhatare!

-- nej, retade Gustav; han r ju gift med dig!

-- Ja, det r just drfr jag kan dma honom! han kallar Ibsen fr en
tosk och Bjrnson fr en kring. r inte den norskhatare?

-- Det kan vl icke vara hans allvar?

-- Stod han inte p Lage Langs fest och kallade norrmnnen ett djvla
folkefrd, och s skllde han ut sin hustru; men jag har redan varit hos
advokat ...

Nu ljusnade Gustav Borg, ty det var ndamlet med hans besk, att f
veta hur lngt det var gnget.

-- Varfr skall ni skiljas? gentog svgern med en ldre broders hela
deltagande. -- Tnk p barnen!

-- Dem skall jag nog srja fr!

-- r du sker han slpper dem?

-- Jag tar dem! svarade frun med en visshet, som icke lovade en fredlig
lsning p frgan.

-- Du tar dem icke, ty domstolen dmer efter att ha hrt bda parterna.

-- Domstolen har intet med mina barn att gra! skrek fru Dagmar.

-- Jo, min vn; och vad din man kommer att andraga emot din lmplighet
som mor, blir ganska avgrande; ty han r lkare och knd som en
trovrdig person.

-- Han? Den strsta lgnare som gr p jorden!

Nu var luntan tnd, och mer begrde icke Gustav Borg. Han ville dock
blsa lite p'n innan han gick.

-- Men min kra vn, tnk p vad du gr! En skilsmssa nu skulle
frstra hans utsikter till riksdan och det vill du inte; srskilt fr
han kvinnorna mot sig, och du vet hur de liberala ro kusade av sina
kvinnor.

-- Det r just vad jag vet, och drfr skall jag lta bekmpa honom i
kvinnotidningen!

Punkt! Nu brann det med lga och Gustav kunde g. Men innan han gick,
pekade han p de sm glasen och sade, vnligt, i frtroende:

-- Lt inte snt dr st framme, Dagmar; det kan ligga emot dig vid
processen!

-- Dricker inte han ocks? gnistrade fru Borg.

-- Jo, min vn! men inte om frmiddagarne!

Drmed var det mtet slut.

                   *       *       *       *       *

Men medan detta pgick hr, gde ett annat mte rum hemma hos
redaktren.

Kamp var det p alla punkter, men vid kampen om makten den gngen gllde
det bestmma vad som skulle vara liberalt. D alla levde i
utvecklingsteorier, rrde sig regirigheterna om att f vara med i
utvecklingen, befordra utvecklingen. Drfr kmpades om att f avgra
vad som var utveckling; ngra trodde, att det var allt som rrde sig
framt, men nr man sg gamla missvxter och sjukdomar utveckla sig med
hisklig fart, s blev man lite tvehgsen; och slutligen upptckte man,
att utveckling hr endast kunde betyda framtskridande i mnsklighet,
till sknhet och lycka, befordrad genom rttvisa och billighet. Men i
partistrider tas ingen reson; man hissar flagg och sger: nu r du
fienden! Doktor Borg, som tog reson, skulle nu falla p sin resonlighet.
Nr norrmnnen 1885 krnktes i sina heligaste rttigheter, hade doktorn
ordd tagit deras parti. Men nr faran var ver och de kunde hjlpa sig
sjlva, och till den grad att de hotade med krig, d ansg han vidare
handrckning verfldig; och efter han var mantalsskriven som svensk,
tyckte han det var oriktigt g med fienden. Nr han i sin familj frn
hustrun aldrig hrde annat n norskt bondskryt frn morgon till kvll,
och hur dumma och obegvade svenskarne voro, s trttnade han ndock
icke att giva rtt dr rtt fanns. Men denna svenska ridderlighet,
vilken ven yttrade sig i demonstrativt hyllande av norska stormn,
frstods icke, utan man hade till och med sett norska tidningar hna
svensken fr att artisterna hade festat Lage Lang.

Den fege svensken, hette det, svensken kryper, Norge tar ledningen
och s vidare. S lnge detta var osant, verkade det icke p doktorn;
men nr en dag kryperiet blev verklighet, d de avundsjuka, lgsinnade
svenskarne, kringarne i synnerhet, brjade systematiskt upphja _allt_
norskt, ven det medelmttiga, p sina egnas bekostnad, och i bestmd
avsikt att nedstta sitt eget, d sa han stopp! Men d fll han och
kallades norskhatare. Hans familjefrid var ute och hans kandidatur till
riksdagen var i fara. Brodren Gustav var av naturen storsvensk och i
hjrtat fientlig mot norrmnnen, men han lt bestmma sig av politik,
intressen och passioner, och drfr begagnade han norska frgan mot sin
bror. Denna falska taktik retade den rlige doktorn, och han gick mitt
in i broderns fstning fr att sprnga honom i luften.

Det var hos fru Brita han gjorde sitt besk, medan Gustav opererade hos
fru Dagmar.

Fru Brita satt i sin villa; hon kallade den fr _sin_ drfr att hon
medfrt pngar i giftet, men Gustav kallade den vr, emedan lagen
stadgade makars egendoms-gemensamhet. Det var ett stort trhus med
femton rum och tv kk. I det ena kket hade Brita sitt skrivrum, dr
hon skrev sina fredrag, sina artiklar, sina brev, det enda rummet, dr
hon kunde f vara i ro fr sina mnga barn; hon hade sju stycken.

Med sin otroliga godmodighet tog hon emot svgern Henrik trots hans
brutala konversation p ngbtsresan.

-- Hr du, min gumma lilla, brjade han; om jag sger dig, att vi mste
neutralisera Gustav, s betyder det inte att jag mnar kompromissa med
dig.

-- Vad har han fr sig nu d?

-- Jo, fr det frsta motarbetar han tidningen; fr det andra vill han
hindra min kandidatur, och fr det tredje spelar han p brsen med era
pngar.

-- Med mina pngar?

-- Nej, med era; men det r lika klandervrt!

-- Spelar han p brsen?

-- Ja, de ha lrt sig, de hr gamla gkarne!

-- Hur ska jag kunna hindra det?

-- Du ska skiljas!

-- Menar du det?

-- Ja, det menar jag. Ert ktenskap har spelt ut sin roll, och ni ska
inte sitta och ruttna tillsammans; ungarne ro flygfrdiga och boet ser
inte trevligt ut.

-- S du talar!

-- Ja, s talar jag! Ni ha upphrt vara makar fr lnge sen, och nu
gller det barnen, att de ska f leva och andas. Fadren har gjort sitt,
och nu trycker han bara, frtrycker, hindrar, frkvver! Weg med honom!

-- Och du r far sjlv!

-- Ja; just drfr vet jag ...

-- Spelar han p brsen?

-- I kaffe och socker!

-- Jas? I kaffe och socker? -- Jas?

Hr gjorde fru Brita en paus, och som hon var snabbtnkt, hann hon under
den pausen fatta ett beslut. Hon reste sig och gick till ett obegagnat
isskp, dr hon frvarade viktiga papper. Hon letade, och nr hon
funnit, tertog hon samtalets trd:

-- Jag har icke ktenskapsfrord visserligen, men jag har ngot annat;
jag har brev.

-- Akta dig fr brev, Brita; infr domstol svnger de sig ifrn brev; de
sger antingen att de inte skrivit dem, eller att de inte menat s och
s, att det var skmt bara. Nej, du skall ha ett faktum, hlst ett
flagrans delictum.

-- Va  de?

-- Det r den brottsliga handlingen begngen i tv bergfasta vittnens
nrvaro.

-- Nej, det vill jag inte!

-- Inte i dag, men om du lter hndelserna utveckla sig, kanske du vill
senare.

-- Jag har blundat, jag har frltit; jag kan sgas ha medgivit, men nr
det gller mina barn, deras arv och framtid, s r jag inte att leka
med. Fr vrigt; man kunde tnka sig, att han samlar till -- -- -- ett
nytt ktenskap med _henne_.

-- Efter dina tankar gtt i den riktningen, s: hll gonen ppna och
skriv framfr allt ingenting p papper, som han lgger fr dig! Du vet
jag inte r ngon blind anhngare av er kvinnor; men rtt skall vara
rtt!

-- Du hatar din broder?

-- Det r vl lite fr mycket, men jag vpnar mig mot en fruktansvrd
fiende ... Rrande det; vet du om Gustavs kontrakt med Holger?

-- Ja, Holger skall betala ett stort rligt arrende till Gustav fr
tidning och tryckeri.

-- Vet du hur stort?

-- Nej!

-- Nvl, det r s stort att han icke kan g i land med det.

-- Har Holger ingen hllhake p honom d?

-- Jo, han har sin amerikanska frckhet!

-- Hur skall det dr g?

-- Vi f hjlpa honom! svarade doktorn och rckte svgerskan handen. Fr
nu blir det strid, p liv och dd!

-- Vill du inte stanna till middan? frgade fru Brita, jag vet inte vad
jag har, fr jag skter inte hushllet?

-- Nej, tack min vn, jag kan inte sitta till bords med den mannen, som
just nu har intrngt i mitt hem fr att mrda mig.

-- r han hos dig?

-- Ja, han skyr inga medel; vilka han begagnat hrvidlag, fr jag veta
nr jag nu kommer hem. Adj med dig! Brita.




                           FEMTE KAPITLET.
                        Kung Lear och Patern.


Frre redaktren hade funnit sig i sitt de, levde p landet och skrev
sina artiklar. Nu en sommarmorgon satt han p sin veranda och vntade
tidningen fr att f lsa sin sista ledare. Det var en listig bit, som
han hoppades mycken effekt av; den handlade om det liberala program, som
kandidaterna skulle besvrja vid valmtena, och den hemliga
underfrstelsen var att peka ut brodern Henrik ssom konservativ. Det
var skottet i vattenlinjen, som skulle snka slagskeppet. Gustav satt
och njt i andanom, hrde sina giftiga ord i rat, sg i syne hur
brodern ppnade bladet fr att leta sin artikel, och hur han fann den
andres, vilken kom som en stjrnsmll mitt i pannan. Han njt i tankarne
s att han log; rullade en femtonres-cigarr vllustigt i mungipan,
tnde mnga tndstickor och fns.

Slutligen kom tidningen.

Han reste sig och tog en fktarposityr under det han vecklade upp
bladet, krngde ut och in p det, fr att lsa sin godbit p andra
sidan.

Den fanns dr icke! Han skte p tredje sidan. Den fanns dr icke!

Med tidningen sammankramad rusade han till telefonen och fick upp
redaktionen. Sonen Holger satt vid apparaten och tog emot stten:

-- Varfr r inte min artikel inne? frgade fadren med frsande stmma.

-- Nej, vi kunde inte trycka'n, svarade sonen.

-- Men jag sg den uppsatt; lste korrektur p'n, och ...

-- Vi kan inte trycka snt dr nonsens! svarades frn sonen igen.

D slocknade fadrens rst; han frskte ryta, men blev stum. Och stum
gick han ifrn telefonen, tog hatt och kpp fr att komma ut i skogen.

Nr han gick frbi Britas kksfnster, sg han henne sitta med bladet i
ena handen och pennan i den andra; hon skrev, skrev mot honom, sin man,
under det sonen ryckt pennan ur hans hand vid sjlvfrsvaret.

Han krympte ihop, han frintades. Han som grundlagt denna tidning,
skrivit upp den till en maktstllning och frmgenhetsklla, han
frvgrades att skriva i den, av sin egen son. Och han tnkte p Kung
Lear, p undantagsmannen, p den avsatte. Han brjade g, ut t gorna,
genom hagar och ngsmarker.

Vad hjlpte leva lnge och lra, d slutligen erfarenheterna icke dugde?
Nr han var ung, fick han alltid hra, att visdomen frst kom med ren,
_efter_ de mnga ren i livets skola. Han hade gjort sin skola; han hade
sett allt detta uppkomma som nu var; drfr frstod han det bttre n de
andra, menade han, och likafullt slngdes han som en utntt viska,
behandlades som en gammal idiot.

Nr han gtt sig svettig, lugnade han av, steg upp p ett berg, varifrn
han sg ut ver havet i fjrran. Detta svalkade honom, och det ondliga
rrliga drute gav honom kraft. Han satte sig p hllen och tnkte ver
sitt de. nnu kunde han leva i trettio r, en hel manslder; han knde
krafter att upptaga strid, att kunna hlla ut, att i ndfall vnta p
fienderna, som uttmde sina krafter i en lnls jakt efter det bla
intet och vilka tidigt mste vara utslitna, i synnerhet som de icke
frstodo spara och frnya. Om tio r, sade han sig, har en ny ungdom
vuxit upp med nya ideal, nyktra verklighetsstrvare, som skulle bttre
frst honom och i sin tur avstta dessa utopister, som nu grasserade
med sina phitt om ett socialistsamhlle, teorier dem han var med om att
prva och kassera i sin ungdom. Dessa unga trodde sig vara framfr
honom, och de voro dock s lngt tillbaka i tiden som 1830- och
40-talen. Han hade ju nyss firat franska revolutionen och i sitt tal
frklarat sig som en konventets son, trogen traditionerna, ofrsonlig
mot monarkien, republikan i livet, intill dden. Och nu utnmnde de
honom till konservativ! En konservativ revolutionr och konungamrdare!
Detta var nonsens om ngot! Men det var en rra man levde i, en
frgsnurra dr alla regnbgens frger blandades till en vit ton; alla
strmmar och motstrmmar hade lupit ut i havet, och dr hade de blandat
vatten, huller om buller. Socialismen, som egentligen var kristendom,
hyllades ju av ateisterna, och de kristna voro kapitalegoister; bnderna
voro rojalister, men frsvagade konungamakten; rojalisterna lekte
liberala, och monarken var frihandlare, frikyrklig, och ansgs
frisinnad. Det var babyloniska frbistringen, upplsningen av alla ldre
begrepp. Anarkisterna voro aristokrater; de frisinnade arbetade fr
kvinnotyrannit, p orttvisans grunder, och fr frihandelns rtt att
frkvva de egna nringarne; tullskyddarne ville hjlpa nringarne, men
tvinga de egna landsmnnen kpa dyrt och dligt.

Det var ett lngkok, ur vilket det mesta skulle avdunsta och slutligen
lmna en liten bottensats av fastare substans, tjnlig till
nringsmnen. Mjligen bevittnade man hr ett konstant moment i
utvecklingen, som pminde om gasers diffusion dr allt genomtrngde
vartannat; eller frsiggick nu syntesen av det bsta ur allas analyser;
de olikartade krafterna satte an p mnga punkter och stenen rrde sig
slutligen.

Kanske det var rtt, det som skedde; kanske denna fllning sedan skulle
upplsas igen, och ett nytt stort krafternas samarbete skulle ske genom
nya strider, s att ven den ringaste kunde sgas ha deltagit i
framtskridandet, och att den segrande meningen vore ett sammanskott av
allas, emedan det var en legering av dla och odla metaller. Detta vore
rttvist som Gud sjlv, och endast regiriga partichefer kunde harmas
drt.

Under dessa betraktelser hade hans blickar vilat p ngra grbruna skr
lngst ut i havet. Han hade trots sin nrsynthet funnit dem ngot
ovanliga i formen och icke knt igen dem, han som kunde alla kobbarne
drute. Nu -- just nu -- brjade de att rra sig framt, och i denna
hemska frgton som nattfjrilars, med en tydlig avsikt att gra sig
osynliga. Samtidigt stego tre rkpelare upp mot himlen, och han frstod:
det var franska eskadern, som kom frn Kronstadt och styrde in mot
Stockholm. Trikolorer hissades, och den gamle revolutionsmannens hjrta
klappade, ty den tyska politik, som Sveriges regering anslagit efter
Sedan var icke trevlig och hade haft en bismak av underkastelse och ett
vergivande av en ndstlld. Frankrike hade nu blivit lst ur
isoleringens band och ter intrtt bland Europas stormakter fr att vid
sekelslutet f upptrda bland de europeiska makter, som skulle dela
jorden. Frankrikes teruppstndelse, det betydde rrelse framt igen, ty
frn Frankrikes motor verfrdes alltid kraft p de andra nationerna, s
snart ledningar frefunnos. Trekejsarfrbundet var upplst, och de
starkaste motsttningar, tsarriket och Europas republik skulle utjmna i
fjrran stern vad Englands supremati i Egypten och Medelhavet hotat
rubba.

Glad och upprttad, reste han sig och vnde hemt, men tog nu vgen t
hger ver prstgrdens gor. Han hade ett behov rka ngon och f prata
bort morgonens obehagliga intryck.

Prstgrden syntes snart mellan lindarne; ett oerhrt rtt trhus i tv
vningar; utgnget ur svenska bondstugan var det flankerat av logar och
lagrd. Nr nu redaktren frst intrdde i bostllets frstuga och i
drrppningen mottagits av Fylax, som till hlsning torkade av sina
ftter p den beskandes klder, underrttades han av en tjnare, att
pastorn var i lagrn och provmjlkade.

Han begav sig allts till ort och stlle, dr han fann sin svger i full
verksamhet. Ikldd en kaschett och en solbrnd verrock satt han och
frde mjlkjournalen samt hade en lnsad frukostbricka bakom sig i
fnstret.

Gustav Borg brukade grna skmta med svgerns sjlavrd i lagrd och
mejeri, men i dag var han inte hgad, ty han ville vinna honom fr sig,
och pastorn avvpnade honom dessutom med en blick, som bad om nden bli
skonad infr tjnarne.

-- Vi ha arbetat sedan fyra i morgse, och drfr mste jag ha lite mat!

Hrmed ville han parera stten mot frukostbrickan, som var frsedd med
l- och brnnvinsflaska.

-- Jag ville bara _hlsa_ p dig! svarade svgern och tittade icke t
brickan.

-- Vi ha just slutat! Vnta ett gonblick, s kommer jag med dig.

Gustav vntade och tog en verblick ver de hundra feta nten som
tuggade och svngde p svansarne.

Pastorn summerade litrarne och var njd med resultatet, ehuruvl han
frvnades ver att alltid provmjlkningen under uppsikt visade bttre
resultat n den dagliga mjlkningen.

-- Si det r husbonds ga! sa han! Om man inte ser efter sitt, s vet
man hur det gr. Och jorden ger endast t brukaren. Skulle jag arrendera
ut det hr, s fick jag aldrig se arrendet. Arrendatorn beklagar sig
alltid, och nr det lider till betalningen, skickar han hustru och barn
fr att grta honom ifrn arrendesumman. Nej, sjlv r bsta drng, nu
ska vi bara _titta_ i mejerit. Har du sett min nya separator? Det r en
baddare den hr turbinen att arbeta.

Han ppnade en drr i fonden, och de voro inne i mejeriet.

-- Hr gres guldet! fortsatte han med en iver som om han ville hindra
alla otillbrliga frgor och spetsiga anmrkningar. -- Se bara p det
smret! Se p't! Nej, du ska smaka ocks! Va? -- Det r frstklassigt!
-- -- -- N, det kan ju inte ha ngot vidare intresse fr dig!

Och s gingo de.

Nr de kommo i farstun, mottogs Gustav Borg terigen av Fylax, vilken
torkade av nosen p hans ljusa klder. Som djuret nyss tit, tyckte den
intrdande gsten illavara, men han mste tiga och lida, ty han ville
vinna ngot.

Prstens bostad var i den gamla stilen, med skinnsoffan, brdspelet,
piphyllan, och bokhyllan med kyrkofderna i kvart, samt stiftstidningen
och frfattningssamlingen; denna underliga blandning av vrldslig makt
och andlig.

Mblemanget var av mahogny, och sg ut som om det aldrig varit nytt,
utan uppsttt genom sjlvalstring p en husauktion vid vrldens
begynnelse. Mahogny ser icke ut som ett vxtmne, utan det liknar torkat
ktt, och kan svettas flott. Drfr ser man alltid spr av finger, och
det r inte trevligt. Stende p trasmattor i sillsalatens eller
lappsksens frger, bildade mblemanget en ensamble av ett hemtrevligt
halvsnusk, som doftade Gyllenhaals blandning.

Vid nrmare betraktande urskiljde man vid drren en samling kppar under
ett museum av flottiga hattar och mssor. Dr bredvid en hylla med
glasmensurer fr mjlkprovning, det rationella landbrukets nya symboler.

Svgrarne slogo sig ner, och som bda voro pratsjuka, gick samtalet som
en oljad blixt.

-- Du r ute tidigt och kliver, du, sade prsten.

-- Jag har inte annat att gra, sedan jag blivit frsatt i
disponibilitet, svarade redaktren.

-- Ja, ungdomen trnger p! Det r vrldens gng!

Hr hll Gustav Borg p att falla fr frestelsen att beklaga sig, men
hll igen, ty han visste, att svgern bara skulle ha skrattat ut honom,
som alltid frt ungdomens talan. Han stoppade drfr och backade:

-- Ja, ungdomen; du vet jag alltid frt deras talan s lnge deras
fordringar voro rimliga och frnuftiga, men nr de verskridit
grnserna, s mste jag vnda mot dem.

Som ven pastorn var i en fredslskande sinnesstmning, stllde han sig
artigt p sin antagonists stndpunkt.

-- Och du har gjort rtt. Drfr fr du berm ocks.

Han tog en tidning frn brdspelsbordet; men nr Gustav Borg fick se
rubriken _Fosterlandet_, s var det slut med freden, och masken fll.

-- Fr jag berm i den? I den? -- D r jag slut!

-- Du lskar inte ditt fosterland? infll pastorn avbjande och
skmtsamt.

-- Inte just vidare, fr det r icke lskvrt, och vad din tidning
betrffar, s, tycker du sjlv att det r kristna mnniskor, som skriver
p det sttet? Det r andans mn likvisst, och de skriver som djvlar.
Lgn, vld, vld, orttvisor, hat, falskt vittnesbrd, det r tidningens
program!

Nu tog pastorn eld, och han reste sig, brjade trava p mattan s att
dammet rykte:

-- Tycker du inte det r bttre, att folket ledes av statskyrkans humana
bildade prster n av okunniga fanatiska lekmannapredikanter?

Nu tyckte Gustav Borg s, i vardagslag, men hr gllde icke vara
svarsls, och drfr fick han i vredesmodet en annan mening helt
hastigt:

-- Lekmannapredikanter? Vad r du annat? Du, som har lantbruket till
yrke, lter din tjnst sktas av komminister och adjunkt. Och vad gr
din komminister? Han ter nr han icke sover, och dessemellan dricker
han och spelar kort. Vilar i sex dagar och arbetar p den sjunde. Och
din adjunkt, som r medarbetare i Fosterlandet och frsvarar
giftermlsbalken; vet du vad han har fr sig drute p sin ? Du vet,
att han lever som en turk och har varit synlig spritt naken med en naken
flicka i en bt, och du blundar, drfr att du behver honom till din
vira! Men frsamlingen verger kyrkan och bygger bnhus, som ni
frfljer! Ja, gamla Sverige hller p att bli en prstrepublik som
Paraguay, och statskyrkan r lika rutten nu som r 1527. Den andliga
makten har ni frlorat, men den vrldsliga han I kvar. Era biskopar ta
visitationsmiddagar, sitta i riksdag och landsting, i kommitter och
akademier -- vi hade nyss en biskop med 80,000 kronor om ret och
analkrfta -- (han hade tit sig till den!); han versatte poem och
skrev humoristiska visor, men sjlavrden gav han fan. Jag hade en
kusin, du knde, som var komminister norrut i en stad. Han t ihjl sig;
ty vid varje frrttning, brllop, barndop, begravning, mste han ta
och dricka; och den sista sndan han levde, utfrde han aderton
frrttningar, det vill sga, han t och drack aderton gnger p den
dagen; drfr fick han slag och dog! -- Du talar om er humanitet. Det r
bara frdomsfrihet grundad p otro! Ni tror inte p era lror, det begr
ingen heller, men d ska ni avg, annars sitter ni som hycklare! Men ni
vill inte lmna brdet och makten! Prster och officerare, de tu ro
ett, och ni stder tronen, som bara r en gammal stol med ett hl i ...

Nu hade bda rest sig och de travade om varandra p mattorna som lejon
och bjrn. Men Gustav Borg lmnade icke ordet ifrn sig.

-- Kor och svin kan du vrda, men kommer en mnniska i sjland till
dig, d har du ingen barmhrtighet, ingen hjlp, ingen trst; ty du r
hrd, snl, obarmhrtig! Och 28,000 sdana dr pjser som du och
underlydande skall riket fda. Sju millioner kronor ter ni upp, och
medlen tagas ut med godo eller ondo, av beknnare och icke-beknnare,
och p ett stt som pminner om penningutpressning. Vad ni tror p, det
vete fan, men ni liknar nrmast djvulsdyrkare, d ert organ dyrkar Carl
XII, Sveriges frstrare, vilken icke var en mnniska utan en djvul.
Och nr vid sista jubelfesten fr detta odjur, som saknade all storhet,
till och med den sedliga, en grupp studenter opponerade, s kallades de
till rektor och voro nra att bli vanrade med relegation. r det
drhuset eller tukthuset ni frtjnar? -- Och du, med din pastoralvrd.
Det sgs, att du slss med rotting, nr du borde tala till frstnd och
hjrta. Och din kyrka, vad gr du i den? Det samma som metropoliten
gjorde i sakristian! Du skrt nyss i en anstndig kalasfylla med att du
aldrig gr i kyrkan, att du inte varit i kyrkan p ett r! Och du, som
hller p nattvardstvnget, nr var du till nattvarden sist? Fr tjugo
r sen, nr du prstvigdes! Fy fan, sger jag, och nu skuddar jag
stoftet av mina ftter p din trasmatta! Det r synd om dig, fr du har
aldrig tnkt p vad du gr, eller p vem du r! Men om du vaknar, s
g inte i din gamla kk, vars altarskp du nyss slt t
antikvitetshandlaren, i parentes, utan g i bnhuset, om du trs; dr
rkar du kristna mnniskor tminstone; som _bjuda till_, om de ocks
icke lyckas, att hyfsa sin invrtesavdelning!

Pastorn var ingen ond man, ingen hycklare heller, men han hade som alla
levat sitt liv sdant det erbjd sig, oreflekterat; tagit en dag om
snder, och aldrig skdat tillbaka eller gjort upp detta trassliga konto
av ut och in, debet och kredit, som kallas livet.

Nr han nu fick hra det och sg sin rkning, kunde han inte frneka ett
enda faktum. Han sg sig sjlv, sin Fylgja, fr frsta gngen, och han
trodde sig skola d. Han blev mlls sittande i soffan och var svart i
ansiktet lik en slaktad svart tjur.

Svgern, som genom detta utbrott och denna seger terftt sin p
morgonen frlorade sjlvknsla, brjade svlla ut ur sin frkrympning,
och som han ville avg med ran innan fienden hunnit samla sig, lossade
han sista bredsidan.

-- Du r en pater, men icke en andlig; du brjar morgonbnen i lagrn
med l och brnnvin, drp sover du frukost och spelar brde till
middag; sen du tit middag med tre rtter mat och berusat dig fr andra
gngen, gr du att sova middag mellan lakan, eller som det kallas i
Uppsala trissa middag; drp spelar du brde till aftonvarden, d
toddarne och viraspelet ta vid till kvllsvarden, som var afton bestr
av en kallsexa med varm rtt. Har du lagt dig nykter ngon kvll; har du
varit nykter p tjugufem r med dina tre rus om dagen? Lser du nnsin
din aftonbn? Nej, du r icke en mnniska utan du r ett svin! Det r
vad du r!

Han hade visserligen inte vunnit det han syftade, men han hade ftt
ngot annat; och han nskade bara, att _de_ hade hrt honom, s skulle
de inte kallat honom konservativ.




                           SJTTE KAPITLET.
                         En oklar situation.


Franska eskadern kom och sprngde fr ett gonblick de enskilda
koalitionerna och ngra allmnna. Det svenska lttsinnet visade sig frn
sin lskvrda sida att kunna glmma. Trots den nyss antagna tyska
politiken sg man medlemmar av regeringen bevista festerna och hlla tal
fr Frankrike.

Gustav Borg fick en stor dag, nr Tivolifesten hlls, ty han var en av
vrdarne; och nr han tillika kunde franska perfekt och var en utmrkt
talare, gjorde han sig alldeles frtrffligt.

Frankrike hade varit ngot sprtt mot Sverige efter kriget 1870, d dess
urgamla bundsfrvant vnde ryggen, bde t republiken och den besegrade
vnnen; men nu var allt glmt. Franske ministern i Stockholm, en livlig
intelligens, republikan, och som det pstods, fr detta kommunard, hade
frut fraterniserat med Stockholms liberala salonger, umgicks i
borgarhus och upptrdde med fredrag i klubbar, som icke voro precis
comme-il-faut. De vre mste hlla till godo med honom, ty han var
ambassadr fr den stora nationen, s att hans person var okrnkbar.
Hans vning och norska ministerhotellet voro centra fr allt vad
politik, vetenskap, konst och litteratur gde av framstegspartiet; och
dit drogos av bde nyfikenhet och tvng mnga av de vre, som endast
genom brd och mbeten voro bundna droppe. Dessa frskte nog sticka ut
och misskreditera de rde, men mrkte snart att de sttt p patrull.
Slunda rkade en svensk envoy ut fr fljande qui pro quo hos norska
ministern.

_Envoyn_ (till franska ministern). Vad r det fr en slusk den gode
Blehr infrt i sin salong?

_Franska ministern._ Vem d? Den dr! Det r min specielle vn, mlaren
X.

_Envoyn._ H kors, men han ser faslig ut!

_Franska ministern._ Vad gr det, han r offcer av hederslegionen, och
vi (vi tv) r bara riddare!

_Envoyn_ (med stigande otur). Men nog r damerna ngot konstiga. Se p
den dr, som ser ut lik en sngerska.

_Franska ministern._ Det r visserligen inte min fru, men _hon_ har
ocks varit sngerska.

Pang!

I dessa kretsar rrde sig Gustav Borg som hemma hos sig, och nu p
Tivolifesten, nr han hll sitt lysande tal fr Frankrike, varifrn all
rrelse framt utgr, glmde man hans avsttning; och han framstod klar
som en gammal republikan, en revolutionens son, vilken avskuddade sig
varje misstanke om att vara konservativ.

Blandningen av klasser och sikter p nitti-talet var s intensiv att
alla gamla begrepp icke mera passade. De tv enkla rubrikerna
konservativ och liberal tjnade bara som knamn, liksom en gng fordom
hattar och mssor. Livet hade blivit rikare, sikterna hade ftt
nyanser, det bornerade exklusiva var frvisat ner till det lgre
borgerskapets smblad, vilka endast sgo tv frger i sitt enkla
spektrum. Slunda hade riksdagens Cato Censor, den ofrbrnnerlige
vktaren av grundlagarnes helgd, i flera repriser ftt knamnet
konservativ, sist nr han icke kunde g med p kvinnosaken, men det
rubbade honom icke. Under det den grtmyndige, fr tidens krav
starrblinde biskopen i Y. ansgs rd, drfr att han en gng av rent
misstag talat fr allmn rstrtt.

Maktfrdelningen i landets styrelse var s spridd p alla hnder att man
icke kunde sga vem som icke var med och regerade. Konseljen gjorde't
inte; riksdagen syntes lagstifta, men opinionen frbereddes i
tidningarne, i litteraturen, i familjerna, i klubbarne, p kaferna, i
salongerna, i verkstderna. Bara det talade ordets makt r ju stor, och
det skrivnas strre. Tidningens makt, som d var mycket stor,
neutraliserades genom uppkomsten av mnga tidningar; s att en
ryktbarhet eller en auktoritet endast gllde i sin krets; i de _andras_
var han ingenting. Samhllskroppen bestod av mnga excentriska ringar,
som hade var sin medelpunkt, men ingen gemensam. Och drigenom kunde
ingen kraftklla bli s stark att hon tryckte andra nedt, medan dremot
alla erforo ett lindrigt sidotryck, som hll valvet tillsammans.

Tivolifesten pgick emellertid en solig sommarafton. Generalstabens chef
hll frsta talet och erinrade om sitt vapenbrdraskap med franska
armn, d han gjorde kriget 1870, fktande vid Vionville och Gravelotte.
Drp steg Nordenskild upp. Republikanen, som nyss firat
revolutionsfesten; de liberales riksdagsman, den utvisade finnen,
Sveriges frsta namn, den folklige, enkle mannen, utan hgfrd och
thvor, men med alla Europas kraschaner hemma i sin chiffonj. Det dr
med kraschanerna, det hade liberalerna svrt att frst, men det var
hans offer. I ett land dr allt skall gras till regale hade han
tvungits att vlja! Utan kraschan ingen nordostpassage! Och han tog
bda!

Under ancien rgime hade Le roi soleil givit sitt ljus t allt stort, nu
dremot lnade den monarkiska institutionen sin glans frn allt stort,
genom att meddela sitt hga beskydd. Nordenskild tog emot som ngot
oskyldigt leksaksaktigt, men utan att ge igen ngot av sin personlighet.

De gammalliberala hade visserligen knorrat, men d de sett att mannen
ingen skada tagit, s frlt de honom hastigt, och det frtjnte han.

Emellertid, den officiella delen var slut och man spriddes i grupper.
Societeten hade intagit danspaviljongen, andra smpartier slogo sig ner
i kiosker, och uppe p terassens kaf, i tlt, i kgelbanorna.

Gustav Borg befann sig i societeten, men i en kiosk invid sutto hans
hustru Brita, snerna Holger och Kurt, arkitekten, samt doktor Borg,
dock utan fru; hon kunde inte franska och ville inte bli frdmjukad.

-- Situationen r oklar, sade doktorn, oklart som allting nu fr tiden.
De liberala ha slagit sig opp p eskadern, och Gustav blommar drnere i
rabatten.

-- Vem r det han talar vid? frgade Brita.

-- Det r en finska, kan du tnka dig.

-- Som firar Kronstadt-eskadern och ryska alliansen?

-- Tja! Situationen r oklar! Men ett r skert, att nu fr finnarne
betalt fr sitt grnslsa vermod och sitt dumma frakt fr Sverige.
Sjuttitalets fennomani, som drevs av svenska finnar, var bara
fortsttning p Anjala. Jag var ver i Helsingfors den gngen och det
var olidligt. Den dr Forsman fraktade svenska sprket s djupt, att
han dpte om sig till Yrj Koskinen eller dylikt; Topelius var ryskt
statsrd eller ngot annat ryskt; nr jag talade p svenska till en
svensk finne, s svarte han inte; de vrvlade om svenska oket, vilket
skulle betyda svenska sprket, och de skte bygga ngot p Kalevala, den
dr ungdomsboken, som synes vara hopsvngd av ngon sgverksinspektor.
Nyss p 80-talet ville de ha bort svenskan och infra sin samojediska
nverkultur med finska sprket; de gamla lekte ryska statsrd och de
unga spelte ryska nihilister; Walter Runeberg skall gra Alexanders
staty i Helsingfors; Trojanska hsten, va? Men nu, nr det kniper, och
Ryssland vill inkorporera Finland, s kommer de hit ver och vill att vi
ska gra krig mot Ryssland. Tnk er, att i den dr finska damens salong
umgs en finsk senator, som tror sig vara i landsflykt emedan tsaren
varit ondig mot honom, men tsaren knde icke till ngon ond och har
nyss frgat efter sin vn senatorn, som han saknat. Blir ni sluga p
det? -- Och den dr finskan tror sig vara stor patriot, ja hon var s
urfinsk, att hon deltog i upprttandet av en elevskola vid _Svenska_
Teatern i Helsingfors, dr nykomna svenskar skulle lra sig finska
uttalet, det vill sga lra sig bryta p finska. Vad sgs? Stackars
finnar, de veta icke vad de gra, men de ha s vela't! -- Fr vrigt,
det gr ju mot sammanslutning, och de sm nationernas uppslukande. Det
r smrtsamt i brjan, men vrldsborgarskapet kps inte fr smslantar!
-- Se, nu gr hon sig till fr en rysk attach! Det skulle senatorn ha
sett! -- -- --

-- De sm nationerna _ska_ frsvinna, infll nu fru Brita, glatt och
muntert som om hon meddelat en upptckt.

-- Ja, och vi ro redan p vg! Vet ni, att den hr festen inte roar
mig; den betyder fr oss svenskar, att vi svenskar inte behvs mera.
Frankrike har sedan flere rhundraden begagnat oss som utpost mot
Ryssland, och det finns en gammal medalj slagen i Frankrike, dr
svensken r visad p sin plats ssom Frankrikes legosoldat. De ha i
sjlva verket betraktat oss som ett slags schweizare, vilka levat p
uthyrning av trupper; och nu nr de ftt allians med Ryssland fr att
dela Kina, har Sverige frlorat sin roll i historien. Vi behvs inte
mer! -- Jag gick i gr med en lkare frn eskadern och visade honom
Stockholm. Han talade om allianserna och jordklotets frestende delning
mellan Europas nationer. Jag tnkte p mitt land, som icke fr vara med,
icke hras till rds, inte rknas med; och jag knde mig som en
relegerad frn skolan, en straffad, som icke mantalsskrives, en paria
utan mnskliga rttigheter i vrldshistorien. Nu r jag uppfostrad, jag
som ni, och har ftt lra mig att man skall vara stolt ver att vara
svensk. Vad r det att vara stolt ver? Tala ett dvstummesprk, som
ingen frstr nr man kommer ut i Europa; i romanska lnder frvxlas
man med de ringaktade schweizarne, som man ler t; och i Tyskland
behandlas man som en platt-tysk, vilken annekterat _deras_ Eddor, vilka
Wagner stulit frn oss efter kriget. En serbier, bulgar eller rumn kan
vara mera stolt n vi, ty de ha en uppgift i vrldshistorien: att vara
puffertar mot Turkiet, men vi ha ingen! Emellertid, jag ville omvnda
min fransman; och alldenstund jag varit lika stolt som ni ver vrt
Skansen, frde jag honom dit upp fr att krossa honom. Nerifrn syns ju
Bredablick och klockstaplarne. Nr vi kommit till porten, ville jag
stmma honom hgt, pekade p rda tornet och sade.

-- Dr r vrt Akropolis; dr frvaras Svea, hennes palladium, och
hennes anor. Det var bra improviserat, tyckte jag sjlv; och fransmannen
stllde in sig p en stukning. Vi krnglade oss upp, fick fatt i en
klockstapel och ngra renar, en spple och en gammal kanon, men hur vi
gick, sttte vi p djur. Olyckligtvis var min lkare zoolog och kastade
sitt intresse p djuren s att jag icke kunde slita honom ls. Nr han
fick se isbjrnarne, frgte han om de funnos i Sverige, och jag mste
ljuga och sga ja.

-- Bra menageri, sade han, mycket bra.

Jag ledde honom till stugorna, men de kunde icke vinna hans deltagande.

-- Stugor, bondstugor, mycket bra.

Vi mste frbi lpaviljongen och musiklktarn.

-- Varit! sa han, mycket bra!

Nr vi kom till Bredablick, mste han se p utsikten, och sen ville han
inte se ngot mer. Och vet ni va, go vnner, dr var inte mer att se!

Men nu brjade han frga:

-- Akropolis? Ltom oss skda Akropolis.

Jag blev stum.

-- Svea? Vad r det? Och var r palladium?

D blev han skmtsam som en fransman; och pekande p isbjrnarne sade
han:

-- r det anorna? Frfdren?

Jag hll p att grta av raseri, men den artige fransmannen ville skona
mig och tillade:

-- Jag vara darwinist. r ni icke?

Dr fick jag fr anorna!

Men som vi gingo ut, mtte vi ngra finnar frn grdagens bekantskaper.
De hutlsa fna spelade ryssar, tilltalade min fransman ssom en
allierad och skmtade ver mig och mitt Akropolis.

-- Ja, det r ingen ra att vara svensk, det r skert; och lite
blygsamhet skulle nog kl oss, srskilt nr vi tala om Skansen. Men
aldrig kan jag frst att det var s lite att visa: tv klockstaplar,
nio stugor och ett menageri. Jag rodnar om rsnibbarne, nr jag tnker
p mitt tal vid Skansens invigning! Minns ni det, s tala inte om'et!

Nu ansg sig Holger bra sga ngot verlgset i sin egenskap av den nye
redaktren.

-- Vad  de att jmra ver om smstaterna utplnas! Sverige dr
visserligen hr, men det uppfyller sin vrldsmission i Amerika, dr
svenskar och andra skandinaver hlla p att bilda ett starkt bondestnd,
som en gng skall skicka en president till vita huset. Och ni pratar om
att Sverige inte r med och delar jorden!

-- Det har du fasligt rtt i, infll nu Kurt, och man borde verkligen
underltta utvandringen medelst engelska sprkets infrande i
folkskolorna.

-- Det sa en man hrom ret, och de hll p att sl ihjl honom, liksom
bonden i riksdan, vilken fann saklget s frtvivlat, att han lika grna
ville betala skatt till Ryssland som till svenska armns officerare.

-- Apropos Ryssland, avbrt doktorn, ser ni hur finskan drborta
fraterniserar med vr ryska professorska eller professor vad det skall
heta. Jag tror att professorn r finska helt enkelt, fr hon talte
flytande svenska med finsk brytning nr hon kom hit.

-- Du pratar, avbrt fru Brita!

-- De finns de som pst hon r polska ocks! Ja, ni fruntimmer har goda
dagar nu fr tiden; tnk p vra frfattarinnor! lsupa; tisdagssoppa;
lite variationer p andras tema och de utnmnas till jttesnillen av
Lilla Sakris! Se dr gr han fr resten. Fdd med buk, glasgon, tonsur
och pension; litteraturens beskyddare, damernas vn; medtaren, skuggan.
Han klcker ut silkesmaskar, sedan han kpt ggen; han ser ut som
spkdjuret, br glasgon som en detektiv, en Faux bonhomme, som r
frfrlig; en bedragare, som man aldrig fr bevisning p, men som man
har p knsel att man mste fly; ofrklarlig och drfr hemsk; smickrar
fr att f klsa; begagnar allt fr sina ndaml, till och med lik;
frltande dr ngot kan vinnas och hmndgirig dr intet r att frlora.
Han talar i kvinnans namn som om han vore kvinna; frtalar sitt eget kn
som en sjlvbesmittare och kryper fr damerna som alla pederaster. -- --
-- Men se p den dr d!

-- Vi mste fara nu, avbrt fru Brita, annars mankerar vi bten!

Sllskapet brt upp fr att ska droskor nere p sltten. Men nr de
passerade ett tlt, fingo de se en man i rd fez stende p ett bord och
hlla tal fr franska btsmn.

Det var Syrach, mlaren, som delvis terftt frstndet och nu trodde
sig vara i Brest, dr han tillbragt sin sista sommar.

-- Situationen r oklar, fortfor doktorn; vattnet r grumligt och
verklassen kommer att fiska.




                           SJUNDE KAPITLET.
                           Moder-nringen.


Dagen fre nyrsafton satt Anders Borg, redaktrens tredje son p sin
arrendegrd Lngvik och gjorde bokslut samt kalkylerade. Lngvik, som
lydde under prstgrden, var en medelstor egendom och lg vid en vik av
stersjn t havssidan till, inom en arkipelag av holmar och skr.

Anders Borg, som studerat vid lantbruksskola och gift sig mycket tidigt,
s att han nu hade fyra barn, satt sedan tre r tillbaka som arrendator.

I tv r hade fadren betalat arrendet, men detta tredje vgrade han. I
brjan hade Anders, som var en lttsinnig krabat, levat undan som en
herreman och hoppats p bttre tider med tullarnes ankomst. Tullarne
kommo, men det blev inte bttre, ty han mste kpa allting dyrt och
dligt. Andra ret frskte han dra in p staten, men nr han sg att
det icke hjlpte, slog han ls igen och lt g vind fr vg.

Men nr rsslutet nu nalkades, och dagarne voro ndlst lnga i all sin
korthet, frdrev han tiden med att rkna, rkna ut orsakerna till
lantbrukets frfall. Och det var hgst egendomliga resultat han kom
till.

Slunda satt han nu med mjlkjournalen och sg, att smret stod honom
till sju kronor kilon, under det att han mste slja det fr tv kronor.
Han trodde frst, att han rknat galet, men nr han sg i boken att kon
t upp femton pund h efter femtio re pundet fr att ge ett kilogram
smr, d blev han rdd. Lt vara att den separerade mjlken begagnades
till statfolk, kalvar och grisar, den fick han kvitta mot kreaturets
sktsel, strhalm och den dyra transporten till stan.

Sg han nu efter vad det kostat att uppfda ett kreatur, s fann han,
att kreaturet tit upp sitt pris, och att han arbetat fr intet.

Men det kurisaste av allt var hans kemiska berkningar av lagrdens ut
och in. Hr stod en ko och frtrde bara torrt h med ngra mbar
vatten. Ht bestod ju huvudsakligen av cellulosa, som var kvvefri, och
vattnet hll ju intet kvve. Varifrn kom d det oerhrda verskottet
kvve, som mjlken och gdseln innehll? Svarade han: frn djurkroppens
frbrukade vvnader, s mste han terigen frga, varifrn djurkroppen
tog detta kvve till frnyelsen av vvnaderna; ty frnyades icke dessa,
s skulle djuret frsvinna sprlst efter tre mnader. Ur ht kom s
obetydligt med kvve och ur vattnet allsintet; togs det ur luften d?
Nej, svarade Pettenkofer! Det var ju ett underverk, eller ocks var
kemien t skogen.

Och nr han fodrade ut med potatis, som hll nittio procent vatten och
tv procent kvve, blev resultatet det samma. Hr mste man ju tro att
kvvefri strkelse kunde frvandlas till -- kvvehaltig ggvita, och att
vattnet vergick till den ammoniak, som man slsade bort i lagrsgropen.
Men det stred mot vetenskapens gllande teorier, och drfr stod han
framfr en gta, som han slngde ifrn sig.

Mera ptagliga dremot voro huvudbokens uppgifter att han i r kpt fr
tre tusen kronor Thomasslagg fr att gda jorden, och att arrendesumman
uppgick till tv tusen fem hundra kronor. Det var ett naket slende
faktum, som gav honom en ny tanke, vilken lyste upp hans stllning.
Jorden kan fda en gare, men icke bde gare och arrendator; och jorden
kan gda sig sjlv genom en vl reglerad lagrsbesttning, men jorden
har icke rd att kpa gdningsmnen. Detta borde han ha vetat frut, men
det stod varken i lantbrukslran eller i nationalekonomien.

Han hrde ngon komma, och smllde igen bckerna samt tnde en cigarr
fr att dlja sin oro.

Hustrun steg in, ung och stark, men nu med en bekymrad min.

-- Anders! Giv mig nycklarna till magasinet; jag mste ha mjl fr att
baka.

-- Mjl? Det r slut.

-- Slut?

-- Ja!

--  herre Gud! -- Har du slt det?

-- Jag mste!

-- Men statarne d?

-- Jag fr kpa efter hand t dem.

-- Kan vi inte mala i en hast?

-- Det finns ingenting att mala.

-- Har du slt spannmlen med?

-- Jag mste!

-- Nej, nej, nej! Vad finns det kvar i magasinet d?

-- Ingenting! Bara rttorna!

-- Vi bli olyckliga om rttarn fr veta det!

-- Han vet det.

-- Det r drfr han vgar det han vgar. Ja, det hr gr inte, Anders,
det gr inte.

-- Jo, men det gr s att jag tvingas bli skojare. -- Vad gr rttarn
d?

-- Jo s, att d torparne ska gra dagsverken, s tar rttarn mutor i
gg och smr, och lter dem slippa dagsverket.

-- Har det gtt s lngt?

-- Ja och nd lngre, han r i maskopi med mjlkerskorna! Varfr kr du
inte bort honom?

-- Jag kan inte, jag trs inte. Han vet fr mycket om grdens affrer
och stllning. Det dr med tomma magasinet r vrst, ty det r lite
olagligt. Det som fanns drinne var liksom hypotek bde fr arrendet och
statfolkets lner.

-- Tnk att jag skall behva se den dr rttarn vid mitt bord nr han
bjuder sig in ... vet du att han suddar i stan och super opp hela huset
s att vi fr fda deras barn? -- -- --

-- Det kan jag tro! Men det slutar med att jag fr bli inspektor, s
kanske jag kan komma t en egendom innan jag dr.

Nu ville frun verg frn allmnna betraktelser till verkligheter.

-- Kristin i kket begr sin ln. Har du ftt pngar fr kon, som vi
slde t slaktarn?

-- Nej, men jag vntar honom varje gonblick med pngarne. Hur mycket r
vi skyldig Kristin?

-- Ett rs ln, som du vet, och s har jag lnat av henne kontant ...
ja, vad skall man gra?

-- Hr du, vi ska ju p kalas i morgon; har gossarne ngra klder?

-- Nej, det vet du, att de bara ha sommarrockar.

-- Vi fr vl pylsa in dem i sjalar och tcken, fr hemma fr de inte
stanna.

-- Ja Anders, det hr r galet. Jag r fdd p landet och vet vad en
grd kan tla, men det vet du icke! En sn hr liten egendom kan icke
bra en smed, en skogvaktare och en kusk. Och drigenom att du icke kan
betala dem deras lner, s stjl de. Smen stjl jrn och arbetar fr
egen rkning; han skor hstar t halva soken med ditt jrn; skogvaktarn
sljer ved, och kusken havra. -- Vet du, min vn, jag ville hlst g
ifrn alltsammans, fr det finns inte en brdkant i huset! Jag skulle
grta, om jag inte tyckte synd om dig, men du r s snll, och du rr
inte fr det hr trasslet.

Nu kunde Anders icke terhlla sin rrelse; ty han var en god man, som
goda ord fick att smlta i trar; men han kom icke lngre n till en
tacksamhetens handtryckning, d man hrde bjllerklang utanfr.

-- Det r slaktarn med pngarne! Vi  rddade, utropade han och sprang
upp.

--  gud! Vilken lycka, istmde frun och stllde sig vid fnstret. --
Men g inte ut du; lt Lindkvist ta emot!

-- Ja, det ska han visst f, fr slaktarn och jag r inte goda vnner.

Bjllrorna hade tystnat, men i dess stlle gvo bda bandhundarne skall
och rusade; jakthundarne svarade, och alla grdens rackor samlades bakom
isupplaget, som dolde den scen vilken nu avspelades mellan slaktarn och
rttarn.

Arrendatorn och hans fru sgo ingenting av upptrdet, men de hrde en
ordvxling mellan slaktarn och rttarn, och s hgljudd att orden
skojare trngde genom innanfnstren.

Efter en stund avlgsnade sig bjllrorna; hundskallet blev ett rytande,
som antydde slagsml, och s kom rttarn springande upp till grden.

Herrn anade ord, och med varsam hand ville han fra ut hustrun fr att
skona henne fr ett upptrde och sig sjlv frn en frdmjukelse, men
hon stannade.

Rttarn kom in.

-- Vad r det? frgade patronen.

-- Det r slaktarn, som kom tillbaks med kon, svarte rttarn. Han sa att
den var sjlvdd i oknd sjukdom, och att han skulle stmma patron.

-- Vad gjorde ni av djuret d?

-- Han kasta't p backen, och sen fick hundarne fatt i't; jag kunde inte
skilja dem t.

-- Lt dem hllas! Hr r ingenting att gra t det. Herr Lindkvist kan
g ner till stallet och lta stta fr kappsldan. -- Sg t
skogvaktarn, att han tar isbilln och fljer mig.

Rttarn ville nog frlnga audiensen, ty med varje hugg t patron blev
hans strafflshet strre; men han mste g, ty patron lmnade rummet
jmte sin hustru.

Makarne voro ensamma i sngkammarn, dr de brukade gmma sig att rdsl
och hlla sig dolda, nr folket belgrade grden med sina fordringar.

Hustrun brjade:

-- r det sant, att du slt ett sjukt djur?

-- Ja, det r sant! Jag _blir_ skojare, om jag hller p med det hr!

Och de grto bda.

Vad skulle man nu slja? Vad skulle gras? De rdgjorde och stannade vid
att mannen skulle ka ut och lna pngar. Sedan skulle hela grdsbruket
ndras. Ett r var kvar p arrendet, och jorden skulle lggas i havre;
den behvde icke gdslas och den sldes genast till sprvgsbolaget; den
sg visserligen ut jorden, men vad angick det dem nr de skulle flytta?

Hela landet hade gtt till havren, nr intet annat lnade, och drfr
var snart svenska jorden utsugen. Rgen, fattig mans sd dock, gick inte
mer, utan mste importeras; ifrn vetet hade man sjunkit frbi rgen ned
till hstkornet; det var frfallet. Och nr bnderna tagit sista
havreskrden fr att kpa biljett till Amerika, s kunde man knappt f
en spekulant till den vrdelsa jorden. Den jorden, som plogen bearbetat
och som varit gdslad, den gav bara ogrs eget nog; den kunde icke bli
naturlig ng av sig sjlv, som vildmarken; den var frbannad; den var
bortskmd av odlingen och fordrade odling; den kunde visserligen ss
igen till klvervall, men om icke denna frnyades, upphrde den att ge.

Emellertid, och sedan nr arrendetiden gick ut, skulle man gra auktion
p inventarierna. Som bnderna hade en mrkvrdig smak fr att kpa p
auktioner, emedan de trodde sig f allt billigare och bttre, brukade
avgende arrendatorer i frvg slja allt dugligt, och anskaffa smre
nytt. De goda kreaturen och hstarne sldes under hand, och usla sdana
kptes i stllet. Redskap, vagnar och sldor tillverkades i hast, och
kastades in p auktionen. Det var ju intet ohederligt, men gentilt var
det inte, och det hade man icke _rd_ till.

Nr verlggningen var mot slutet, krde kappsldan opp p grden:
skogvaktaren, en zigenartyp, patrons favorit emedan han var rrligare n
torparne, stod redo med isbillen. Hans uppgift var nmligen att vid
uddar och i sund, dr man befarade strmdrag, g fre hsten och fresta
isen.

Nr patron skulle opp i sldan fick han bevittna ett skdespel, som kom
honom att le, trots elndet, som utstllde sig.

Fyra av de strsta hundarne hade i endrkt slpat upp den dda kon p
isupplagets vldiga pyramid. Men nr de gjort detta samarbete, jagade
den strsta grdsdoggen ner de tre associerna, och lg nu som en sfinx
ensam och kalasade druppe. Granngrdarnes hundar hade lockats hit, och
den skllande skaran vid foten av isberget rk ibland ihop och bildade
ett nystan av plsar, svansar och tassar. Ngra statgummor hade gjort
svaga frsk att dela rovet med doggen, men dragit sig tillbaka. Allt
var uthungrat p grden, mnniskor och djur. Hundarne hade i sin nd
jagat av all hare och ungfgel, och lrde sig slutligen tjuvfiska nere
p isen, dr de gick och snappade bort mrtarne frn gddkroken. Men nu
hade de ftt kalas.

Piskan klatschade, och i rykande fart for kappsldan ner p isen och ut
t fjrdarne, som lgo blanka.

Frden stlldes frst ver till andra stranden, dr p en udde tv gamla
mn hade slagit sig ner i en rd stuga fr att utvnta livets slut. Den
ena var en f. d. kamrer i stadens verk och nkling, som nu vid sjuttio
r levde p sin pension; den andra var en ttioring, vit som en duva
och vilken aldrig varit ngot, sedan han var student i Uppsala. Vid
tjugo r hade han ftt en livrnta och sedan ingenting gjort. Fallet var
ovanligt, men gubben hade levat p en enda bragd, ett enda intresse: han
hade varit juvenal. Han betraktade sig ocks numera som ett freml i
ett museum, som kunde visas. Den rda stugan var ryktbar fr sitt dyra
innehll; man gjorde utflykter dit fr att skda en av gluntarne, ty
s hade traditionen omvandlat juvenalen. Han hade sjungit med
Wennerberg, han hade knt Carl XV; han hade talat vid Jenny Lind, han
hade sett Geijer. Men allt det dr spelade ingen roll i dag, nr Anders
Borg kom kande fr att lna pngar.

Gubbarnes gldje var stor, nr sldan krde opp framfr stugan, ty de
hade varit insnade i fjorton dagar, icke sett en frmmande, icke ftt
tidningar eller post p tta dagar.

Anders plsades av, togs in i vrmen, fick en glgg, och mste tala om
vad som sttt i tidningarne. Drp togs kortleken fram, och man spelade
en vira, bara en slngtur.

Att tala om pngar r ju trkigt, ty det sista mnniskan lmnar ifrn
sig r guldet, p den enkla grunden att denna metall utgr existensens
villkor, husrum, mat, klder och vrme.

Efter att ha givit ut allt vad han visste vara angenmt fr de gamle,
under loppet av tv timmar, klmde han slutligen fram sitt rende. D
gick ett moln genom det ljusa rummet med de vita gardinerna; lderdomens
frid var strd, och de gamle pinades av att behva lmna en ndstlld
utan hjlp. De hade inga pngar att avvara, och de plgades av att
behva erknna det, att ndgas beknna sin affrsstllning. Och Anders 
sin sida led av att ha framkallat denna frstmning; det var ett elnde
att lna pngar; och han frstod nu huru s mnga fredrogo svek och
till och med stld.

Nr han nu satte sig upp i sldan igen, mnade han vnda om hem, men
tanken p hustru och barn ryckte opp honom, och med en smll av piskan
satte han hsten i gng, utt stora fjrden. Skogvaktaren bak p
hundsvotten yttrade ngra farhgor, men patron ville icke hra p. Isen
var tunn men seg, genomskinlig som glas, s att man sg tngskogarne p
grunda stllen.

P fjrden gungade isen, gick i vgor, men hsten kade farten, av ngon
instinkt att han i ndfall skulle kunna springa ifrn den ppnade vaken,
och patronen visste av erfarenhet, att saltsjisen var segare n han sg
ut till, och att det icke var s farligt som det syntes. Kursen hll han
sterut p ett lgt land i fjrran, dr pastorsadjunkten bodde. Denne,
som hade en liten kyrkokassa om hand, skulle nog kunna lna ut tio
kronor; s lgt hade han nu satt sina pretentioner.

Bara luft och vatten och det svartgrna strecket i fjrran syntes, d
hsten pltsligen stannade.

Skogvaktaren var genast framme vid hans huvud: kastade isbillen som en
lans, och se, vatten steg upp ur hlet.

-- Det hr gr inte, patron, sade Viktor. Fr vi vinden ett streck till
p ost, s bryter sjn in, och vi r kaputt!

-- Inte vnder jag, svarade patronen; sitt opp, s ska du se p ka!

Piskan ven om hstens lnder, och det gick fr brinnande livet i strckt
trav. Isflisor och vattenstnk yrde om ansiktena.

Det gllde bara tio kronor, men det gllde att n ett ml ocks och
framfr allt fylla en plikt, och han tyckte att han erbjd sitt liv som
offer t de sina, och att han lmnade skammen bakom sig.

Det mrka strecket i fjrran blev allt bredare och kom nrmare; taksar
syntes, och straxt drp visade sig folk p stranden, som viftade och
skreko.

Skogvaktarn uppfattade frst signalerna, hoppade av hundsvotten och
skrek:

-- Hll patron, det r vrk!

Anders Borg hll in hsten, ty han sg en ppen rnna, dr en ngare
gtt fram. Han steg ur och mtte med gat rnnans bredd som om han mnat
simma ver, ty han mste fram.

Men efter ett gonblicks besinnande, tog han en str, som prickat ut
rnnan, gick ombord p ett simmande isflak, kajkade med stren och kom i
drift. Folket p stranden skrek, nr det bar av, men Anders paddlade
vidare. D han nalkades andra sidan, brjade hans isflak sjunka, sakta,
jmnt som en fallucka. Med ett sprng hoppade han ver till nsta flak,
som ocks sjnk, och s till nsta, varp han i fyrsprng ndde land;
men sista stycket passerade han med benen igenom strandisen, som klang
likt krossade fnsterrutor.

-- r pastorn hemma? frgade han utan att hlsa.

-- Ja, vl r han s, blev svaret.

Och nu skyndade Anders upp till ett rtt hus, tmligen likt de andra.

Han gick in med samma fart som han anvnt p vergngen av isrnnan,
rck upp drren och stod i stugan, dr pastorsadjunkten satt i sin
gungstol och sov, klockan tolv p middagen.

-- Nej, r det du? Jag satt och blundade litet och hrde ndrop p sjn,
sade han under det han mornade sig.

-- Ja, jag r i knipa, och du ska lna mig tio kronor.

-- Tio kronor? Var ska jag ta dem? Jag skulle just f ut ett diskontln,
men det klickade ...

-- Du fr lna ur kassan!

Hr uppstod en paus, och Anders Borg frstod att han terigen narrats
intrnga i andras hemligheter och avtvinga en olycklig den frdmjukande
beknnelsen om en dlig affrsstllning. Men han fann sig hastigt och
kastade t sidan:

-- Kan du inte lna av en bonde?

-- Jag, lna av en bonde? Nej, min vn, sdan r icke min stllning. Ser
du, frsta ret gjorde jag mig gemen, och mste dricka och ta med dem;
men s gick respekten bort, i synnerhet som jag lnte pngar av dem till
mina Uppsalaskulder. Nr jag drog mig tillbaka, brjade de hata mig. Jag
blev ensam; jag har ingen att tala vid, ingenting att gra. Jag fr inte
fiska, inte jaga, inte skta jord. Lsa kan jag inte, fr d somnar jag.
Jag r dmd att gra ingenting, utom om sndan! Jag torkar bort, jag
frstenas under det jag sover; jag sover hela natten, tolv timmar, frn
tta till tta, och jag sover frukost, sover middag, sover och sover. Om
du visste vilket liv detta r! Det r skendd! -- Sjlavrd ville de
inte ha, och de som rka i sorg och nd g till lsarne. Jag nskar
ibland jag vore lsare sjlv; men d skall man tro, och det kan jag
inte! -- Anders Borg, i Herrans namn, hjlp mig hrifrn eller jag dr!
-- Jag har inte talat p tta dar, och nu har jag till rga p elndet
ftt en process. Det gick en bonde och stal ved p prstgrdsskogen; jag
sg det sjlv och anmlde det fr prosten. Nu r jag stmd fr
rekrnkning, emedan jag icke kan _bevisa_ att jag sett honom stjla.
Tjuven gr fri, och jag kan f ryka in; jag som icke har stulit skog.
Bnderna kallar det att jag skvallrat; det sger de om lnsman ocks,
nr han anger dem, och det var en bov hromdan, som ville stmma domarn
fr rekrnkning, emedan han dmt p fjrdingsmans angivelse som r full
bevisning. Vad ska jag ta mig till? Om jag blir avskedad, kan jag icke
f anstllning som fr detta prstman.

Han skulle aldrig ha slutat tala, om han icke fallit i grt. Och Anders
Borg glmde sina bekymmer fr detta bottenlsa elnde. Men som han icke
visste vad han skulle sga, fortsatte adjunkten verlycklig att f hra
sin rst och beklaga sig.

-- Vad ska de med prster att gra? Kan de inte gra som judarne och
lta en av frsamlingens ldste lsa ur en postilla p sndan -- jag
skriver av postillor jag som alla andra prster. Kan inte frstndiga,
redliga mn lsa i jorden och dpa?

-- Babtisterna dper ju, och lsarne utdela nattvarden, under det de
skta sina yrken som apostlarne! Vet du, religionen som yrke och fdkrok
r ngot galet. Och det dr att ligga vid universitetet och supa, lra
sig spetsfundigheter och teologiska hrklyverier, det tar bort all
religiositet! Nu ska prsterna exercera i kasrnen ocks, tvingas att
sjunga svinaktiga visor, hra p nattliga samtal mellan gardister, det
r att gra slut p hela brdkyrkan!

Hr skevade samtalet, ty Anders hyste fr litet intresse fr kyrkan, att
kunna beklaga dess fall; dessutom vaknade hans egen sjlvbevarelsedrift,
s att han under sista delen av samtalet hunnit tnka ut var han nu
skulle ta sin tia. Drfr reste han sig hastigt och tog avsked med det
enda uppmuntrans ord han kunde finna:

-- Gaska opp dig, gamle gosse! Kom in t land och hlsa p oss, s ska
vi ruska opp dig.

Adjunkten sg p sin vn som p en frmmande, ty han var gckad i sina
frhoppningar att finna deltagande. Han tog dock p sig en skinnmssa
fr att flja till stranden; och han fgnade som en hund, talade
alltjmt, men nu om bagateller, om vdret och fisket, om isgngen och
farorna p sjn, men allt fr dva ron.

Nr Anders Borg kavat sig ver isrnnan och satt i sldan, hll han
norrut; men erinrande sig prsten p stranden, vnde han sig om, och nu
sg han den vergivnes mssa svnga till avsked.

Det klack i honom, men p samma gng erfor han den frtvivlades trst,
d han fr se en mnniska, som r nnu mer frtvivlad.

-- Utan hem, utan vnner, med ruin och fngelse framfr sig! tnkte han.
Det r synd om honom, men var ska jag ta en tia ifrn?

Denna frga hade han dock besvarat i sitt sinne, d han styrde norrut
ver fjrden, ty dr bodde den gamle operasngaren, som led p vrlden
dragit sig undan med sin pension och sin hustru till en grd, som han
arrenderat utan jord, men med jakt- och fiskrtt.

En mil efter hst r drygt, men den gick den ocks, och Anders Borg var
tminstone sker p ett gott glas och ett vnligt mottagande, hur det
sen kunde g med tian.

P farstubron stod den gamle sngaren med sin bssa och en stvare. Han
kom frn en harpromenad, naturligtvis utan att ha ftt ngot, och han
blev mycket glad f se en mnniska, ty han bodde i demarken utan granne
p en halv mil.

Medan Anders Borg rustade med fotsacken, klappade sngaren den lddriga
hsten p nosen och sade:

-- Det var en bra sldtravare du har, Anders.

-- Vill du kpa'n? frgade Borg bara fr att sga ngot.

-- Om du vill slja'n! -- ty jag har just haft en p prov, men den hade
spatt.

-- Allvarsamt, vill du kpa hst?

-- Ja, visst!

-- D kan du ta min, s fr du sldan med.

-- Vad kostar han d?

-- Du ska f'n fr hundrafemti med sldan.

-- Kr till!

-- Kontant?

-- Kontant! Stig in, ska jag lgga opp.

-- Men du fr ge mig en klke och ett par skridskor emellan, s att jag
kan komma hem! Viktor skall f skjuta mig p isen.

-- Det skall du f! Allts avgjort!

Anders var rddad, nerskuren, uppdragen; och efter ett glas i plsen,
befann han sig p hemvgen, d dagen led mot slutet, sittande p en
sparksttting skjuten av skogvaktarn, som gick bakom p skridskor.

Nr han i skymningen nalkades hemmet, sg han hela huset upplyst, och
han tnkte p den stackars hustrun, som skert blivit verraskad av
frmmande och ingenting hade att bjuda p.

Fr att icke komma olgligt gick han gngstigen upp och frbi
isupplaget, dr hans grdsdogg lg blodig och sargad av tv ulmerdoggar
frn herrgrn, vilka nu kalasade p den dda kon, under det rtte garen
fick se p.

Anders gick in kksvgen och skte upp sngkammaren fr att kl om sig.
Dr satt hans hustru och grt.

-- Vad har hnt? Vem r hr? Varfr gr du ifrn gsterna? strtade
frgorna ver den grtande, som svarade i yttersta frtvivlan:

-- Din far r hr, och mnar stanna hos oss ...

-- Jag kan inte fda honom!

-- Han sger, att du r skyldig honom en strre summa ...

-- Vad skall han hr att gra?

-- Han kan icke bo hemma lngre, ty hans skilsmssoprocess skall brja,
med instllelse fr kyrkordet.

-- , Herre Gud ...

-- Det r rysligt! Det r rysligt!

Anders gjorde sig i ordning efter den ventyrliga frden fr att g in
till fadren och mottaga frtroenden, som han icke begrde. Men han
lugnade frst sin hustru med att lgga fram tv femtikronorssedlar p
toalettbordet; den tredje behll han i fickan, ty det eviga trasslet och
nden hade gjort honom dolsk ven mot sin bsta vn.




                          TTONDE KAPITLET.
                            Nittio-talet.
                           (Fin de Sicle.)


ttiotalets starka naturalism skulle flyta ut i havet, den som alla
andra floder. Den naturvetenskapliga metoden var utblommad och gav ingen
frukt mer; mnga togo metoden fr sjlva sanningen och hllo envist fast
i den murkna plankan, nr den gick till botten. Andra, som hade vxt i
viljan, skte nya farkoster fr att komma vidare. De skiljdes frn
perioden med saknad visserligen, ty denna frvildning, detta indianliv
hade varit uppfriskande som skolgossens rvarliv under sommarlovet;
detta ensidiga ljus p vrlden och mnniskorna gav skarp relief, satte
tingen och hndelserna i Rembrandtsbelysning; denna nyvrdering av gamla
freml medfrde bokstavligen en ny vrldsskdning, som icke sg p
lngt hll, men skarpt p nra hll. Det var den mikroskopiska metoden.
Men den som arbetat med mikroskopi knner alltfr vl, att man kan se
celler och krl, dr det bara r luftblsor, och att dammkornet kan bli
freml fr en vilseledande demonstrering av ett obefintligt organ. Det
var d, 1889, som vrlden fick tv nya tnkare eller profeter, Langbehn,
frfattare till Rembrandt als Erzieher, och Nietzsche, huvudsakligen
frfattaren till Jenseits von Gut und Bse. S stora differenser n
frelgo mellan dessa tv, vilka kunna synas som diametrala
motsttningar, s hade de dock en gemensam tangent, och det var deras
reaktion mot mikroskopismen. Langbehn r makroskopist framfr allt. Vad
Rembrandt har med hans bok att gra, det har ingen mnniska begripit,
och ehuruvl man tyckte sig vilja vederlgga varenda punkt i hela
verket, ppnades dock nya perspektiv bakom fakta, och naturvetenskapen,
som hll p att d i detaljisternas hnder, fick nytt liv.

Langbehn, med vilken rhundradet skulle sluta, r egentligen en
teruppstnden Kant, med vilken rhundradet brjat, och bda ska
rddningen i postulat och imperativ, d omdmeskraften och rena
frnuftet icke visat sig ga frmgan lsa vrldsgtorna eller giva
individen den styrsel, som behves fr att hlla god gng i ppen sj.
Bde Darwin och Hckel hade frut, ehuru frgves, reserverat sig mot de
snabba konsekvenserna, man dragit ur deras arthrledning i och fr
etikens lsgrande, och Langbehn reagerar mot den naturalistiska
psykologien, som frnedrats till veterinrvetenskap. Nr naturalisterna
sade: Ltom oss vara mnniskor! s menade de: Ltom oss vara djur!
Sjlva teologien eller lran om Gud hrleddes frn zoologin. Djurets
fruktan fr det oknda och vildens frvxling av drmmen med
verkligheten, se dr religionens ursprung!

Vad skulle man d tro om en vrld, dr mnniskorna dtt som martyrer fr
en osanning? Vad skulle man tnka om det stundande, d det frgngna
uppgavs vara lgn? Adertonhundra rs kristendom, som en vacker dag
befanns vara ett misstag? Det var _fr_ galet, och ett skott fr pannan
vore det enda och sista!

Framfr revolvern stod nu mnskligheten och sg ingen rddning.

D kom den andra profeten, Nietzsche, och frklarade frst, att det onda
var gott och det goda ont, sedan, att gott och ont icke existerade. Det
var brottets apologi, brottslingsmoralen, som i Oscar Wildes perversitet
fann sitt ampraste uttryck. Hade Langbehn genom sina negativbilder
ofrivilligt framhvt ljussidorna hos naturalismen, s drev Nietzsche
densamma ut i karrikatyrer, som framhll dess fel.

I Paris hade samtidigt vaknat en knsla av det otillrckliga i
positivismen, och det brjade dugga tidningsartiklar med rubriker: Hr
skes en religion; I tjnst stundas: en profet; stundas hyra: en
allmnnelig, tidsenlig kyrka.

Sjlva Zola brjar vakna; och han, som sutit skdare, lugn, knslols,
reser fr att se sig om efter en religion. I Lourdes finner han den
icke, d hans lkare frklarat underverken, icke som bedrgeri, det
var fr gammalt, utan som hypnos. D far han till Rom, icke utan
illusioner att kunna modernisera kristendomen och f till stnd en
tidsenlig kompromiss mellan vetenskap och religion. Men lyckas icke.
Senare sker han som en fanatisk troende sin religion i mnsklighetens
framtskridande genom vetenskapen och arbetet till rttvisa och sanning,
samt slutar i Cabets paradisiska Ikarien, dr lammen leka med lejon och
skogens fglar spisa vid falanstrens fulla bord, dr inga fattiga
finns.

Zola vxte, ifrn det sterila zoologiska tvivlet, till tron p
framtskridandet mot lycka och dygd (det var ett nytt ord). Men mnga
hans lrjungar stannade i vxten och fortsatte tjaggla med det utntta
programmet, som nu blivit satt fr positiv.

Zola slutade sledes som idealist i ordets rtta bemrkelse, och
ehuruvl han hatade och bekmpade de religisa formerna, srskilt den
romerska, s var han religis, troende p sitt stt.

Men nittiotalets franska ungdom hade icke knt Zola, ville icke knna
honom, icke ha med honom att gra. De hade en helt annan lrare och
profet, och det var Josphin Pladan.

Det r ofattligt att vra litteraturhistorici p stat och med ln fr
att flja samtidens litteratur aldrig nmna den mrkvrdiga freteelsen
Pladan utan med ett lje i frbigende, under det de hlla
frelsningar om hans tyska epigoner. Man frgar sig om det r
okunnighet om hans tillvaro; eller r det Pladans de att aldrig n
denna liderliga popularitet, som vanligen slutar med vulgarisering,
hopens ledsnad p idolen, storhetens fall och slngande p sophgen?

Redan 1884, allts nr Zola endast ntt fram till au Bonheur des Dames,
brjar Pladans verksamhet med frsta volymen av hans cykel La Dcadence
Latine -- kallad Le vice Suprme.

Under de tjugo ren, som sedan dess frflutit, har han utgivit fjorton
romaner, frutom dramer och filosofiska arbeten, sammanlagt trettitta
volymer. De fjorton romanerna g parallellt med Zolas, men under det
denne i Rougoncykeln skildrar andra kejsardmet, mlar Pladan sin
samtid, tredje republiken. Finis Latinorum r hans motto, och han tror
att latinarne skola frgs; han frutsger deras undergng, skildrar som
en Juvenalis allt elnde i det moderna Paris; med samma ofrskrckthet
som Zola och med lika naiv oblyghet. Hans materiel av upplevat och sett
r oerhrt, men hans stil brinnande av nitlskan; han dyker ner i
gyttjan, men kommer alltid upp igen, klipper med vingarne och hjer sig
mot skyn.

Hans mest lysande roman r L'Initiation sentimentale, en bok om krleken
i alla arter, tonarter och avarter, dr han lyfter av taken p alla
slags hus och visar innanmtet av Paris. Det r en fruktansvrd bok,
rik, stor, och skn trots allt det fula han visar fram.

Samme man har vgat ett storverk och lyckats! Han har tilldiktat till
schylos' Prometheus de tv delar av trilogin, som frkommit; och om de
icke fullt st i ton, s beror det av deras rikare och djupare innehll,
tminstone synes det s fr den som icke tror p antikens
oupphinnelighet. Det vore ju bedrvligt om icke vrlden gtt framt och
frt tankeliv och uttrycksmedel med sig framt.

Pladan r ingen nationalist eller revanche-man; han r vrldsborgare
och har i Frankrike infrt Wagner trots patrioternas motstnd; och
knappast har ngon tysk ftt sin Wagner s gigantisk som Pladan sin.

Fr den moderna konsten har han strvat genom sina utstllningar, och
allt vad symbolism heter har han startat.

Vad felas med mannen, efter som han ej ntt utom sina kretsar? -- Ja,
han var alltfr bildad, fr att bli fattad av alla; han var kristen som
en korsfarare, och det lg emot honom hos hedningarne, han nagelfor med
tredje republikens chequard'er och panamister.

Pladans inflytande r oberkneligt stort, men han verkar icke direkt,
utan genom sina disciplar. Man citerar honom icke, men man hmtar ur
hans trg; hans person gavs till spillo, och den fll p hans pipkragar
liksom Kierkegaards p det grna paraplyt; men han lever som en ropandes
rst, den dr infrde germanisk bildning i sitt land, och ppnade dess
slutna portar fr Europa.

                   *       *       *       *       *

Mnniskoanden vaknade ur sin isolering och knde krafterna upphra, nr
den avbrutit kontakten med Jenseits. Detta skande efter frbindelse med
det immateriella var ett utmrkande drag fr nittiotalet. Sedan nmligen
Hckel uppstllt sitt Systema Natur eller Skapelsens Stamtavla p
80-talet, var det slut med naturvetenskapen, icke en ny upptckt gjordes
av vikt; Serumterapien vckte det strsta alarmet, men det befanns
falskt; sedan var det bara knp p alla hll, sm utvecklingar av gamla
teser och mycket hall p falska spr. Naturvetenskapen var faktiskt
bankrutt. Samtidens kraftklla, elektriciteten, ingick i industrien
genom den olrde Edison, som utfrde ljuset och gav fonografen;
telefonen var Bells uppfinning frn 60-talet; s att den hrskande
darwinismen aldrig hade ngra epokgrande fljder fr samtidens
kulturella liv, icke ens inom kemien, dr Mendelejeffs periodiska system
str som en gravvrd p systematikens dds-ker.

Det var d man upptckte sig vara p villospr och vnde om fr att vid
korsvgen finna en ny strt. Man hade samlat fenomen och fakta men kunde
ingenting frklara; frklara var ju att finna det som lg bakom
fenomenet, och nr man mrkte att det som lg bakom befann sig p andra
sidan, s skte man helt logiskt Jenseits. Detta var mystiken, som d
lt tala om sig. Och det var d som Swedenborg steg upp efter hundrarig
gravsmn. Han kom igen p mnga vgar. Genom Balzac, som ter brjade
lsas i en gottkpsupplaga, dr man i Swedenborgs nice Sraphita
terfann spr av Nietzsches bermensch och Pladans androgyn.
Pariserockultisterna terupptckte Swedenborg och Bhme genom
forskningar i Eliphas Levi och Saint Martin; teosoferna sprade honom i
Blawatskys Hemliga lra. Men den starkaste handrckningen t mysticismen
var Berthelots utgivande av alkemiens historia. Denne positivist, som
arbetat med kolvtenas syntes, gick hr ett rende t mysticismen som
han icke anat. Om man nmligen i f ord vill angiva skillnaden mellan
alkemin och kemin, s kan man sga, att alkemin trodde p grundmnenas
frmga att verg i varandra (transmutationen) men nyare kemin icke. Nu
hade Berthelot under arbetets gng visat en tilltagande sympati fr
alkemisterna, vilket strkte de klentrognes mod att forska vidare.
Samtidigt hade Crookes i Grundmnenas uppkomst uttalat som sin mening,
att de enkla mnena uppsttt och utvecklats ur varandra. Lockeyer hade
infr Franska Institutet framlagt sina misstankar, att fosforn var ett
sammansatt mne, emedan det gde tv spektra. Allt detta stod ju i
samklang med den rdande monismen eller alltets enhet och skulle
fljdriktigt ha varit samtidens sikt, men inkonsekvent nog vidhll man
meningen om grundmnenas speciella ofrnderliga natur, vilket var en
ofrivillig handrckning t den frkastade lran om srskilda
skapelseakter.

Berzelius hade dock nnu 1835 stllt upp den viktiga frgan: ro
metallerna enkla mnen? och i sitt svar drp uttalat dessa avgrande
ord: En kropp, som jag ordnat in bland metallerna, r ammonium, vilken
bestr av kvve och vte; och dess metallisering medelst elektricitet
synes tillta tanken p en sammansatt metall ... Det som gr de andra
metallernas enkla tillstnd tvivelaktigt r, att de synas uppst i
organiska naturen ur mnen, som icke hlla ett spr av dessa metaller.

Nvl, i samma gonblick metallerna icke voro enkla, kunde de verg i
varandra, och den sjlvklara fljdsatsen hrav framgick befallande
oemotstndlig: Man kan gra guld!

Och nsta fljdsats blev: Man har alltid gjort guld ur svavelkis, nr
man trott sig ha utdragit det. Vilket frklarar Gahns iakttagelse, att
nstan all svavelkis hller guld.

Emellertid, de mnskliga hjrnornas trghet r s stor, i synnerhet de
trnades, att nr de dragit det frsta corollariet, de icke orka dra det
andra.

Drfr upplste sig frvningen i ett dumt flin, som sedermera blev
ondsint och slutade med att man visade tnderna. Nr slutligen i vrt
nya sekel Ramsay (och Kelvin) pvisade, att radium kan bli helium, fingo
de gamla rutinisterna konvulsioner, d de funno sig ha tagit galen vg
och det var fr sent att vnda om.

Detta var historien om guldmakeriet p nittiotalet, som var s enkelt,
enklare n Columbi gg.

Emellertid fr att tervnda till Swedenborg. Hundrahvdad steg han ur
graven: astronomerna i Pulkova hlsade honom som astronomen, Kants och
Laplace's fregngare; zoologerna upptckte honom, och funno att Buffon
plundrat hans kosmogoni i sin inledning till Djurriket; kemisterna och
bergsmnnen i synnerhet hyllade honom; och slutligen kommo fysiologer
och anatomer i skaror fr att frambra rkelse och myrrha t den p nytt
nyfdde! Men kronan fick Swedenborg av en litteraturhistoriker, Max
Morris, som i en lngre avhandling frestllde samtidens liberala idol,
sjlva Goethe, ssom Swedenborgs lrjunge. Swedenborg im Faust heter
uppsatsen (i Euphorion 1899, hftet 6), dri ur Arcana Coelestia visas,
att Fausts berringar med andevrlden ro frmedlade av Swedenborg,
genom Kant och Frulein von Klettenberg (redan 1771).

Vad sade Goethes-vnnerna om det? Ingenting, ty nr man blir svarsls,
sger man vanligen ingenting!

                   *       *       *       *       *

Detta var sekelslutets frnmsta andliga rrelser, som mot de sista ren
dock skulle sl ut i ngra stora gnistor, tndande, lysande fr det nya
rhundradet, som kanske skall bli det allra strsta, om ock 1800-talet
var det strsta -- sedan 1400-talet.




                           NIONDE KAPITLET.
                                Ester.


Ester Borg, redaktrens och fru Britas dotter, var en flicka utan
sknhet, det visste hon sjlv, och drfr vaknade hon tidigt till det
beslutet att bli ngonting i stllet fr att vnta p en man. Hon blev
student vid sjutton r och for till Uppsala fr att _bli_ lkare, icke
av ngon srskild kallelse, utan fr att ha ngot att gra.

Hon kom p sitt namn in i kretsar, dr samtidens frgor slutbehandlats
och dr man hade en ny syn p livet, en antecipation av det kommande.
Det var icke lngre ngra tvivel eller farhgor, det var axiomer.

Av de manliga kamraterna behandlades hon som en kamrat, men en manlig,
fr vilken man icke generade sig. Detta hade ett visst behag fr henne i
brjan, och hon knde sig lyftad ver sitt stnd som kn; men s snart
det kom en kvinnlig kamrat med sknhet i kretsen, blev det annat. D
denna ven upptogs som kamrat, skedde det p ett annat stt. Den skna
behandlades med galanteri, som en verlgsen inkommensurabel, med ett
ord som kvinna. Det ra skmtet tystnade, herrarne blevo stdade, det
spred sig vrme, och en stmning full av dov lyrik lade sig ver
sllskapet, dr Ester icke igenfann sin plats, ty hon kunde ju ej
berras angenmt av kvinnlig sknhet eller dela sina kamraters
frtjusning infr en av hennes kn.

D mrkte hon det skeva i sin stllning; och den dr jmlikheten med
mnnen blev henne som en frnrmelse, en krnkning, i synnerhet som hon
frsummades. Drfr vrdslsade hon sitt yttre, bortlade all
kvinnlighet, gick p krogar, slog kglor och deltog en afton i ett
slagsml med gesller. Nr hon cyklade, anlade hon sportjackett med
knbyxor, och denna kostym antog s smningom formen av en mansdrkt.

Kamraterna glmde ocks efterhand, att hon var kvinna, kallade henne
aldrig Ester utan Borg, frst, men om aftnarne hette hon Pelle och var
d ikldd en kaisermantel med pelerin och studentmssa, s att ingen
kunde se annat n det var en karl.

En afton efter ett jtterus p Rullan freslog en medicinare, att de
skulle g till flickor, och Pelle fljde med; det fann man helt
naturligt. Som scne var det ju nytt, ehuru inga hemligheter frefunnos
fr medikofilaren Ester Borg.

Flickorna tittade nog lite underligt p den gossen, men de hade annat
att tnka p, och man var ju dr huvudsakligen fr att dricka och prata.
Bland innevarande gster befann sig ven en ung greve, vilken visste vem
Ester var, men nd tyckte det vara sllsamt finna en familjeflicka p
ett sdant stlle.

Ett gonblick blev salen utrymd, s att greven och den falske ungherren
blevo ensamma.

Det var en viss stmning i det rummet; lgt i taket var det, vilket
hindrar uppkomsten av mrker ovanfr huvudet; vggarne voro indelade i
flt, inramade i skulpterade lister, vilka omslto mlade landskap med
herdar och herdinnor, som vallade fr och to krsbr, oskyldigt,
barnsligt. Fnstrens gardiner voro av storblommig taft, och mellan dem
syntes slottet i mnsken. Greven hade satt sig vid det gamla pianot och
lekte nu med tangenterna, som om han vntade bli avbruten av ett tilltal
frn Ester. Men nr hon iakttog envis tystnad, spelade han upp Chopins
2:a nocturne i g-dur.

Ester knde den icke, drfr hpnade hon ver de skna tonerna, vilka
tycktes henne tillkomna just nu. Modulationer i dur, vilka klinga som
moll, den djupaste smrta, som medfr sin egen trst; en vaken natt, som
har den lisan att icke stras av svra drmmar, huru pinsam n vakan m
vara. Stllet frndrade utseende, omgivningen frgylldes, och den unga
flickan greps av ett vemod, som var hennes indolenta natur frmmande.
Hon hade kommit hit som till anatomisalen, dr det var ruskigt, men dr
det stygga adlades av intresset. Pltsligt ppnas fr henne en annan
vrld av renhet och sknhet; ett ljust moln isolerade de tv frn den
osnygga omgivningen, stllde sig skyddande omkring dem och kom dem att
glmma var de voro.

Nr greven slutat spela, mste han tala, efter som hon icke sade ngot:

-- Vet ni vad jag spelade?

-- Nej, jag knner det icke.

-- Det var Chopin! Och det frekommer mig som om han diktat denna
nocturne en natt, p ett snt hr stlle, dr man blir vemodig av att
ska en gldje, som icke finns; dr man knner hela tillvarons elnde
infr det mest ofullkomliga av allt ofullkomligt.

-- Tror ni verkligen Chopin beskte sdana hr stllen? frgade flickan,
som icke var riktigt med nnu.

Greven log sorgset:

-- Ja, visst gjorde han; skulle det vara s underligt? Ni och jag sitter
ju hr.

Detta ni och jag lyfte dem ver, och slt dem tillsammans i ett vi.

-- Det r sant, svarade Ester mera naivt n hon ville, d hon ju drmed
accepterade artigheten.

Greven log t det kvinnliga draget att icke frsm en komplimang, och i
detta gonblick knde flickan att hon tilltalades av en frn andra
sidan, och hon skte kontakt med detta bttre.

-- Vad gr vi hr egentligen? Varfr r ni hr? frgade hon nstan
ofrivilligt frebrende.

-- Ja, min frken, det r inte ltt att sga. Jag fljer med; jag lter
en skymt av misstanke falla p mig att jag r lik de andra, fr att
undg andra orttvisa misstankar. Det finns fr vrigt en
attraktionskraft hos dessa stllen och deras innebyggare. De pminna om
ett naturtillstnd vi lagt bakom oss, och drfr synes mig deras
beteende naivt som landflickans. Jag ser aldrig ngot oblygt, aldrig
ngon ruelse, som skulle antyda medvetande om ortt; jag frstr det
icke, men kan icke frdma det, jag gillar det icke heller. I julas,
sjlva julafton, gick jag frbi sjukhusets avdelning fr flickor. Huset
ser ju ut som det hade alla sjukdomar och rappningen har fallit av
flckvis som srskorpor. Nvl, jag gick frbi dr i jultankar, och
genom fnstren p nedra botten med deras jrnstnger trngde sng ut p
gatan; jag erfor ett gonblicks ondlig smrta, d jag frsatte mig i
dessa olyckligas lge -- tnk! en julafton drinne! -- Men vad hnde?
Sngen trngde starkare ut till mig, och jag hrde: Sjung om studentens
lyckliga dag ...

Ester avbrt och fullfljde:

-- Jag gjorde just ronden drinne den aftonen, och jag sg dem dansa
kring julgran, i vilken hngde ett krucifix, som de ftt av
Elisabetsystrarne. De visade samma ofrstllda gldje infr den
korsfste som infr pepparkaksgubbarne. De kallade den korsfste fr
Frlsarn, icke fr Kristus, och namnet Jesus uttala de aldrig. De tro p
Frlsarn och tala om honom som sm barn; hra de en fritnkare hda, s
rysa de och uttrycka sin avsky. Kan ni frklara dessa mnniskor?

-- Nej! Det kan jag icke! svarade greven; och drfr behandlar jag dem
alltid med en indifferent aktning som medmnniskor. Har ni fr vrigt
mrkt, att p deras vggar ni aldrig ser en oanstndig bild, nstan
aldrig hr frn deras mun ett plumpt ord ...

-- Ja, jag som lkare, och (hr stannade Ester framfr ordet, men lt
det g) och kvinna fr ju inte hrat ...

-- Inte jag heller, svarade greven ...

Nu log Ester:

-- De beror kanske p vem de talar vid.

Greven rodnade som en man, vilken fr en artighet av en kvinna, och fr
att dlja sin frlgenhet gick han vidare med stor iver ...

-- Men det mest utmrkande hos dessa flickor r deras bengenhet att
skratta; det skall vara roligt, allting skall vara roligt, icke som vi
trodde frr, emedan de vilja glmma eller sl bort samvetet; de kallas
ju fr gldjeflickor, och det r rtta ordet. Vad r d detta fr
naturligt urval av mnniskor? Vad sger er vetenskap om den saken?

-- Den kan ingenting sga, ty den vet ingenting. Mjligt r att dessa
ro nra avkomlingar av vildar, d de ha ett annat samvete n -- vi, ty
det r nstan omjligt att vcka deras skamknsla; de vill inte hra
talas om'et, frst det inte, sl bort det, och det vrsta de frukta r
allvarliga mn.

-- Ja, jag vet det, svarade greven; mig hatar de drfr att jag r s
trkig, och jag har nd aldrig frskt tala frstnd vid dem; men jag
kan inte skratta ...

-- Inte? Men det r s hlsosamt!

-- Nr jag fr ngot att le t en gng, skall jag le; det r mnskligt;
men att skratta r alltid elakt, och framkallas av det befngda, det
frvridna, det onda; drfr upplser det sig vanligen i trade gon och
fljes ofta av en tomhetsknsla, som slutar i verklig grt, grt utan
orsak.

Nu frst bemrkte Ester att unge greven var kldd i frack. Det sg han
och fortsatte:

-- Ni ser p min frack! Ja, jag har varit p sup hos professor X.

-- N?

-- Det r rysligt, men kanske nyttigt. De unga gymnastisera sig i att
tiga och de ldre i att frtiga; alla g som med grimma fr att inte
bitas; och i kvll var sllskapet sdant att ingen vgade yttra ett
frnuftigt ord; alla tego. Det kallas att utbyta meningar. Vet ni, efter
en sdan maskerad lngtar man att komma hit. Eljes bruka alla supgster
hasta till kaft, fr att dr f sga det som icke sades p bjudningen.

-- Tycker ni det r roligt att leva? frgade Ester helt hastigt.

-- Att leva? r detta att leva? Det r ju bara frgan om att dda, dda
alla sunda, starka drifter, som skulle uppehlla livet; och ddar man
dem icke med frsakelse utan ger dem luft, s dr man p sjukhuset,
eller senare dr man av kallbrand i det heliga kta stndet. Det var en
faslig blague det hr med livsgldjen p 80-talet; profeterna slutade i
sorg, och allt gick tillbaks i de gamla spren. Vet ni jag har en vn,
som ligger p sjukhuset och dr s sakta och varligt.

-- Jag knner honom; det r skalden ni menar?

-- Ja, ska vi g dit, i mnskenet? Han tar saken ganska lugnt.

-- Grna! svarade Ester, och de brto upp.

Hstnatten var mnklar och ljum; de gingo tysta smgator, stora grna
gator och kommo in i sjukhusparken. Under de vldiga trden voro tlt
uppslagna fr de sjuka, vilka dr sovo eller vakade alltefter som. Men
under en lnn satt underlkaren och drack whisky med en kandidat. Ester
och greven, som knde bda, stego fram och frgade efter skalden.

-- Jo, svarade underlkaren, han ligger hr invid och r vaken, men han
har vl inte s lngt kvar, efter som han skickat bud p professor X.

-- Vad? Teologen? frgade Ester frvnad.

-- Ja, gubben och Axel plgade ju umgnge i all vnlighet, fr att
strida, i all vnlighet, och skalden har bett oss vara vittnen till
deras sista batalj fr att hindra oriktiga redogrelser om frloppet.

-- F vi g in till honom under tiden, d?

-- Var s god; han ligger och lser Andersens sagor.

Ester och greven gingo in i nrmsta tlt, och dr lg Axel E. lsande
vid en lyktas sken.

Det var en liten utmagrad gestalt med svart helskgg, exotiskt utseende,
franskt eller italienskt; hans gon voro stora, glnsande, och han
forskade en stund innan han knde igen de intrdande, ty hans gon hade
brjat svika liksom hans hrsel. Drp log han, rckte vardera en hand
och bad dem med viskande rst sitta ner. Han visste nog han skulle d,
men han frteg det fr sig sjlv, och ville inte att en annan skulle
sga det. Men ibland for hgmodet i honom, och d skulle han skryta med
sin orddhet.

-- Ja, gossar, viskade han, nu slocknar jag; gat mister sitt ljus, rat
sitt ljud och rsten sin klang.

Nu hostade han, hemskt, ty han hade stryplungsot.

-- Men ser ni, nnu r det ingen fara, ty pulsen gr ned till 38 grader
om ntterna, och ntterna r vrst. Nog vore det skada i alla fall, om
jag nu skulle g bort, d jag r rengjord frn tobak och sprit och allt
annat. Jag knner mig som tvttad invrtes. Ja, det r ruskigt att leva.
-- Hr ni, den hr Efraim r en konstig karl. Han skrev ett brev till
mig frn Norrbotten och brjar s hr: Om detta brev nnu trffar dig i
livet. -- Inte skriver man s till en sjuk mnniska. Ja, livet! Vet ni
vad det vrsta r som jag upplevat? Sitt ner ska ni f hra! ... Ester
minns den dr flickan med rda hret, ja! som jag skulle gifta mig med.
Jo, vi for ver till Petersburg, och efter frsta lyckotiden kom
ledsnaden. Vet ni vad ledsnaden p tu man hand r? Ensam kan det vara
svrt; det r dock uppbyggligt; men p tu man hand det r fasansfullt,
det r dden; man r bunden vid varann, men man hatar varann, s
grnslst, drfr att man binder varann. Nvl, hon hade i hemlighet
skaffat papper, som ven skulle binda mig genom vigseln. Nr jag
upptckte vem hon var, frebar jag min fattigdom mot ett ktenskaps
ingende, men d svarade hon: jag har pngar. Vi bodde p ett enkelt
hotell i samma rum. Men en dag -- hon var borta halva dagen -- frde hon
mig till en restaurant, den frsta i Petersburg. Dr presenterade hon
mig fr en vn, som bjd oss p en hundrafrancs middag! Jag behvde ju
bara se fr att frst, och nr de vid champagnen vxlade en blick,
fattade jag ett beslut. Nvl; hemkommen p natten ltsades jag somna.
Nr jag visste att hon sov, gick jag upp, tog hennes portmonn, ty mina
pngar voro slut; grep mina klder och skodon, smg ut i farstun; och i
iskalla vintern kldde jag mig -- i stenfarstun. Drp sprang jag till
stationen. Men intet tg fanns frr n sex timmar senare. Gossar! Jag
gick p stationen i sex timmar! Och i ngest att bli gripen som tjuv! --
Men jag lyckades fly! -- -- -- Tjuv! Vad sger ni om det? -- Och hur
skulle ni ha handlat?

-- P samma stt, svarade greven, om fr att trsta en dende, eller fr
att han trodde sig i stnd till handlingen.

-- Tjuv! upprepade Axel E.

-- N, har du frebrtt dig det sedan? frgade Ester.

-- Nej, svarade skalden. Kan ni tnka er det! Inte har jag frebrtt
mig, men jag har varit ursinnig drfr att jag tvingats in i en sdan
smutsig situation. Jag handlade p god tro, i hnfrelse, och s ... men
vem jag skall bli ond p, vet jag inte. Slumpen, det, omstndigheterna
ro fr mig personer, som jag icke kan definiera, men vilka jag knner
som levande vsen.

-- Varfr har du kallat p professorn? avklippte nu Ester, som tyckte
mer om verkligheter.

-- Professorn? Jas; det hade jag glmt! Jo, jag var ensam och ville
strida med honom.

-- Vill du inte ha morfin och sova i stllet?

-- Morfin biter inte p mig; nej, jag vill vara vaken och tala; jag vill
hra min rst s lnge den hrs!

Nu visade sig i tltdrren ett vitt gubbhuvud, som icke var av det
vanliga slaget. Det var icke Paulushuvudet, icke Petrus heller, men
ngot av varje. Framifrn lyste vlvilja, undergivenhet under det,
kristlig dmjukhet; men i profil visade sig en druid, en Odins prst,
som letade efter flintkniven fr att tlja ut hjrtat ur fngarne. Man
kom att tnka p Uppsala hgar, p Odinslunds trdgrenar, dr de
slaktade skulle hnga som offer t den ofrsonlige frsonaren.

Men Axel E., som sg den gamles kolossala silhuett genom lyktskenet
kastad p tltduken, fann honom dr tecknad som en molngubbe man ser
efter skvder, ngot av Zeus eller Moses, och han blev ofrivilligt
imponerad, liksom alla vilka kommo i nrheten av denna ungdomens
biktfader.

-- N, min kra Axel, brjade den gamle, hur har du det nu?

-- Det r nog dligt, farbror, svarade Axel E., som redan ngrade, att
han i sin svaghet frammanat denne robyste kmpe.

-- Hur r det med din sjl, d?

-- Ja, si farbror, det r den jag har legat och tnkt p i dessa nittio
dagar, men jag kommer icke till klarhet.

-- Inte det? Inte det? Har du inte kommit till medvetande om din skuld?

-- Nej, det har jag inte. Att jag r en syndare, det vet jag, eftersom
vi ro fdda i synd; och efter vi alla ro syndare, s r jag intet
undantag som behver beknna mina synder infr en annan syndare, vilken
vore lika skyldig bikta sig infr mig, d vi ju ro syskon ...

-- Du r fjrran nnu, min gosse ...

-- Vnta lite, s skall jag sga alltihop i dess sammanhang, och mina
vnner hr skola vara mina vittnen. -- -- --

Hr hostade han, och hans viskande rst terfick sin klang, nr han
reste sig i sittande stllning.

-- Jag var tolv r, d min manbarhet visade sig. Av fullt ofrstnd, p
lek, blev jag narrad av en ldre kamrat, vilken jag sedan bannade ver
som min ungdoms frfrare, och ganska lngt fram i tiden, d jag tersg
honom och han namngav _sin_ frfrare. Nvl, jag blev skrmd av en bok,
som hll p att bringa mig p drhuset av fruktan fr de eviga straffen.
Jag blev lsare, och trodde jag skulle f frid; men det sinnestillstnd,
som religionen medfrde, vill jag kalla osaligheten; allting blev svart
omkring mig, vrld och mnniskor, och det vrsta var med askesen och
plgeriet. -- Jag lg p bara sngbotten med salgjordarne som skuro in i
min kropp, och jag frs under blotta lakanet; jag gjorde aftonbn p
kaklugnsstenarne; jag svalt mig; jag frdmjukade mig fr mnniskorna,
s att jag gick ner i rnnstenen, vjande fr var och en, emedan jag
ansg mig smre n alla andra och icke vrdig att g p trottoaren. Nr
jag nu vervunnit mig sjlv, s verflls jag i smnen av drmmarne; och
det nya ofrklarliga skrmde mig, s att jag icke vgade sova; den
heliga smnen var mig vnd i frbannelse; men min sjl var ren, ty jag
diktade endast vackert, det vet ni alla, som lst mina ungdomsdikter. D
jag nu sg att den goda viljan, alla anstrngningar voro frgves, och
d jag trodde att mitt liv skulle flyta bort, d jag fann att mina bner
till Gud endast besvarades med gckeri, d trodde jag mig vara i
helvetet, och att Gud vnt mig ryggen. D kom jag att lsa Stagnelius,
och fick av honom ett slags frklaring p elndet. Sjlen var nedkastad
i kroppens fngelse, och kunde endast hlla sig fri genom att d och d
vrka ett stycke ktt t djuret, i form av offer. Jag gjorde s -- -- --
och var gng jag gjort s, har min sjl lttat ankaret och jag har
flygit ver trsken. Men s snart jag terfll i askesen, sysslade mina
tankar endast med sensuella ting, liksom den hungrige alltid tnker p
mat. S fick jag denna sjukdom! -- D frgas, varfr icke alla f den;
och varfr de icke angripas frst, som driva otukten likt en sport,
vilket jag icke gjort. Svara p det! Lkarne sga att somliga individer
ro immuna, emedan deras frldrar burit p giftet ...

Nu reste sig gubben i vrede och slngde druidhuvudet:

-- Har du kallat p mig fr att jag skall sitta och hra p snt hr
svineri?

-- Ja, gubbe, du skall hra p mig, skrek den lille mannen i sngen; och
han fattade i det vita skgget som om han ville rycka dn ett lsskgg.
Du skall hra p mig, du skall veta innan du dmer. Du skall veta, att
mina knslor hllo p att g avvgar nr jag med terhllsamhet skte
bli fri frn helvetesbranden; du skall veta att jag befalldes av min
fars huslkare ska opp kvinnor, och att det skedde med min fars vilja
och vetskap.

-- Det ljuger du, svarade mnniskooffraren.

-- , vet skms! Vet hut! Du gamle, som har sovit i kta sng med en
kvinna den du lskat, en lycka, som aldrig beskres en ung man, emedan
han saknar brdet: du skulle beklaga, du skulle trsta, men du har bara
stenar och ormar dr du skulle ge brd och fisk.

Gubben tog t boken p nattduksbordet, och nr han sg Andersens sagor,
lade han den tillbaka med en liten verseende min av missrkning.

-- Ja, fnys t sagorna, men ls den om prstens elaka drmmar nr han
predikat eviga straffen. Knner du den?

-- Hr r min roll utspelad, rkade druiden vilsesga sig.

-- Du sade't; din roll! fortfor den dende. Kom ihg vrldsbegrets
rrelser i eder, som du predikat fr ungdomen, tnk p hela det inre
sinnets frihet frn vrldens tjusning nr vrlden nsta gng skall
tjusa dig, hovpredikant! Ve den som dukar under i denna strid och
strcker vapen, Principiis obsta! Du knner ungdomens frestelser,
gamle, men du knner icke lderdomens, nr vrldslig ra och utmrkelse
lockar dig till avfall, din dag kommer, d du skall tre resor frneka
din frlsare, Petrus, d du skall narras att lovtala antikrist, som med
sina kringsmygande lror ursktade synden, d Gud skall sl dig med
blindhet att du skall vlas intaga dens tronstol, som stungit vr
frlsare i hlen! Pass p! nr den dagen kommer, och tnk d p mig, som
icke finns mer ...

Hr slocknade den sjukes rst och han sjnk tillbaka p kudden i en
slummer.

Hovpredikanten, ty s hade han nu skiftat hamn, och han hade mnga, blev
nu hg, vid tanken p sin vrdighet, vilken mste iakttagas infr den
studerande ungdom, som hrt den lxa han ftt; och liksom han
verlmnade mlet t vederbrande lkare, hlsade han avsked med handen
och kastade en fras:

-- Doktorn ser till att han fr sova.

Drp utvecklades molngubben p tlttaket och blev fruktansvrt stor, en
jttes huvud, urtidsmnniskans, som kastade sten p kyrkor, inte tlde
ringklockor och fasade fr lukten av kristet blod. S krympte resen
ihop, och krp ut genom tltluckan.

Nattbrisen frn sltten ristade de stora lnnarne, som susade och
risslade likt en bck i smstenar; tltduken gick i sm vgor och
lyktans fyra hrnstolpar kastade sin skuggbild som en bur, i vilken den
sjuke visade sig med det vita ansiktet uttryckande den ondliga smrta
den mnniska erfar, vilken anser sig lida ofrtjnt.

-- Han sover utan morfin, sade underlkaren, efter att ha underskt
pulsen.

De tre unga mnniskorna gingo ut, och satte sig under lnnen vid
whiskybordet. Mnen hade snkt sig, och lyste vitt p tlten; ett lger
slaget t srade och dende.

-- Ja, gossar, brjade underlkarn, blir ni kloka p den professorn? Nu
r jag som teosof och martinist bjd att antaga, det ngon frmmande
sjl tidigt satt sig som en ymp p denna vildstam, och lever vidare
parasitiskt p honom. Denna storinkvisitor r i botten en annan n han
synes; om jag finge raka och klippa honom, skulle ni troligen f se en
typ ur Lombrosos album: jag menar att han r en ond mnniska, som kommit
till medvetande om sin ondska, och drfr ftt denna ple i kttet, som
kallas religion; eller han har sjlv lagt sig stngen i munnen, fr att
icke bitas. Har ni inte mrkt att goda mnniskor aldrig ro lsare? och
att lsare alltid verka elaka p oss vanliga syndare? Jag var lsare d
jag var ung, och jag tog emot religionen som ilskna hundars
spikhalsband. Utan min ungdoms strnga religion hade jag varit en
omnniska, ty jag var icke snll av naturen. Lseriet r ett sinnets
tillstnd, som infinner sig eller uteblir; det r sledes idiotiskt att
hata eller frebr en mnniska fr hennes sinnesfrfattning; lseriet r
ett penitenstillstnd, en strvan till uppfostran t bermensch till;
misslyckas ju ofta, och drfr synas lsarne vara hycklare, men ro det
icke; en religis mnniska r alltid en bit smre n andra, emedan hon
behver gisslet, och en bit bttre n andra, drfr att hon begagnar
gisslet. Tnk er en Oftedal _utan_ religion? Det hade varit en Caligula
sannolikt; nu blev han bara en liten Ludvig XV; det r alltid ngot
vunnet. Vad Axels beknnelse angr, s vet jag att den r sann, och det
var pinsamt hra den gamle gra honom till ljugare, men han frstod vl
inte bttre, ty han har vl aldrig levat livet. Och det r den stora
frgan, ser ni, om man skall g igenom det eller g utomkring smrjan.
Jag vet intet; somliga dyker ett tag och simmar vidare; andra stannar p
botten. Det tycks vara frutbestmt fr varje srskild, och Axels
gnosticism, som han ftt av Stagnelius, synes ha givit honom en trang
att delgga det materiella underlaget fr att lsgra det andliga. Om
religionen r i stort taget anknytning med det ovan, s var Axel
religis, ty han befann sig alltid stadd p flykt, skte alltid bakom
fenomenet, tog livet som ngot provisoriskt, vergende, ett gstspel i
frbifarten, led av tillvaron, och lngtade hem. Han var ingen ond
mnniska, snarare motsatsen ...

Hr avbrts talaren av Ester, som blivit upprrd:

-- Varfr sger du han _var_?

Lkarn syntes tra sig, men det var fr sent:

-- Jag sger _var_, drfr att han _r_ icke mer. -- Det visste jag fr
en stund sedan.

-- r han dd?

-- Ja!

Det blev tyst, och de tre ansikten blevo vita. Ingen ville sga ngot
banalt infr den stora gtan. Men de reste sig, och gingo in i tltet
fr att ta avsked.

Morgonen hade grytt och lyktan var slocknad.

Tltduken var utifrn svagt rosenfrgad, och den dde lg med huvudet
kastat bakut, munnen ppen som i extas, och gonen riktade uppt; hela
ansiktet strlade av hnryckning, som om han sett ngot vermttan
sknt, sina drmmars land kanske.

                   *       *       *       *       *

Efter en lng vinter i Uppsala blev det vr igen, och Ester kom hem till
frldrarne. Stor hade utbildat sig till badort och ftt societetshus;
dit kommo mngahanda folk, kutterseglare, sommargster. Och Ester mste
g kldd som dam, vilket frefll henne hgst kurist; srskilt fann hon
det vita som att g ikring i sina sngklder, pminnande om lakan och
rngtt, menade hon. Allt satt illa p henne, tog sig inte ut, och nr
hon visste det, hll hon sig undan. Men fru Brita tvang henne g ner p
societeten, ty hon fick icke glmma att hon var kvinna. Dessa stunder
voro hennes bittraste nr det var dans. D kunde hon sitta vid vggen
och vnta bli uppbjuden i timmar, men det kom ingen herre: och kom det
verkligen ngon, s sg hon medlidandet med den fula flickan, och det
krnkte henne i det innersta. D uteblev hon och gick till skogs, for ut
till sjs, men skickades ter till danssalen vid nsta tillflle. Denna
utstllning av hennes kvinnlighet, denna tvlan i en ojmn, ovrdig kamp
slet snder henne, och hon bannade ver det grymma njet, dr de av
naturen vanlottade skulle mrkas offentligt.

Det var en sdan dansafton p frsommaren. Frldrarne sutto i
direktionen, och Ester hade av hnsyn fr dem och ven med tanke av det
vlgrande ndamlet gtt med. Men hon hade icke gtt in, utan tagit
plats p verandan, dr hon sg paren tga frbi, frbi. Vrsta pinan fr
henne var att dlja sitt ansiktes uttryck av missrkning och grmelse,
och detta vld gav henne miner av vildhet och trots.

Som hon satt dr, kom en medicinare frn Uppsala, ngot munter frn en
kutter:

-- Nej, si Pelle, undslapp det honom. r Saul ocks bland profeterna?
Inte gr du vl p sna hrna utstllningar av reproduktionsdjur?

Ester blev svarsls, och kamraten gick in, utan att bjuda opp henne.
Detta att han icke satte i frga det hon skulle vilja dansa, krnkte
henne p ett srskilt stt, trots det artiga i mannens tvetydiga
yttrande, d han hll henne fr god fr detta spektakel.

Efter en stund syntes unge greven frn Uppsala frande balens drottning,
ortens sknhet, vilken hngde p hans arm och drack hans blickar. Ester
sg dem intrda i salen, dansa, och drp konversera. Alla badgsterna
fljde de tv med menande blickar, och en ldre dam, som kom ut ur
salen, hrdes yttra:

-- Den dr skall bli grevinna! Lycka till; en greve, vars far r kassr
och vilken sjlv r socialist, det r ett fint parti.

-- Men han ser bra ut! svarade den andra damen.

Ester hade hrt; och nr hon nu sg detta nya uttryck i grevens ansikte,
som terstrlade den unga sknhetens, d blev det mrkt inom henne, och
hon frstod varfr hon aldrig sett hans ansikte f denna glans i hennes
nrvaro.

Hon gick direkt hem och satte sig p sin kammare. Det var natt men
ljust, och enstaka toner frn societetsmusiken trngde fram till henne.
D kom hon att erinra Chopins nocturne, som han spelat fr henne i den
sllsamma societeten dr i Uppsala. Med sitt kalla, nyktra temperament,
hade hon trott sig st ver sdana barnsliga knslor som erotik, men nu
var hon fast, det fanns intet tvivel. Och dr satt hon och grt, av
smrta ver att vara frsmdd.

Nr hon icke kunde somna, gick hon ut; kom ner till stranden och tog en
bt; satte sig vid rorna och hll ut p fjrden mot ett litet skr, som
brukade vara hennes ml.

Men hon mste frbi societetshuset, och dr ljd nnu musiken; de
bleknade ljusen lyste genom fnstren. Hon ville fly, men drogs dit som
om strmmen satte henne. D tog hon ett rtag och vnde rtt ut mot
sista udden s att hon fick landet bakom ryggen, och s styrde hon utt.

Men pianomusiken fljde henne med den svaga landvinden. Och hon tvangs
att stta rorna i valsens takt, ett, tv, tre, vilket kndes som om hon
kommenderades drinnifrn, drbortifrn, dr _deras_ kroppar rrde sig i
samma rytm. D vnde hon igen i annan riktning, men hon kom inte ifrn
det, kom icke ut ur denna trollkrets. Pltsligen avstannade valsen, och
det blev en stunds tystnad, endast strd av msar och vgskvalp. Men s
brjade tystnaden hras, och i sitt minne hrde hon nocturnen, frnam
den snarare, ssom man kan erinra musik inom sig. Dock, detta var ju
verkliga ljud, g-dur, klingande som moll; det var hans anslag, hans
spelstt! Vilket frrderi! Han spelade deras Chopin fr henne, drog
henne in under deras tcke, de en gng gmt sig i!

Nu flydde hon p allvar rtt ut till havs, och skte med rornas buller
nedtysta musiken; vattnets forsande om fren hjlpte p, och hon var
slutligen utom hrhll, nr hon gick frbi ett litet skr med en tall
p. Men d, nr hon saktade farten, och lade upp, hrde hon rors svaga
ljud i tullarne bakifrn skret. I nsta gonblick skt den skarpa fren
av en vit snipa fram ver den lga hllen, ett huvud syntes, och greven
vid rorna trdde fram.

-- r det Ester? frgade han helt lugnt.

Flickan svarade, utan tecken av frvning.

-- Ja, och r du hr?

Det hon trodde ha bakom sig, var framfr; strmvxlingen skedde s
snabbt, att hon genast fungerade normalt.

-- Det var en skrcklig sance drinne! fortfor greven.

Nu frst kom Ester tillbaka i den tillryggalagda pinsamma stmningen:

-- Jag trodde du var kvar och dansade med den skna!

-- Nej tack! Det var en sn dr som skulle ha drag efter sig; en kokett
kokott! Hon lade an p mig fr att f sjoffcern, och s tog hon
sjoffcern fr att plga postmstarn, och att hon skulle sluta med
aptekarn frutsg man.

-- S? invnde Ester, hon kallades redan grevinnan.

-- Jas, hon stal mig? Hon sg s ut, och den slutar nog med
hundbrllop.

-- Va  de?

-- Ska vi ta i land och se p soluppgngen?

De togo iland; och nr orsaken till Esters sorg var upphvd, s fll hon
ner i sitt gamla vanliga humr, med en stilla indolent skepsis, och utan
aning om erotik.

Och s foro de hem i soluppgngen!

                   *       *       *       *       *

Greve Max stannade tta dagar p Stor hotell, och under hela tiden
umgicks han frtroligt med Ester. De seglade och promenerade, men gingo
aldrig i societeten; deras frhllande var ofrndrat, med den lilla
skillnaden att Ester brjade vrda sitt yttre, antog med den kvinnliga
drkten kvinnliga fasoner, och rjde vissa drag av en vild, sund
sknhet. Frldrarne sade ingenting, ty de visste att hr hjlpte
ingenting. Men en afton -- en afton hade de unga gtt lngt ut i skogen
fr att se p havet. Hon hade satt sig p en hll, och han hade strckt
ut sig invid hennes sida. Det sg mera intimt ut n det var, i synnerhet
som han just fattat hennes hand och frgat varifrn hon ftt den ringen
hon bar.

D framtrdde med ens fader Borg, redaktren, och sklvande fick han
endast fram de sedvanliga orden:

-- r herrskapet frlovade?

Stllningen var pinsam, och greven mste ju tala frst:

-- Det har vi aldrig tnkt p, svarade han och reste sig, lngsamt, men
han betraktade Esters ansikte, som ftt ett nytt uttryck, av blygsel,
blyghet och barnslig fruktan infr fadren, och han upptckte i ett slag
arten av deras intimitet. Drfr fortfor han, men i ndrad ton:

-- Det beror fr vrigt p Ester.

Flickan skiftade ter hamn vid detta medgivande, och fadren hade
ofrivilligt tnt den gnista, som nnu straxt frut icke var fdd.

-- Efter som Max kan tnka sig mjligheten, och ...

Hr fll hon i grt, och kastade sig i fadrens armar som om hon dr
ville dlja de knslor hon sjlv blygdes fr.

Det var lnge sen Gustav Borg varit med om dylikt, och nr han hade
Ester i sin famn, erfor han som om hon ter vore barn, och hans
faderliga knslor verflyttades p den unge mannen, vars hand han
fattade.

-- Lycka till d, sade han, och rck upp sin manlighet. Nu lmnar jag
er, men jag vntar se herrskapet i mitt hem till middan.

Och s gick han.

Frvandlingen hade skett, transfigurationen; och de tv unga mnniskorna
stodo dr, icke som kamrater och vnner, utan som man och kvinna; i viss
mn blevo de varse sin nakenhet, blevo blyga, och talade med nya
stmmor, nya ord, de vandrade hand i hand, som sm barn under sklvande
trd, och nr de mtte mnniskor, blygdes de icke, utan voro stolta som
unga gudar, och de tyckte alla bjde sig och hlsade dem med vrdnad.

                   *       *       *       *       *

Detta var sommaren 1890. Fljande ret gick p samma stt under lsning
p examen och planeringar fr framtiden. Frldrarne ville grna fra in
samtalet p gifterml, men de unga svarade intet. Ibland vckte denna
tystnad oro. Brutna frlovningar voro s vanliga, men otrevliga; man
hade tnkt sig som slktingar, blandat intressen, tagit frskott p
knslor och kanske rrt ihop materiella vrden.

Fru Brita var mera lugn n Gustav.

-- Lt dem hllas; det dr f vi inte lgga oss i.

S kom julferierna 92. D hade fru Brita utan att hra sin man inbjudit
fstmannen att bo hos dem p Stor. Gustav hade fallit i raseri, men
infr ett fullbordat faktum mste han bja sig.

Julen hade gtt och det var en av rets sista dagar.

Det var grtt och dsigt, och Gustav Borg ville ha ett parti brde. Till
den ndan gick han upp i tornrummet att ska sin mg. Nr han fann
nyckeln urtagen, knackade han. Ingen ppnade, men han hrde tv rster,
som viskande uttalade orden tyst.

D frstod han, och gick ner att ska upp sin hustru. Som han vl visste
huru snllt hon kunde svara p tal, gjorde han i tankarne ett urval av
frgor, mera i pstende form, ty det var svrare komma undan en
beskyllning n avfrda en frga med nej eller ja. Han slog allts ner
som en blixt i fru Britas skrivkk, och slungade ut:

-- Hur lnge har du vetat att de unga stnger in sig p hans kammare?

-- Hur lnge? S lnge de varit hr! svarade fru Brita, vilken just
skrev en uppsats om ktenskapets nya former.

-- Det r sledes med din vetskap och ditt tysta medgivande?

-- Med mitt ppna medgivande.

-- Kopplerska! skrek den retade fadren och fick en stol att rotera kring
fyra axlar.

-- Vet skms! svarade frun.

-- Du har gjort vrt hem till en bordell!

-- Det har det vl alltid varit.

Drmed var ju allting sagt, men fadren talade i denna stund frn sin
synpunkt som fader, och ej som make, drfr gick han sin strt vidare:

-- Nu gr jag emellertid och bryter opp drren, sedan kr jag ut bda
tv med en kpp, och sedan sker jag skilsmssa ...

-- P vilken grund?

-- P grund av hustruns upptrdande som kopplerska t sin dotter.

-- Och de minderriga barnen?

-- Dem tar jag, sedan du befunnits vara ovrdig som mor.

-- Du tnker kra ut mig?

-- Ja!

-- Hr du Gustav, fr barnens skull, vill du inte gra upp det dr i
godo?

-- Nej!

-- D begr jag uppskov, svarade fru Brita; jag mste ordna husets
angelgenheter, frstr du, och s drar jag i frid frn detta hem.

Detta lt uppriktigt, och var det nog delvis, ssom uttryck av den
smrta, som alltid tfljer tanken p att skiljas. Mannen, som erfor det
samma, lt narra sig, och lovade ej freta ngot p tre dagar, mot lfte
att greven lmnade huset.

Drp drog han sig tillbaka p sina rum en trappa upp, med anhllan att
slippa komma till bordet.

                   *       *       *       *       *

P aftonen efter detta upptrde hrde Gustav Borg ett ivrigt
telefonerande, sldars ankomst och avfrd, tassande i trappor och
korridorer; men d huset var mycket stort, och han icke vgade visa
nyfikenhet, frblev han okunnig om vad som frehades. Denna ovisshet
verkade dock oroande, i synnerhet som hans beslut ju var beroende av de
andras angreppsplaner. Hans gissningar brjade sitt spel, och han
uppkastade det ena frslaget efter det andra, men slopade dem allt efter
som hans gissningars lsa sand rasade undan.

Ensamheten i denna belgenhet blev honom olidlig, men han vgade icke
lmna sina rum. Han ville sin vana trogen g ned i barnkammarn och sga
godnatt t de yngsta barnen, en gosse p sex och en flicka p fyra r,
men de sovo icke ensamma utan barnfrken var hos dem, och i dag var icke
gonblicket vl valt fr att han skulle visa sig hos henne, p de
grunder, som fru Brita vid ett fregende tillflle antytt. Dr var hans
svaga punkt, som han hittills hllit undan, men som nu trdde hotande
fram.

S hr hade han glidit in i detta frhllande, vilket icke syntes, och
frtegs; misstnktes, men frdrogs; icke inverkade p husets fysionomi;
nstan respekterades, emedan frun i huset icke brydde sig om det. Efter
tjugofem rs ktenskap hade fru Brita fr fyra r sedan vid sista
barnets fdelse frklarat: att hon icke ville ha flera barn och att hon
ville gna sitt terstende liv t samhllets och mnsklighetens tjnst.
Detta var ingen nyhet, ty hon hade redan vid frsta barnets ankomst
frklarat att hon icke ville ha flera. Och s hade de kommit lika fullt,
kommit till av en olyckshndelse som ju de flesta av mnskobarnen komma
till. Men nu var det s bestmt, att hon lste sin man frn hans
trohetslfte, d han frklarade sig icke kunna leva som gift celibatr.
Hon anhll endast f vara i fred, och att slippa veta ngot. Det r
ju icke s ltt fr en man att ndra tycke; man tar icke ett nytt p
hyllan, utan att ett tillflle skall erbjuda sig. Och tillfllet erbjd
sig i form av barnfrken. D fru Brita verlmnade sitt hus t den
tjugosjuriga frken, var det utan saknad. Frken var frstndig och
undergiven, skte icke makten; men tog mdan. Hon och mannen sktte barn
och hushll, och som hustrun mest var borta, nr hon icke skrev, s
uppstod i ensamheten ett naturligt vnskapsfrhllande mellan mannen och
hans barns vrdarinna, och snart antog deras frbindelse den intima
karaktr, som blivit antydd, dock utan att medfra ngon mrkbar ndring
i makarnes samliv, som tvrtom blev mindre stormigt och mera
aktningsfullt n frut.

Husets maskineri gick ljudlst och skulle ha gtt s allt framgent, om
icke hustrun knt sin stllning hotas, och framfr allt fruktat att
skiljas frn barnen, vilka kanske skulle f styvmor, sedan hon sjlv
kastats ut p backen.

I knslan av det frestende hade hon i hast samlat anhngare och vapen,
besluten att sl slaget och dda fienden hellre n att ddas.

                   *       *       *       *       *

Efter en smnls natt, sliten av tvivel och ovisshet vaknade Gustav Borg
och kldde sig. Drp gick han helt enkelt ner till kaffebordet, dr han
rkade hustrun och barnen. Allt var sig likt, men nd litet olikt.
Ester var kall och sluten, och nr fadren med en blick letade efter
greve Max, var modren genast tillreds med ett:

-- Max bad hlsa s mycket; han ville inte stra dig.

Detta enda svar utgjorde hela familjebyggnadens hemlighet. Lta passera,
lta rinna av, kompromissa, frtiga, och g vidare. Och detta befriade,
s att Gustav Borg terfann sig, troende allt vara glmt, och han hngav
sig t gldjen vara bland de sina, knde sig stark, omgiven av sin
naturliga livvakt.

Han nedlade varje tanke p anfall och frsvar, fred var sluten, det
skedda hade aldrig skett; och han gick ut att spatsera i skogen med de
tv yngsta, vilkas sllskap fryngrade honom. De kommo ut i en hage, dr
ekorrar sprungo i snn fr att motionera sig efter den lnga smnen. Vid
synen av de promenerande skyndade de snabba djuren upp i en ek att
gmma sig i ett hl. Den yngste gossen, favoriten, ville genast att
fadren skulle g upp i trdet och fnga en ekorre. Alla frestllningar
hjlpte intet, och nr pysen bad med gonen, var han omotstndlig.
Fadren kastade av rocken och ntrade eken, dock utan annat resultat n
att han kom ner svettig och med sargade hnder.

Detta erinrade om en scen frliden sommar, d fadren gtt ner mycket
tidigt fr att bada ensam. Han hade gjort sin simtur och var pkldd,
gladde sig i sinnet t det vntande kaffet, d pysen kom ner fr att se
p simningen. Den lilles missrkning var stor, d han kom fr sent, och
han brjade grta. Fr att torka hans trar i hast, tog fadren och
kldde av sig igen, hoppade i och sam ut, vilket icke var i hans smak,
men han knde sitt offer belnat i den omttliga gldje hans mda och
sjlvvervinnelse framkallat.

Nu beskte de tillsammans alla gamla lekplatser, grottor och rvgryt,
sllsamma strandstenar, myrstackar, kullblsta trd; och fadren tersg
allt detta, som om det varit frlorat och terfunnet. De gingo upp
harspr, som han lrde barnen skilja frn rvspr; de studerade
fgeltramp och rttornas lnga linjer; de sgo orrar i bjrktopp och
domherrar i gran ...

I denna stilla, oskyldiga gldje verflls han pltsligt av en knsla,
som man fr vid ett avskedsbesk. Och han vnde hemt, orolig, beklmd,
anande.

Drp hll han sig inne i sina rum, iakttagande varje ljud. Men det var
mest tyst, och denna dova stillhet plgade honom.

Mot aftonen var han s uppfylld av oro att han mste tala vid ngon
eller sprngas. Sina egna fick han icke tala vid, ty de skulle ju tiga,
eljest gick det skra bandet av.

Han visste nog var han skulle f upplysningar, men till vninnan vgade
han icke g. D knackade det p hans drr, och nr han ppnade, stod
barnfrken drute, men gled hastigt in i rummet och tog in nyckeln.

-- Jag mste tala vid Gustav! utbrast hon. Hr sker s mycket i huset,
som jag icke frstr ...

-- Sitt ner min vn, och sg mig vad ni vet.

-- Ja, jag vet intet bestmt, men det bor ngon oppe i vinden, som icke
visar sig. Det brs mat till honom, och frun gr dit ...

-- Vad sger ni?

-- Och ner i flygeln r ocks frmmande; flickorna svarar mig icke, och
behandlar mig som en fiende ...

-- Vad har man fr sig? Vad tror ni?

Hr brjade frken grta, och Gustav Borg anande hela sammanhanget gick
fram till skrivbordet fr att begagna telefonen i ett rende, som han
icke sjlv visste, men som var ett uttryck av lngtan att komma utt.

D bultade det p drren tv slag, och ljudet av steg hrdes i
korridoren.

I nsta gonblick hade Gustav Borg ppnat fnstret fr att mta djupet
nedanfr; men i snljuset sg han tv karlar, som han icke knde.

Bultningen p drren frnyades, och nu hrdes en rst:

-- Var god och ppna. Det r lnsman!

De bda instngda frblevo stelnade p sina platser, d med ens
telefonen brjade ringa. Av vanans makt driven gick Gustav Borg till
apparaten, och ropade hall!

D hrdes ett instrument skjutas in i drrlset; nyckeln p insidan
vreds om, kastades in i rummet och drren ppnades.

Utanfr syntes i en grupp; lnsman, fru Brita, doktor Henrik Borg och
alla tjnarne.

Som om han vntat p denna upplsning, gick den p bar grning gripne
mannen rtt ut, ner fr trapporna. I tamburen kldde han sig, halvsprang
ner till stallet, dr han fick hst och slda; kommenderade sedan: till
Lngvik, och for i vg att ska upp ett tak ver huvet hos den son, som
alltid varit honom tillgiven och fr vilken han gjort betydliga
uppoffringar.




                           TIONDE KAPITLET.
                             Infr rdet.


Nr Gustav Borg kom fram till Lngvik och fann sonen vara frnvarande,
blev han frst modflld, ty han lskade icke sonhustrun, och han sg p
hennes frlgenhet, att han var ovlkommen bde ssom gande fordringar
och ssom varande svrfar. Drfr blev deras samtal mycket kort, och han
stngde in sig p gstrummet.

Varfr han kommit hit? Ja, icke kunde han beklaga sig fr sin son, ty
denne stod naturligtvis p modrens sida, och fr vrigt hade han ju
bundit bde hnder och tunga p sig genom sin ofrsiktighet i hemmet.
Han mste uppehlla sig ngonstdes i kommunen dr skilsmssan skulle
utageras, och hr var nd ett slags hem, dr han gde ngon rtt att
vara.

Nr nu Anders kom, och hans frsta frtvivlan lagt sig, gick han in till
fadren; och som han var enkel i sinnet och frsagd, kunde han varken
visa ngon gldje ver terseendet eller hlsa vlkommen, i synnerhet
som han visste om den frestende skilsmssan.

-- God dag min gosse, sade fadren som genast lste sonens lttydda
ansiktsdrag. Du ska inte vara rdd fr mig, ty jag mnar varken stanna
lnge eller krva dig p arrendet.

Anders tuggade p mustaschen och vibrerade med gonen, ty blotta erinran
om skulden var honom en pina. Denna tystnad gjorde fadren nervs, och
han mste tala sjlv.

-- Du vet kanske vilka frndringar, som frest i mitt hem -- hm! --
men det skall snart vara undangjort.

Anders tankar voro s fjrran. Han hade vntat sig en angenm afton med
sin hustru, d han fick bertta sina reseventyr under det trygga
skyddet av de frvrvade pngarna, och nu satt han hr darrande fr
obehagliga frgor rrande det tomma magasinet och annat. Fadren mrkte
nog p hans ut- och invnda gon att han var borta, men han frstod icke
situationen riktigt.

Att han kommit olgligt, det frstod han, men han mste ut ur
frlgenheten, och nr han ingen replik fick, blev han sjlv frnaglad,
brjade vimla med gonen som den, vilken sker ett nytt samtalsmne. Och
lika olyckligt fll hans val av mne, vilket han genom en hemlig
tankelsning hmtade ur sonens medvetande, lsgjort av dennes fruktan
fr vidrrandet av just den mma punkten. Han mtte i gossens tomma gon
ha sett det tomma magasinet, och drevs dit mot sin vilja.

-- N, du har gjort bokslut, och du r njd med ditt r? Fulla lador och
magasin?

Anders verflls av raseriet att se sig blottad, blev n mera stum av
ilskan, ville resa sig fr att klippa den osynliga trden, skte en
anledning, nskade hra utifrn, att hustrun dnade eller att pojkarne
slogs; han svettades kallt, men satt fast p stolen.

-- r du dv eller r du full? utbrt fadren, som icke ftt ett ord frn
den tilltalade.

Drmed vcktes Anders ur sin vakna smn; mnade bryta ut i en strm av
ord, men frfrs igen vid fadersmaktens overvinnerliga kraft. Han blev
bara frkrossad, syntes skamsen, s att fadren ngrade sitt utfall, och
beslt ndra sceneriet fr att f en annan stmning! Han reste sig och
slungade en enkel vardagsfrga:

-- Hur dags ter ni kvll? Jag har suttit ver middan och har lust till
ngot varmt.

-- Vi ter aldrig kvll! svarade Anders. Vi ha lagt bort det sedan ett
r tillbaka.

-- Stt fram smr och brd till mig, d, replikerade fadren, jag kan
ocks nja mig med litet.

-- Ja, jag vet inte om vi ha ngot hemma.

-- Skicka efter d till handelsboden, hjlpte fadren p, d han brjade
ana ord.

-- Vi ha ingen hst p stallet.

-- Var r den d?

-- Den r borta, till stan.

Fadren sg p de fladdrande blickarne att gossen ljg, och han frstod
hela sammanhanget, men att nu frn eget elnde dyka ner i andras, det
ville han inte.

-- Lt oss dricka en toddy d, och prata bort aftonen, freslog han.

-- Om jag hade ngot hemma, ljd ett tonlst svar, som inbjd till
samtalets avslutande.

Fadren lmnade rummet mera frvnad av de upptckter han gjort n
ledsen; han var ingen knslofull natur, hade tidigt nedsatt sina
fordringar p mnniskorna och tyckte inte om uppgrelser och
frklaringar. Men inkommen i gstrummet, som man glmt elda, verflls
han av en sdan frysning att han gick till sngs med klderna p; ty han
ville inte gra brk i huset. Vatten saknades i karaffen, en ljusstump
lovade endast en timmes ljus, och det tomma fnstret utan rullgardin t
upp det mesta av skenet; de gra kkskammartapeterna hgrade som den
eviga ledsnaden och ledan, de sparsamma mblerna talade om armod och
ruin.

Men han var s vervldigad av dagens upprivande hndelser, att han
genast fll i en ddlik smn.

Nr han vaknade, trodde han det var morgon, men salsklockan slog i
detsamma, och han rknade elva slag. Elva! Han hade lagt sig klockan
nio, och nu sg han den lnga smnlsa natten fr sig, ty han var spritt
vaken.

Och nu, p en gng stod hela hans lge klart fr honom. En man i hans
stllning, vid hans lder, utdriven ur sitt hem, avsatt frn sin plats;
utan att ha tit middag, lik en slarver, hungrig och frysande, ett
ovlkommet phng, som man nskade s lngt i vg ... Hela frnedringen
av upptrdet hemma, d han blottades infr sina barn, fasan fr det som
vntade ... processer och skandaler.

Han lg och sg p ljusstumpen, knde, att nr den tog slut, skulle
mrkret vidtaga. Som han tillhrde det folket, som ej kan besvra
mnniskor, fll det honom icke ett gonblick in att vcka en tjnare fr
att f ljus, eld och vatten. Paralyserad av dets slag, vgade han icke
rra sig ens, utan lg som fastnaglad, frysande, ssom om kroppens alla
vtskor verkligen stelnat.

Alltjmt betraktade han ljusets avtagande; och frnam det nu ssom om
hans liv berodde av detsamma, skulle slockna nr det slocknade. Han blev
trstig av hungern, och frs av hungern, men sorgen och saknaden,
skammen och harmen blandade sig in och fyllde ut ett ackord av kval. All
livets bitterhet p en gng, och utan mjlighet att finna trst i ett
beklagande, ty han var fr upplyst fr att gnlla ver otacksamma barn
eller en trols maka. Han hade tagit p livet med hrdhandskarne och var
icke van vid pjsk, men detta vergick hans krafter, och nr ljusveken
med ett frsande sjnk ner i pipan, sprang han upp fr att skydda sig
mot mrkret. Han gick tyst ut i salen, medfrande tndstickorna, och nr
han tnde, sg han att klockan endast var fem minuter ver elva. Han
lyfte ner taklampan och tnde p den; gick till sknken och fann ngot
avstndet vatten i en gulnad karaffin; p sknken lg sonens krvantar
av gr kastor; den ena vanten lg med knutna fingrar som en hrd,
hotande nve, den andra lg p rygg med innanhanden utstrckt som en
tiggares begrande en allmosa; bgge grova med ansvllningar i lederna,
ngot avhugget, kvarlmnat, invndigt nnu indrnkt med mnniskofett.

Han ppnade sknkdrren; nr han bjde sig ner, syntes hans stora skugga
krypa in p samma gng. En hrd brdbit var det enda han fann; ur
bordsyrtuten tog han gul senap och strk p brdet, samt ngot salt, men
nr han frde det till munnen luktade det fotogen, emedan han fingrat p
lampan, och han lade tillbaka brdet p en hylla, vars gaufferade papper
sg ut som en remsa sm barn bra om halsen. D tnkte han: om brdet
blir funnet dr med senapen p, kan ngon av barnen f stryk i morgon,
ssom oskyldigt misstnkt fr okynnet. Han tog brdet med ena handen och
lampan med den andra, men blev villrdig stende mitt i rummet icke
vetande var han skulle dlja det besvrliga vittnet till hans sllsamma
nattliga expedition. Om jag lgger det i kakelugnen, kan det hittas av
jungfrun i morgon; hon br det genast till frun, och beskyller
naturligtvis barnen, eller det barnet hon minst tycker om, och s blir
det stryk, frst fr brottet och sedan fr nekandet. Det dr har jag
varit med om sjlv. Det mste dock avlgsnas, och han utfann slutligen
att enda sttet vore inveckla det i papper, stoppa det i fickan och
avvakta morgondagen. Han skred nu fram mot tidningshyllan fr att ta det
ndiga papperet, och hans jtteskugga reste sig frn golvet, krp uppt
vggen och tog den runda vggklockan p axlarne, dr den satt som ett
huvud med uppdragets bda nyckelhl bildande gon och urmakarns namn
ssom mun. Nr han uppntt tidningshyllan, hejdade han sig, ty, tnkte
han, saknas ett tidningsnummer, s kan jungfrurna oskyldigt f bannor.
Det var ett svrt fall. Jag tar annonsbilagan sade han, men hejdade
sig ter, ty, p landet lser man annonserna, och har jag otur ... och
det har jag sedan en tid utan att veta varfr ... Han hade dock gripit
ett blad, och nr han vecklade upp det, skramlade det och gjorde sdant
buller att han blev rdd. Och p bladets frsta sida stod en
jtteannons: _Inkomna Ostron_. Ostron, just nu, p Metropol, klockan
halv tolv, innan det stngdes, det vore ngot! Han nrmade sig fnstret
och tnkte kasta ut brdbiten genom dragluckan, men intet djur skulle
ta senapen, och samma historia ville uppkomma.

Nu stod han vid fnstret likafullt; och nr han sg ut i natten, mrkte
han ljus i den hgra utskjutande flygelbyggnaden; han steg upp p en
stol sedan han dolt lampan under pianot, och nu fick han se ... Inne i
frmaket sutto makarne vid en brasa; mannen vid en toddy och en cigarr,
glammande. Ett litet bord stod bakom dem, dukat och med resterna av en
ntt sup; de lysande rda skalen av en hummer stucko i gonen, s att
det gjorde ont ...

Gustav Borg hade aldrig haft medlidande med Kung Lear; tyckte att han
ftt ligga som han bddat, d han som svrfar slog sig ner hos nygifta,
medfrande en garnison av hundra man. Han hade ven funnit Fader Goriot
vl betalad av den mhet han ftt lov att sknka sina barn, ty alla barn
mottaga icke mhet. Trots allt detta, erfor han ett styng i sitt hjrta
och steg ner frn stolen; gick med sin lampa in i angrnsande rum, som
var kontoret. Dr stod en raktoalett, och som om han visste vad han
skte, drog han upp ldan, tog fram rakkniven och strigeln samt brjade
draga.

-- Bst att gra slut! Bst att gra slut.

Men s ndrade det sig; brdet mste frst, frst bort; ovillkorligen.
Han kastade det upp p kakelugnen, och med detsamma knde han sig
befriad, fri frn ngot.

Och s tog han fllen, som lg under skrivbordet, lade den ver sig nr
han fll ned p skinnsoffan.

Hans sista tv tankar innan han somnade, voro dessa:

-- Hr r varmt och sknt i alla fall. Och: de kan ju ha skickat efter
kvllsmat och konjak sedan jag lagt mig. Kanske de ocks varit inne fr
att bjuda mig med, men funnit mig sovande. Man dmer ju s ofta
mnniskor med ortt!

                   *       *       *       *       *

Nr Gustav Borg vaknade nsta morgon, hade hans kropp genom vilan
terftt kraften att lida, ty en frsvagad ger endast frmgan att
hngiva sig t en likgiltighetens slhet. Han sprang upp frn soffan
klarvaken och insg hela stllningen. Hr kunde han icke stanna, det var
det frsta; i stan ville han icke bo, hemifrn var han utdriven, men i
denna kommun mste han uppehlla sig fr processens skull. Han kom att
tnka p en bonde, som plgade hyra ut ett rum t sommargster. Dit
ville han nu ka, och som han hlst reste utan avsked, gick han ner i
stallet fr att f hst och slda.

Stalldrngen, som ej utftt sin ln och p aftonen frut erhllit ovett
av husbonden, var i dag srdeles meddelsam. Och nr redaktren sg
spiltan tom, talte drngen genast om att hsten var sld och sldan med;
han var icke heller sen bertta hur magasinet var tmt, grden p
frfall och jorden utsugen.

Det var ett nytt slag t honom, som stod i borgen fr arrendet; och han
stod just i begrepp att vnda om upp till grden, d en liten luftig
figur trdde fram och frgade om det var redaktr Borg. Efter
erknnandet verlmnades tvenne stmplade papper, vilka mottagaren
genomgnade och stoppade i fickan.

I stllet fr att krympa ihop, syntes han vxa ut, ty han hade ftt
ngot att reagera emot, och ngot att ta p. Vndande sig till
fjrdingsmannen, frgade han:

-- Tror ni man kan f skjuts hos nsta granne? Jag skall nmligen vara
vid prstgrden klockan elva?

-- Grannen brukar alltid ha skjuts, svarade fjrdingsmannen, och drmed
gick han.

Gustav Borg sg p sin klocka och fann att han med hst och slda skulle
kunna hinna fram till kyrkordets sammantrde, dit han var kallad fr
mottagande av varningen. Han knppte igen rocken och brjade marschera,
knnande sig lik en soldat, som gr frsta uppbrottet till ett flttg.

Men snn var djup, vgen obanad och det blev snart tunga steg.

Han hade god tid att tnka p sitt lge.

Av de tv barbariska stten att lsa ett mngrigt samliv, hade man
sledes valt det frdmjukande och oblyga i att utstlla makarne fr den
domstol, som kallas kyrkordet. Dr skulle de sitta och blotta varandra,
anklaga varandra och som omyndiga mottaga frmaningar. Ett helt lngt
samliv skulle redas opp, fastn mitt och ditt s fltat sina rtter att
det ena icke kunde rivas lst utan att det andra slets snder; dr skuld
och icke skuld var omjligt att avvga, dr grund frvxlades med fljd
och tvrtom; dr allt gammalt, som var frltet och glmt, skulle grvas
opp och sttas i ny belysning; det som var tillgivet i krlek, skulle nu
klagas i hat.

Detta hade man valt fr att slippa den vanrande obligatoriska
rymningen, dr den kvarsittande bar skammen ssom vergiven, och den
frlpande bar skammen som otrogen; och likvisst var rymningen mera
verensstmmande med mnskliga begrepp om blygsel, d man vergav
skdeplatsen och dolde sitt elnde fr nyfikna blickar.

Kyrkordets varning var dock endast en formalitet, som fregick tingets
frhandlingar, och han var stmd till frsta vrtinget anklagad enligt
lagens ... kapitel och ... paragraf, som yrkade hans dmande fr
ktenskapsbrott med frlust av hela giftortten.

Nr han gtt tunga steg och sg grannens stuga, beslt han nstan att
icke infinna sig fr rdet, dels fr att slippa den rysliga scenen, d
han skulle mta sin maka, dels emedan han ansg allt frsvar lnlst.

Framkommen till bonden, fick han veta att alla hstarne voro ute. Detta
var honom som en befrielse, och han satte sig p en bnk att vila. Men
bonden rkade vara nmndeman och intresserade sig fr socknens
angelgenheter.

-- Ska han till krkrdet? frgade han.

-- Ja, eftersom ni vet det! svarade redaktren.

-- De br en inte frsumma, tertog bonden; fr tinget dmer efter deras
protokoll, och har en ngot att andraga till sitt frsvar, br det ske
nu med detsamma.

Detta enkla meddelande satte eld i den obeslutsamme; han sprang upp frn
bnken och seende p sin klocka, frgade han:

-- Kan jag hinna g till fots?

-- Ja, men d skall han g raskt, och nd gina ver kyrkviken.

-- Ligger kyrkviken d?

-- Ja, nog lg han i gr, sas de.

-- Aj d, nmndeman. Men det var sant; kan jag f hyra sommarrummet hr
fr vintern?

-- Ja, de gr vl an!

-- Jag kommer tillbaks, s f vi tala om'et.

Och s brjade marschen igen. Nu visste han att han mste fram, mste
fram fr att frsvara sig, om angivandet av motiven kunde tagas som
frmildrande omstndigheter tminstone, d lagen icke godknde enskilda
verenskommelser i strid med gllande frfattningar.

Nr han gtt en halv timme, stack solen fram, och som den stod lgt,
brnde den. Han ppnade rocken och bar hatten i handen. Snn halvsmlte,
blev kram och satte sig i klumpar under stvlarne. Stegen blevo allt
tyngre, andnden kade och de svettiga underklderna brnde som nsslor.

Men han mste fram. Nr han efter en ny halvtimme vnde sig om, sg han
sina spr bilda en krokig linje av gropar.

Efter en ny halvtimme ndde han landsvg, och med tervunna krafter
marscherade han, ssom befriad frn fotbojor, och nr han kom upp p en
hjd, sg han kyrkan i fjrran. Men viken skilde, och den syntes icke
frn hans observationsplats. Drp bar det utfr, och han halvsprang ner
till fiskarns. Dr stannade han och sg -- viken ligga ppen, bl,
leende satiriskt, emellan honom och valplatsen, dr slaget skulle st;
nr han tittade p klockan, fann han att det fattades tio minuter till
elva. Han rusade in till fiskarn, och frgade efter en bt.

-- Bten r sumpad fr att ttas.

-- Kom med och s den d.

-- N, va ska de vara fr?

-- Hjlp mig mnniskor; jag mste vara vid kyrkan klockan elva.

Nej, man hade inte lust med det, inte.

D sprang han ner till bten och sg den ligga i marvatten. Det var en
gammal kstock, utan ror och skar. Han sprang omkring fr att leta
rorna, men fann inga; han skte ett mbar att sa med, och fann intet;
men vid en vgg stod en skovel ngot kupig. Den tog han och tervnde
till bten; kastade av sig i skjortrmarne, och stende bredbent p
kanterna ste han bten halvt lns med skoveln. Drp stack han ut, och
paddlande som en kanotfrare, bergade han sig ver viken, under det
bten tog in vatten. Nr han ntt andra land, sjnk bten. Han lt den
ligga, kastade skoveln i, och sprang upp till prstgrden.

Han hade icke haft tid frestlla sig den scen, som vntade; han hade
endast en bestmd knsla att pastorn var fientlig mot honom efter sista
upptrdet, och att kyrkrdet, som bestod av lsare, skulle klmma efter
honom. Nr han intrdde i salen, fann han sin svger sitta ordfrande,
lugn, vrdig, nstan vnlig i uttrycket.

Fru Borg satt i en soffa, kall, avvaktande.

Nr redaktren hlsat och anmodats sitta ner, ppnade kyrkoherden
frhandlingarne med ett klubbslag och frgade rdet om de ville jva
honom ssom svger till maken och broder till makan.

Ingen ville jva, och drmed brjade ordfranden.

-- Min plikt likmtigt och med std av instruktionen fr kyrkord,
frgar jag hrmed min syster om hon mnar fortstta ktenskapet med
Gustav Borg?

-- Nej! svarade fru Brita, kort, verlagt.

-- D vill jag frga Gustav, om han har fr avsikt att fortstta
ktenskapet?

-- Nej! svarade den tillsporde, lika bestmt.

-- Om jag nu skulle frga syster vilken orsak hon frebr fr
ktenskapets upplsande?

Fru Brita svarade:

-- Mannens ktenskapsbrott.

Saken var ju bekant, men ndock verkade det uttalade ordet som ett
skott; gubbarne vid bordet ruskade p sig, och ordfranden, som ville ha
det anstndigt och hyggligt, blev sttt. Han vnde sig drfr med ett
visst deltagande till sin gamle ovn, och knnande alla omstndigheterna
frut, skte han lgga in de frmildrande omstndigheterna i frgan:

-- Kan Gustav Borg odelat ptaga sig det freburna felsteget?

-- Brott har jag icke begtt, ty jag har icke brutit mitt
ktenskapslfte, d jag blivit lst frn detsamma, och av den enda
person, som gt rtt att lsa mig, nmligen min hustru.

Ny susning vid rdsbordet; och ordfrandens rst straxt drp:

-- r detta sant, mste jag frga min syster?

-- Det r lgn! svarade fru Brita.

-- Si s dr ja! infll Gustav Borg. Med en person som icke _kan_ tala
sanning, vill jag icke frhandla; och ber jag drfr att f mottaga den
formella varningen, som enligt lag skall freg tingets behandling av
mlet.

-- Mina herrar, tog kyrkoherden till orda. Orsaken till ett ktenskaps
olyckor ligger vanligtvis s lngt bak i tiden att (hr kastade han en
blick t drren till sitt inredepartement) man icke kan utreda det. Jag
anser drfr, d icke utredas kan vem som brjat, eller vem som har
skulden till det som sedan hnt, att vi verg till den lagstadda
varningens meddelande. Har ngon av ledamterna en invndning att gra?

Hr begrdes ordet av den frikyrklige hemmansgaren Lundstrm.

-- Mot varningens meddelande har jag ingenting att invnda, men mot
redaktrens uppfattning av ktenskapet ssom endast ett privat avtal ber
jag f opponera mig. Bde staten och kyrkan upptrda ju som auktoriteter
fr att erhlla garantier, vilket synes d skillnadsmlet behandlas av
vrldslig domstol vid tinget, och skillnadsbrevet utfrdas av andlig
domstol eller konsistorium. Makan kan sledes icke lsa maken frn hans
trohetsed eller friknna frn brott.

Redaktr Borg begrde f svara:

-- ktenskapet grundar sig ytterst p det privata avtal, som utmynnar i
frlovningen. Och lagen erknner privat avtal rrande troheten ven d
ktenskap intrtt. Till exempel: makan r otrogen och fder en annan
mans barn inom ktenskapet. Hr freligger ju ktenskapsbrott, men detta
fr icke talas av allmn klagare. Om mannen frlter, s tiger lagen,
och erknner drmed det privata avtalet; lagen blundar fr brottet,
vilket slunda tyckes sakna objektiv grund. Har emellertid mannen varit
nog ofrsiktig att frlta, men sedan, efter det okta barnets fdelse,
trar sig och vill ska skilsmssa p grund av hustruns ktenskapsbrott,
s fr han icke det, emedan han frltit. Och vad vrre r, den
frmmandes barn skall infras p mannens prstbetyg, bra hans namn,
rva honom, bara drfr att han frltit. Dr se vi ju att det privata
avtalet bryter bde samhllslag och naturlag. Jag vidhller drfr mitt
yrkande att f min hustrus anklagelse frklarad ogiltig, d hon icke p
fyra r anhngiggjort mlet. Nu vill jag tillgga att det r en
vsentlig skillnad mellan mannens ktenskapsbrott och kvinnans, en
skillnad som naturen sjlv anordnat; ty fljderna av mannens otrohet kan
aldrig bli falska barns infrande i familjen eller p hustruns
prstbetyg (om hon blir nka och fr eget prstbetyg); drfr r lagen
bristfllig, d den dmer summariskt ssom man och kvinna voro lika, och
den r orttvis mot mannen; ja, jag vet en domare, som dmt mannen ett
barn vilket icke var hans, trots det att han skt skilsmssa i rtt tid.
Detta barn, vars far nmnes ppet, str p mannens prstbetyg, br hans
namn, tnjuter underhll och skall rva honom. Det r ju monstrust, men
domaren sger att ingen man har rtt att frneka barn ftt i hans
ktenskap.

Fru Britas hattplym skakade av ilska, ty hon var av den ullen att hon
trodde sina sikter i kvinnofrgan g framfr alla fakta. Vad hon
tyckte, det var det rtta; lagar upphrde att glla, nr hon ansg
ngot, och hon kunde aldrig verbevisas om ett misstag, emedan hon icke
frstod bevis eller mottog skl.

Hon brt drfre ut och babblade om kvinnans likhet med mannen, att
naturen gjort dem lika (det vore fan!) ehuru mnnen behandlat kvinnan
som slavinna (husets hrskarinna!) och hela det dr guanot, som
samtidens dekadensmn ocks ruminerat.

Slutligen slog ordfranden klubban i bordet, och frklarade att tinget
var rtt forum fr skillnadsmlet, och kvinnoklubben vore forum fr
kvinnokbbel.

Drp varnade han makarne och frklarade sammankomsten upplst.

Detta var det vanliga slutet p samtal mellan man och kvinna under
sekelslutet: sammankomsten upplstes.

Kvinnosaken, dtidens strsta och svraste problem, var vl nrmast
demokratiens sista deduktion in absurdum. Alla mnniskor voro lika
(fastn de voro s olika); det var den falska tesen. Demokraterna
_mste_ vidhlla den, eller frneka sina grundsatser. Aristokraterna
gingo med, dels fr att f rster och stjla ur demokraternas fickor,
dels drfr att de sgo i kvinnan ett hgre vsen efter deras frlegade
vrldsskdning.

Hr fanns s mycket skenbart och s mycket verkligt. Den kvinna, som en
man lskar, r honom skenbart verlgsen, s lnge han lskar henne, men
endast fr honom, och skenbart fr honom, ty det ingr i mannens krlek
att han stller henne ver sig, och ven ver andra. Men nu sattes detta
i system, och mannen abdikerade. Aldrig sg man mnnen g p sina bukar
och ta jorden under hennes ftter som d. Mn, som man skulle trott om
bttre, riktigt njto av att coucha p salongsmattor, vid den fulaste
kvinnas otvttade ftter. I stllet fr att mannen frr p gatan bjd
kvinnan sin arm, som var vackert, emedan det var rtt, sg man nu
dekadensmn ledas av sina kvinnor.

Kvinnorna kldde sig som mn, och mnnen som kvinnor; armbandet gick
ver till mnnen. Det var perversitet, och ledsamma frvxlingar av kn
brjade sknjas; men medan de perversa mnnen voro avgjorda
kvinnovnner, om det nu var fr att kaschera sitt lyte, eller de knde
ngot kvinnligt rra sig inom deras egen natur, s voro dremot de
perversa kvinnorna avgjorda hatare av manknet, vilket de icke dolde,
och de hade till livsuppgift att sprnga ktenskap -- naturligtvis fr
att befria kvinnan.

Problemet, tilltrasslat av kreti och pleti, kunde dock reduceras p
denna formel: Kvinnans frigrelse skulle ju vara frigrelse frn att
fda och uppfostra barn. Tror ngon klok mnniska p ett sdant naturens
abnorma frfarande? Och vem skall fda barn om icke kvinnan? Det var ju
nonsens alltsammans! Men ven i framtidens samhlle, dr kvinnan
arbetade, mste ju kvinnan i regeln bli med barn, s att ngon
emancipation i egentlig mening vl aldrig kunde komma till stnd. Varfr
d vnda opp och ner p samhllet fr ngra hysteriska kvinnors skull?

Genom att ta bort platsen fr mn, hindrades ju ett ktenskap fr varje
brdls man; drfr minskades giftermlen och kades prostitutionen! Och
p detta arbetade samhllsbevararne och sedlighetsvnnerna.

Det var rena galenskapen!

Emellertid; kyrkoherden Alroth i Stor hade haft ett ga p denna
rrelse; hans syster, fru Brita, hade frskt att revoltera hans egen
hustru, dra ut henne ur hemmet p sammankomster och dylikt, drfr kunde
han icke frblindas av sina broderliga knslor, utan han frstod mycket
vl sin svgers penibla lge i huset. ven tilltalade det honom, att
svgern ej velat kvitta brott mot brott, genom att framdraga den sista
historien om barnen och vad som skedde i huset med hustruns begivande,
vilket han funnit avskyvrt frn sin synpunkt.

Nr nu rdet gtt, och fru Brita fre dem skyndat hemt, blevo svgrarne
ensamma kvar.

Kyrkoherden tillhrde det slags mnniskor, som funnit med sin frdel att
stryka ver och g vidare. Han hade lrt av livet att den skymf man icke
ltsas om, existerar icke; och att hmnden tar bort tid, och framkallar
revansch. Han hade drfr ur sitt minne strukit ut svgerns sista
skymfliga tillmlen, om ock intrycket satt kvar. Det fanns ven ngot
annat, som gjorde honom blid; en viss naturlig och ofrklarlig sympati
fr Gustav Borg gjorde, att han icke kunde bli riktigt ond p honom, ett
mycket vanligt fall, vilket frklarar varfr man har s svrt att f
rtt gentemot vissa mnniskor, ven om de ro frvunna och gripna p bar
grning.

Man beklagar sig fr en vn ver en frnvarandes usla beteende.

-- Det kan jag aldrig tro om honom! Det r s olikt honom! svarar
vnnen.

Man kommer inte ur flcken, utan sitter dr som en stackare, vilken r
behftad med misstnksamhet; de tydligaste bevis, de trovrdigaste
vittnen hjlpa icke.

Nvl, svgrarne voro ensamma.

-- Det hr var en ledsam historia, brjade pastorn. Och du har inga
utsikter vid tinget; domaren r besatt, och han ger varje kvinna rtt
emot en man, emot klara bevis. Det r tidsandan ser du! Lste du inte
hromdagen om den engelska damen, som frgiftat sin man? Femtitv lkare
svuro att hon var oskyldig; men hon satt i fngelset och beknde under
tiden! Pang! Nu trodde man det skulle vara slut! Nej, nu kom det
masspetitioner, frsvarande giftmordet, under frevndning att mannen
var en sugga. Frn min stndpunkt, mrk det vl, skulle jag vilja
frklara det s, att frsynen straffar mnnen fr deras omanlighet,
karaktrssvaghet, genom att slppa ls kvinnorna. De som inte kan tala
sant, och drfr inte borde f vittna, de ska f bli advokater och
domare. Gud bevare oss d! Hr om dagen satt postfrken i stort sllskap
och talade om att hon ppnade och lste alla brev p posten. Vad skall
man sga om det? Jag talade om det fr en modern herre, och han sa att
det var lgn! Jag tnkte sl honom frst, men han frefll mig
intressangt att jag brjade tnka ver honom. Han blev ond ver min
historia ssom om han varit kvinna, och tagit t sig. Eller hade han
svurit bort sig p kvinnosaken och blev ond p sig sjlv fr att han
haft ortt. Det senare r troligast. Emellertid, min bror, dina utsikter
ro sm vid tinget: ty om en kvinna i vra dagar gr en man ortt, s
har hon hela vrldens sympatier fr sig. Och Brita har gjort dig ortt,
det vet jag och vi alla! -- Vad man kan gra t det? Ingenting! Men lyd
mitt rd! Ta en brnnvinsadvokat, en rackare som r slngd i truten, och
g inte dit sjlv. Lite bttre r det n sjlv st och kbbla; men sker
r du inte nd, ty nr en man ser en kjol, s blir han feg. Jag hade
nyligen en process mot lrarinnan hr. Och jag valde en advokat enkom ur
hgen, som var olyckligt gift. Nu, trodde jag, fr hon! Jo, vackert. Kan
du tnka dig, det betalta fet str och frsvarar min motpart!

Gustav Borg hade icke ogrna lyssnat till dessa trstens och
deltagandets ord, men att frm sig till ett erknnande det prsten hade
rtt, det kunde han icke, ty det hade varit att ta tillbaka ett misstag.
Han knde sig tvrtom manad ett gonblick att sga emot, ta kvinnorna i
frsvar, ssom han alltid i sin tidning frsvarat dem.

Nr han nu gick, och kommit p vgen, vaknade hos honom en efterknsla
av det skedda, och han fann att de sista trstens ord varit en stukning.
Detta satte fart i honom, och under det han gick, ut i vrlden, utan att
veta vart, fattade han det beslutet att resa till stan, d nu hans
nrvaro drute var obehvlig. Han styrde drfr stegen ner till
ngbtsbryggan.

Nr han sg p klockan, fann han att tre timmar nnu terstodo till
btens ankomst.

Det var drygt, men han hade ett nytt liv framfr sig, och ett gammalt
bakom.

ngbtsbryggor ro utmrkt lmpliga fr meditationers anstllande; dr
r sltt fr ftterna s att man kan g och tnka; dr slutar landet och
det stora de vattnet tar vid; dr r stilla orrligt, och man gr och
vntar ngot som skall stta ny rrelse i en, frflytta en, ndra vyer
och omkasta ens de.

Gustav Borg gick dr och tnkte. Han hade nu kommit p den punkt i
livet, som kallas upptningens tid. Det fr du ta opp en gng hade
han s ofta hrt, utan att frst det, utan att tro det, under livets
rastlsa frd framt. Nu frstod han det, men lik s mnga andra gjorde
han den falska slutledningen, att han borde ngra och ta tillbaks de
lror han spritt och vilka icke lett till syftade resultat
fullstndigt. Han trodde sig ha givit sitt arbete t villfarelser, som
han nu mste bekmpa, men frstod ej att i hans s kallade misstag lg
en del av sanningen, vilken endast kunde komma fram under samverkan av
de stridiga plus- och minus-jonerna. Korrektionerna hade redan
motstndarne gjort, och han behvde icke gra om dem. Men nu grmde han
sig ver frspilld mda, harmades ver att ha gtt som en narr och
arbetat p bakstrv, nr han trott sig vara i frspannet. Och de
lidanden han nu genomgick trodde han vara straff fr det onda han gjort,
ehuru vl de kunde vara prvningar.

Denna uppgrelse varje mnniska vid en viss lder genomgr r dock
endast ett personlighetens bokslut, dr en nogare granskning skall visa,
att det relativt onda man mst tillfoga andra fr en god saks
genomfrande var ett ndvndigt ont. Men  andra sidan tyckes en
immanent evig rttvisa fordra att _ven_ oskyldigt tillfogade lidanden
mste neutraliseras i vrldsordningen genom motsvarande smrtor hos den
som framkallat dem. Om ngon i det hgre bokhlleriet underkunnig stode
bredvid en mnniska vid detta uppgrelsens gonblick, skulle han ppna
alla inseglen och sga t den av ruelsens agg sargade: Var vid god
trst! Se hr fr det goda du utrttat, och hr fr det onda! Nu ska vi
kvitta post mot post, s finner du nd ett saldo dig till godo; ty bara
det att du dragit fram ditt liv, s gott du kunnat, r en hjltedat; och
varje mnniska, som skaffat sig fram till en naturlig dd, r en hjlte;
varje dd man frtjnade ett monument, ty s svrt och mdosamt r det
att leva livet. Och den strsta uslingen r icke minst beundransvrd, ty
hans brda var tyngre n de andres, hans kamp strre, hans lidanden
djupare; och varfr han var en usling, det vet ingen ddlig, kan ingen
frklara, varken med statistik eller nationalekonomi.

Gustav Borg kunde icke fullborda sitt livs syntes nnu, utan befann sig
i full kris, grande sitt intrde i det rike som Swedenborg kallar
delggelsen. Och vrst av allt, han stod med lyftad hand mot sig sjlv,
ty han, motstndaren mot sedelagens frigrelse, stod anklagad fr
osedlighetsbrott. Den disharmonien var icke ltt att lsa.

Frn bryggan sg han skorstenarne av sitt hem. Just nu stego tv bla
rkar opp. Det brann p hrdarne, brann opp alltsammans och det bsta:
maka och barn.




                           ELFTE KAPITLET.
                         Den nye redaktren.


Holger Borg var ju sin tids barn; ingenjr och elektriker, levde han
livet enkelt, oreflekterat, praktiskt. Gifte sig tidigt med en liten
flicka frn teatern, vilken han invade till rollen av kamrat, enligt
tidens sed. Ingenjrsvetenskapen var ju fr henne litet svr att i hast
tillgna sig, men det fick g av med ngra termer om kontakter och
kortslutningar; hon poserade som ingenjr, och utvecklade sig till
tendenshustrun, som skulle visa vrlden att kvinnan var mannens jmlike
i allt. Denna jmlikhet skulle ven yttra sig i umgnget; mannen fick
icke g ensam p kafet, utan hon skulle vara med; men om frmiddagarna
gick hon ensam p konditoriet, och nr mannen i brjan ville konstatera
den matematiska orttvisan, blev han nedtystad med frgan, om hon icke
var en fri mnniska eller om hon var slavinna. Fr husfridens och
trevnadens skull lmnade han frgan obesvarad, gav efter, stllde sig
under, frst p skmt mera, men alltid med fstat avseende p att det
skulle ta sig ut. Han mste ju ha den modernaste hustrun, och han ville
leva efter sina lror. P det sttet fick han s smningom en guvernant
ver sig, en som korrigerade honom i sllskap, och som slutligen ville
lra honom allt, allt vad han visste bttre n hon. Men han klagade
icke; och han sg icke hur fraktet dolde sig under hennes moderlighet.
Han fick dock ana det, d han sg sina vnner behandla hustrun som ett
hgre vsen, och honom sjlv som en stackare. Detta smickrade honom 
andra sidan. Detta att han kunnat lukta opp den stiligaste frun, och nr
hon var centrum i kretsen, var hans plats skenbart ovanp.

I brjan av ktenskapet hade de nygifta det ganska knabert; de levde
dock ute, emedan det var billigare, och ibland hlls bohme-liv hemma.
S kom barnet. D fingo de knna p. Mannens inkomster, som frr delats
av tv personer, mste nu delas av fyra. Det var frsakelse, och det
lskade man icke, utan lnade pngar och fortsatte. Men nr barnet blev
tre r, avskedades barnjungfrun och makarne sktte barnet sjlva.
Hustrun, som intet annat hade att gra, fordrade nd att mannen, som
hade sitt arbete p fabriken och i tidningarne, skulle deltaga i barnets
sktsel. Det skulle vara lika, frsts. Han, det ntet, vgade icke sga
nej, ville icke heller, emedan han nskade adla hennes arbete, men
mrkte icke vilken orttvisa han understdde och hur han arbetade p sin
undergng. Fr att hlla sig skadesls, gjorde han som andra kta mn,
han uppfann att ta frukost ute i smyg; han pfann sammantrden om
aftnarne, och kom slutligen in i en cirkel av stadgade kta mn, som
drucko sin punsch mellan sex och sju p aftonen, fr att vara hemma till
kvllsvarden. Kom han d hem och luktade punsch, s blev frun ond; och
barnet saknade vid sdana tillfllen alltid strumpor. D redde han sig
vanligen med att han varit bjuden, och d borde strumpfrgan ha
frfallit, men det gjorde den inte; den stod fast.

Han var alltid hemma till kvllsvarden och var trkig. Vid bordet, dr
han tuggade torrt, erinrande kanske operakllarns vllustiga frukost,
flg understundom en svag ljusning ver hans ansikte, sista terskenet
av ett inre leende, framkallat vid minnet av en lustig historia frn
Mellanregistret. D mrknade frun, och frstod att han roat sig utan
henne, och hon harmades ver att han kunde ha ett nje, utan att hon var
med. Och s mste han bertta den lustiga historien. Det var hennes
giftortt.

En afton sutto makarne som vanligt hemma. Frun var frdrvad av
barnskrik, av tvtt i kket, av dukningen.

P bordet var framstllt det hrda brdet, margarin, och en uppslagen
benfri, dr botten knappt skyldes av tre usla fiskar, som ingen velat
rra sedan flera dar, och vilka drfr torkat som kaffeskinn. En ostkant
av falsk schweizerost, och ngra skivor rtt flsk, som skulle
frestlla rkt, bildade baserna i en triangelmtning. Dr var otrevnad,
slarv, olust ver alltsammans, och det hr var s olikt allt man
frestllt sig om hem och hemtrevnad. Och detta tysta lurande p
varandras svagheter, detta spejande efter varandras ofullgngna tankar.
De voro som tv fngar, vilka vaktade varandra i hemlighet.

Mannen sg med dystra blickar p anrttningen, och vid betraktandet av
ansjovisen knde han den rysliga tennsmaken, den hrskna oljan ...
Pltsligen fick han en id.

-- Om vi skulle g ut och festa! Det var s lnge sen vi voro ute!

-- N, men Ragnar d? Barnet?

-- Ja, det r sant!

Frun funderade:

-- Det r rysligt i alla fall att ett barn skall rda ver frldrarna!
Tvrtom borde det ju vara!

-- Ja, visst borde det! Vi som frsakat hela vr ungdom och nu skulle
brja njuta av livet, vi ro slavar.

-- Och nu, nr han sover, behver han oss ju inte.

-- Han brukar ju sova, nr han somnat?

-- Vi har skmt bort en, det r alltsammans! Tnk p alla fattiga barn,
som stngs in p morgonen, och f sitta ensamma till middan ... Vet du
va, Holger; vi ska sga t portvakterskan, att hon hr efter om han
skriker ...

-- Ja, det finner jag antagligt, svarade Holger.

Sagt och gjort! En stund senare var herrskapet p vg nert stan. Vid
Nybron skildes de; herrn skulle opp i redaktionen och frun skulle vnta
honom i Grand Htels grop, den klassiska, 70-talets mn hade stiftat,
80-talets tagit i arv, och 90-talets senare vergvo fr det reformerade
Rydberg.

Nr frun kom till gropen, gick hon in och satte sig vid deras vanliga
bord, tog en tidning, och vntade.

Straxt efter intrdde skdespelaren, deras intime umgngesvn, och skte
sllskap.

-- Nej, se Marta, hlsade han, var har du Holger?

-- Han kommer straxt! svarade Marta, som genast blev i ett strlande
lynne.

-- Fr jag sitta ner?

-- Ja, det tnker jag! svarade frun utan att tveka.

De kommo genast i tal, och om ett gonblick stod en punschbricka p
bordet jmte cigarretter.

Bestllningen hade skdespelaren gjort s hastigt att frun ej mrkt det,
och nu sutto de dr, de tv, och ville ej brja frrn mannen kom. De
pratade om all vrldens ting, och tiden gick.

Utan att tnka vidare p vad han gjorde och finnande vntan lng, fyllde
vnnen tv glas, sade skl, och de drucko.

Tiden gick igen, och de tnde cigarretter.

-- Det var fasligt vad Holger drjer, sade frun, och vi skulle aldrig ha
brjat.

-- Nu r det fr sent, svarade vnnen.

D intrdde ett sllskap, som visste vilka de voro, utan att knna dem.
Dessa kastade naturligtvis frvnade blickar p de tv, och deras
blickar blevo spefulla nr de slagit sig ner mitt emot dem.

I detsamma kom Holger in, sg i en blink situationen, som han kunde
frklara sig och som han var nog frdomsfri att icke ogilla, men s fick
han se de spefulla blickarna, och det stack honom, s att han blev mrk.

Framkommen till bordet, hlsade han s otvunget han kunde:

-- Det var rtt att ni brjade, jag fick ett telegram och mste skriva
ngra rader.

Som han rkade in i de andras nyss uppodlade stmning, och de voro i
frsprng, hade han svrt att straxt komma upp jmsides med dem. Och
han, som medfrde ngot av arbetets allvarstyngd frn tidningsbyrn,
verkade nedtryckande p dem. Det skar sig, och en ledsamhetens
frlgenhet fll ver sllskapet.

Frun, som ville ha det roligt, kom p den olyckliga idn att ska ruska
opp mannen, men d blev han stum.

Hennes nsta frsk avlopp nd mera olyckligt, d hon fr att stlla
till rtta framkastade den klumpiga frgan:

-- Vad r det med dig?

Det var som att grva i hans inre, och han rck tillsammans, blev ond p
sig sjlv fr att han icke kunde behrska sig, blev ond p sllskapet
med blickarne, ond p hela situationen.

Hans plgade utseende frrdde ju svartsjuka, men han var icke
svartsjuk, han endast cklades vid tanken p att vara misstnkt fr
dylikt, och han sg sig ljlig. Hon hade gjort honom ljlig genom sin
frga, denna frga han icke kunde besvara. D uppstod denna tystnad, som
ingen vgar bryta, emedan alla veta att den som frst talar, mste sga
en dumhet, mste rja den hemlighet alla tnkte p.

Det var en minut av evighetens lngd. Men s kom rddningen: tv
artister av kretsen rasade in, kastade om strmvxlaren och avledde de
kontrra strmmarne. Och s gick aftonen i glam.

Efter teatrarnes slut kades sllskapet. Alla dessa, vilka voro samma
andas barn, knde en samhrighet, som om de voro av en familj. Och de
hade en instinkt att ana en vn; det behvdes inga frklaringar; och
fastn de lidit frfljelser, voro de sorglsa, hoppfulla, vissa om att
de befunno sig p rtta vgen framt.

Klockan var slagen halv tolv och gldjen var hg, d med ens en
svartkldd kvinna trdde fram till bordet och bad att f tala vid fru
Marta.

Den frmmande oknda verkade som en svart fana, och jublet tystnade.

-- Fru Borg, brjade hon; jag bor i ert hus och hade den lyckan
hndelsevis g frbi ert barnkammarfnster, d jag hr skrik av ett
ensamt, instngt barn -- Se s, tro nu inte jag frebrr er! Men som
skriken voro frtvivlans, gick jag till portvakten fr att f nyckeln
och slippa in. Det fanns ingen hemma hos portvakten. Jag lt en
barmhrtig mnniska g efter en smed, under det jag pjollrade med det
inlsta barnet genom det stngda fnstret -- -- -- Var lugn nu, frun
lilla, ni har haft otur, och litat p en oplitlig portvakterska. -- --
-- Inkommen, lugnade jag det stackars barnet; har suttit dr i tre
timmar, och nu sover han under den terfunna portvakterskans tillsyn. Se
s ...

Herr och fru Borg strtade ut ...

S var det att ha barn! Ja, ja, ja, och de gjorde sig frebrelser,
gjorde sig lften att aldrig g ut mer. De tnkte p vilken
tendenshistoria nu skulle spridas; de halvsprungo hemt, icke finnande
ngon droska.

P Nybrogatan, just d de flmtande hunnit upp fr backen, sttte de mot
en jttelik herre, som tog dem i sin stora famn och skrek:

-- Hall! S har jag er ntligen!

Det var doktor Henrik Borg.

-- Du, Holger r redaktr fr tidningen med sex tusen i ln; och
intrder i morgon! r det sagt?

Fru Marta grt vid jttens brst. Och s sprungo de ifrn morbrodern;
sprungo, skrattade och grto.

-- Vi ska ha tv jungfrur, du, skrek frun.

-- Och vning p Strandvgen!

P stermalmstorg dansade de kring en lyktstolpe, och sprungo sedan som
sista paret ut p var sin sida om salustnden.

S blev Holger Borg redaktr, och s slutade en pinsam dag i gldje.




                           TOLFTE KAPITLET.
                             Doktor Borg.


Doktor Borg hade varit gift tv gnger; frsta gngen med en inhemsk
fjolla, som han fstat sig vid p grund av hennes sknhet och ungdom.
Men hon var s medveten om denna sknhet, att hon gnade densamma en
fullstndig dyrkan. Hon kunde sitta halvkldd framfr spegeln i timmar
och beundra sig; kyssa sina runda armar, modellera sin barm, visa sig
sjlv sina tnder, knda sin nsa fr att f den vackraste bukten p
rtta stllet. Nr doktorn en gng ofrmrkt fick se henne i denna
sysselsttning, blev han rdd, ty uttrycket i hennes ansikte var icke en
mnniskas, utan ett fnigt djurs; en fgels som speglar sig i en klla
och plockar sina fjdrar. Det frefll honom s hemskt att han icke var
frenad med en mnniska, att han trots sin frimodighet stoppade det i
scken och knt igen.

Trots sin sknhet kunde hon icke klda sig, och nr han gjorde en
anmrkning, s behandlades det som majesttsbrott. Hon drog sig d
tillbaka frnrmad, hnade honom fr att han icke kunde uppskatta henne;
och i sin enfald rknade hon opp alla sina beundrare, citerade deras
omdmen. Doktorn fortfor efter giftermlet med sina rkoffer i form av
blommor och champagne; men blommorna passade aldrig.

-- Jag fick orkider efter sju kronor stycket av ljtnant X. Och riktig
champagne skall kosta elva kronor.

Hon lskade sig sjlv och sin sknhet s objektivt, att hon var
avundsjuk p doktorn fr att han ftt henne.

-- Du har ftt, du! Du vet inte hur gott du har det. Tnk, s mnga, som
avundas dig.

Men denna sjlvlskelse gick s lngt att hon icke kunde hngiva sig t
mannen; hon unnade honom icke sin krlek, utan var nnu i mhetens
gonblick s avundskall att hon icke kunde mottaga ngot. Och s klagade
hon.

Frst brydde doktorn sig inte om det dr, ty han visste vem han var.
Men, s smningom gick hon och klagade fr sin mor och sade, att hon
inte betraktade sig som gift. Modren frstod ingenting och ville
ingenting veta.

Doktorn, som var ung lkare, frstod icke heller vad hustrun menade, men
han blev orolig, och rdgjorde med en ldre lkarevn.

-- Ja, min gosse, sade den gamle, nu str du infr ett problem, som jag
nnu stavar p. Men jag har nyligen lst ett bestmt uttalande av vr
strste gynekolog i denna frga. Han sger att gldjeflickan sker
gldjen, men makan sker barnet; och han frklarar avgjort att barnet
skall fdas kyskt i en krleksfull famn, icke i en vllustig. Den rbara
moderkvinnan blir kysk i ktenskapet, mot sin vilja, och det hon sker,
finner hon icke; drfr klagar hon. Men, min vn, jag har kommit s
lngt, att jag funnit, det ven mannens begr adlas i ktenskapet,
liksom neutraliseras eller frandligas; drfr har jag hrt lika mnga
klagoml frn manliga sidan. Du ser ju p nygifta, hur mycken
missrkning ... emellertid, r din hustru i grossess?

-- Ja, efter tv mnars ktenskap!

-- D kan du ju vara lugn!

Doktorn blev lugn, alltfr mycket, s att det retade frun. Hon blev
ytterligare avundsjuk p mannen drfr att han ftt den ran att ha barn
med henne, och hon hatade sin grossess, som angrep hennes sknhet. Och
det hon icke tyckte om, det fanns icke fr henne. Tankls och enfaldig,
gick hon nnu omkring och agerade jungfru.

D blev hennes mor rasande:

-- r du galen, barn? Du r ju i vlsignat tillstnd.

-- Ja, inte vet jag ...

-- Vet du inte? Hr du; gr du omkring med sdant snack, s kommer din
man att mrda dig. Frstr du inte det, att vrlden skall frga sig
varifrn du har barnet, om du gr och pratar om din oskuld.

Men nr hon sg mannens fadersgldje och stolthet, blev hon full av hat.
En fullstndigt djurisk elakhet vxte fram, och hon ville icke unna
honom att vara far till hennes, _hennes_ barn.

Om av enfald eller bara elakhet, men, en morgon, nr hon snattrade som
vanligt, fllo hennes ord s hr:

-- Jag vet inte, men jag tycker inte du har ngon del i det hr barnet
...

D brast doktorns afrikanska lynne ut, som han s lnge undertryckt:

-- Vad f-n i h-e r det du sger? r det inte mitt barn; s r du en
..., och det kan du inte mena.

Frun reste sig, kldde sig; och nr hon skulle g, yttrade hon:

-- Nu gr jag, fr alltid!

-- Ja, g t h-e, svarade doktorn. Du kan ju mrda en mnniska med din
bestialiska dumhet och din sataniska elakhet. G fort, annars sparkar
jag ut dig!

Drmed var det ktenskapet slut. Doktorn hade ftt en skugga p sig, ty
han kunde ju inte frsvara sig, ven om han framlade fysiologiska bevis,
dem ingen begrde. S gick han i raseri ett par mnar, och i raseriet
gifte han om sig med en norska, och hade henne i grossess med detsamma.
Hon var i sjunde mnaden, nr de vigdes; och frun ville ha ett stilla
brllop, men mannen stllde till ett dundrande kyrkbrllop mitt p
middan.

-- Det var s vackert, sa han, att se en vlsignad kvinna.

Prsten tyckte inte detsamma, men fick nja sig. Och nr doktorn, ssom
egen giftoman frde sin hgvlvda brud p stora gngen genom kyrkan, d
fll skuggan bort, och han stod i ljus, klar och sund som han var ...

P middagen hll han ett tal infr hundra inbjudna personer, och drack
fr sin maka och sitt ofdda barn.

-- Det var stil! sade somliga. Men andra tyckte det var cyniskt.

Detta ktenskap numro tv gick en tid, s dr, s dr! S kom Dockhemmet
frsts och hela mojet efter. Ligakvinnor och kanonkvinnor,
federationskvinnor och handskekvinnor. Det var ett helvete fr en kta
man att leva!

Hela den urgamla idolatrin blev gynolatri, eller kvinnodyrkan. Man hrde
en ateistpoet frklara att kvinnan var hans religion. All litteratur,
som icke frhrligade kvinnan, var ansedd vrdels, s att man verkligen
kunde tro med Spencer att poesin och konsten ledde sitt ursprung frn
hanens kryperi fr honan. Det hade gtt an med denna kvinnosklspoesi,
om icke den varit tfljd av mannens sjlvfrnedring. Mn njto av att
frnedra sig, att leda i bevis det mannen var ett lgre djur, och nr de
gamla narrarne Ibsen och Bjrnson rent ut frklarade att samhllet
endast kunde rddas genom kvinnans uppsttande och mannens avsttande,
d var drskapen p kulmen.

Kom hrtill den norska frgan, s hade doktorn ett trevligt hem. Tv
barn hade visserligen vuxit opp, till ldern av tretton och femton r,
men nu blevo de ocks till trtofrn. Allt blev trtofr, och med en
oregerlig kvinna var ju ingenting att gra.

Varfr de icke skildes? Barnen hll ihop elndet, minnena, och detta
outrannsakliga, som binder makar, ven nr de hata varandra.
Ockultisterna sga att de alstra halvandliga substrat ini varandra,
vilka ga ett slags vsenlik tillvaro; andra mena, att mannens och
kvinnans sjlar vxa i varandra med sugrtter, och att de egentligen
leva i en bestndig omfamning; de knna med och medelst varandra ssom
tvillingar psts gra; drfr lider ven den parten, som gr den andra
ont; han lider av dess lidanden, som han sjlv vllat; drfr r man
vrnls mot den man lskar, och lska r att lida. Drfr r ocks
skiljas det smrtsammaste av allt; det r att riva snder och upplsa
tillvaron, och minnena ro sjlarnes barn; dem kan man icke verge nr
man vill. Det finns makar som hllit p att skiljas i trettio r utan
att lyckas; de skildes som frlovade, som nygifta, som gifta; de skildes
tta dar fre silverbrllopet; och nr de kommit s lngt, trodde de att
det skulle rcka livet ut. Men tre veckor efter gick mannen frn huset,
blev borta en natt, den frsta p de trettio ren. Dagen drp var han
hemma igen och fr att illustrera frsoningen satte han upp ett nytt bo;
och s fortsatte det.

Doktorn hade lidit genom sin frsta skilsmssa s grundligt, att han
beslutat hlla ut i andra ktenskapet, lida allt, utom frnedring. Men
det r s mycket som frnedrar omrkligt. Att hunsas i tjnares nrvaro
r frnedrande fr en man, och att behandlas som idiot i sina barns r
det nnu mer, i synnerhet nr man r den klokare.

Detta dagliga och stundliga undertryckande av sina tycken kan slutligen
berva den starkaste all sjlvknsla, och nr doktorn mrkte att han var
i fara, beslt han fly, det enda mjliga stridsstt med onda kvinnor, ty
den som inlter sig med ondskan rkar sjlv in i den. Och hennes ondska
verkade som ett nervgift, vilket hll p att ansticka honom.

Utbrottets nrmaste anledning var som vanligt ngra vninnors ankomst i
huset. En av dem lskade fru Dagmar, hur pass oskyldigt r svrt att
avgra, men damerna anse allt oskyldigt, som de ha fr sig, ven om
grnsen r verskriden.

Denna vninna brjade lgga sig i barnens uppfostran. Flickan
kortklipptes och gossens hr fick vxa lngt, allt fr att utplna
olikheten mellan knen. Men nr gossen fick lida smlek i skolan fr
detta sitt kvinnliga yttre, och nr fadren tillika mrkte att sonens
instinkter brjade frkvinnligas, blev han rdd; tog en sax och klippte
av hret. Nr modren fick se det, fll hon i raseri:

-- Skall icke en mor f uppfostra sina barn? skrek hon.

-- Hon skall s f-n heller, och inte uppfostra bugrar. Tv ska vi vara
om'et, och jag r den ena.

Modren hotade g till advokat. Det var hennes vanliga.

Men det fanns en annan faktor, som inverkade strande p ktenskapet,
och det var den d av en bermd lkare uppfunna konjaken. Den begagnades
av frun som panac fr alla krmpor, och mest om frmiddagarne fr
nervositet, och om aftnarne mot smnlshet. De skenbart oskyldiga sm
glasen frstrde lynnet och aptiten, gav smn p olaga tider, och
borttog nattsmnen. Fastn uppfinnaren sjlv, professorn och
auktoriteten, slutade illa, ett offer fr sin konjakshypotes, fortsattes
drickandet av damerna.

Nr doktorn varnade sin fru, svarade hon alltid med professorn.

-- Professorn mtte vl frst det bttre n du, som inte r docent en
gng.

Med ett ord, det ktenskapet var moget, s utmognat, att nr
brdrastriden blossade upp, en ltt vindstt kom det att brista.

Fru Dagmar skrev i kvinnotidningen mot sin mans teorier, hon kallade,
dock utan att nmna hans namn, gjorde honom misstnkt som reaktionr och
varnade de liberala valmnnen fr en sdan kandidat. Drmed var kriget
ppet frklarat, och makarne bodde i var sin nda av vningen.

Men sjlva katastrofen pskyndades av en liten hndelse, vilken kom som
den vore bestlld.

En morgon p mottagningen intrdde ett mycket vlkltt fruntimmer till
doktorn. Denne blev frvnad, ty fruntimmerna hade vergivit honom,
emedan han var ofin; han ville nmligen inte frst deras antydningar,
utan sade rent ut deras baktankar; yppade deras hemligheter utan att
behva frga dem.

Han bad emellertid damen sitta ner, och nr han fixerade henne, sg han
straxt vad sort det var. Uttrycket i gonen stmde icke med munnens. Det
var ett barns haka, kinder och lppar, men gonen sade ngot annat, ty
hon hade glmt att uppfostra sina gon. Nr han nu frgade vad det var
t henne, upplyste hon att det var blodbrist och nervositet.

Han hade ftt ett vlknt spr, och frgade frsiktigt vidare:

-- r ni gift?

-- Ja!

-- Har ni barn, och hur mnga?

-- Ett barn.

-- Nr fddes det? (Nu gick det som efter formulr, ty han kunde
historien utantill.)

-- Fr tre r sen!

-- N n sedan?

Hr blev en paus, ty i ordet sedan lg hela beknnelsen, som han
indirekt lade i hennes mun; men hon var icke kommen fr att beknna
ngot, tvrtom. Han tertog drfr trden och fortsatte sjlv.

-- Vill inte er man ha flera barn?

-- Nej!

-- Vill ni ha flera barn?

-- Nej!

-- Ja, det r drfr ni r nervs och blodfattig; r er man ocks
nervs?

-- Om han? Det r han, som gr mig nervs, och det var det jag ville
tala om.

-- Hr nu frun! Ni gr nog varandra nervsa med det hr fusket ...

-- Kan inte doktorn sga vad jag skall gra; jag kan inte leva ogift som
gift ...

-- Gr inte er man det ocks, efter som ni inte vill ha barn?

(Hon ville inte tala om sin man, inte tnka p honom.)

-- Kan inte doktorn ordinera ngot t mig, ngot som ...

-- Menar ni att jag skall ordinera en lskare t er? D blir det han,
som gr barnet, och ni r lika nra den fruktade grossessen.

Det var hela hemligheten, och nu fick han se ett changemang fr ppen
rid; det lilla ansiktet utbyttes mot ett annat, s frfrligt att han
trodde en helt annan mnniska satt i stolen. Men han gick p
ofrskrckt:

-- Att er man trttnar p att utva era laster frvnar mig inte ...

Lngre hann han inte, ty damen var utom drren i ett gonblick.

Det var ju ett reguljrt fall och intrffade lika ofta som olyckliga
ktenskap.

Men nr han kom ut till vaktmstaren i vntrummet, fann han damens namn.
Det var frun till redaktren av den liberala freningens tidning. Nu
hade han frspnt s det dugde.

                   *       *       *       *       *

Men drmed var icke slut, ty efter en kvart intrdde fru Dagmar, och som
hon nskade ett lngre samtal var hon blid, vl vetande att med
pflugenhet endast fljde drrstngning:

-- Vad var det med lilla fru ***, som var inne hos dig?

-- Det var att hon ville jag skulle ordinera henne en lskare? Ja, de
kommer ju hit och begr recept p fosterfrdrivning och preventiv ...

-- Emellertid blir du anmld fr Lkarsllskapet fr srande beteende
mot kvinnlig patient.

-- Anser du hon hade rtt i sin anhllan?

-- Ja!

-- D r du ocks ett ...

Han letade eldgaffeln, och frun frsvann. D knde han att det var slut.

Detta var tidens helvetiska knsstrid p liv och dd. Och nr man sg s
mnga mn ruineras och d i frtid, s blev orsaken aldrig utrnt, ty
man fick icke skriva om det.

Naturen hade givit mannen initiativrtten, emedan han r den verkande
orsaken, men nu skulle han bervas den; kvinnan som ingenting ger,
endast tar emot, tillvllade sig initiativet; och som hennes
receptivitet r obegrnsad, mste varje man bli efter i en ojmn strid,
dr utgifterna hava sin naturliga grns. Och alla kringgenden av
naturens lagar straffade sig. Mnnen, i stllet fr att bli fder,
nedlto sig till att vara sina fruars alfonser; de modrna sngkamrarne
med sina tv jrnsngar liknade mediko-mekaniska institut,
frklngningsanstalter, eller sjukgymnastikens enskilda rum. Det makarne
skte funno de icke, ty _det_ finnes endast i moderskapet och
faderskapet. Drfr blev det dd i stllet fr fdelse.

Adertonhundratalet var icke barnens rhundrade, det r lgn.
Sjuttonhundratalet, med Rousseaus Emile, dr mdrarne lrde dia sina
barn igen och tersknkte moderskapet dess frlorade ra, det var
barnens gyllene lder. Men adertonhundratalet, srskilt dess slut, blev
barnens helvete. De barn som fddes kommo till av en olyckshndelse, av
en misslyckad hmning av viljeakten, drfr fddes de viljelsa,
knlsa, karaktrslsa. Moderskapet fraktades; barnafderska ville
ingen vara, och att giva modersmjlken sjlv ansgs skamligt. Barnen
fostrades med flaska, och voro alltid kinkiga, smnlsa och sjuka.
Kemikalier, kolsyrat natron, mjlksocker, steriliserad komjlk, det var
utfodringen. En steril vtska, vars livskraft var ddad, skulle erstta
den levande modersmjlken! Den gav ocks sterila mnniskor, som icke
kunde f en ny tanke att vxa; efterklangsmnniskor, automater, som gvo
ifrn sig tryckta svar p mnsklighetens frgor, tryckta p sm
papperslappar mot instickande av folkskoleavgiften. Det var automatens
tidevarv, och automatbarnens, flaskbarnens och napp-barnens, som aldrig
legat vid en moders varma barm, utan exercerades att ligga tysta och
frysa till kropp och sjl i en rankig vagn under uppsyn av en frmmande
ligakvinna och hennes fstman, ofta nog av en prostituerad, som fick
suga opp nappen med osteriliserade lppar.

Det var de sterila kvinnornas gyllene lder; och de predikade
sterilitet, bildade frsamling och fingo profetissor, tills de slutligen
blevo ett av staten erknt kyrkosamfund.

I kampen mot denna dekadens fll den sunda mannen doktor Borg, fr att
aldrig resa sig.

tta dagar senare satt han ensam i sitt skvlade hem, och fjorton dagar
senare blev han utesluten p alla val-listor, ssom bde reaktionr i
kvinnofrgan och ssom norskhatare.

Ngon anmlan i Lkarsllskapet blev ej av, men hans praktik var skadad.




                         TRETTONDE KAPITLET.
                         Fru Brita p Stor.


Fru Brita Borg var icke alls s mrkvrdig som hon troddes, och hennes
godmodighet lg mera i hullet. Nr kvinnosaken uppkom, var hon genast
med om att rdda mnskligheten, vars grundmurar nu skulle byggas p
samhllets pelare, kvinnan. Fljaktligen skulle mannen strtas; och hon
kastade sig in i jakten. Bland dessa vettvillingar drevs en srskild
klappjakt p stora mn. Carl XII sjlv grvdes opp och frklarades ha
varit kvinna; Napoleon var ingenting i sig sjlv, utan hans mor var
allt; Goethe hade allting lrt av sin mor (som ingenting visste). 
andra sidan: alla kvinnornas hemliga sjukdomar komma frn mnnen (vilka
mnnen dock ftt frn kvinnorna); alla mn voro fdda av kvinnor (men
att alla kvinnor voro avlade av mn, taltes inte om!).

Allt detta lgnvsen och all denna orttvisa frsvarade man med att
kvinnan nu skulle hmnas de inbillade orttvisorna. Vilka orttvisor?
frgade man. Jo naturens ojmna, men vackra frdelning av knen, vilken
synes gjord efter gyllene snittet, dr den mindre delen frhller sig
till den strre som den strre till det hela. Dr kvinnan fick sknheten
och behaget; mannen styrkan och frstndet. Dr kvinnan fick till
plikter att fda barnet och vrda det; mannen att avla det och frsrja
det och modren.

Och i alla tider, nr en man lskat en rbar kvinna, hade hon haft alla
garantier fr att bli behandlad vl, s lnge hon var trogen. Drfr
hade kvinnan alltid ortt, nr hon klagade p sin man; ty av hennes
uppfrande berodde hans. Nr en amerikanare kastat en brinnande lampa i
ansiktet p sin hustru, utlt sig fredsdomaren s: Vilken frfrlig
kvinna! -- Ja, en man vilken lskat en kvinna, mste ha sett det ur-onda
innan han kunnat glmma sig drhn.

Kvinnan har alltid ortt gentemot sin man, drfr att han r mannen och
hon bihanget till mannen.

Mannen r mnniskan, som ensam skapat hela kulturen: kerbruk, industri,
vetenskap, konster, litteratur, vars frukter han bjudit sin kvinna p
(att ngra f kvinnor varit med p ett hrn och knpat efter, betyder
ingenting).

Fru Brita och vederlikar svarade: Men kvinnan har ftt alla mnniskor.
Drp svarades: Men mannen har avlat alla mnniskor och ltit kvinnan
fda sina barn! (Amen!)

Gustav Borg hade av medrvt galanteri frn rhundradets brjan, d
medeltidsider slogo upp igen under romantiken, genast stllt sig p
damernas sida; och i galanteriet eller ridderligheten mot damerna ligger
ju en partiskhet och orttvisa. Det r icke erknnande sin absoluta
underlgsenhet som en man stiger upp och lmnar sin plats t ett
fruntimmer; det r den starkares godvilliga offer t den svagare. Men s
ville damerna numera icke se p saken, utan det var en underkastelse fr
den verlgsna de fordrade.

Nr nu fru Brita ville visa sin styrka, s blev hon r och knslols;
och ngot s vidrigt som ett rtt fruntimmer gives icke. Att skilja
barnen frn fadren, det var en bagatell; och att barnen tvinade av
saknad efter fadren, det generade inte alls. mhet, medlidande,
barmhrtighet mot de oskyldiga sm, kom aldrig i frgan, bara hon kunde
f visa sin rhet mot den hatade mannen.

I sin stmning till tinget anfrde hon tjugo anklagelsepunkter, av vilka
de flesta voro falska eller ltta att besvara. Han hade varit brutal
(nr hon ljg honom mitt i ansiktet); han hade frsummat henne i
ktenskapet (drfr att hon vgrat honom eller velat slja sin gunst);
han hade varit snl emot henne (drfr att hon frtjnade sjlv p
versttningar och satte pngarne p banken eller festade opp dem); och
s vidare.

Att st p tinget och avslja sin hustru, ven som kopplerska t
dottern, det frbjd honom hans ridderlighet. Drfr skickade han en
advokat med fullmakt, som p alla frgor om han hade ngot att invnda,
endast skulle svara: ingenting.

Att rivas om barnen ville han icke, ty de behvde bttre sin mor n
honom.

Hade han kunnat frm sig till ett frsvar med motanklagelser, r det
mjligt att han vunnit bde barnen och egendomen. Nu skulle han mista
allt; det visste han, ty domaren var en kvinnosaksman.

Emellertid, nu satt fru Brita p Stor och regerade. Barnfrken var
naturligtvis avskedad och de minderriga voro bortkomna. verlmnade t
sig sjlva och den frmmande frken gingo de omkring sorgsna och frgade
efter fadren. De barmhrtiga svarade att han var bortrest, de
obarmhrtiga att han var bortkrd. I sjlva verket befann sig fadren p
bestndig flyttning. Frn staden hade han tagit tillbaka till Stor och
hyrt sig in hos nmndemannen. Drifrn gjorde han strvtg p n; besteg
berg och klev opp i hga trn bara fr att f se taksarne, under vilka
hans barn levde.

Nu hade Ester och Max installerat sig efter behag och gjorde ingen
hemlighet av sitt frhllande. Ja, de uppfrde till och med sm husliga
scener, som pminde om ktenskapets allra fulaste. Modren observerade
dem, men teg en lng tid. Slutligen en eftermiddag, gick hon in till de
unga, och utan omsvep stllde hon sin frga p greven:

-- N, Max, nr tnker du gifta dig?

Efter en verraskningens paus, svarade Ester:

-- Gifta oss? Aldrig.

-- Har inte Max givit ktenskapslfte?

-- Nej, tvrtom, svarade Ester; vi ha lovat varandra att aldrig gifta
oss. Ha vi inte sett nog elnde hos er och de andra, fr att avskrckas
frn att avlgga ed infr Gud att lska varann hela livet? Vem rr ver
sina knslor och tycken? Vem dristar lova om vren, att det inte skall
bli hst?

-- Jas, greve Max r en sn dr fstman, som man fr dras med i
kkskammarn? Vi kallade dem fr matfriare i min ungdom.

Greven reste sig, och insg i ett gonblick det falska i sin stllning,
s att han blev stum. Men flickan tog ter ordet.

-- Nr kom du p de sikterna, mor? Du som ...

-- Nu, svarade modren. Nu, nr jag p er studerat det fria frhllandet;
och nr jag hrt era stormar och ert grl, har jag funnit att det fria
r lika galet som det bundna. Det r sledes bosch att skylla p lagen
och jag visste det nstan frut, d jag sett hlldamer och deras hllare
vara lika olyckliga som kta folk, och, mrk vl, haft lika svrt att
skiljas, fastn de varit fria. Det r icke ktenskapets fel, utan det
ligger i sakens natur; krleken r strid p liv och dd, och ur stridiga
krafter skall fdas ett nytt kraftigt liv, med rttigheter p livet, och
dessa rttigheter bevakas av staten och kyrkan tillsvidare, vilka ro
alla sina barns frmyndare. Nu gr ni och tar ut lysning; mat och husrum
fr ni av mig, men inga pngar.

-- Men eden, den falska eden?

-- Den tar staten p sig; fr resten finns det skilsmssa, som lser en
frn sin ed.

Samtalet var avslutat, och man skildes fr att frst rkas vid
aftonbordet.

De unga sutto p Esters rum och voro allvarliga.

-- Vi mste viga oss, sade greven, ty eljes r mitt anseende frlorat,
och jag kan icke akta mig sjlv.

-- Lt g fr vigseln, svarade Ester, men vi flytta aldrig tillsammans,
ty d bli vi fiender, det knner jag p mig. Lagbunden frihet! det r
jag med om, men icke lagbundet tvng.

-- Vl! Men trohet, s lnge bandet varar, vidfogade greven.

-- Trohet? Det r ju att binda sig ...

-- Vi binda ju oss och varann genom avtal, och avtal mste hllas, eljes
ramlar vrlden.

Det frstod inte Ester:

-- Det strider mot min natur, svarade hon.

-- Ty din natur r trolshet! undfll det greven.

Och i samma stund brast ngot; och en eld tndes. Det var frsta gngen
knsstriden dk upp i deras liv. Den frgan hade icke existerat fr dem,
menade de, och de levde utan en tanke p den naturliga skillnaden mellan
knen. Nu sutto de som man och kvinna, nakna efter syndafallet, sedan de
tit av medvetandets kunskapstrd.

Efter en frfrlig paus, ppnade Max, ter samtalet:

-- Mrker du att vi hata varann nu?

-- Som man och kvinna, ja.

-- D mtte knen vara fiender?

-- Visst det, liksom nord- och sydpol p magneten.

-- D r krleken hat, och slktet bestr genom hat, och icke genom
krlek.

Mrkligt var att nr hlst de talat hatfullt, s kades attraktionen,
liksom om strmstyrkan vunnit p omkastningen; och de drogos s mktigt
till varandra i ngot, som liknade krlek, men uppenbarade sig som ett
rasande hat. Nu skte han henne med eldade blickar och nalkades henne
som om han ville gra henne ont, brnna opp henne, frinta henne. Icke
fr att f ngot utan fr att ge, ge ngot fruktansvrt, av ureldens
vsen, se henne lida en anteciperad fdslovnda.

Men hon, vckt av samtalet nyss, ville icke ta emot; hon erinrade nu sin
stllning som kvinnan, sin frdmjukande stllning, som ingenting hade
att ge, och som kascherade detta under talesttet, att hon givit honom
allt, att hon givit sig; och hon sprang upp som en vildkatt, tog
papperskniven frn bordet, och skrek:

-- Jag hatar dig!

Detta kunde betyda: Jag fruktar dig i detta gonblick, ty om du, nu fick
min vilja, skulle jag g omkring i nio mnar som ett fgelbo t din
unge; din! Det vill jag inte! Jag vill inte ligga ut ditt gg. Jag vill
inte vara din ker, dr du sr ...

Han fljde hennes tysta tankar och svarade inom sig. Du skrdar dr jag
stt; du gr bort med mitt barn, nr jag ltit dig fda det; du tjuv,
som, nr du ftt min unge, (ty det r min, emedan jag ger livet och
rrelsen) vill stryka ut mig och mitt verk. Jag lser i dina gon att du
vore i stnd frneka mitt faderskap och gra dig sjlv till skka, bara
fr att f tillgripa min egendom, och i modersstolthet promenera mitt
barn p gatorna och skryta med ditt verk. Att f frnedra en man, se dr
det yttersta mlet fr en kvinnas regirighet!

Drp skmdes de; satte sig i var sitt soffhrn och hatade.

S brjade det p igen. Greven ppnade:

-- Ja, nu vgrar du min bn, och jag fr icke bli ond; men om jag vgrar
p din befallning, s anser du dig ha rtt bli ond, ja ... Tnk att
frnuftiga mnniskor ska hlla p att rivas som kattor! Brunst och hat!
se dr r krleken, det hgsta, som det skulle vara, och tillhr ndock
de lgsta regionerna. Du som r lkare, vad r krleken i dess mest
verkliga uttryck?

-- En sekretion!

-- Bravo! Och sdant skall upptaga vr mesta tid och vra bsta tankar!
Vet du, Ester, idealist var jag aldrig, men nog r verkligheten en
karrikatyr p vra ider om tingen. Allting r neddraget och frvnt;
det finns gonblick, d jag hr en sanning i den gamla sagans: frbannad
vare jorden fr din skull! Det finns stunder, d jag tror den frryckte
Stagnelius hade rtt, nr han klagar ver att vra mnskosjlar ftt
krypa in i djurkroppar. Vi uppfra ju oss som djur, vi kyssas med samma
mun, som lgger in maten, och vi lska med avfringsorganen! r det
stolt d att vara mnniska? Nej, frdmjukande r det, och vi borde
alltid g och skmmas. Darwinisterna ha nog rtt i att mnniskokroppen
r en utveckling av djurkroppen, men de glmma att sjlen har en
sjlvstndig tillvaro med anor uppifrn, med minnen frn stjrnorna, och
att det hr kttet bara r ett fodral, som stramar. Egypternas
sjlavandring r nog riktig den, men jag tror vi redan hlla p med den
vandringen i denna apliknande hydda. Vet du jag sg i simskolan en gng
p de vitgulrda mnniskokropparne, och slogs av likheten med -- icke
apor, utan med unga svin, som ocks ro rosenrda och hrlsa. Vet du
att jag har gonblick, d jag bokstavligen icke fr rum i min hud, d
jag ville krypa ur skinnet, och flyga min vg. Jag brjar tro p alla
gamla sagor; jag tror p syndafallet, ty sedan vi fllo, du och jag, ha
vi bara fraktat varann. Den frsta tiden, jag lskade dig, sg jag icke
din kropp; jag sg bara din sjl, och den var skn och god. Sedan kom
djvulen och djuret. Hromdagen sg jag djuret hos dig, i ditt ga. Det
blev i ett tag som dtt mlat porslin, eller liknade ett emaljga i
optikerns skylt. D blev jag rdd. -- Och likafullt, vi mste ta ut
lysningen! mste ner i kkets och barnkammarens dy; du och jag som alla
andra. -- Det heliga kta stndet, dr krleken ingen del har, dr
undfngelsens skna gonblick alltid lr fljas av ovett, dr alla
laster blomstra, och dygden, om den skulle uppenbara sig som god smak,
dygden, r ett fel, som kan bli skilsmssgrund. Jag har en gift vn, som
anklagades fr kld mot hustrun. Infr domaren uttryckte han sig vrdat
som s hr. Min hustru anklagar mig fr kld. Vi ha endast ett barn
tillsammans efter ett rs ktenskap; men om vi hade varit gifta i
Konstantinopel, hade jag nu kunnat haft tv hundra barn; och nd klagar
_hon_! Tvhundra! Men du vet, mnskorna lska icke, att man frsvarar
sig ...

Nu ringde det till aftonvard, och de mste g ner. Det var kallt vid
bordet, stelt. De sm voro dr ocks. Av ett misstag hade gossen ftt
fadrens servettring. Han satt och lekte med den och lste namnchiffret;
hans lppar rrde sig, men man hrde icke ett ljud. Dock fru Brita
hrde, hon, och frstod; och med ett ryck tog hon ringen frn honom.

Gossen rodnade, slog ner gonen, och efter en stund yttrade han:

-- Kan den ena mnniskan frbjuda den andra att tnka?

Intet svar fljde; ty i detta den ena mnniskan och den andra lg en
sdan personlig sjlvknsla, antydande att barnet fann sig i niv med
modren; och denna blev ocks gripen, men mest drfr att hon hrde
fadrens rst genom barnet. Denna man, som hon trodde sig ha utrotat frn
jorden, steg upp igen och satt vid bordet, talande, frebrende. Skulle
han hmnas genom barnen, skulle hans sjl nnu dvljas i detta hus,
varifrn han var utstngd? Hon fattade i denna stund ett grnslst hat
till barnet, och nr gossen av tanklshet eller av omedveten vilja, tog
tillbaka servettringen, reste sig modren i raseri och rck barnet i
rat. Lugn, kall, behrskad och med en vuxen persons vertygelse,
uttalade gossen dessa ord, som han icke tnkt ut:

-- Rr mig icke, mamma, fr d dr du!

Vad menade han? Menade han ngot? Vem vet? Alla barn ro underbarn i s
mtto, att deras intuitiva frstnd synes ligga frdigt i den lilla
ofullbordade kroppen. Men ven barnkroppen tyckes vara frdig; den synes
blott i frminskad skala, och man fr ofta det intryck, att man ser en
miniatyrmnniska, nr man ser ett barn. Dessa naiva utbrott man hr hos
ett barn ro icke naiva, de ro lika djuptnkta som hos en ldre. Vi
lste ju nyss i en stor statsmans beknnelser huru han erinrade sig vara
precis lika klok i sina pojkr som p lderdomen. Om s r, vartill
tjnar uppfostran d? Till att undertrycka!

Emellertid nr gossen talat, skulle han ssom svar bli utvisad i ett
mrkt rum, drfr att han talat vid bordet. Modren hade fattat honom i
armen, frstmningen var allmn, och greve Max beredde sig g emellan,
d alla p en gng lystrade till.

Utifrn trdgrden hrdes ett rytande ljud, kanske ett rmande husdjurs
...

-- Inte gr boskapen ute om vintern! avbrt greven den hemska tystnaden.

Intet svar fljde, men modren stod blek, stannande i gesten, under det
gossens ansikte fick ett inre ljus och en frid ssom en dendes. Modren
och han hade ensamma frsttt detta ljud. Det var fadren! En man, som
icke kan grta trar, ryter av smrta. Han hade sledes i den mrka
vinterkvllen gtt utanfr huset fr att f se en skymt av barnen!

Fru Brita gjorde med handen en rrelse t brstet, lmnande rummet utan
att sga ett ord.

Nr de unga sedan frgade efter henne, svarade jungfrun att frun gtt
till sngs och var sjuk.

                   *       *       *       *       *

Fljande morgon lg frun sjuk nnu; men hon tog icke emot lkare och
ville icke se ngon. Hon skrev sina order p papperslappar. De unga
mottogo fljande order. Ni reser till stan genast och tar ut lysning.

Och de reste.

Nr de efter en klappjakt hos rotemn ftt betygen klara, som de trodde,
infunno de sig i en pastorsexpedition fr att ta ut lysning.

De passerade en antichamber, som liknade en mindre frstuga och intrdde
i expeditionen, som liknade en strre frstuga. Sn och smuts p golvet,
fnstren utan gardiner, trdbnkar utmed vggarne, pulpeter; vantrevnad,
tung luft, strvt, osknt. Hr stodo och suto syndare, som skulle brja
livet, man och kvinna, samliv fr hela vandringstiden; hr stodo och
suto frldrar, som ville viga den nyfdde till kampen, och f honom ett
namn; hr stodo och suto mnniskor, som ville f en frnde i jorden,
vilket icke heller r s ltt. Ingenting r ltt, varken ingngen eller
utgngen. Och det fingo de mrka, nr de bdos sitta ner och vnta.

De sgo mrka mn vid stora bcker skriva opp, skriva opp och stryka ut;
framstlla ppet de mest nrgngna frgor. Fadrens namn? Obekant. Gift
frut? Skild kanske? F se skiljobrevet! Finns inte! r barnet dpt? Ja,
men inte hr. Var? Lngt borta i Amerika! Fr skriva dit!

Skriva, skriva, skriva!

-- Den hr delen av sjlavrden r ngot konstig; brjade greven
viskande. Kontorsgroml, rescontra, kladd! Det r ju rotemn! Farbror
Henrik kallar det fr prstkontoret; men det r ju en offentlig
biktstol. -- Har ni varit till nattvarden? -- Vad rr det er! -- Och de
ro inte snlla! Det lter s hrt, nr Herrans tjnare talar.

Salen tmdes ut ett gonblick, och en, som syntes vara kontorschefen,
pustade och torkade glasgonen. Det var en vrldslig prst, tycktes det,
ty han berttade hgt en anekdot om en kvinna, som frra sndan blivit
frn predikstolen frlovad med galen man. Nr han sett sig omkring i
salen och igenknde den ryktbara fru Britas dotter, som ven ltit tala
om sig frn Uppsala, s blev han rd i hrfstet; och nr kyrkvaktaren i
det samma passerade fr att rra i kaminen, kunde han inte hlla munnen.

-- Elda p, han, Sderstrm, s kamin blir rd; rtt ska det vara, rtt
t de rda!

-- Sitter han och skller p oss? viskade greven.

Men kontorspersonalen hade belnat chefen med ett kvvt fniss, och
denne, som succs'n stigit t huvudet, vlades efter nya lagrar.

-- Var det inte en murvel hr nyss, som ville ha reda p sista
skilsmssans detaljer? frgade han klockarn.

Denne mumlade ngot, vilket endast skulle tjna som framkallare t
kvickheten, vilken nu brann av.

-- Jas, han skulle gifta sig; var det med viksel eller med viksell?

-- Det hr r ju som p Sdra Teatern, viskade greven. Och jag, som tog
det s allvarligt! Ska vi g vr vg? Ester?

-- Nej! Tnk p mor!

-- Men det r ju skoj! Jag gr!

Kyrkvaktarn kom ter in, brande en enrisruska, vilken han tnde i
kaminen och svngde omkring i salen. Det gick nmligen en epidemi, och
alla offentliga lokaler skulle rkas. Det var att blsa p prstens eld:

-- Bra, Sderstrm, rk ut nihilisterna!

-- Det r otroligt, viskade greven. Det r ju busar! Busar! -- Tnk,
sdana dr frsupna studenter; nr de inte kan g igenom Ultuna, s bli
de sjlasrjare, och sen ha de rtt meddela uppstrckningar t sina
medmnniskor. Man tar dimmen, och s kan man lsa och binda sjlarne.
Nej, vet du, det hr r ruttet, och jag srjer bttre fr min sjl
sjlv.

Nu kom kyrkoherden. Det var en bildad, vrdig man; dock en hgre
mbetsman, men ingen herde, och ingen versteprst. Han lste i betygen,
och med en vnlig min, icke alls nedltande, sade han:

-- Det str herr Adelstorm, det skall ju vara greve.

-- Ja, det skulle; men min far, som r kassr i en bank, har lagt bort
en titel, vilken endast medfrde falska pretentioner ...

Kyrkoherden sg gillande ut och nstan beundrande.

-- Och jag, fortfor greven, har fljt min fars exempel, i synnerhet som
hela titelvsendet r frldrat.

Kyrkoherden mrknade, ty han vdrade dessa modrna angrepp p samhllet,
vilket ju ordnade sina medlemmar efter egentliga vikten. Men han var en
human man och gick vidare.

-- r ... greven, frlt, jag kan nmligen icke dela grevens mening om
titlarnes vrdelshet, d staten sjlv medelst dem ger en vrdesttning
p medborgerlig frtjnst ... r greven inte dpt? Jag ser ingen
dopattest?

-- Dpt? Nej, det tror jag inte.

-- Tror? -- D kan jag inte lysa.

-- D st vi dr! Ester! Men eget r i alla fall, herr kyrkoherde, att
nr man inte vill gifta sig, viga sig, d r man biltog; och nr man
vill gifta sig, viga sig, d resas hinder, som alla gifta ha beklagat
sig ver. Varfr vill ni hindra en s enkel sak? Ni fordrar ju bland
annat bevis p att man r till ktenskap ledig! Hur skall det kunna
bevisas?

-- Min instruktion r det enda jag tar hnsyn till ...

-- Men det kan inte jag, och drfr ... drfr gr vi nu vr vg, _vr_
vg.

-- Vnta lite, terupptog kyrkoherden. Vi ska se p frkens betyg! --
Hr str -- okonfirmerad! Ja, d gr det inte. Jag beklagar, men jag kan
ingenting gra t detta.

Nu blev det Esters tur att tala, ty hon hade lovat sin mor, och hon hade
ven ftt upp ett minne av fadren, nr han ute p stranden hade slutit
henne i sin famn vid frlovningen, som ju var invigningen till en ny
familjs grundande. Och drmed var frbundet liksom blivet ngot annat n
en bekantskap.

-- Kan inte kyrkoherden hjlpa oss? framsade hon med en halv frtvivlan,
som gjorde henne tilldragande.

-- Nej, mina vnner, det kan jag inte. Ty jag frutstter att greven
icke vill dpa sig, och frken icke konfirmera sig.

-- Nej, svarade Ester, och blev till en liten flicka, ty vi tro inte p
lran. Men ska vi drfr g utsttta och fraktade av frldrar och
syskon? Det r vl strngt?

Kyrkoherden blev mot sin vilja rrd, d han hrde huru de ndock vid det
viktiga steget liksom skte ett hgre skydd i den vrsta, mest fatala av
alla livets strider. Han fann ven i deras offervillighet till
frldrarnes nskan ngot vackert, fastn de strngt taget offrade sina
samveten.

-- Jag erknner, brjade han ...

Nu hostade kontorschefen en hosta, som betydde: Erknn ingenting!

-- Jag erknner visserligen ...

-- Herr kyrkoherde, avbrt bokfraren ... Och det blev intet erknnande
den gngen.

Nr de unga gingo ut ur syndarenas hus, kunde greven icke styra sig:

-- Usch! sa han. Det hr r galet, alltihop.

I detsamma stod kyrkoherden vid deras sida; och med en vnlig, mnsklig
min, fattade han Esters boa, som om han ville hlla fast henne i svansen
eller skalkaktigt lugga henne:

-- Frken! sade han, lt konfirmera er; det r ju bara en formalitet;
och ni herr greve, lt dpa er, det r ju inte farligt; bara lite
vatten!

-- r det bara formaliteter, svarade greve Max; och bara lite vatten?
N, d s ... tack fr upplysningen, kyrkoherde ... Men tnk p oss,
stackare, som trodde det var ngot annat! Kom du, Ester!

De gingo.

-- Tror du han menade, att det bara var formaliteter? frgade Max.

-- Nej, svarade Ester grtfrdig; han var en snll man, som ville trsta
oss och hjlpa oss. Drfr sa han snt dr.

-- Nu kysser jag dig, Ester, i tankarne, hr mitt p gatan, drfr att
du tror gott om mnniskor!

-- Det kan ju vara synd om en prst med!

-- Till och med en prst! -- Ja, nu ser vi emellertid att det r kyrkan,
som vllar ktenskapens avtagande och de fria frbindelsernas
tilltagande. Ske dem som de vilja.

-- Vad ska vi nu gra?

-- Vi gr opp till Holger i tidningen och pratar bort det hr.

-- Ja, det gr vi.

                   *       *       *       *       *

Tidningen hade tagit en vldig fart framt sedan den ftt ny motor i sin
unge redaktr. Djrv, frdomsfri hade han i sin ackumulator samlat alla
strmmar. Liberalism, lite socialism, hela kvinnosaken, ngot teosofi,
djurskydd, sport, ett grand frsvarsvnlighet bredvid successiv
avvpning, vrldsborgarskap p patriotisk grund, principiell frihandel
med tullskydd, nr faran bjd. Denna eklekticism kunde synas pbjuden av
mhet om abonnentkretsens kande, men den hade nog andra grunder. Nr
svenska jordbruket vid 80-talets utgng befann sig i verklig fara,
restes tullfrgan i kamrarne och frsatte landet i fullstndigt uppror.
Som vanligt uppstlldes propositionen falskt: antingen tull eller
frihandel; och hela nationen stod i tv lger: magen och lemmarne,
ehuruvl ingen rtt visste vem som var magen. Tullarne segrade och
bnderna ansgo sig rddade. Men -- ret drp blev missvxt i Ryssland,
och vra bnder, som _ven_ mste kpa sd, fruktade hungersnd. D
upphvdes tullarne igen p spannml, och hela det rysliga tullkriget
visade sig ha varit ett tids- och kraftslseri, och de segrande, voro de
som frlorat. Vi, som i nya seklet sett hur Englands gamla
frihandelsteorier slopas, ha vl ftt vra begrepp korrigerade och inse
att det ekonomiska livet ej rr sig s matematiskt som man trott.
Frihandel betyder vl att flera stater fritt utbyta sina produkter. Man
frlorar d kanske p en post, men vinner p en annan, och en utjmning
skall smningom ga rum till allas frdel. Men att _en_ stat sger: nu
r jag frihandlare, medan de andra ro skyddade, det r ju att plundra
sig sjlv, och r fr vrigt en orimlighet, d det hela frutsatte ett
frdrag mellan flera. Det r ju som att avvpna i krigstid.

De som emellertid upplevat tullkriget och sett att rtt och ortt icke
lg p ngondera sidan, de blevo litet frsiktigare; och det r det
utmrkande i sekelslutets fysionomi: frsiktighet, betnksamhet. Detta
hade frut kallats kompromiss i elak bemrkelse eller kpslageri,
skepticism i betydelsen slapphet i karaktr och sikter. Nu intrdde
denna utjmning, dr den ena verkligen mottog av den andra; man lrde av
varann; och den ene gav en frdel mot en annan; samhllsklasserna
blandades, man behvde bara se i adelskalendern huru mnga ofrlse namn
frbundits med hgadliga, och vilka ringa poster besattes av ttlingar
till de strsta namnen; staten gav handrckning t socialismen, och
socialisterna bekmpade anarkismen. Sndringens tid brjade verg i
samlingens, och mnniskorna gjorde sig besvr att frst varandra.
Mycket av det nya hade visat sig vara misslyckade experiment, men ven
experiment med negativa resultat ro nyttiga, och medfra biprodukter;
alkemisterna funno kanske icke guldet, men i dess stlle hittade de
svavelsyran, som r mycket nyttigare.

Kommen till makten hade ingenjr Borg straxt upptckt att det icke var
vrt ska behrska en opinion och frflja de andra, ty d visade sig
straxt vid kvartalet en minskning. Det var kassren, som var barometern;
han sg i sina bcker hur vindarne kastade. Och ven om redaktren haft
mod att trotsa den ekonomiska frlusten, sg han tidningens inflytande
minskas med de avgende prenumeranterna. Han frlorade drfr hastigt
sin glada tro p pressens allmakt, och fann sig smningom i att vara
tjnaren i stllet fr herren; och drfr blomstrade affren.

De unga hade ftt sin stora vning med tre tjnare, och redaktionen hade
utvidgat sin lokal. I dess kabinett gingo ut och in: ministrar, bnder,
arbetare, generaler, aktrer och artister. Inflytande hade man, men
makten stod i rttvnd proportion till det beroende man ville underkasta
sig. Lyda och hrska!

I dag hade det varit storm p redaktionen. Det fanns nmligen
medarbetare, som levde i frfluten tid, och begagnade tidningen fr sina
enskilda intressen. Varje notis, ven den oskyldigaste, hade en hemlig
innebrd: ett intresse, en frdel att vinna, ett agg att
tillfredsstlla. Srskilt hade teaterrecensenten tillvllat sig en
maktstllning, som han missbrukade fr att f hrska och knna sig vara
ngon, fastn han ingenting var. I samrd med kvinnliga favoriter satt
han och hrjade med mnniskors den, strtade och lanserade alltefter
som. Srskilt hade han tagit den teatern om hand, som p grunder man
kunde gissa, bar namnet hovleverantren. Den bjd p smre varor n
sekundteatern, men tnjt beskydd och statsanslag, varjmte personalen
rknade sig till hgre hovbetjningen.

Ingenjren Borg knde icke frhllandena vid teatrarne, men det hade
irriterat honom, att det smre tnjt skydd, som hindrade det bttre att
komma fram. Att det fanns en del ruskiga saker dr, visste han ocks,
men det lade han sig icke i; dremot knde han icke sin recensents
intima roll i den kungliga lustgrden. Drfr drog han till med en
artikel mot olaga skydd och rkade drvid trampa i sin recensents
kl-land. Drp fljde avsljanden, varvid kom i dagen att just hans
tidning understtt uselheten. Detta var retsamt, och ingenjr Holger
hade gtt lngre n han velat, rrt vid ett ruttet gg, och satt nu fast
i ett litet majesttsbrott.

talet var icke vckt nnu, men man talade drom i de hgre kretsarne,
och p redaktionen rustade man sig till strid.

Under dessa upprrda frhllanden var det som greve Max och hans Ester
intrdde p byrn fr att rka Holger.

Denne befanns vid ett sprakande humr och gladde sig t hndelsen, som
skulle ge anledning att utreda en hel hop gammalt trassel. Han hlsade
systern och Max, vilken han redan kallade svger och betraktade ssom
sdan, ty det hade ingtt i de yngres frestllningar att en frlovning
var ett eklaterande av en tillten frening.

-- Jas ni kommer frn prstkontoret, och har ftt ovett! Vad skulle ni
dr att gra? Kyrkans egna barn ro styvbarnen; israeliter, friskalare
och mormoner f lysning, men vi av det rtta frahuset, vi f den icke.
Hr nu, om ni har lust, s skall jag hlla brllop sjlv, och jag skall
lysa fr er i tidningen, frsta, andra och tredje gngen.

-- Vi skulle ha hoppat ver alla formaliteter, svarade Ester, om icke
mor tvungit oss.

-- Mor, ja? Hur r det med henne?

-- Hon uppgav sig vara dlig, och gick till sngs efter ett upptrde ...

-- Ja, det dr med gubben var ju ruskigt, men i dessa tider fr man
kmpa fr sin personliga tillvaro, och den som faller ligger ogild.

Nu ringde det i telefon frn rummet utanfr.

-- Urskta! -- Och Holger lmnade de unga. Genom den halvppna drren
hrdes ngra spridda utrop.

-- Va sger ni? -- Kors i Herrans namn! -- Det r otroligt. -- Jo, de
sitter hr i mitt rum, och jag skall genast skicka ut dem! -- Det r
_fr_ gement! -- Att far, far skulle ...? -- Nej, tack! -- Och prsten
tror p det? -- Kors i jissu namn! -- Vet ni ... Vet ni ... Hall! ...
Har lkarn varit ute? ... Va sa han d? ... Ingen yttre verkan! ... Ja,
aj s lnge; de kommer med nsta bt!

Holger kom ut, vit om nsan, vilken var smal som en kniv.

-- Kors i Herrans namn en sn historia! ... Mor r dd! Dd i sin sng!

-- r mor dd?

-- Ja, och det vrsta: folket sger ... att far r misstnkt ... drfr
att hans process endast kunde nedlggas ... p detta stt!

-- Det var rysligt! utbrast Ester, som i detta gonblick ej rtt visste
vart hennes sympatier skulle g. -- Och vad sger lkarn?

-- Han kan icke se annan ddsorsak n hjrtslag.

-- D mste vi resa ut, genast!

Icke en tr flldes, icke annan sinnesrrelse visades n allvarlig
frvning. Man knde livet och dess brutala manr; man var beredd p
allt frn brjan, och i kampen, den eviga kampen om allt, mste ju ngon
duka under.

                   *       *       *       *       *

Nr Ester och Max kommo ut till Stor villa, sgo de vita lakan fr
fnsterna. I salen mttes de av de sm barnen, som voro svartkldda. De
hade intet begrepp om dden, och tycktes finna sig vl i den frid och
tystnad, som rdde efter stormarne.

-- Mamma r dd! sade gossen, liksom om han berttat vad som hlst, och
med ett litet drag av stolthet ver att frst kunna komma med en nyhet.

Nr Ester intrtt i modrens rum med hushllerskan, erinrade hon sig
genast vara medicinare, och underskte den dda kroppen, som verkligen
befanns dd. Uttrycket i ansiktet var precis detsamma som det hon
observerat vid deras sista mte, nr fadrens rytande hade hrts frn
trdgrden, vilket gav henne anledning tnka p en psykisk orsak till
ddsfallet. Det fanns allts ngot fr sig, som hette sjl, det
existerade knslor och sdant, som icke kunde hrledas ur celler och
vvnader.

Nr hon konstaterat det hon ville, frgade hon hushllerskan:

-- Har patron, har min far visat sig hr i huset sedan han lmnade det?

-- Nej, det har han inte; men ... men han r visst sjuk i sinnet; ty man
har hrt honom ... hela natten, och dagen hr ute p skogen.

-- Hrt honom?

-- Ja, han har skrikit, s att frun inte kunde f sova. Men s fort frun
var dd, tystnade han.

-- S eget! -- Var finns han nu d?

-- De sger att han bor i prstgrn.

Ester gick ner till Max, som satt vid pianot och ltsades spela, utan
att trycka ner tangenterna.

-- Tror du, frgade hon, att mors samvete vaknade?

-- Nej, det tror jag inte.

-- Vad tror du d?

-- Ja, om jag vore teosof, skulle jag gissa att _hon_ dog av hans sorg.
Hans sjl ympad p hennes slets ju bort, och det fattades tid fr en
sakta utlsning; drfr rcks hennes hjrta snder. Det r inte s ltt
att skiljas som folk tror, och det r inte ofarligt. Nr en hustru r
sin man otrogen, och ven om han icke vet av det, s knner han det
telepatiskt, och fattas av sjlvmordstvng. Underligt r att den
bedragne mannens mordlust oftast sker utbrott i hngning. Att han vill
d lr bero drp att hans sjl genom kvinnan sttes i olovlig
frbindelse med en mans lgre sfrer; och sjlens uppehllelsedrift r
s stark att han hellre dr n orenas. Om mnnen visste hur farligt det
r att rra vid andras hustrur, livsfarligt; och om de visste hur ringa
lust de erfara vid att ga en annans kvinna! De ska _henne_, och finna
_honom_, ty han r innanfr och motar. Det var nyligen en ung millionr,
som reste med en annans hustru. De reste riktigt lngt bort, till
Orienten. Nr de nu ftt varann, kunde de icke f varann. Drfr skt
han frst henne och sedan sig sjlv.

-- Kunde inte?

-- Nej! S stod det i hans sista brev till -- mannen, som varit hans
vn, och nu i ddsstunden ter blev det! -- Ett annat fall! En man
vergav sin hustru, drfr att hon var oregerlig. Efter ett r gifte han
om sig med en ung flicka. Nr han intrdde i brudkammaren, fann han sin
frsta hustru i brudsngen. Det var naturligtvis inte hon, men likheten
var s frvillande, att han blev slagen av fasa och gick sin vg, frn
spkeriet. Dr har du lsningen p den gtfulla historien du knner.
Efter ett par r gifte han om sig, fick barn, och lever n.

-- Det var hemska historier!

-- Utur vardagslivet. Observera nu din far, nr han kommer hem igen, ty
det gr han, men icke frr n mor r i jorden. Han r d sund. Han
saknar icke henne, tvrtom; han srjer icke, tvrtom; men han har likets
frg, och lider av kld i synnerhet; han fryser s frfrligt, och
grter gr han ocks, utan att vara ledsen. Han magrar samtidigt, och
hans kroppsliga frluster kas abnormt. Det r utlsningen frn henne.
Den brukar pg ett r.

-- Var har du lst det dr?

-- Jag har inte lst, jag har observerat, p vardagsmnniskor. -- Och
nr en man fattas av krlek, stor krlek till en kvinna, s har du vl
sett hans transformation. Det frsta r att han magrar; men p ett sknt
stt. Alla vvnader bli subtilare under frlovningen; han ndrar, utan
att tnka drp, sin diet. Sker frukter, mjlk och vin; tl intet rtt
eller illa luktande. Det r kroppen, som bereder sig till ny fdelse,
fr att mottaga hennes sjls emanationer; han bevakar sina handlingar
och tankar, ty han vet att allt numera beror av honom. Han vill icke
orena henne p avstnd, och han vet att hon lider, nr han tnker ont.
Har du sett hur hans yttre frandligas, hur det lyser av honom, hur han
fosforescerar; hur den enfaldige blir skarptnkt, den dumme blir
spirituell, den fule blir skn? Det r sjlarnes brllop!

-- Det dr frstr jag inte! avbrt Ester.

-- Nej, jag vet det, svarade Max, och drfr r vrt frhllande slut!

-- Slut?

-- Ja! Slut! Ty jag r redan utlst frn dig!

Nu flg Ester upp i vrede:

-- Jag har aldrig gt dig!

-- Nej, du kunde icke f mig! Du tillhrde icke mina regioner.

-- Och det sger du, s, s kallt!

-- Det r icke kallt, men du knner det s! -- Fryser du inte nu?

-- Jo, alldeles frskrckligt!

-- Ser du! Det finns andra vrmekllor n mekaniskt arbete och kemisk
frndskap. -- Tycker du inte det drar hr i rummet?

-- , det blser.

-- Det r jag, som tertar min _aura_; vet du vad aura r? Nej, det str
inte i dina veterinrbcker. -- Har du verkligen aldrig gt mig?

Ester blev rd och viskade som om hon blygdes:

-- Jo, en gng ... i drmmen!

-- Det visste jag, svarade greven; och jag vet nr! Ser du, min vn, jag
tror att vra kroppar hata varann, och det r s ofta fallet i ktenskap
... Emellertid, nu har du bevis p sjlens utstrckningsfrmga, eller
dess skenbara kraft att g ut ur sig sjlv. -- Vet du vad natt-maran r?
Det r din fiendes sjl, som besker dig. Drfr, ser du, skall man inte
inlta sig med mnniskor alltfr intimt, ty d f de kontakt och drmed
inflytande, eller frmgan att intrda i rapport med dig. -- Jag vet tv
nygifta, som vcktes mitt i natten av hjrtklappning och ngest. De
kunde inte frklara det. Men s upptcktes det, att fenomenet stod i
sammanhang med en drm, som de hade gemensam, ehuru mycket dunkel, s
dunkel att den endast lmnade ett intryck av en bestmd person. Han,
mannen var icke angelgen att nmna namnet, ty det var en kurtisr till
frun fre frlovningen. Men nr frun uttalade hans namn, knde sig
mannen ofrhindrad, och se deras tankar och drmmar strdes av den
frsmddes nattliga besk. Tnk dig nu hur noga man mste bevaka sina
tankar fr att icke beg brott ... Ynglingar och jungfrur, som stras i
smnen, oroas oftast icke av _sina_ fantasier som man tror, utan av
_andras_ fantasier, antingen sovandes eller vakandes. Jag kan icke
erinra mig ha blivit strd av ngra vllustiga drmmar som yngling, men
vl av frnimmelser, som tycktes komma utifrn, och frefllo mig vara
handgripliga. -- Fr att nu tervnda till din far, s r det min
vertygelse att han ddat din mor utan att veta det. Han har frusit
ihjl henne, och om du ser efter, s har hon dtt av kld.

Ester brjade vandra p golvet, och tog en schal frn kldhngarn:

-- Jag r rdd fr dig! sade hon. Du fryser ihjl mig du ocks!

-- Lgg bort din mors schal! sade greven lugnt. Det sitter s mycket i
den av hennes _aura_; och det kan oroa dig! Du kan komma in i sjukliga
stmningar ...

Ester kastade schalen ifrn sig, och sade:

-- Det knns som nsslor p kroppen!

-- Nessus-drkten! dr har du den. -- Ser du hur knsligt sjlslivet r.
Du ser det icke i mikroskopet, men med ditt vakna inre ga ser du det!

-- Varfr har du aldrig sagt mig sdant frut?

-- Drfr, att om jag sagt det, hade vrt frhllande varit slut; ty det
berodde ju p att jag lt dig tro mig dyperad. -- Men min vn, du har
aldrig haft ngra hemligheter fr mig. -- Nr du sista gngen gick p
balen utan mig, var du ond p mig, och du hade beslutat att hmnas. Jag
satt hemma och fljde dig i mina tankar. Nr du frrdde mig, nr du
lmnade ut mitt huvud och min ra till en kavaljer jag gissar, d grt
min sjl ssom ver ett brott mot himlens lagar. Och nr du lt honom
kyssa dig bakom en drr ...

Ester stod stum av fasa, och hennes ansikte frgade: Hur kan du veta
det? Men Max, som bara vntat p denna bekrftelse, fortsatte:

-- D knde jag en smutsknsla ver hela min hud, s intensiv, att jag
mste kasta av mig alla klderna, och i min badbalja sklja mig. Dr ser
du, att vi icke kunna leva tillsammans, d du icke kan ga ngot hemligt
fr mig! Drfre, sedan jag uppfyllt hederns lagar och bjudit dig
vigsel, sger jag farvl. -- Farvl! Nu tar jag igen mitt!

Han gick, och Ester stod kvar mitt p golvet stel som en stod.




                         FJORTONDE KAPITLET.
                           Majesttsbrott.


talet hade skett och vckt mycken uppmrksamhet. Man frgade sig om det
var ett uttryck av vermod eller av fruktan. Konungamakten var ju s
frsvagad, att innehavaren icke vgade begagna de stora rttigheter
grundlagen beviljade, ssom att vlja fritt sina rdgivare. Och i Norge
regerades faktiskt med namnstmpeln. Monarken var endast ett slags
representant fr riket hemma, liksom envoyerna representerade riket i
utlandet. Regera gjorde riksdagen, och monarken var icke lngre regent.
Vid mottagandet av en deputation, som begrde hans understd i en viktig
lagstiftningsfrga, hade majesttet beklagat att han ingenting kunde
gra t saken, emedan hans makt icke var s stor som de trodde. Men ju
svagare stdet druppe blev, dess rddare blevo alla dessa hjlplsa,
som ska skyddet druppe; de skockades som arga fr och gingo smvgar
fr att hinna fre, vgar som aldrig voro raka, och drfr ofta rtt
svra att flja fr de nerifrn sig frsvarande.

Bland monarkiens oskyldigare frsvarsmedel var besittandet av hegemonin
i teatervrlden. P teatern rkade folket sin monark, endast dr; och
dr hade han sin mottagning, hlsades av sina trogna, och med hndernas
sammanslende gav han en vink om vad som borde hyllas och vad som skulle
nedtystas. Det var ett majflt och ett allshrjarting, och drfr var
positionen icke oviktig. Nr nu riksdagen i ett anfall av sparsamhet,
eller av insikt om teaterns betydelse som en extrajudiciell
riksfrsamling, dr det hnde att bestllda pjser p ett lttsinnigt
stt karrikerat lagstiftare i riksdan, drog in anslaget till teatrarne,
blev det oro i det vre lgret.

Sekundteatern, som fljt med sin tid och hllit uppe den stora konsten,
hade haft en svr konkurrens med statens teatrar, och medlen att hindra
den fria teatern hade icke alltid varit valda. Slunda hade de kungliga,
som sjlva sutto i absolut eldfarliga hus, frmtt myndigheterna lgga
sekundteatern s dyrbara tgrder mot dess mindre eldfara, att den drog
sig en stor betungande skuld.

Nu, nr den kungliga skulle stngas, uppstod en fruktan att
sekundteatern kunde bli den tongivande numro ett, och det mste hindras.
D sammanrotade sig adel och borgare, och gjorde ett teaterkonsortium,
som under sken av fosterlndsk uppoffring startade en lotteri-teater,
vilken sedan skulle purras p nationen ssom kunglig nationalteater,
allt under frutsttning att riksdagen skulle mottaga den trojanska
gvan. Det vill sga, man mnade f en hovteater, som riksdagen
underhlle, trots dennas bestmda vgran att driva teater- och
krogrrelse.

Detta svekfulla och ngot enfaldiga tillvgagende hade retat
demokraterna, och bildat utgngstemat fr Holger Borgs artiklar, vilka
slutligen utmynnade i majesttsbrottet.

Artikeln hade i sammandrag, fljande lydelse:

                             _Om Fursten_
                                  av
                         _Anti-Macchiavelli_.

S lnge folken nnu nska en herre, skall denne alltid erinra sig att
han sitter p sin plats med folkets nskan; men ven om han tror sig
sitta dr med Guds nde, br han minnas att det r en Guds nd han
finnes dr, och han skall icke verlmna sig t den villfarelsen att han
fr regera p Guds frsyn.

Fursten skall uppfostras till statsman och icke till officer, ty staten
r ingen arm, utan staten r en stat.

Fursten r _ven_ kyrkans summus episcopus, men drfr behver han icke
upptrda i statsrdet med mitra och krckla, vilket vore lika oformligt
som nr han mottager frmmande sndebud i amiralsuniform.

Fursten skall hlla sig fri frn alla medborgerliga och smborgerliga
intressen, ty hans person tillhr staten; och han skall i sin person
vrdigt uppehlla dens anseende, han representerar.

Fursten skall icke driva affrer, icke konkurrera i konst, vetenskap
eller litteratur, ty hela hans tid tillhr staten. Och den som skall
verse tta statsdepartements och tv representantkammares arbeten, den
_fr_ icke ha tid till annat. _Har_ han tid till annat, s skter han
icke sin plats.

Fursten skall vara rttvis som allmakten han tror p; fast, men icke
grym; verseende, men icke slapp; ofrvitlig, men icke skenhelig; han
skall ha mod att frsaka den rrliga hopens gunst, och i medvetandet om
hgre plikters uppfyllande vga st ensam, om det gller.

P sin upphjda plats, befriad frn berringen med livets skrp, och
fritagen frn omtankan om brgningen, skall han leva i sknhet och umgs
med visa mn och goda mn, icke med gckar och dobblare; d skall han
kunna se ut ver riket med strre blick p tingen n andra ddlige; d
skall hans rdslag vga och hans ord glla.

Fursten fr icke knna sig klassmedveten. Han skall icke vara adelns
verhuvud, icke hovets, icke furstehusets, utan han skall knna sig som
statens frsyn, nationens frsvar och landets fader.

Fursten skall icke se p smsaker, sdant skall han st ver; hans nd
skall trffa den vrdige och icke den ovrdige; ty nd blir ltt ortt.

Fursten skall skydda den svage, icke drfr att denne r svag, utan nr
honom frtryck sker; eljes icke.

-- -- --

Allmnna ordalag, som kunde tillmpas p enskilda fall, se dr artikelns
innehll. Domen hade emellertid fallit, och lydde p tre mnars
fngelse. Man frgade sig hur det var mjligt.

Det hade hnt mycket de sista ren: genom tullarne hade riket isolerat
sig; genom regeringens nrmande till tyska riket, hade en viss junker-
och militrgeist bemktigat sig sinnena hos de vre; och nu efter
urtiman, d armn ftt tag i nationens uppfostran, blev det tjockt i
luften. Norrmnnens krigshot och rustningar, skrmde de stilla i landet;
socialdemokratiens framryckande hotade samhllets grundvalar; drfr
samlades all hjlplshet, allt som var trtthet och lttja under det
hgsta beskyddet, och i denna hgborgerliga majoritet hlsade man talet
och domen med enhllig beltenhet.

Holger Borgs hem hade med tidningens vxande inflytande ndrat karaktr
och blivit ett tillhll fr mngahanda folk. Men frun i huset, som
utfrdade bjudningslistorna, mrkte snart att terbudens antal kades,
s att man mste lta inryckningarne ske klassvis eller i matlag. Och
drfr hllos srskilda bjudningar fr hgre officerare, fr detta
statsrd och utskottsledamter; det var frsta klassens inryckning.
Mnga kommo drfr att de icke vgade utebli, och de, som voro tvingade,
visade ofrstllt att de icke kommit godvilligt. De iakttogo icke vanlig
hvlighet; de konverserade icke vrdinnan; de tego och to, men kunde
lta ett par rtter g frbi orrda, emedan de voro mtta frut. Allt
detta frdmjukade den strama ingenjren, men hans hustru ville det, och
som han fretrdde kvinnans rttigheter, s fick hon rda.

Det var just en sdan dr middag, d man brjade stta i frga talet.
De hgre officerarne hade uteblivit, och det var bara en kapten
nrvarande. Han var dr, emedan han dels hade vxlar, dels brukade f in
sm notiser av generalstabens mrke, skenbart oskyldiga, men av ganska
gediget innehll. I dag var han hg, emedan hans frmn voro frnvarande
och emedan han vdrade onden. Han petade tnderna med dessertkniven,
sktte buteljerna sjlv, och tnde cigarretter. Frun i huset var nervs,
och som hon ftt den fula ovanan att korrigera sin man, anmrkte hon p
allt vad han tog sig fr, mera av tanklshet och bristande behrskning
n av elakhet. Mannen, som stacks frn ena sidan av hustrun, frn den
andra av kaptenens oborstade uppfrande, blev alldeles frstummad, och
hans tystnad inverkade p sllskapet. Man lutade huvena ver tallrikarne
och vgade icke se p varann.

Denna behagliga frtrollning, som brukar rda vid en festlig mltid, dr
man synes ha druckit glmska ur de glimrande glasen, dr man lever
tillsammans ngra halvtimmar under fullstndig illusion av att man r
vnner, och har intet obytt, den var bruten. Alla voro vckta och
medvetna, och de sutto som avkldda infr varandra; de hrde varandras
tysta tankar, de uttalade med minerna allas hemligheter; alla intressen
och passioner, som sammanfrt dem hr, tycktes blottade, och de skmdes
fr varandra och sig sjlva. Vrdinnan, som avlagt bohme-tagen fr
tillfllet, och varit stel och hgtidlig, slog nu om, och tog upp en
annan ton, d hon sg att grdet var uppgivet; och i rena frtvivlan
tmde hon ett fullt glas fr att ge sig mod, men dedicerade detta till
kaptenen, som genast fattade situationen och beslt att gaska opp
sllskapet. Ett minne om att tidningen gav huld och skydd t den
oanstndiga litteraturen, som han aldrig lst, och vissa hrsagor om
husets tredje-klass-bjudningar fr artistbohmen, dr det skulle g s
lustigt till, dko upp frn det sista glasets botten, och glmmande de
vise mnnens gra huven, brjade han glamma.

-- N, ni lr ha s roligt p era artistbjudningar, sade han; jag har
hrt berttas mustiga saker, och jag kunde grna f vara med nsta gng.

-- Vad har ni hrt fr slag? frgade frun, ofrsiktigt nog, men nu ville
hon ha roligt till vad pris som hlst.

-- Jo, d ...

Hr skte vrden avstyra, men det var fr sent.

-- Jo, jag hrde om skalden Grnlund, som kom en halv timme fr sent
till middan, och nr han kom, var han s full att han lade fr sig
kalopsen p bordduken!

-- Det var visst inte kalops ... skrek frun.

-- N, s var det lungmos, d ... Och nr de kom till plttarne, s tog
han frun p knna, med den pfljd att han lyftades opp och kastades ut
i farstun. r det sant, det, Holger?

-- Att han blev utkastad, det r sant, svarade vrden, och att sdant
kan hnda vem som hlst, vilken uppfr sig illa, det str fast.

Sista skymten av frstllning hade dunstat bort; man satt dr som man
var, fiender fdda, fiender uppfostrade, och s brast det lst. Officern
drog blankt:

-- Menar du att jag, som hedrar ditt hus med min nrvaro, skulle vnta
p en utkastning, jag skulle vid frsta vink skudda detta stoft av mina
ftter, och vnda ryggen t ett sllskap, dr jag aldrig bort stta min
stuts ...

Frun sprang ut, grtande; herrn fljde efter. Gsterna reste sig och
gingo ut i tamburen. Den siste kmpen, kaptenen, fyllde ett glas
madeira, och drack lugnt ur, antydande att han icke flydde, utan var
beredd p slag. Men, nr ingen kom, tnde han en cigarr, och gick ut i
den tomma tamburen, dr en tjnsteflicka hjlpte honom med rocken. Sedan
han tagit henne under hakan och frgat vad hon hette, singlade han ut i
farstun.

Emellertid hade frun kastat sig p sin sng i raseri.

-- Ja, varfr ska du bjuda sna hr busar i uniform? trstade mannen.

-- , det r inga busar, men du skriver som en buse i tidningen, och
drfr vill inga hederliga mnniskor komma till oss mer.

Det var hustruns hela opinion om hans verksamhet. Han knde den litet
frut, men hustrun hade s ofta hrt sig firas som hans goda genius, att
hon fr rollens skull grna ville ha inspirerat hans artiklar, nr de
hlsades med bifall. Detta ppna erknnande att hon fraktade hans
sikter, trffade honom som ett slag i huvet just nu, d han behvde
gillande, men han kunde icke bli ond p henne, som dock lett honom in i
dessa kretsar, dr han icke ville vara.

Han gick ut i salen, som han fann tom med det skvlade bordet; tjnarne
stodo vntande, och han skmdes infr dem. Gsterna hade gtt utan
avsked. Hemmet var smutsat och han sjlv skymfad, frdmjukad. Men i
denna stund beslt han rensa upp huset, och icke mer falla fr sin
kvinnas ffnga. Det skulle kosta honom hans skrpliga lycka, som bara
var inbillad, men det mste ske.

Han tog p sig fr att g till tidningen. Dr fick han underrttelsen om
talet, och detta klargjorde med ens hans stllning. Det var krigets
frklarande, och i aftontidningarne gjordes redan uppmarschen. Ingen
kompromiss mer; inga illusioner om frsoning mellan klasserna; de vre
hade vertaget och sedan de ftt armn av urtiman, ppnade de striden.

                   *       *       *       *       *

Dagen innan han skulle trda i fngelse fick han ett upptrde med
hustrun, som sndrade dem. Hon fordrade att han skulle begra nd, fr
hennes skull. Nr han vgrade, frklarade hon honom icke vara man; ty en
man uppoffrade sig fr sin hustru.

Han var s insnrjd i sina teorier att han blev svarsls; men i denna
knsla av vrnlshet fddes nu fr frsta gngen motstndet, som skulle
bli frigrelsen.

Varfr kunde han icke svara? Drfr att hennes pstende var s dumt, s
att icke ett svar fanns som passade.

Han gick ut p aftonen besluten att icke tervnda. Klockan halv elva
hade hans vnner en avskedsfest fr honom i Gtiska rummen. Innan mtet
gick han p Operan med sin morbror doktor Borg. De sutto p parkett, och
vntade uvertyren. Publiken var hgtidskldd, men kungliga logen var
tom, s att han icke blev klar med situationen.

Orkestern samlades och brjade stmma. Kapellmstarn steg upp; knackade
... men i detsamma vnde han sig t den kungliga logen med en bugning;
och nu spelades upp Ur svenska hjrtan.

Publiken reste sig; alla reste sig, utom Holger och doktorn.

-- r det Gesslers hatt man bugar fr? frgade han morbrodern.

-- Det mtte vara namnsdag eller fdelsedag ...

-- Ja, men fr tomma logen? Det r ju bss!

I detsamma hrdes en befallande stmma: Stig upp!

Holger vnde sig om, men i detsamma fattades han i kragen och lyftes
frn sin plats. Som han aldrig begagnade andra vapen n ord och penna,
gick han, och doktorn fljde.

-- Vad r detta? frgade han, utkommen p gatan.

-- Det r svenske lakejen! Att hlsa sin monark, ja vl, men hlsa p
stolar och bord! Nu frstr du vad nya Operan betyder!

-- Jag tog rtt d, nr jag hgg in! -- Vi fr vl en tiorsperiod nu,
som blir skn!

-- Jag skall tala om ngot fr dig, som jag hrt i dag, men under ditt
tysthetslfte. En lkare i landsorten, en vn som aldrig ljuger,
berttade att han blivit tillspord av beflhavaren i militrdistriktet,
om han, i hndelse av krig mot Norge, ville g med som kirurg!

-- Det har jag hrt frn andra hll, men det frnekas uppifrn
officiellt.

-- De ljuger frsts.

-- Det tror jag inte de gr, men det kunde ju vara att knna sig fr.

-- Ljuger de inte, droppe? D knner du inte diplomater. Det r ju fr
resten den gamla statskonsten, att synas uppriktig men vara falsk. Den
rlige mklaren hade dock redigerat Emserdepeschen. Ja, Norge! som
kostat Sverige tjugo rs tankemdor, som rivit snder oss och avlett vr
uppmrksamhet frn vra egna intressen. Frtjnar det lilla landet s
mycken uppmrksamhet? Ett folk av fiskare, skeppare och herdar, levande
fr dagen, skuldsatt som vi. Ett turistland med hotellvrdar; mera
bermt fr sina vyer n sin kermark; exporterar torr fisk och fruset
vatten. Vad har vi med dem att gra? Hgfrdiga krk, som begra
kvinnoregimente! Fyffan!

-- Du, kvinnohatare!

-- Dumbom! Jag str just i begrepp att gifta om mig fr tredje gngen.

-- Det finns ingen kvinnofrga fr mig! Jag ser bara mnniskor.

-- Kan du inte heller se skillnad p man och kvinna, d du r pervers,
som alla de andra. Men efter som du skall in i fngelset i morgon, s
talar vi om ngot annat! -- Har du hrt att de gula blivit degraderade?

-- Ja, det sgs, men de lr ha spelat bort kyrkan.

-- Monumentet ver nederlaget vid Ltzen. De r kostliga hr i landet,
som fira vra nederlag; och de mna snart fira Pultava med.

-- A propos de gula, det lr vara falska anor dr ocks, ty gula
brigaden vid Ltzen utgjordes av tyskar, och stod i centern; fr vrigt
bestod en brigad av flera regimenten; och det hr gula lr rknas frn
frihetstiden.

-- Ja visst; men kommer de hr kassafrvaltarne i fngelse?

-- Nej, de bli befordrade; men den som vgar tala om det, han kommer
skert i fngelse! Jag hade mnat kasta in den dr historien i min
artikel, men trade mig; nu ngrar jag mig.

De gingo frbi Mindre teatern, som var eklrerad till galaspektakel.

-- Sdra teaterns repertoar, och Nationalteaterns pretentioner.

-- Kunglig teater, grundlagd av en majesttsfrbrytare Anders Lindeberg;
brjar och slutar med ett majesttsbrott! Vilken paradox! Du!

-- En nationalteater, som styres av en spelhusvrdinna p Strandvgen
och rekryteras av ... ja; men de stora utestngas; Antigone och Julia ha
flytt, Hamlet och Horatio g lediga i Torget och vnta p slutet. Smaken
r icke hg p hjderna. Glad och smutsig det r deras! Allvaret r de
rdda fr.

-- Det r kostligt med de gamla idealisterna; Allehanda proklamerar Paul
de Kock som oskuldsfull, och Posttidningen beskyddar den liderlige och
gudlse Anatole France! Vad r det?

-- Det r Barrabas! Vem som hlst, giv fri, sjlva Barrabas, bara inte
den store Zola! De ha en sdan fasa fr allt stort och starkt, drfr
att de ro sm och svaga. -- Vet du, nyss ini operasalen, nr jag knde
den dr handen bakifrn lggas tung p mig, s frgade jag, vad den
oknde ville fr slag. -- En sjlvls stackare, som icke rr p mig,
amplifierar sin obetydliga person genom att gra sig till en del av
kungligheten. Han vill att jag skall dyrka _hans_ gud, drfr att det r
_hans_, s knner han sig ovanp mig ett gonblick. Det r ett slags
kolonidjur, koraller som leva och vxa i klump. De tnka inga tankar,
utan erinra endast vad de lst i tidningen, i boken, vad de hrt pratas;
nr de lsa, assimilera de, allt orensat, korn och smsten, en palt och
en lort; och nr de tala, ppna de sfinktern och slppa ut genom munnen
som r deras anus. Det r majoriteten, det trogna folket, det sunda
frstndet som bara r ofrstnd; det r de rttnkande, de stilla i
landet, krnan av befolkningen. Och alla ro de hrsklystna, men kunna
endast hrska genom hrskaren, som blir deras redskap, emedan han
hrskar genom dem. -- Vet du, jag blir anarkist, mot min vilja!

-- Vem blir inte det! -- D liv och utveckling kat farten s att man nu
passerar en vrldshistorisk period p tio r, blir det allt pinsammare
fr de vxande att tryckas ner av en frldrad styrelseform, som
ingenting frstr av sin samtid. Sederna frndras, men gamla sedelagar
kvarst; rttsbegreppen frnyas, men lagboken str kvar vid 1734 och
1866. Nr vi rknar i meter och kronor, s mta de gamla med alnsticka
och i riksdalermynt. Det r dessa missproportioner i samhllsbyggnaden,
som gr det till ett helvete eller drhus att leva. Vet du vad: ett land
som icke haft sin revolution, det kan icke vxa. Se i adelskalendern
skall du finna, om vi behva ett Stockholms blodbad, ett Linkpings dito
och en Carl XI:s reduktion. Har du gtt i Lund och sett Lundagrd? Dr
kan icke vxa ett ungt trd, ty de gamla st i vgen och skugga; ihliga
och ruttna r de, och ugglor bo i dem. Flla dem fr man icke! Varfr
fan fr man inte? ... Den dan de ramlar sjlva, ja d blir hela parken
en sandken, och man fr vnta mansldrar innan igenvxten sker. Nej,
det skall gallras och frnyas!

-- Skulle du vilja st vid schavotten?

-- Jag? S grna! Jag r van vid oskyldigas lidanden under operationer;
och jag skulle st vid huvet och ge dem ett gott ord i sista stunden,
efter att ha kloroformerat dem. Jag r vilde jag, fastn mantalsskriven
svensk; och jag tror att vildarne ha framtiden fr sig. Du vet ju att
alla bildade nationer d, av bildning, av pjsk, av djurskydd och
etnografiska muser. Den som vnder sig tillbaka, fr att se p sina
trckar, den skall dden d. Det r vad nationen nu gr, nr den ser sig
tillbaka, p Ltzen och Narva, p Gustav den tredje och Svenska
akademin, p luskkar och klockstaplar, loktrn och snibbasklar; de
vnder sig bara om, pekar p lortarne och sger: Se detta hava vi gjort!
-- Ja, och har de inte gjort ifrn sig snart, s f vi aldrig tillflle
gra _vrt_ tarv!

-- r du tillbaka p din ldre stndpunkt om det stora Bosch?

-- Ja, nr jag r trtt, s tycker jag det r Bosch alltsammans; men nr
jag sovit ut, s r jag frdig att dansa fram igen mot det stora oknda!

                   *       *       *       *       *

De vandrade gata upp, gata ner.

-- Ser du, terupptog doktorn; tillstndet nu r desto olidligare fr
mig och mina jmnriga, som vi ro uppfostrade p 60-talet i den
frestllningen att monarkien var ngot olagligt, usurperat; att fursten
var folkets naturliga fiende, och att den som ville vara Brutus
frtjnade stora triumfen. Vi hrde ju frihetssngare som Talis Qvalis
och Snoilsky sjunga om republiken som det hgsta goda. Detta gjorde att
vi republikaner gingo och vntade p det nya Jerusalem, och 1866 trodde
vi det vara kommet. Men det kom inte. Och nr detta trffade dig, d
ramlade vi ner i 40-talet. Jag tycker det luktar Karl Johan i dag,
Crusenstolpe och Anders Lindeberg, men mest Karl Johan. Det sista r fr
mig inbegreppet av allt jolm: indragningsmakten och stadshuset, Vaxholms
fstning och storlger; med ett ord: det som var fre mig, var dtt och
var mull som vi vxte i redan; detta grvs upp och luktar. N, men r du
rdd fr fngelset?

-- Nej! Tvrtom! Det skall bli mig en rekreation, d jag vill gra om
min uppfostran.

-- Ja, det r inte att leka med; jag har suttit sex dygn som
militrlkare, och det hll p att bli verproduktion i hjrnan.

-- Vad hade du gjort d?

-- Jag hade opponerat mig mot den olagliga behandlingen av
vrnepliktige. Lkarne begagnade manskapet till idiotiska experiment
ssom att mta upp magsckens rymd, som varje lrobok uppger hlla tre
liter. Drfr skulle de svlja slangen, och nr de inte kunde eller
ville, s straffades de fr insubordination. Vad sger du om det? Nvl,
jag tog de frorttades frsvar, och fick sex dagars fngelse. Det r
Sverige, det land, som i min ungdom skulle med lag byggas! -- Denna nya
arm betyder lilla belgringstillstndet! En konstitutionell monarki,
med ett pretorianskt garde mitt inuti, som bestmmer hgsta viljan.
Godtycke, mannamn, laglshet, dr har du't. -- -- --

De gingo nnu en halv timme, tysta, vntande klockslaget d
avskedsfesten skulle brja.

D ryckte pltsligt en koloss fram bakifrn, och med mild, deltagande
stmma, hrdes pastor Alroth:

-- Vi gn I och ren s bedrvade?

Pastorn hade nmligen rest in fr att hlsa sin systerson Holger och
visa honom sitt deltagande. Han var visserligen en lojal underste, men
i likhet med prsterskapet i gemen, kunde han icke lida att den
lutherska kyrkans verhuvud var en amiral. Detta att landsfadren skulle
vara kyrkans summus episcopus hade reformationen medfrt; och en
vrldslig pve ovanfr rkebiskopen liknade ngot gardesregimentens
hierarki, dr versten dock alltid var bara sekundchef. Holgers
ppekande av denna gamla oformlighet hade tilltalat pastorn, och han var
drfr idel vnlighet, nr de tgade upp i de Gtiska rummen.

Gamla gardet var dr; konsul Levi, arkitekten Kurt, som eljes gick sina
egna vgar och icke lt tala om sig; Selln, osynlig och ofta p resor.

Stmningen var tryckt. Allvaret hade slutligen kommit, och slyngelldern
var frbi. Nu skulle man besegla sina lror med lidandet och utan jmmer
taga fljderna.

-- Var r Lundell, professorn? frgade doktorn, som ville ha en
syndabock.

-- Han kommer icke, svarade Selln. Han r riddare av ordensstjrnan och
kan icke lida majesttsbrott.

-- Dr ser ni ordensstjrnan! Kontramrket, som visat att man avlmnat
sitt ytterplagg, slt sin hud! Den r inte s oskyldig, som man sger!
utfor doktorn.

Pastorn tog Holger avsides i en fnstersmyg.

-- Jag skall hlsa frn din far!

-- Vad gr han, hur lever han?

-- Han sitter ter hemma hos barnen, men r sig icke lik. Det ofrtjnta
vanrykte han irkat, och de frfrliga misstankar, som uppstodo rrande
din mors dd, tyckas hava trngt in p honom, s att han inbillar sig
vara skyldig.

-- Ett icke ovntat fall, svarade Holger. Den tid jag lste ovettet om
mig i tidningarne, brjade jag slutligen tro s smtt att jag var den
usling, som man skildrade. -- N, hur har bror Anders det p Lngvik?

-- Vet du inte det? -- Han skall resa till Amerika, sedan arrendet gtt
ut.

-- Till Amerika? Till nya Sverige? -- Ja; dr rkas vi vl alla en gng.

Blen var framsatt, och doktorn kallade:

-- Ja, go' vnner, tog han upp. I detta rum firade vi franska
revolutionen p 80-talets sista r. Bror Alroth var visserligen inte med
den gngen, ty han r icke revolutionr, och att han befinner sig hr i
dag har sina intima orsaker, som vi skola respektera. Drrarne till
musiksalongerna ro ocks fr hans skull stngda, men han tillter nog
att vi glntar p dem ett gonblick, d jag till dagens ra lter spela
upp Marseljsen.

Pastorn nickade bifall, men icke utan en viss fruktan.

-- Det vi skulle sga Holger i kvll, fortfor doktorn, det vet han
frut; vi varken prisa hans grning eller beklaga hans de, ty
krigsmannen gr sin plikt utan att begra ln eller ros.

-- Ingen politik bara! viskade Holger med en blick p prsten, fr
vilkens knslor han mmade, trots allt.

-- Nej, ingen politik, bara lite musik att strama opp oss med!

Han gav en vink t vaktmstarn, som ppnade fonddrrarne utt
salongerna, och uttrdde p balkongen dr han med servetten gav en vink
t musikestraden. Det blev en paus. Och drp spelade orkestern upp: Ur
svenska hjrtans djup.

Buller av stolar och bord nerifrn hrdes, d publiken reste sig och p
en gng instmde, sjungande.

-- Svar p tal, gossar! fann sig doktorn.

Pastorn frstod icke situationen, utan trodde det hela varit ett skmt,
s att han blev oberrd av det mothugg, som frstmde de andra. Och han
brjade tala om all vrldens ting, likgiltiga smsaker, dem de andra
hrde under det de tnkte sina tysta tankar.

Supn gick hastigt frbi, och man brt snart upp, ty det mnghvdade
vsendet drnere i salongen kndes hotande, kvvande.

Doktorn och brorsonen gingo ensamma till ett hotell, ty Holger ville
icke se sitt hem mer, frrn han kom ut ur fngelset.

-- Minoritet i dag, majoritet i morgon! talade doktorn. Fr vrigt har
erfarenheten lrt, att den, som vandrar i skogen och tror sig gtt
vilse, pltsligen r framme vid mlet. Franska revolutionen kunde endast
uppst efter en Ludvig XV:s regering. Ju smre, dess bttre! Fr resten
r det hr bara en grtvila; man slpper ut i remmen och aptiten r dr
igen. Det skall sl back i seglen nr man vnder, och du skall se att vi
snart r ver stag. Man frefaller mig g omkring och ta avsked av allt
gammalt, man snart skall skiljas ifrn; det blir s krt, d, allt vad
man mindre aktat. Det nya seklet kommer med ett nytt slkte, och nya
tankar, och d har det hr vissnat ner av sig sjlv. Kryp in du nu,
Holger och frpuppa dig. Kom ut igen med vingar, s flyger vi! -- Och
nu! Stora famnen, och god natt!

De skildes, utan smrta, utan stora ord, men med ett allvar, som de icke
knt frr.




                          FEMTONDE KAPITLET.
                           P Operakllarn.


Ett par r hade gtt igen. Doktor Borg och redaktren Holger sutto en
eftermiddag p den nya Operakllarn. Holger Borg var icke sig lik; de
tre mnaderna i fngelset hade haft ett mrkvrdigt inflytande p honom.
Ngonting hade hnt, som han icke ville tala om; och hans ansikte hade
stelnat, s att han icke kunde le; det var ngot fruset invndigt, och
ngon nerv frefll brusten. Men han vidhll i sin strvan god gng
framt; dock mrktes en skillnad i hans behandling av de religisa. Han
hnade icke mer, hdade icke heller; hans glada tro p vrldsmekaniken
utan mekanikus hade dunstat bort, och han kunde icke lngre frklara
mnniskors den med zoologin.

Det var detsamma ret som det brjade spka i vrlden. Tecken och under
skedde, hemlighetsfulla ddsfall, fjrrskdningar, profetior. Och
frontfrndringar intrffade; de trogna blevo otrogna, och
upplysningsmnnen blevo troende. Sjlva vetenskapen led fiaskon; Kochs
million-lymfa klickade; inga upptckter, inga framsteg, bara knp; men
d hrdes frn Amerika att man gjorde guld av silver och koppar, att ett
bolag bildats under betckning av de stora namnen Edison och Tezla.
Drmed var ju kemien bankrutt och alkemin kom opp.

Hxprocesser omtalades som frestende i Paris; omvndelser till
katolicismen spordes; de skna konsterna hade lmnat naturalismen och
gingo t mysticism liksom litteraturen. Det var ett kokande och en
rrelse i vrlden, som bdade nytt.

Vnnerna suto just och dividerade om framtidens utsikter, d Holger kom
att rikta sin blick p de celebra takmlningarne:

-- Inte kan jag se ngot osedligt; sna dr tavlor har de fullt p
museum och p Stockholms slott.

-- Ja, men det kostbara i saken var att se huru den store Faustmannen,
som var sedlighetsvn och antinaturalist 84, nu upptrdde till
nakothetens frsvar, och med en energi, som man vntat av honom frgves
p rtta stllet.

-- Han r dd nu, och skall begravas i morgon. Det skall bli
intressangt.

I detsamma kom aftontidningen. Holger mste titta i den.

Doktorn hrde ett fnysande och ett knycklande, och mrkte att Holger
blev smal om nsan.

-- Har du frlorat ngot? frgade han.

Tidningen skramlade i handen p den lsande, och han lt den falla p
bordet.

-- Vad har hnt?

-- Ls!

Doktorn lste; lste och svllde ut, lste och ljusnade.

Han lste att svenska kvinnoemancipationens versteprstinna slungat
hela rran i golvet, d hon upptckt att det var galenskap. Och hon
uppmanade knet och mdrarna att arbeta fr kvinnans utveckling till
kvinna, till moder och maka.

-- ntligen! utropade doktorn. Pannkaka blev det och var det, drfr att
det utgick frn en falsk frutsttning. Men tnk, s mycket arbete, s
mycket hat, s mycket s-t, som rrts opp. De ville ju mrda Falk drfr
att han inte kunde fatta galenskapens finesser. Om jag vore troende, s
skulle jag offra en hekatomb t gudarne!

Holger kunde icke deltaga, ty han knde sig ha frlorat sin religion,
tron p kvinnan! Och till att erknna ett misstag hade han icke kraft.
Han blev ond som vanligt r, och efter att ha hmtat sig, reste han
borst.

-- Drfr att hon trttnat, s ...

-- S? Talar vi, om annat! Hur ha Ester och Max det?

-- De ro visst goda vnner, men giftermlet uppskts, d prsterna inte
ville lysa.

-- Och varfr skall det lysas ut, att tv mnniskor mna lska! Det
hemligaste, som en naturlig knsla bjuder en dlja, det skall utstllas!
Jag tycker det r cyniskt! Men man r rdd fr tvegifte! Det r man, men
dessa knda bigamier och polygamier _inom_ knda ktenskap, de ro
strafflsa, och ha blivit sed. Kvinnan tar nu en man bara fr att f ett
frklde och ett laga skydd -- det ska fan vara bulvan t liderliga
kvinnor. Och nr ni frigjorde kvinnan frn kvinnligheten och
blygsamheten, blev hon en kokott. Det r ni, som frstrt knet och
ktenskapet, och det r dessa manliga kvinnor, som frdrvat mnnens
instinkter s att de blivit perversa. S slutade Grekland! Med aspasior,
vninnor och sodomiter. Jag tror vi nalkas slutet! Jag har, som du vet,
flera gnger skt en maka, husmor och mor, men bara funnit en kokott.
Brunst och hat, det var vad jag fann. Fr min krlek -- frlt uttrycket
-- skte jag genkrlek, men fann bara hat; hat mot mannen, vilket tycks
utgra kvinnans s kallade krlek. Att f frnedra en man, det r hennes
ideal. Du knner till det! -- Du ger henne din mannakraft, och med den
kraften, din kraft, behrskar hon dig. Och hon verkar som
induktionsapparaten; hon mngdubblar din strmstyrka och kastar om
strmmen mot dig. Men det har du aldrig frsttt! Se p din juvel hur
hon faller ihop, var gng du avbryter strmmen! Det r dig sjlv du
bjer dig fr, nr du r bjd under henne! -- De hr stora kvinnorna
du beundrat, se bara hur de uppstr. Frst ska de upp starka mn,
bermda, suggestiva; nr de hmtat kraft i sina ackumulatorer, s brja
de sjlva leka batteri och snda ut strmmar, som dock bara ro
sekundra. -- Nr allting r frdigt, d kommer de och tar; nr
slagflten ro besdda med dda och srade, d komma benplockerskorna;
och alltid finns en hjord av svaga mn, som hylla sopsamlerskorna ssom
dronningar; du knner dessa slags mn, som alltid rikta sparken mot ett
manligt skrev ...

-- Ja, men du r kvinnohatare!

-- Om jag tnker rtt efter, s kanske jag br svara ja. Jag hatar ju
allt fientligt, och efter jag hatar henne, s r hon ju fienden. Och r
hon fienden, s hatar hon mannen. Knen hata varandra, det r vl
sanningen, och detta hat r nog repulsionen mellan motsatta, som i
krleken ompolariseras till attraktion. Du kan d lika grna kalla alla
kvinnor manhatare, som du kan kalla mig kvinnohatare. Intermittenta
strmmar! Det r krleken! -- Men kvinnan har alltid utvat en sund
attraktion p mig, drfr kan jag icke med gott samvete vidg ngot
speciellt kvinnohat, som jag vore ensam om! Tvrtom, jag har alltid knt
livets dslighet utan nrheten av moderssktets vrme, men sen ni
frstrt kvinnorna, r det omjligt att hlla ut. Ni sger att jag inte
kunnat behlla dem; jag svarar, att jag icke velat behlla ruttet ktt i
huset. -- Se dr ha vi Kurt! Knner du hans ktenskap d? Det var
lckert! m du tro!

Arkitekten kom in med en man i glasgon, som sg oavgjord ut. Brodern
nickade och gick med sitt sllskap bort i ett hrn av salen.

-- Ja, hur r det med hans ktenskap? frgade Holger. Det var s
hemligt, allting; r det slut?

-- Slut? Jag hoppas det! S hr fick han sitt! Han drogs in i en barnls
familj, och i det gonblick d makarne trkat ut varann. Han blev vn
med bda; de hngde efter och slpade med honom fr att frdriva
ledsnaden. Fljaktligen blev han och hon frlskade; mannen kopplade,
utan att tro det; och en vacker dag, s, fr att vara lojala,
underrttade de mannen om sitt tycke, varp hon reste till Paris fr att
f skilsmssa. Kurt vntade, och efter en rum tid skulle hon komma hem.
Som han var otlig, reste han emot henne till Sdertelje. Tget
stannade; Kurt dk igenom vagnarne fr att ska den intet anande bruden.
Slutligen fick han upp en rkkup. Dr ligger hans lskade, med huvudet
i kn p en frmmande herre, rkande cigarrett. Kurt blev icke
bortkommen; han lyfte hatten, bad om urskt, och ltsades icke knna
igen henne. Men nr han kom i kupn invid, hade han damen efter sig, och
om sin hals; grtande, svrande, att det var ingenting: en vn som
erbjudit sitt beskydd p resan. Som Kurt sjlv var hederlig och trogen,
s trodde han att hon var det ocks. Det r drfr kvinnan anser mannen
vara dum! nu vet du det! Nvl, vnnen blev frestlld, och var nog
diskret frsvinna frsta kvlln. Men fljande afton superades
tillsammans med slktingar, och vnnen var med. Dr vxlades frtroliga
ord och blickar mellan vnnen och fstmn, s intima, att Kurt slutligen
miste sansen, gjorde en scen och kastade tallriken i golvet. Helt
pltsligt fann han sig i den ljlige kta mannens roll, men gifte sig
hastigt, i alla fall. Nu sutto de och hade trkigt, alldeles som hon och
hennes make frut. S kostligt! -- Hon kunde nmligen endast leva i
drag. Han fick dra med henne ute. D levde hon, nr hon p restaurangen
fick herrars blickar p sig, och d njt hon av att se mannen pinas.
Hela hennes tillvaro hngde p att mannen pinades. Och han mste posera
som den lyckligt gifte, liksom alla vilka ro gifta med frnskiljda. Han
skulle ju vara ett levande bevis p att den frre mannen icke kunde
gra henne lycklig. Och fr att ekrasera den frre, s skulle de hr ha
barn. Kurt anser sig nmligen vara en ryslig kaxe i det fallet! Men se,
det blev inga barn. -- Allts: inte han heller! -- Nu brjar helvetet
fr honom i hennes stndiga frebrelser. -- Det finns inga mn,
numera, sade hon. -- Att det var hennes fel kom inte i frgan.

Vad gjorde Kurt? Ja, vad skulle han gra? Han skaffade sig en
frbindelse, och ett barn. Han mste ju rdda sin manliga ra. -- Frun
stack av. Men Kurt fick hela vanran nd. Han hade frfrt en annans
hustru, och s slngde han henne. -- Men han hade icke frfrt henne!
Det gjorde ingenting! Han hade frfrt en annans fru! Att det var
frun, som slngde i vg, det brydde man sig inte om. Nvl, nu r han
fri, men kan du tro, att hans tankar n i dag syssla med den dr vnnen
i kupn. Han har visst frgat alla bekanta, om de trodde att dr varit
ngot. -- Ja, det r trassligt nu fr tiden!

Nu intrdde i salen en stor fet herre, en dam och tre barn.

Damen sg mycket vlfdd ut, och hade ett fr litet huvud p axlarne.

Doktorn sg ett gonblick p sllskapet, rck till, vnde sig t
fnstret och hll handen fr gonen, med ett uttryck mellan skratt och
grt. Efter att ha ltit sllskapet tga bort, talade han med en komisk
salvelse:

-- Dr gick min frsta hustru med sin andra man (eller tredje, vem
vet?). Den dr fjollan som nygift sa att hon levde som en nunna, och nr
barnet kom, fnade om att hon inte frstod var det kom ifrn. Denna
kallvattensfisk tvang mig genom sitt idiotiska prat att skiljas och
gifta om mig. Se p hennes mun, du Holger, och akta dig fr barnamunnar.
-- Och det var min frsta krlek! -- Jag tror ibland att det inte var
dumhet, utan elakhet. Hon var avundsjuk p mig fr att jag ftt henne.
ran var fr stor, och drfr skulle jag bervas den! -- Det var det
strsta f jag knt, drfr gjorde alla mina ovnner henne till det
hgsta vsendet; de sa att jag ftt allt av henne, till och med
medicinskt vetande. Allt vad den lilla munnen talade var s elakt, att
jag en gng tnkte sl en spik genom tungan p henne. Jag hoppas hon
ftt smrj av sin tjockus drborta. -- Ja, Holger, sdant r livet, och
jag har inte gjort det.




                          SEXTONDE KAPITLET.
                             Hos de dde.


Ester Borg gick utanfr kyrkan och sg att den var ppen. Det var
vackert drinne och altaret var kltt med grnt. Utanfr var granrisat,
och allts en begravning att vnta. Det kom folk, och bland dem sg hon
greve Max, med vilken hon icke umgtts sedan sex mnader tillbaka. Hon
sg honom, men det var icke han, utan en som liknade honom. Detta
kallade hon att se, och d visste hon att han snart skulle komma.

Hon gick in fr att vnta.

Hon och greven hade gtt isr den gngen, beslutna att skiljas; men de
hade lidit s av brytningen att de terknto. Drp hade de lidit av
varandras nrhet och brutit terigen; och drmed hade de hllit p i r.

Ester gick upp p hgra lktarn, varfr visste hon inte, men hon knde
att dr var platsen, dr han skulle trivas. Den sg s ut; dr var nra
till valven, hgt ver hopen, och ngot tryggande.

Efter en stund kom greven verkligen, och han gick lugnt fram till Ester
som om han stmt henne till mte.

-- Har du vntat lnge? frgade han med sin dmpade stmma.

-- Sex mnader, som du vet, svarade Ester; men har du sett mig i dag?

-- Ja, nyss i en sprvagn; och jag sg dig in i gonen s att jag tyckte
mig tala vid dig.

-- Det har hnt mycket sen sist?

-- Ja, och jag trodde det var slut mellan oss.

-- Hur s?

-- Alla smsaker jag ftt av dig ha gtt snder och p ett ockult stt.
Men det r en gammal iakttagelse.

-- Tnk, vad du sger! Nu minns jag en hel mngd fall, men jag trodde
det var slumpar. Jag fick en gng en pincenez av min farmor under det vi
voro goda vnner. Den var av slipad bergkristall och utmrkt vid
obduktionerna, ett riktigt underverk som jag vrdade. En dag brt jag
med gumman, och hon blev ond p mig. D hnde p nsta obduktion att
glasen fllo ur utan orsak. Jag trodde att den var snder helt enkelt;
skickade den till lagning. Nej, den fortfor att vgra sin tjnst; blev
lagd i en lda, och kom bort.

-- Vad du sger! S eget att det som rr gonen r mest mtligt. Jag
fick en dubbel kikare av en vn; den passade mina gon alldeles, och jag
njt av att begagna. Vnnen och jag blevo ovnner. Du vet att sdant
kommer, utan synlig orsak; det frefaller som om man inte fick vara
sams. Nvl, nr jag nsta gng skulle begagna kikarn, s kunde jag icke
se klart. Sknkeln var fr kort, och jag sg tv bilder. Inte behver
jag sga dig, att varken sknkeln frkortats eller gonens avstnd
kats! Det var ett underverk, som sker alla dagar och som dliga
observatrer icke mrka. Frklaringen d? Hatets psykiska kraft r vl
strre n vi tror. Emellertid din ring jag ftt har slppt stenen -- och
lter icke laga sig, lter icke. P samma stt med sigillet! Vill du
skiljas frn mig nu?

-- Ja, du vet, vi vilja bda, men kunna icke. Jag lever med dig hela
dagen s intimt att jag knappt saknar din nrvaro, och jag tycker bttre
s, ty nr vi rkas bli vi osams. Det synes som om vra kroppar icke
tlde varann.

-- Ja, s synes det. Men din _aura_ fljer mig, och jag frnimmer p
avstnd din sinnesstmning mot mig som tre olika dofter, av vilka tv
ro mig srdeles angenma. Den frsta r som rkelse, och den kan bli s
tt att den verkar hxeri och vansinne, den sista r som frisk frukt.
Den andra i ordningen r kvalmig som tvlparfym och verkar sinnligt
ovnlig. Men i din nrhet knner jag aldrig dessa dofter eller ngra
andra; allts r det inga luktfrnimmelser i materiell mening, utan
tyckes vara en versttning. Och jag knner mig aldrig osams med dig i
din frnvaro; skiljas vi efter en storm, d mitt hat r s grnslst att
jag saknar ord, s, bara du gtt, lgger sig hatet och ett stilla
ljuvligt lugn intrder, under vilket jag lever med dig s intimt jag
vill. Allt vad jag talar, tnker eller skriver, dedicerar jag till dig;
och nr du gillar mig, kan jag ha din smak i munnen, d din rkelse blir
balsam. Fr att bli fri frn dig, sker jag sllskap ibland, men jag
blir rdd fr mnniskorna, de sra mig med sin nrvaro, de trassla till
vra vvnader, och jag tycker mig vara dig otrogen. -- Ja, min vn,
universum _har_ gtor; men mnniskorna g, icke som blinda, ty de se,
men frst icke. -- Vem du r, vem jag r, det veta vi icke! Men nr vi
frenades, tyckte jag mig omfamna ett lik, som icke var ditt, utan en
annans ... jag vill icke sga vilkens.

-- Och du, du frefll mig vara min far, s att jag fick skam och avsky!
Vad r detta fruktansvrda, hemlighetsfulla, som vi kommit in i?

-- Nu frst kanske mnskligheten fr veta de olsliga gtorna. Ana dem
tminstone! Du har vl ofta mrkt, nr jag kom till dig, att jag
mrknade och blev stum. Du kallade det dligt humr. Nej, min vn, jag
kom strlande och frdig att underhlla dig i timmar. Men du sg p mig
med en frmmande blick, ditt rum var giftigt s att jag ville kvvas;
jag mste ut, det var allt jag visste. -- Och nr du sen var ond p mig,
kunde jag inte svara och inte frsvara mig. Jag tror fr vrigt inte det
finns tv mnniskor, som frst varann. Den ena ger orden en annan
valr, n den andra, och dessutom, nr man icke frstr sig sjlv, hur
skall en annan kunna frst en? Jag frstr dig bst i tystnaden och p
avstnd; d r du mig nrmast, utan missfrstnd.

-- Jag behver icke sga dig mitt liv sedan sist; ty du knner det ...

-- Ja, jag knner det; du lngtar ifrn denna ofrihet, ty s r det, fr
dig som fr mig; varje krleksfrhllande r ofrihet och drfr pinande
...

Nu lades tv tunga hnder vnligt p deras axlar, och doktor Borg slog
sig ner bakom dem.

-- God dag, barn, har ni ocks kommit hit fr att skda upptget?
Antikrist skall fstas i jord av Kristi efterfljare. Sverige skall f
en stor diktare, som aldrig var diktare, emedan han aldrig levat, han
beklagade sjlv att han ingenting upplevat och drfr ingenting hade att
bertta. -- Han hade versatt frsta delen, den andra orkade han inte
med! Det var en svensk. Allt vad han spottat p, slutade han med att
plocka opp och hnga p brstet, alla sin ungdoms ideal utbytte han mot
titlar och vrdigheter, och denna karaktrslsa, benlsa figur, r redan
prisad som den karaktrsfaste mannen med ben i nsan! Vi lever ju i
humbugens tidevarv!

-- Tala inte illa om de dda, viskade greve Max; de kan hmnas!

Nu kom processionen in; och Max vnde sig till Ester med snkt rst fr
att icke hras av doktorn.

-- Ser du, dr g de dda! De nu levande andas sin samtid, nras av det
nuvarande; dessa drnere, de leva 1850 liksom den dde; de ha tit aska
och ben, drfr se de ut som aska; allt som redan konsumerats och
assimilerats, resterna, caput mortuum r i deras nutrition; skuggornas
rike tillhra de, och utan tron p den levande, vxande allmakten gra
de sig en avgud av lera och lgga i stoftkista p silverftter; men den
dde var icke deras; gr intet, ty de gra av intet; han var av deras
rddhgade, blodlsa efterklangstid, och de knna de sina; de ha slagits
mot honom p sin tid, de ha besegrat honom, och nu bra de liket i
triumf; striden om Patroklus lik, Patroklus som lg ddls i sekler,
slutligen vaknade, slogs av Apollo sjlv med blindhet och ddades av
Hektor.

Hr avbrt doktor Borg: -- Hr nu p! Nu talar deras jttesnille, han
som aldrig gjort ngot, men blev fr detta statsrd vid trettiosju rs
lder, aldrig fullbordat ngot, utom ngra ofullbordade broschyrer.
Broschyren, docentkrian, det var tidens form. -- Han fruktar
eftervrldens kritik p den ddes grning, och drfr assurerar han
honom mot det olycksfallet. Hr! -- Han, den dde, var s mktig i
tankar, att frst i kommande sekler slkten skola fdas mktiga att
fatta dem! Det var en hund. -- Nu kommer Kristi efterfljare, som icke
blygs att stta sig p antikristens tronstol. Frsonlighet r vacker,
men nr den kpes fr vrldslig ra och jordisk utmrkelse, d r den
Bosch! -- Hr s han jmkar p troslran, ruckar p statuterna -- -- --
och nu! Nu kom det svarta att bli vitt! -- Karaktr! Karaktrsfast!
Karaktrsstyrka! -- Och nu: frisinnad, frisint, -- varfr inte
fritnkare? -- Nej tack!

Greve Max vnde sig till Ester:

-- Han var med och dmde Holger fr majesttsbrottet. Det r ett
sllsamt upptrde det hr! -- Dessa askmnniskor likna lemurerna och
larverna, som vilja stjla Fausts lik! Minns du? -- Och det r som om
Mefistofeles stod bakom altaret och frvnde synen p dem! De se alla de
egenskaper den dde saknat. Alldeles som i Auerbachskllarn:

   Falsch Gebild und Wort
   verndern Sinn und Ort.

-- Talar du om Operakllarns sinnbilder? avbrt doktorn, som hrt vilse.

-- De se vinberg och druvor! viskade Max till Ester:

   Betrug war alles, Lug und Schein!

Men jag tycker versteprsten r vrst; han r hemsk i sin frblindelse;
han synes ha ftt kraftig villfarelse s att han tror lgnen vara
sanning. Minns du att han beskyllde Axel fr lgn p ddsbdden, nr
denne talte sanning?

-- Ja, nu har Sverige ett helgon till! slutade doktor Borg. Svensk i
sjl och hjrta, efter deras belte; dilettant, som intet fullbordat;
torrtnkare, som filosoferat tomning; sngare utan rst; uppskriken
tenor frn frsta basen; brjan i oppositionen, slutet i Svenska
Akademien; spansk fluga frst, vita plstret sist. Det r ju Barrabas,
som ligger i ldan och ler; men prsten tror det r den korsfste! -- --
-- Hr hur han lirkar p trons artiklar; men hr hur det knarrar i
sextonde stoln; hala ord som sockervattnet i stearinljusets sken. De
grter! Alldeles som Voltaires kortspelare, vilka grta ver att Homerus
r dd! Vet ni att en sn hr verleva nyligen utnmnde den dde till
vran Homerus, fastn han varken skrivit en Iliad eller Odyss; hans liv
var nog en Odyss i s mtto att han var borta s lnge, och nr han kom
hem, hade friarne intagit hans hus. -- Ska vi sga frid ver hans stoft
och lycknska oss att ett tidevarv med honom ftt tre skyfflar mull; ett
tidevarv som var den stora revolutionens fiende; som hade den negativa
och mindre hedrande uppgiften att hindra.

Doktorn gick nr orgeln spelade upp, ty han kunde inte frdra det
instrumentet.

Ester och Max sutto kvar.

-- Ja, sade Max; vr gode doktor har 80-talets synpunkt p sakerna, men
han glmmer att vi ro p 90-talet. Han frstr icke den nya tid, som
bryter in; han frstr icke oss unga; ty hade han hrt vrt samtal nyss,
s hade han kallat det fr -- ja, vad heter den vackra omskrivningen?

-- Neurasteni!

-- Ja, s var det! P 80-talet hade man magkatarren, som ingen var; nu
har man neurasteni. Varje tid har sina sjukdomar, vilka synas bero av
frndringar i sjlen, alldeles som barnens ofrklarliga sjukdomar i
vxande ldern. Han vxer, sger man. Ja, vi ha vuxit, och drfr ro
vi sjuka. Vad r blindtarmsinflammation fr slag? Det r vl en sjukdom
i ett djuriskt organ, som blivit verfldigt och drfr skres bort. Jag
nskar att allt djuriskt kunde skras bort; och drfr, ser du, vill jag
inte neka att mina sympatier stundtals voro hos den dde, som med liten
kraft gde god vilja och hg strvan. Vr doktor dremot -- jaa, han var
barn av sin tid, men den r frbi, mig r han frmmande och redan bland
de dde. Hans ungdoms ideal hava delvis upphrt vara ideal, emedan de
ro frverkligade; och idealen skola ligga framfr oss. Men det farliga
med doktorn r att han redan blivit en hindrare. Han fruktar
ungdomen, och han vill inte hra talas om nytt. Han har satt sin
demarkationslinje; hit, men icke drver. I stllet fr att frska
frklara det ofrklarliga alldagliga, s slungar han det. Han, som tror
p lagbundenhet och ordning, tror dock p slumpar; det r ju en svaghet
i tnkandet att i samma andedrag frneka sin tes. Han, som tror p
utveckling och vxande, vill frmena vrt sjlsliv en utveckling till
hgre frdigheter. Han tror p trdls telegrafi, men frnekar sjlens
frmga att meddela sig p avstnd. Han r lite enkel vr gode doktor!
Men Holger dremot han _kan_ vxa; han tycks ha gjort ngra upptckter i
fngelset, men skms att tala om det, och r feg fr att bli beledd som
en mystiker; och han vet fr vrigt att hans tidning vore dd samma dag
han rrde vid den strngen. -- -- --

-- Du vet sjlv; jag kan icke f tryckt vad jag skriver, ty det kallas
galenskap; och jag fr vnta, kanske g under p vgen ...

Nu gick processionen ut ur kyrkan.

-- Det r eget att se, sade Ester, hur s olika partier enats om
hyllningen av den dde.

-- Ja, min vn, det kan betyda att i allas sinnen det finns ett minne om
det dr Jenseits, och att det upphjda drager till sig. Jag kan lsa
motsgelserna i hans liv och taga syntesen ur de bjrta motsgelserna,
men drtill fordras uppfostran och sjlvvervinnelse.

   Gerettet ist das edle Glied
   der Geisterwelt vom Bsen;
   wer immer strebend sich bemht
   den knnen wir erlsen.
   Und hat an ihm die Liebe gar
   von oben Theil genommen,
   begegnet ihm die selige Schaar
   mit herzlichem Willkommen.

Men jag frstr ven Mefistofeles roll, berttigade roll. Der Herr
tolkar den s:

   Ich habe deines Gleichen nie gehasst.
   Von allen Geistern die verneinen,
   ist mir der Schalk am wenigsten zur Last.

Hr nu p noga!

   Des Menschen Thtigkeit kann allzuleicht erschlaffen,
   er liebt sich bald die unbedingte Ruh;
   drum geb ich gern ihm den Gesellen zu,
   der reizt und wirkt und muss als Teufel schaffen!

Det r frnekarens uppgift, det ondas berttigande i livets ekonomi. Dr
har du vr doktors ekvation; vedersakaren, felfinnaren, vilken skter
sitt kall som en karl, och som r mycket behvlig i dessa tider, d de
frsonade verbjuda varandra i smicker och inbrdes berm. -- Nu mste
vi g; kyrkan skall stngas!

De gingo, och liksom i tyst verenskommelse styrde de stegen till
holmarne. Det var deras bsta stunder, nr de vandrade tillsammans. Att
rra sig framt i samma takt, tvang ju dem att hlla jmna steg och
anpassa sig efter varandra; drav uppstod en harmoni grundad p
msesidiga eftergifter; mnskornas blickar hllo dem i vaksamhet mot
nrgnget nrmande; och drigenom att alltid nya freml defilerade,
vxlade stmningarne, och samtalet drefter.

Men nr de gtt sig trtta, ville Ester sitta p nya Operaterrassen.
Efter en tvekan fljde Max. Och nu sutto de p var sida om ett bord; det
blev intimare, och de sgo varann i gonen.

-- Hur ska vi komma ifrn detta, Ester? frgade Max.

-- Jag vet inte! Jag nskar det, och nskar det inte.

Ett hastigt begr att tala om annat verfll bda; de lngtade sannolikt
efter ett uppskjutande av den smrtsamma operationen. Ester sg sig
omkring bland de mnga mnniskorna fr att f fatt i ngon, som kunde ge
ett stoff, vcka en frestllning om ngot avlgset. Dr satt en kapten
i artilleriets uniform, och straxt hade hon en stdjepunkt fr att lyfta
dem bda ur frstmningen:

-- Minns du, tog hon upp, i fjor, den franska artillerikaptenen, som
deporterades ssom frvunnen spion.

-- Ja, svarade Max frstrdd.

-- Det brjar nu g ett ryckte att han var oskyldig; vad tror du om den
saken?

Max tyckte inte om sna dr volter i samtalet; det kndes som ett frsk
att bedra honom, narra hans tankar i banor, dit han icke ville.
Emellertid svarade han fr att icke vara ohvlig.

-- Jag var i Paris vid tillfllet, och fick den frestllningen att han
var skyldig, vilket jag fann mycket naturligt, d han var fdd
tysktalande elsassare och var annekterad 1871.

-- Varfr tror du han var skyldig d?

Greven letade i minnet efter en fr honom likgiltig sak, och svarade:

-- Kaptenen blev fransman, men hans slktingar i Mlhausen fortforo vara
tyskar; och nr Dreyfus, s hette han visst, varje sommar beskte dem,
s var det ju klart att han skvallrade. Jag sg ven att han i
Fontaineblau eller ngon annstans skulle ha mottagit besk av en tysk
bror, och visat honom en del nya uppfinningar, om det nu var ngonting
att visa.

-- N, men vad blev han dmd p d?

-- P indicier; samstmmande vittnesbrd och bindande omstndigheter;
den modrna bevisningen fster mer avseende vid detta slag n vid
materiella; och vittnen ro ju alltid falska p grund av det mnskliga
minnets ofullkomlighet och i fljd av det vulgra omdmets beroende av
intressen och passioner.

-- Ja, men jag vill minnas att han dmdes p ett dokument, som var
tvivelaktigt!

-- Du menar den s kallade Bordereaun. Den sg jag autograferad bredvid
ett brev av Dreyfus, och drtill den skrivelse, som versten -- vad han
hette -- lt Dreyfus skriva efter diktamen. Av dessa skriftprov kan
ingenting bevisas, ty Dreyfus hade tv stilar; en tysk frn barndomen
och en fransk, som han lrt i Frankrike. Bordereaun r skriven med
fransk stil, det syns srskilt p siffrorna, p 4:an som r tecknad 4,
s som endast en fransman tecknar den, och likaledes p 5:an som r
skriven franskt eller 5.

Han ritade p marmorskivan med sin blyertspenna.

-- Men i provskriften efter verstens diktamen, har Dreyfus begagnat
tyska siffror och tysk datumsbeteckning. S hr brjar skriften: Paris
15 Octobre 1894.

Ester gjorde stora gon:

-- Du tycks ha studerat den dr processen grundligt.

-- Ja, mera noga n jag har rtt att erknna fr dig; och ...
Emellertid: hr ro siffrorna tyska; dock har han ndrat p datum, s
att 15 r ndrat frn 13. Varfr skrev han frst 13, d han vl vid
diktamen ltt kunde hra skillnaden p quinze och treize? Ja, drfr att
det hnt ngot den trettonde, som du icke vet! Bordereauns handstil r
sledes oduglig som bevis, d mannen gde tv stilar, av vilka
barndomsstilen kom fram vid vissa tillfllen.

-- Tror du inte han skrivit Bordereaun d?

-- Jag vet inte! Men efter han icke r dmd p den, utan p en mngd
indicier, s r det likgiltigt. Underligt r att man funnit en avskrift
av Bordereaun i Dreyfus' vst, nr han skulle fras frn Ile de Rez. Var
fick han den ifrn, d han i fngelset icke hade tillgng till
originalet; och vad skulle han med den att gra, d den fllde honom?
Vet man om den kopian var original eller icke?

-- Hur vet du detta?

-- Det str ju i referaten, och han har aldrig frnekat kopians existens
i vsten, d den togs p bar grning. -- Varfr intresserar du dig s
mycket fr den hr processen?

-- Det kan jag inte sga!

-- Emellertid, nu sitter han p n, som av somliga kallas du Diable, av
andra du Salut. Det r ju konstigt. Och det talas om kryssande jakter,
som vill befria honom.

-- Var han jude?

-- Ja visst; men det lg icke emot honom i det upplysta Frankrike, dr
armn redan hade trettiosex judiska officerare, och dr Dreyfus, trots
sin tyska brd, blivit upptagen i generalstaben, _drfr_ att han var
jude. Man ville nmligen visa sig upplyst och frdomsfri. -- Att ngot
kommer ut ur detta gget, det tror jag mig veta. Det r nog ett
basiliskgg!

-- Tror du d att han r skyldig?

Max betraktade Ester, och han knde i hennes frga en udd av hat, en
utmaning, en snara. Han svarade drfr kallt:

-- Jag tror att han skvallrat, och det finner jag frltligt; om han
skrivit Bordereaun, det vet jag inte, finner det osannolikt att man gr
med en frteckning p sina brott. Sannolikt r han skyldig, men icke
till det man anklagat honom fr. Och det r hans styrka! Drfr kunde
han p Marsfltet frimodigt utropa vid degraderingen: jag r oskyldig!
(underfrsttt: till er dumma anklagelse!).

Det blev frstmning och Ester brjade frysa. Greve Max blev nervs och
tyckte att sllskapet bredvid blivit skrikigt; en okynnig hund gick
omkring och sopade borden med sin svans; kyparn knuffade Ester i ryggen,
var gng han gick frbi.

-- Jag tror att sancen r slut, sade Max. Hr r olust, och det blir
alltid s, nr vissa samtal om lga ting brja verka. Det r ont i
luften; de dda hromkring berra mig obehagligt, och jag lngtar bort,
ut; jag nskar jag kunde krypa ut ur kroppen och flyga med msarne till
havs, bada mig i en stor grn vg, ligga p rygg och se bara himlen;
vara en jtteval och sklja mig ute i oceanen, simma i kapp med
fregatter och dyka i tngskogar --.

Nu brjade det ringa i kyrktornet.

-- Och s de dr klockorna! Den dr kyrkan har alltid frefallit mig som
ett annexkapell till Operakllarn, portalen r frn sterlnggatan och
tornet frn salongen p Champs de Mars. Nr de ringer droppe, s
skramlar alla toddyskedarne p terrassen och punschglasen klirra mot
brickorna, lagertrden rysa och lukta som kvicksilver smakar; den hr
terrassen liknar fr resten en fransk krgrd, med sina planterade
gravar, och klippta trn. -- Hu, vad jag fryser; ska vi g?

Ester visste att det betydde de skulle g ifrn varann; ty nu brjade
repulsionen, hatet, utan bestmd orsak, och om hon treskades stanna hos
honom, skulle den mrdande tystnaden intrda, eller det oresonliga
grlet bryta ut.

De gingo ifrn varann utan avsked, efter tyst msesidig verenskommelse,
skra dock att rkas igen, frr eller senare.




                         SJUTTONDE KAPITLET.
                          Frsoningsfesten.


Ester och Max gingo p Strandvgen fr att beska utstllningen, vilken
de icke sett nnu. Bda fdda i Stockholm hade de sin gamla
Djurgrdskontur i gat s skert att de kunnat rita den i mrkret. --
Nu, d de frsjunkna i sina samtal gtt med intvnda blickar, stannade
de pltsligt och sgo upp. Dr lg framfr dem en vit, skinande stad,
kldd som till fest.

Max stannade, och sg framt, uppt som i en extas:

-- Ljuset har kommit igen!

Och de gingo framt, under det han talade:

-- Fruktan fr det vita har frsvunnit. gonen tlde icke vita hus,
drfr frbjd hygienen kalkputset, och vr ungdoms fasader voro
bestrukna med sot och rost; myndigheterna pbjdo kimrk eller jrnockra
i vitlimningen. Och det grna, frhoppningsgrna, som estetiken
bannlyst, drfr, och drfr att ... det grna har firat sin terkomst;
det vita grnskar, och grnskan frgylles. Sjlva nationalflaggan har
ljusnat frn den dova indigon till den milda kobolt, frn det digra
ggula till det bleka guld. -- Vi ha vandrat i dunklet, men det var bara
en solfrmrkelse, som mste vara sin tid ut. Jag minns som barn, nr
smsystrarne buro vita strumpor liksom deras mdrar; och jag minns, nr
de blevo svarta om benen; jag tyckte de liknade dmoner, som komma ner
ur skorstenar; det vita blev svart, och det fanns vissa kvinnor, som
koketterade med sorgdrkt, fastn de ingen sorg hade. Nu ljusnar det
igen; strumpan har ftt frg, och kngan har mistat sin svrta; kvinnan
har ftt igen sitt lnga hr, befriat sin hals och barm -- nu fr vi
mdrar igen -- med barn till halsband!

De hade uppntt brohuvudet och vandrade in i den vita staden. De sgo
icke mnskorna; de omgvos av sin egen skyddande _aura_, vilken gjorde
dem liksom osynliga. Byggnaderna och fremlen granskade de icke, utan
behandlade dem som dekorationer till sina tankebilder. De lekte fram
frbi maskiner, mineral, vapen, mbler och handelskram. De kastade sig
in i gamla Stockholm; trivdes i forntidens glmska en stund, men erforo
en beklmning och ryckte upp sig till nu'et! Leva nu, icke d! Icke en
dag tillbaka, snarare framt, framfr sig sjlv och sin tid.

Slutligen satte de sig i den bl grottan. Max talade alltjmt.

-- Nu tnker jag bltt, nu ser jag bltt; jag vet var jag r, men jag
har glmt det, och jag r icke hr. Jag vet vad du heter, men jag vill
icke nmna ditt namn, ty du r icke den du r. -- Vet du vad Gudsivalag
var? Det var en andlig slktskap, som troddes existera mellan faddrar t
samma barn. Jag tror p sdant, p sjlarnes sjlvstndiga tillvaro
utanfr kropparne, och p andlig blodskam. Vi mtte vara syskon p ngot
oknt stt, och drfr f vi icke barn; drfr bra vi p en skuld, och
skamknsla, den vi icke kunna frklara. Du r icke den du r, ty nr du
r frnvarande och jag frsker erinra dig, blir du till en annan ...

-- Vem blir jag d?

-- Ibland min mor, ibland min syster, ibland ... Vet du jag tror att
sjlarne leva s oberoende av kropparne, att de kunna stta skott i
andras bark, och leva saprofytiskt p frmmande. Laven, som vxer p
trd och sten, r ett samliv av en alg och en svamp, ett bolag som
kallas symbios. Det r ktenskapet, det andliga menar jag, och
ktenskapstycket r den nnu ofrklarade sjlens bildkraft att knda om
materien. Jag hade sett din far, men aldrig din mor, d jag en gng p
teatern, mnga bnkar framfr mig, sg ett fruntimmers nacke, som vckte
min uppmrksamhet. Jag vnde mig till mitt sllskap och sade
ofrivilligt: Detta fruntimmers nacke erinrar mig om Gustav Borg! -- Ja,
det r hans hustru! svarades mig. -- Om det hade varit ansiktet, kunde
man frst verkan av anpassningen i umgnget, men en nacke. Det lter ju
som fabler.

-- Man fds visserligen tvillingar, gentog Ester, men man kan bli det
ocks. Min mor hade en tvillingsyster, och nr denna en gng skar sig i
handen, s knde min mor smrtan lngt drifrn. Du och jag ha blivit
tvillingar, men vi mste upphra vara det.

-- Jag tror vi d i samma stund bandet klippes. Smrtan att skiljas r
den strsta av alla lidanden, men vi mste drhn!

-- Kan du tnka dig ett slut?

-- Nej! Och det som icke kan tnkas ... det finns inte.

De gingo terigen att byta plats; och de kommo upp p Skansen.

Skllande hundar hlsade dem, och Max krympte ihop av smrta:

-- Dessa djur hr? Finns d inte mnniskor i Sverige?

-- Du r icke djurvn?

-- Nej, jag hatar allt djuriskt, som du vet, i synnerhet hos mig sjlv.
Och de hr djurvnnerna -- ja, du vet sjlva frstyret hll p att dda
sina barn med russin och mandel (hon var vegetarian), men kunde icke
hra, att man slaktade ett fr. De som st s lgt p djurskalan att de
knna med djur men icke med mnniskobarn, de kunde saklst skickas till
veterinrn att lukta p cyankalium. De avgrunder, en sdan
mnniskoliknande sjl dljer, borde den rttast ska dlja. Jag har hrt
att kavallerister och herdar ... Nej, nu lmna vi denna plats! Hr r
ont, och det r alltid ont, dr man hller djur instngda! -- Lt oss g
till Swedenborgs lusthus.

-- Har du lst Swedenborg?

-- Man _lser_ icke Swedenborg, man undfr honom, eller undfr honom
icke. Man kan endast frst honom, om man upplevat detsamma som han.
Drfr r det inte farligt att lsa honom; ty fr den oinvigde r han
sluten bok.

De vandrade och vandrade.

                   *       *       *       *       *

Utanfr centralrestaurangen satt konsul Levi med doktor Borg.

-- N, felfinnare, vad sger du om allt detta?

-- Jag ville hlst tiga och behlla mitt vackra intryck av fest.

-- Nej, du skall beundra, beundra svenska industrin och uppfinningarne.

-- Vilka uppfinningar?

-- Si s dr, ja!

-- Sm applikationer av ldre ider, andras tema, egna variationer!

-- N, men separatorn d? Sveriges ra och rikedom.

-- Ja, den! Att separera malmer, socker och melass har alltid varit
centrifugens uppgift; nu separerar han grdde, se dr allt!

-- Du, pratar! Det r just dess anvndning p mjlken, som r ny.

-- Nej, mjlkseparatorn uppfanns 1864 av Prandtl i Bajern, men
utvecklades i Sverige.

-- Det var huggarn! Men ngturbinen d? Duger den?

-- Ja, men den r gammal! Att slppa in nga i stllet fr vatten, se
dr allt! Axeln r ny! Nej, den som slpper in i ngmaskinen annan
vtska n vatten, vtska med lgre kokpunkt, ssom eter med 45
kokpunkt, den dr har sparat kraft; den r en uppfinnare. D man kan
elda ett lokomotiv med en spritlampa, d ska jag vara med och
prisbelna. Eller nr man gr en sportballong, som stiger, fylld med
kvvgas vrmd av en fotogenkamin.

-- Kvvgas?

-- Ja, kvvet, som har samma egentliga vikt som lysgas eller 0,9, skall
naturligtvis lyfta en ballong. D kvvet varken antndes eller
exploderar, kan det uppvrmas, antingen med bensinlampa, fotogenkamin
eller acetylen. D sitter jag i vrmen och skter en skruv; stiger eller
faller efter behov, och kan stiga ur utan att tmma min ballong, och d
kan jag g upp och ner att ska nya passande vindar.

-- Men eldfaran?

-- Kvvet r icke eldfarligt, och impregnerad duk tar icke eld! Det dr
kan du bestlla hos en ingenjr, liksom regulatorn till min eter- eller
bensinng-maskin!

-- Har du flera uppfinningar?

-- Ja, vi ska brnna vatten. Du vet att koks brinner bttre med vatten
n utan! Gr dig d ett porst koks av eldfast lera eller gjutjrn och
fukta det oupphrligt med verhettad nga, sedan du ftt en initialeld
av vanligt kokes, som ger ngan.

-- Det dr lter bra; har du mer att utstlla p din utstllning?

-- Jo, vi har ett teleskop. De hr gamla stora bkena ro alldeles
ondiga. Jag sg nyligen i tuben till en magnetisk teodolit, dr tuben
inte var mer n en halv fot lng och glasen inte strre n tvringar.
Det var en kikare, som dugde. Nu r det det kostliga att man inte fr ha
fr starka frstoringar fr planeterna. Mars tl bara 50 gngers
frstoring. Stjrnorna r ingenting att se p, ty de bli mindre ju
strre frstoringen, allts kurisa ljuskllor. terstr solen och
mnen, och dem ser man lika bra med en teaterkikare. Nu skulle vi ha ...
Se dr kommer Kurt!

Kurt Borg trdde fram. Han sg hgtidlig ut, men ven distraherad:

-- Var kommer du ifrn? hlsade doktorn.

-- Jag kommer ifrn ngot stort och vackert; jag har varit p
riddarhuset, p religionskongressen; och jag har hrt en biskop
komplimentera rabbinen.

Isak Levi syntes mindre hnfrd n arkitekten vntat, ty Isak rknade
religisa ting till sdant som man inte talar om.

Doktorn dremot tog fatt i mnet:

-- Ja, ven det efterklang! Religionsparlamentet i Chicago 1893 var
mycket strre. Dr fanns alla jordens folk och religioner, och
frsamlingen mottog varje morgon Vlsignelsen av dagens president,
antingen denne var muhammedan, buddhist, katolik eller protestant, och
sjlva pven skickade sin lycknskan ... I vr kongress fattas ngot
vsentligt, och det r en katolik.

-- Si s, har du ocks blitt katolik? replikerade Kurt.

Doktorn svarade icke p den dumma frgan:

-- Det ligger ngot s exklusivt lutherskt-allenasaliggrande i det hr
mtet, och drfr r det bornerat som allt lutherskt. Fr vrigt minns
ni kanske inte att det var Pius IX, som 1868 sammankallade ven greker,
protestanter och andra icke-katoliker till vatikanska conciliet fr att
f till stnd en kompromiss mellan de kristna, till en brjan. De
inbjudna heretici kommo icke, och s blev det som det blev!

-- Ja, det kan vara, tertog Kurt, men hr r stort i grningen, och vi
f se nytt i det nya seklet.

-- Franska upplysningen vid revolutionen var mycket lngre framme n vi
nu; de raserade alltsammans; och det, som kongressen nu knpar ner, r
bara vad deras eget motstnd byggt upp. -- -- --

Det hade mulnat, och himlen var randad av sepiafrgade kardor, som stodo
p stup. Det mrknade uppver, men den vita staden framstod nd vitare,
leende mot den svarta himmeln.

-- Det hr artar sig till en cyklon, sade doktorn.

-- Apropos cyklon, minns ni cyklonen i Paris? infll Kurt. Det var den
10 september i fjor, jag var dr och sg den. Det var hiskligt att
skda, s att mnga frlorade frstndet av skrck. Den hrjade p
platsen Saint-Sulpice vid Jesuitseminariet ... fortsatte ner t Seinen
och slog snder ett kolskepp, som hette la Revanche ...

-- Det var en symbolistisk cyklon, infll Isak.

-- Drp gick den till Ludvig den Heliges Sainte-Chapelle och rev ner
stllningarne, sedan rusade den in i justitiepalatset. Dr satt en
domare och fredrog ett ml, d med ens fnsterna slogos upp och ett
stort trd med rtter och allt slungades in i domsalen; en post utanfr
flyttades in med vaktkur och slungades genom en lng korridor.
Justitiepalatset syntes mest hemskt. Men drifrn gick virvlen upp till
Hospitalet Saint-Louis och rev ner 50 meter jrnstaket, som hll p att
sl ihjl en medarbetare i Le Courrier de Paris.

-- Sitter du och hittar p det dr? Vnnen Max skulle gra en
jrteckenshistoria av det, men lyckligtvis r det lugnt i Paris sedan
ett r; och jrtecken bruka icke klicka inom r och dag?

-- Hitta p? Du skall f lsa ett urklipp ur Vossische Zeitung, som jag
har p mig!

-- Nej tack! Jag minns nog nd: Jesuiterseminariet, Saint Louis tv
gnger, la Revanche och justitiepalatset ...

-- Lgg det p minnet, d, sade Kurt med en skarp, nstan fanatisk ton;
och om det hnder ngot i Paris, i r eller nsta r, s ...

-- Har du ocks blivit ockult? parerade doktorn.

-- Ockult eller icke, men hr stundar saker! ... Jag hade en drm i
Paris ...

-- Den fr du tyda med drmboken!

-- Skmta du, men tag den hr tidningslappen, och gm den, p frsk i
alla fall. Du tycker ju om experiment. Det r Vossische Zeitung av 15
september 1896. Vi ha 97 i r!

-- Gott, sade doktorn! Hller vi vad att ingenting kommer ut ur den dr
legenden?

-- Vi hller vad! Hundra kronor! sade Kurt. Isak vittnar.

Isak hade med stor uppmrksamhet hrt historien; och nr han bevittnat
vadet, tog han upp sin plnbok, letade fram ett tidningspapper, och lade
p bordet.

-- Hr r verkligen en fransk skildring av cyklonen, och den stmmer med
Kurts. Om den betyder ngot? Tja! Vi f vl se!

-- Vad fan skulle det betyda? Inte kan man gra cykloner, inte ens om
man r jesuit eller ockultist, och ngra vernaturliga cykloner tror
ingen mnniska p.

-- Vi f vl se! Vi f vl se!

                   *       *       *       *       *

Ester och Max vandrade utanfr konsthallen. Max talade:

-- Det frefaller som om mnskorna hr icke lskade varandra utan mera
skrmdes ihop, av fruktan fr ngot oknt kommande; det r som den
sjukes behov att frsona sig med ovnnen; men tillfrisknar han, s r
fienden framme igen.

De stannade och betraktade frst cyklonmolnen p himmelen, sedan kastade
de sina blickar int konsthallens loggia som om de ville ska skydd
drinne.

-- Ser du? terupptog greven. Ser du bysten drinne.

-- Det r Arvid Falk! Lever han?

-- Ja, han lever.

-- Kom ska vi se p honom!

De gingo in i verandan; och greve Max brjade igen:

-- Det r ovntat att se honom f vara med hr, men han betraktas som
dd och ofarlig.

-- Vem har gjort bysten?

-- Ett fruntimmer; det r ju eget.

-- Nej, varfr det; han har ju alltid haft samliv med kvinnor och barn,
svarade Ester. -- Men vad r det p sockeln?

-- Det ser ut som eldslgor. Skall det vara svavlet han uppger sig ha
analyserat, eller r det infernot, som han nu gr igenom?

-- Han ser inte rdd ut, snarare lyser han av det gudomliga vermodet,
som gudarne hata.

-- Har ngon frsttt den mannen, tror du? Han pstr att ingen gjort
det, emedan han icke frsttt sig sjlv; men han synes ana ibland sin
livsgta och han fattar sig som en uppgift. Han r fr mig s lik
Balzacs Louis Lambert, en som inte r hemma hr. Hans missnje med allt
hrnere vill han tillskriva sina latenta minnen om ett bttre; han
tycker allting r dliga kopior av original, dem han dunkelt erinrar
sig. Och hans svajande mellan askes-fromhet och sinnlighet -- gudlshet
anger att han betraktar jordelivet som ett straff och att han emellant
mste ta ett gyttjebad som penitens.

-- Har du knt honom?

-- Nej, jag tror ingen mnniska har knt honom. Han har en frmga att
kaschera sig i umgnget genom att anpassa sig efter den talande, s att
hans hrare endast fr intrycket av att ha speglat sig eller talat vid
sig sjlv. Drfr har man s mnga konstiga karaktristiker om honom,
dr det frefaller som om portrttrerna tergivit sina egna bilder,
icke hans! Nyligen har en kvinna frskt i en essay utreda honom, men
hon erknner att hon strandat, och att hon varit nra frlora
frstndet.

-- Varfr r han s hatad d?

-- Emedan I icke ren av denna vrlden, drfr hatar vrlden eder!

I detsamma knde greve Max som en varm flck p sin rygg; och nr han
vnde sig om, sg han en man av obestmd lder st och betrakta bysten
med ett ironiskt, nstan frsmdligt leende.

Greven hll p att ge till ett utrop, men vnde sig i stllet till Ester
och sade henne ngot med gonen.

Den oknde gick in i hallen.

-- Var det han?

-- Jag tror det!

-- Sg du hans min? Han sg ner p sig sjlv, och sade med ansiktet: Den
r vi frdig med!

-- Vad skulle det betyda?

-- Han stod ju alltid ver sig sjlv, och med den starkaste sjlvknsla
frenade han det mest uppriktiga sjlvfrakt. Kanske han r inne p nya
banor och nu ser ned p sin gamla reinkarnation!

-- Tror du det var han? Han r ju i Paris!

-- Dubbelgngare i pbelns mening tror jag inte p; men det kunde ha
varit en projektion av oss utifrn bysten. Vi, du och jag, se ju
varandra ibland, och det r ju bara projektioner, plus ngot som jag
icke knner nnu. Teosoferna ha observerat faktum, men kunna icke
frklara det; nmna det dock tillflliga materialiseringar av tankens
halvmateria.

-- Men han gick s tunga steg?

-- Ja, han lr trampa s tungt, som om han hlle sig fast vid marken fr
att icke lyftas opp. -- Vet du vad levitation r?

-- Ja! -- Men vill du inte s p konstverken?

-- Jag r blind p gonen, jag kan inte se utvrtes ting; jag vill bara
g vid din sida, ty d r det ljust ini mig -- kan du frklara det?
Fastn jag tycker ofta du r frn mrkret, nr jag tnker ver dig. D
hatar jag dig som det onda; men straxt blir det mrkt. Vad r det? --
N, nu nr frsoningens tid r inne, tror du att man och kvinna skola
frsonas ocks, och att knstriden skall bilggas?

-- Nej, svarade Ester, det tror jag inte, ty hllos de icke isr genom
differenser, bleve hela vrlden pervers. Du vet ju att alla damernas
vnner ro konstiga. De ga dam-sjlar, och drfr ra de sig sjlva i
kvinnan. Ynglingar som ju ro sexuellt odeciderade nnu, de dyrka ju
kvinnan. Men har du mrkt att vra herrar ha upphrt tala om sina
frhllanden ...

-- Jag hrde inte vad du sade.

-- Nej, du har en frmga att gra dig immun mot andras inflytelser.

-- Nr de draga nert! -- Nu mrknar du igen!

De vandrade, men hllo stort avstnd, och Max sg ut som om han ville
springa in i nsta port och gmma sig.

-- Lt oss skiljas p en stund, sade Ester, s rkas vi om en timme vid
utgngen.

-- Tack fr att du r intelligent! svarade Max; men vi skiljas som
vnner, eljes ro vi straxt efter varandra.

-- Som vnner!

                   *       *       *       *       *

Utstllningens vita stad lg dr under den hotande cyklonhimmeln, som
aldrig ville brista.

Det var en improviserad arkitektur, som icke erinrade om Sverige, men
mera om Orienten. Var fingo byggmstarne denna inspiration? Frn solens
uppgngslnder, dit nu vrldens blickar vnde sig med vntan och bvan,
sedan Japan givit en stt, som fortplantade rrelsen vsterut, och som
kanske skulle brja en ny period i vrldshistorien, s ny att
historieskrivarne fingo kalla den fr nyare tiden och allt frut, vr
samtid inberknad, forntiden. Man hade tagit hl p de stora getingboen
drborta i stern, och nu svrmade de gula och svarta. Men den fjrran
vstern vid solens nedgng hade ocks rrt p sig. Alla jordens folk
hade kokats ihop drborta och givit en ny avfda, som knde sitt
vrldsborgarskap slutligen, som icke erknde Atlantens rgng, utan
ville vara med om jordens delning, rknas bland Europas stormakter.
Gamla Spanien, hidalgon, Amerikas frsta ervrare, hade blivit utvrkt,
och Columbus hade frn sin frsta grav p Hayti hmnats sina lidna
ofrrtter. I denna gastkramning mellan stern och vstern knde Europa
sin tillvaro hotad, och skrmda som smfglar skockade de sig samman i
en tvungen vnskap, som tog sitt frsta uttryck i tsarens reskript, som
sedan blev anledningen till fredskongressen i Haag, vilken vl nrmast
betydde: europeiska makternas sammanslutning till gemensamt frsvar mot
gemensam fiende, allts ingen vrldsfred. Den bepansrade nven hade
slagit in portarne p den kinesiska muren, och revanschmnnen frn Sedan
hade slopat revanschen fr att fkta tillsammans med preussarne.
Europeerna hade upphrt vara bygdpatrioter, och deras nationer voro
blivna minnesmrken liknande studenternas nationer vid universiteten,
som buro egna fanor vid festliga tillfllen, men i vardagslag voro
medlemmar av kren. I frknslan av sin undergng ssom korporation hade
Sverige ocks ryckt sig tillsamman, vnt sig tillbaka att se p sina
minnen, stdat byrldorna och plockat ut det, som skulle gmmas och
det, som skulle brnnas. Kyrkor, slott och kojor hade genomletats och
souvenirerna voro samlade p det heliga berget, p Skansen.

ver det vita kosmopolis p Lejonsltten reste sig Skansberget med sin
svarta tallskog och sina lantliga gammalmodiga klockstaplar, som ringde
i griften en forntid, vilken mnga trodde nu skulle bli en
uppstndelsens. Och skalderna manade upp skuggor, frambesvor Carl XII
och vederlikar. Vgar och gngstigar p det heliga berget buro alla
stora namn fr att vcka nationens sjlvknsla, och strka sambandet hos
de sndrade partierna, som nu skulle frenas i _det frflutna_.

I pressens paviljong sutto doktor Borg och redaktr Holger i ett enskilt
rum och drabbade vldiga. Doktorn var i raseri:

-- Det hr r ju maskerad, och du fr icke smickra dina landsmns
ffnga, s att de frlora sansen, och tror sig vara Carl-den-tolftar.
Vi kunna endast samlas uppriktigt i nutid fr framtid. Dynastien r ju
sedan 1809 bara och kan icke rkna anor frn Ltzen och Narva; halva
adeln r exotisk, och hela Skne brjar ju frst efter slaget vid Lund;
inte kan du be skningarne hurra fr Breitenfeld, dr de icke voro med;
utstllningens kommissarie, vr vn Isak, r ju en frmling frn
orienten och kan vl varken fira Luther eller Carl XI. Ni ro taktlsa,
och sra utan att veta det! Sjlva skansmannen r en exot, det svr jag
p, och jag som negerpojke kan lika lite som Syrach och Isak knna ngot
av Grnlunds entusiasm fr dalkullor och Jsse-hradspolskor. Det r
inte uppriktigt, det hr, och du borde framfr alla kommendera: Se
framt! -- Du lade inte mrke till rabbinens berttigade angrepp p vr
dyrkan av det usla frgngna, d han p kongressen i gr rk ut mot vr
bildning fotad p Hellas och Rom. Han strk ett tjockt kritstreck ver
Platos idealstat, som han kallade -- mitt i riddarhuset! -- fr en
pederaststat! Hade jag varit dr, skulle jag ha hissat honom. -- Vad
satan ha vi med Grekland och Rom och Carl den tolfte att gra? Ni lever
nere i gravar med lik under det samtiden rusar er frbi och framtiden
med. Men det r denna rysliga uppfostran vi fr i skolorna och vid
universiteten, och det r studentexamen, som nu r lika med en
magistergrad frn 30-talet.

-- Vad vill du man skall gra d?

-- Fackskolor och utbildning till kallet. Lt juristerna brja att
skriva rent och vara springpojkar hos advokater frn de ro fjorton r;
skicka medicinarna p sjukhusen som sktare vid samma lder; lt
ingenjrerna brja som filare p verkstan, lt prsterna, om de ska
vara, brja hos klockarn och stta opp nummerna, och lra sig
expeditionen hos en roteman. Stng de fyra fakulteterna, och konfirmera
barnen i folkskolan med lsa, skriva och quatuor species: sedan ut med
dem att utbilda sig i facket. Man mste kunna sitt yrke nu fr tiden,
eljes gr man under i konkurrensen; och vi kan ingenting, bara
konversera i salonger, p krogar och mten. Vi ska vara verserade och
kunna sprka med damerna om allting, men vi r bara dilettanter p alla
omrden. Var ska vi f statsmn ifrn, nr ingen statskunskap lres? Vr
regering r ju ett spektakel ocks. Om somrarne fr man se en
sjminister skta kyrka och skola, en gardesofficer bestyr om jordbruket
och en f. d. assessor dirigerar arm och flotta. r det statskonst. Och
statsrdet hinner inte vl lra sig elementen av expeditionschefen,
frrn han r fockad. Hela landet r drfr verlupet av fr detta
statsrd, och om man frgar en skolpojke vad han vill bli, s svarar
han: jag vill bli fr detta statsrd! Fr att bli vice hradshvding
mste man kunna grundlagarne, men fr att bli departementschef och
minister behver man ingenting kunna. Jag vill inte tala om de voterande
riksdagsmnnen, de ha s mycke hut att de brukar kpa grundlagen, men
utskottsledamterna, som faktiskt lagstifta, borde knna landets alla
lagar och vara utbildade statsmn. Voro utskotten statsmn, s skulle de
sitta i permanens och samarbeta med regeringsdepartementen, icke som nu
upptrda ngra mnader strande, ingripande p mf, och alltid som
regeringens fiender. Varfr skall regering och riksdag alltid upptrda
som fiender, alltid ska stuka varandra? Att f igenom en motion r ju
att sl ett rekord, och om en minister fr majoritet, s har han tagit
ett pris -- priset att slippa bli fockad, att f sitta kvar. -- Och vad
talas om i riksdan? Om s-t; och varieter och operakllarn, om pensioner
och brolagningar; till och med polisrenden, gardistupptrden, hstarnes
utfodring, svagdrickshantering och besiktningsventyr, om damernas
toaletter, skolpojkars cigarrkning? r det statskonst? -- Riksdan har
ju visat sin inkompetens, d den skjuter alla viktiga render till
kommitter av sakkunniga, men riksdan sjlv skulle ju best av
sakkunniga! -- r det styrelse, r det lagstiftare?

-- Vad kan man gra d?

-- Ingenting! Jo rasera bara, rasera! Det kan intet vxa under snn;
intet kan byggas, utan att man raserat det gamla huset. G bara negativt
till vga; kom aldrig med ett positivt frslag, det blir bara ljligt;
upphv gamla lagar, giv frihet, och lt krafterna verka! Du skall vara
en vckare, och inte en svare! Aj med dig, nu slog klockan sju!

                   *       *       *       *       *

Nedan Skansberget och som om det hrde dit, reste sig ett svart hus, som
mest utgjordes av ett tryckande tak; gammalt murket tr, som enkom var
preparerat fr att se murket ut; en rad sm fnster nere vid marken
antydde olust fr ljuset. Det sg ut som en lada, men kunde vara en
kyrka.

Doktor Borg och Isak Levi stodo och betraktade den, och doktorn talade
sjlv som vanligt:

-- Dr har du Norge! Svart och murket, som kastar sin skugga ver vr
ljusa stad. Det hga taket ser bara ut som skryt, det r ingenting under
det; inga vindar eller loft, tjnar till ingenting, bara bondskryt!

-- r du norskhatare nu?

-- Ja, alldeles frb.! -- Varfr skulle jag inte hata min fiende! Varfr
skulle jag inte f hata norrmn, nr de skryter med sitt svenskhat? Jag
fr vl vlja mina antipatier och sympatier som andra ddliga. Har du
ngot att anmrka mot det?

-- Men du arbetar fr ett fritt Norge!

-- Javisst, jag erknner dess berttigade krav, men jag vill ocks bli
fri frn det hr svarta pjsket, som vi ftt ver oss! som en
sinnessjukdom. Ska vi dyrka den dr dovregubben och hans fniga Nora?
Vet du vad Zola kallar honom? -- Den sista frukten ur vr goda George
Sands frtorkade lnder. Sardou kallar honom en stolle och Tolstoj
sger att han r rubbad. Den dyrkas i Sverige! -- N, han r nd
prsten! Men klockarn den r vrre! Nu se de ut som gamla gorillor bda
tv! och du Isak, synes du ikke att prsten ligner en av unsere Leute?

-- Jaa, det kan du ha rtt i; svarade Isak. Han r nog icke bara Tisk.
Froschmuler kallades han i Fliegende.

-- Och hela norska frigrelsepolitiken har under Karolines grova hand
urartat till en kamp om norska ministerhotellet, varifrn Norge menar
sig behrska svenska societeten. Jag gr aldrig mer i hotellet; jag
ledsnade p att dricka sklar fr dovregubbarne och Kristianiabohmen,
och jag ville icke hra p deras hckel ver Andres ballongfrd. Vet du
vad det r fr skillnad p Sverige och Norge? Jo, samma skillnad som
mellan Nordenskild och Nansen. Nordenskild tog sin utfstade
Nordostpassage, men blev icke nationalhjlte; Nansen tog icke sin
utlovade nordpol, men blev nationalhjlte. Sverige r ett styvmorsland,
och drfr gr det vanligtvis sina storheter av intet, det letar opp
nollor och upphjer dem till digniteter ...

-- Ja, men du var med och kanoniserade dovregubben?

-- Du vet ju hur det gr till: man fr ingen ro frrn man kastar ett
ben t hopen. P det viset blev jag Wagnerian ocks, fastn jag tycker
han bara skrivit omusikalisk och ful musik; skrivit r ordet, ty det
r varken hrt eller komponerat; det r skrivet. Men vi lever i en
pervers tid, och en demokratisk. Jag undrar ocks ibland om den hr
demokratin vi slitit fr icke r ngot galet, dr den okunnige meddelar
kunskaper, dr den rdlse skall rda, dr den svage skall styra, dr de
frtryckte frtrycka och dr det r mngden som gr'et. I en stat dock
som vr, dr den ena hlften av nationen skriver opp vad den andra gr,
dr statskalendern r stor som kyrkobibeln, dr mbetsmnnens lner
utgra en nationalfrmgenhet, mbetena blivit feodala, och mbetsmnnen
vasaller, dr behvs kanske en stadigvarande demagogi som motvikt. Men
det kurisa nu r det, att demos r rojalistisk, akademistisk,
aristokratisk, sportsnobbig, Carl-den-tolftisk, skanspatriotisk, under
det hovet r demokratiskt, demagogiskt, kvsaraktigt. Demos har tagit
sig betala en halv milliard till pretorianska gardet p tolv r, men nr
de se sig ur stnd att betala, s rymma de -- till Amerika. Men rikets
skuldsttning syns inte bara i hypotekslnen och kommunernas dekis, den
syns i bankernas vxlar. All handel gr p kredit och p vxlar; det r
frskott; och frskott r ogjort arbete. Hela nationen lever i sex
mnars frskott; man gr en vxel till hyran, en vxel till skatten, en
vxel till hushllet. Men man lser icke in vxeln efter sex mnar, utan
omstter den och betalar rntan med en ny vxel. Man lever allts -- p
ogjort arbete. Och hela berkningen av nationalfrmgenheten r falsk.
Utsugen jord r ingenting vrd; frfallna slott bara kosta i underhll:
rostiga jrnvgsskenor och begagnade lokomotiv kan bara sljas som
jrnskrot, men st nd i rikshuvudboken som tillgng; vattenfall ro
inga vrden frrn fabriken str bredvid, fabriken har intet vrde
frrn arbetare finnas dr, och arbetaren r intet vrd om han ej r
skicklig; men fabrikatet r icke heller ngot vrt frrn det har
avsttning. Jrnet i Norrland skulle rdda oss, men hindrare hindrade
det. Vart g vi? -- -- -- Utvecklingen gr sin gng med sprng, och med
verraskningar. Det r ju mjligt att guldryktena frn Norrland bekrfta
sig en vacker dag! Tnk dig d ett Sverige som sammelplats fr alla
vrldens nationer. Folkmngden kas, Norrland fr ttt med stder;
jorden vergives och urinnevnarne supa ihjl sig som rdskinn. P en
manslder sitter en ny kosmopolitisk ras som gare av gamla Sverige, och
riksdan r befolkad av kulrta ...

-- Tror du p det?

-- Nej, det gr jag visst inte, men allt r mjligt. Det kan ju ocks g
p ett annat stt ... _men p det hr sttet gr det inte lnge_! Och
det r din plikt att sga, skriva, skrika det, dag ut, dag in! ven fr
dva ron.

Han lmnade paviljongen och gick ut i vimlet, dr frmlingars frmmande
ansikten gladde honom ssom lngvga gster gldja enslingen i
demarken, och dr ljudet av utlndska levande sprk erinrade honom om
att hans eget tillhrde de dda sprken, efter som ingen frstod det
utanfr hans landamren.




                         ADERTONDE KAPITLET.
                             Nyrsnatten.


r hade gtt; seklet var verkligen slut; endast ngra timmar terstodo.
Slktingarne Borg skulle samlas i Gtiska rummen, och mot midnatt tga
till Skansen. Livet lper fort, och denna lokal var icke lngre p
modet, utan det litterra Rydberg hade ledningen; och nr ngon ville
tala om Rda rummet, klingade det som forntid, frvxlades med Grna
rutan eller dylikt.

Samlingen var skedd, och den gamle redaktren Borg, nu frbi sextio, var
med. En improviserad frsoning hade kommit till stnd dagen till ra.
Ester, som hll p att sluta sin examen, var det enda fruntimret; alla
de andra hade kommit i skymundan och terfrvisats till hemmen, sedan
kamratlivet p krogarne visat sig ohllbart. -- De gick och drog med
varandras hustrur s man visste inte vem de var gifta med. Frhllandet
var att de skildes och giftes ttt, ttt, s att man slutligen fann upp
att damerna behllo sina flicknamn. Biograferna upphrde nmna vem den
store var gift med, och adelskalendern uppfann en eufemism fr skilda
omgifta: Gift andra gngen. Slutligen lngre fram freslogs i ett
grannland att ven flickor skulle kallas fruar, d de mestadels icke
voro flickor lngre utan gingo i promenaderna med sina barn.

Emellertid, p bordet i Gtiska rummen lg en lista framme till
underteckning. Alla hade skrivit sina namn utom doktor Borg, vilken dock
frfattat adressen till Zola, uttryckande beundran fr hans mod i
Dreyfusprocessen och frhoppning att det nya seklet skulle f se hans
skyddsling fullstndigt rehabiliterad. Rttvisa, men icke nd!

-- N, doktor, sade Isak Levi, skall du inte skriva under? Kanske du
tror att han r skyldig?

mnet var nnu s brnnbart, att man icke grna nmnde Dreyfus' namn,
detta namn som de sista ren sndrat mnskligheten i tv hlfter.

Doktorn tog pennan och skrev under sin egen adress med ngra raska
streck.

-- Mtte jag nu inte ha skrivit bort heder och samvete, sade han.

-- Si s dr ja! ropades i korus.

-- Jaa, gossar, upptog doktorn, jag har mst ndra mening fyra gnger
under processen, och jag vet nnu inte om jag blivit Dreyfusard som jag
blev Wagnerian.

Alla slogo ner gonen, somliga fr att dlja, andra fr att demonstrera,
och i tystnaden som uppstod, hrde doktorn en anklagelse, som han mste
besvara.

-- Ser ni, att utleta sanningen i en spioneriprocess, fr det frsta, r
nstan omjligt, d alla parterna varit spioner och sledes umgtts med
lgn, bedrgeri och falska papper. Fr det andra r det alldeles abnormt
att efter tre r revidera en process, d mnskliga minnet r s
brckligt, d ren ndrat synpunkterna, nya intressen vckt nya
passioner; d vittnen frsvunnit, papper undanrjts eller frkommit ...

-- Ja, men det var hemlig domstol, invnde den gamle Gustav Borg.

-- Ja-a, varfr inte? Vr frisinnade jury r ju ocks hemlig ...

-- Jag tror du r p generalernas sida? fll Gustav ut.

-- Nu r vi dr! svarade doktorn. Det r d sjlva fan att mnskor ska
frlora frstndet, bara man talar om den hr satans processen.

Isak tyckte det var synd om doktorn, som befann sig i en oskyldigt falsk
stllning, och med ett mnskligt drag av deltagande skte han hjlpa
honom; om det nu var motivet:

-- Saken r inte klar, det medger jag, tog han till ordet. Fr mig
finnas tre mrka punkter, som ro mig absolut ofrklarliga. Den frsta
r den: Varfr begrde Dreyfus cyankalium, nr han fick hra om
revisionen? Varfr blev han inte glad? -- Det andra: Han trodde d
straxt att generalerna tagit hans parti och bad sin fru g till
Boisdeffre och ska hjlp. Hur kunde han ha s god tanke om Boisdeffre,
vilken han knde? Det r ju en infernalisk situation. Fr det tredje:
Nr jag lste generalernas anklagelser i Rennes, ja, mina herrar, s
blev jag vertygad om Dreyfus' skuld; vad ger ni mig fr det? Och till
den grad, i synnerhet d generalerna frklarade att Bordereaun icke
varit bestmmande, s vertygad blev jag av alla deras indicier, men
mest av deras klara ord och nobla ton, att jag sade fr mig sjlv: Skjut
dig, Labori! Nr s Labori blev skjuten och vgrade mottaga sin egen
lkares hjlp frn Paris; nr inga forskningar anstlldes efter
mrdaren; nr icke kulan ur sret blev underskt fr att f spr p
mrdaren, s tnkte jag: det hr r sjukt! Saken r oklar.

Nu intrffade, som oftast sker, att nr en mnniska ger delmod p hand
t andra, de andra brja versvalla i delmod. Holger tog genast i som
en kugg, och delmodets hjul brjade g.

-- Det Isak sger har jag ocks tnkt; och mster Demange's frsvar, som
torkade in, har berott p den fasa han fick nr han sg sin klient i
Rennes. Labori och Picquart lr ha vergivit honom nu ...

Auktioneringen hade brjat, och ffngan att f visa nya synpunkter p
en gammal sak grep omkring.

-- Ja, avbrt Kurt, jag har ocks funnit ngra mrka stllen. Srskilt
finner jag logiken man anvnt hgst bedrvlig. Tyska rikets kansler har
i riksdagen frklarat att han icke visste ngot om Dreyfus' spionerier?
Nej, tacka fr det, hur fan skulle han kunna sitta dr borta i Berlin
och veta om det, som skedde i Paris. Men att Blows enfaldiga yttrande,
som r intetsgande, tas som ett bevis, det r sublimt! Vidare nr
sergeant Depert i fngelset hrt Dreyfus frklara: Jag r skyldig, men
icke ensam, s jvas detta vittnesml drmed att fngelsets direktr
icke hrt det. Skall endast vad en fngelsedirektr hrt vara sant? Den
som tar emot ett sdant jv, den skall vara rutten ini huvet. -- Tnken
er: drfr att direktrn icke hrt det, s r det falskt. -- Vidare
sger man med ansprk p bindande kraft: Dreyfus blev icke glad t
revisionen!

-- Nej! Det var stolthet! -- Kan ni fatta den stoltheten? -- Om han
vgrat begra nd, d hade han varit stolt! Men att vgra mottaga
rttvisa?

Uppeldningen stegrades och hettan kades. Selln ville ocks kasta p en
pinne:

-- Ja, logik, ja! Drfr att Henry som yrkesspion frfalskat ett
dokument, s sluter man att ven de bevisliga kta voro falska. r det
logik? Fr vrigt ska jag beknna, att ...

-- Nej, hr ni, om vi sitter s hr, avbrt doktorn, s fr vi Dreyfus
skyldig, och det var ju inte meningen, eller vad sger Max?

-- Jag kan inte neka, svarade greven betnksamt, att saken r dunkel.
Det tillsattes ju en Dreyfusministr med Waldeck-Rousseau i avsikt att
fria Dreyfus; denna ministr tillstter en regeringskommissarie
Carrire, som icke var general, och vilken skulle fria Dreyfus, emedan
han var vertygad om dennes oskuld. Nvl: efter hrandet av generaler
och vittnen i Rennes, och trots Esterhazys Bordereau och Henrys
frfalskning, blir han omvnd under processens gng. Detta r underligt!
Vidare har man pekat p Bordereaun, alldeles som trollkarlen pekar t
taket, medan han tar upp ngot under bordsduken. Bordereaun r vrdels
som bevis, likasom Esterhazys vittnesml; men fastn sakkunnige nu
svurit att Bordereaun icke har ett spr av Dreyfus' stil, s har Dreyfus
sjlv erknt likheten d han utbrister: De har stulit min stil! Vi
sitter inne i s mycket motsgelser, att vi knappt ha rtt att bilda oss
en mening. Att Dreyfus, som gjorts till en ngel, icke var ngon, efter
som han r en mnniska, det har intet att sga, men Zola och Bjrnson
skulle icke ha svurit p hans heder. Dreyfus har uttalat tio osanningar,
varmed han beslagits. Han frnekade frst att han knde
ostbanans organisation. Han knde den! Han frnekade sig knna
koncentrationsplanen! Han knde den! Han nekade att han nrvarit vid
general Ransons konferens! Han var nrvarande. Han pstod sig aldrig ha
knt till Picquart! Han knde till honom. Han sade frut att han aldrig
varit i Mlhausen! Nu erknner han att han varit dr varje sommar. Han
pstod att han aldrig sett skjuthandboken. Han hade sett den! Han
bedyrade att han aldrig knt artilleripjsen 120. Han hade knt den. Han
bestred att han rkat utlndska militrattacher hos Bodsons. Han hade
rkat dem. Bjrnson, denna, denna ... svor p Dreyfus' sedlighet!
Dreyfus vidgr att han haft lskarinnor som gift, men att det icke
angick ngon, emedan han hade rd. Det m vara, och det angr ingen! Men
Bjrnsons vittnesml! La verit! Zola anklagade generalerna fr
skurkaktighet! Men Dreyfus skickar sin tack till generalerna, troende
dem om bttre! La verit, Zola! Men det frekommer ven andra hemska
detaljer i processen. Dreyfus kallar till sin hjlp major Cur. Denne
kommer -- och vittnar _emot_ honom. Dreyfus litar p verste Cordiers
mellankomst! Denne har ingenting att sga. Men detta d: verste Munier,
som skulle verfra viktiga telegram, dog p tget. Chaulain-Sauvinire
dog p tget, major d'Attel, dog p tget. Och dessa hemlighetsfulla
ddsfall: Lemercier-Picard, Guene, Ressman och flera! Och nu eftert
har Schneider i Wien dtt, Scheurer-Kestner har dtt, chefen fr
generalstaben har dtt! -- Detta gr icke rtt till, och detta
lgnarkrig kommer en nstan att lngta till krut och kulor! Men i allt
detta synes mig den gudomliga rttvisan ha talat och fllt dom. Dreyfus
dmdes till tio r i Rennes, drfr att han skvallrat, och drmed
frrtt sitt nya fdernesland; men han bendades, med rtt, p
frmildrande omstndigheter: hans berttigade knslor fr sitt gamla
fdernesland, sin barndoms frsta. Henry fick bra hand p sig som
rttvisans frfalskare; Esterhazy blev rels och biltog som en lgnare;
Felix Faure fick en varning att icke lirka; generalerna en maning, att
icke av otlighet och klentrogenhet lita p furstar och vederlikar. Och
nationen fick veta, att den redan bar p s mnga frmmande element, att
den icke skulle tnka p revansch som kunde bli ett brdrakrig; och nr
armn frlorat sin prestige, har den ftt en ny med en nyare uppgift.
Den tjnar i detta gonblick borta i stern sida om sida med tyskarne,
vilket de aldrig skulle ha gjort, om icke processen varit! Frankrike
r ppnat! liksom Kina! Men med processen fljde ven indragandet av
den religisa frgan, som jag icke frstr vad den hade dr att gra;
men den kom med, drfr att Dreyfus var jude. Och nu hlla protestanter
och judar p att ppna klostren och slppa ut ett par hundra tusen
livstidsfngar. Det r ju alldeles som vid krningar eller en ny konungs
tilltrde till regeringen; men det r ven svar p Bartholomeinatten,
fastn mycket beskedligare; det r ju bara vlgrningar som ln fr
ogrningar; det r ren kristlig krlek, fastn viljan vl icke r den
goda; men vi se ju s ofta hur det onda fr tjna det goda; och Dreyfus
var icke en snll man, men han har tjnat, som vi alla!

-- Ja, tog doktor Borg igen ordet. Efter alla vra medgivanden, som vl
brjade av oppositionslust, eller av nyfikenhet att se sakens baksida,
finner jag det lttsinnigt att avsnda denna skrivelse till Zola, som
trott sig ensam ha funnit la verit. Ngra korn hade han funnit, men
mera agnar, och lite bossig p ryggen har han nog blivit. Om vi i
stllet skulle gratulera honom ssom den p nytt fdde troende, p
framtiden troende frfattaren till Paris och Arbetet; till socialisten
Emile Zola? Ska vi gra s?

Alla, utom gamle Borg, svarade ja; och drvid blev det.

Ester, som hade tjnstgring p drhuset, avlgsnade sig, beledsagad av
Max.

Dessa gingo lnge tysta gatorna framt, slutligen sade Max:

-- Har du mrkt att han r lik den antika statyn Sliparen?

-- Ja, det har du rtt i; mest hakan, som brjar vid ronen.

-- Minns du nu cyklonen i Paris 96, som brjade vid S:t Sulpice, drnkte
la Revanche, hrjade Justitiepalatset och slutade vid Hopital Saint
Louis, sedan han frst skakat om Saint Louis' Sainte Chapelle? Tror du
nu p symbolist-cykloner?

-- Vad i herrans namn skall man tro? Jag blir rdd!

-- Men en annan ockult omstndighet, det vill sga nnu ofrklarlig, r
denna: Vid stora revolutionen, dagen innan Bastiljens stormande,
rensades Tuileritrdgrden av Royal Allemand. Bland officerarne
frekommo en Reinach och en Esterhazy. Tror du p slumpar?

-- Nej! Men sammanhanget dock?

-- Vet inte! Sammanhanget vore ju att ge frklaringen, och den f vi
icke. Och drfr blir varje frklaring ljlig. Men det hr d? Bdecker,
som icke r en ockult bok berttar helt oskyldigt: att nr
konungagravarne i Speyer skvlades 1689, anfrdes manvern av en som
hette Hinz. Nr konungagravarne i Saint Denis plundrades 1789 hette den,
som sktte saken ocks Hinz.

-- Vad skulle det innebra?

-- Vet inte!

-- Hr du, har du knt Dreyfus?

Hr stannade greve Max, och betraktade Ester, som om han ville se, om
hon skmtade:

-- Nej, jag har icke knt honom ... men, om vi rkas p tu man hand, om
mnga r, och du d r lika intresserad som nu, skall jag bertta en
historia ... Ja, det var en frsynens man, men ngon lidande Kristus var
han inte.

-- r du kristen?

-- Ja, jag r en kristen fritnkare ... Och underligt r att nr vi nu
rivit kristendomen, s fljde s mycken visdom med och s mycken
humanitet. Vi ha blivit rare och dummare ... Om man nu vill rka en fin
mnniska, s skall man ska bland lsarne, bara de inte talar om Jesus
och frgar efter din sjl. Vill du se en behrskad, vrdad i sprk och
tankar, human i omdmet, resignerad i sorgen, alltid med blicken uppt,
frandligande allt vad han vidrr, undvikande stta och sra,
disciplinerande sin kropp, s se en lsare! Han strvar till bermensch,
men misslyckas ofta, erknnes. Men det r strvandet, ser du ... bara
han lt bli att tala om det. Religion till eget bruk, invrtes, men icke
...

-- Men gldjen vid livet?

-- Vad r det fr gldje?

-- Ser du, det r dr vra vgar skiljas.

-- Va fr det? Jag har min stilla gldje p mitt stt, men ... Du
erinrar mig om Chopins 2:a nocturne och vrt frsta mte hos flickorna,
som levde i gldje ... det var deras surrogat fr ...

-- Vad r din strsta gldje?

-- Att fda en ny tanke! D r jag far och mor p samma gng, och
behver inte dela ran med en kvinna, som gr sin vg med mitt barn, och
sger att det r hennes ...

-- Max, njuter du av att jag lider?

-- Nej, jag lider av de lidanden jag tillfogar, men jag hr p din frga
att frhllandet med dig r det omvnda ...

-- Nr jag ser dig lida, s lskar jag dig; det klr dig. Men nr du r
glad, s hatar jag dig; du blir banal, vermodig, hg. Fr vrigt blir
jag alltid rdd fr en glad mnniska; den som skrattar visar tnderna,
och r icke lngt frn att bitas ...

De tystnade bda, Ester drfr att hon mrkte det hon huggit sig sjlv i
benet, och Max drfr att han icke ville sra genom att avslja hennes
bom.

                   *       *       *       *       *

I Gtiska rummen hade man kommit in i en livligare stmning. Gustav Borg
hade ett brev frn sonen Anders i Amerika, ur vilket han gav utdrag:

-- Det mest utmrkande i det nya livet hr i Amerika r alltings
rrlighet, ostadighet. Man fr ingen ro; allt frndras s hastigt;
vlstnd och fattigdom vxla, s att inga klasser och tter hinna
bildas; den rike har varit fattig och kan bli det n, det vet han; den
fattige har varit rik och kan bli det n. Drfr frst de varann; ro
frsiktiga och frtnksamma. -- -- -- Dagen r fr kort, och man skyndar
till nattens vila som till den enda stora njutningen vilken intet
kostar; och man vaknar till det heliga arbetets allvar, p vars
samvetsgranna utfrande ens tillvaro beror. Hr r en nd att f arbeta,
och man erinras stundligen att man ingen rttighet har till livet, utan
att allt r nd. -- -- -- Denna hrda skola uppammar ett slkte, som
blir fruktansvrt, nr det en gng skall snda ut svrmar. Jag ser redan
p Europa som p ett utblommat Hellas: mycket vackert, men frsvagat och
sannolikt utdmt; filosoferar ver livet, men lever det icke ...

-- Ja, pojken har rtt, avbrt doktorn, som sin vana trogen ville fra
ordet. Vet ni att sista redogrelsen ger upp 250,000 utvandrare frn
Sverige sedan 1890; och de flesta mellan 15 och 35 r. Landet blir till
slut befolkat av barn och lderstigna ...

-- r det underligt d att kvinnorna mste fram och arbeta? infll
Gustav Borg, som grna passade p.

-- Du sade ngot! Ja, i ett samhlle av barn och pensionerade, _mste_
hon ju fram och arbeta, efter som inga mn finns att leva p ... Det var
en ny synpunkt! Men skall hon hrska ocks, m d Asien bryta in ver
oss, och m vi hellre behrskas av barbariska mn n av societetsdamer,
aspasior och emancipissor. -- -- --

-- Nu bryta vi upp till Skansen! kommenderade Gustav Borg.

-- Ja, lt oss g till Kapitolium och tacka gudarne fr det gngna
seklet, som slutade med Dreyfus och brjade med Napoleon, vars brder
tminstone synas tillhra Israels barn.

                   *       *       *       *       *

Ester och Max hade kommit utanfr tullen, dr i halvmrkret det ensliga
slottet reste sig vitt, med ljus tnda innanfr de hga fnstren.

Max talade som fr sig sjlv:

-- Det finns ett ord, som fallit ur bruket bland bildade, och man skms
att uttala det; det r ordet synd. Man har filosoferat bort begreppet
skuld, men skuldknslan finns kvar. Jag r fdd med ont samvete, och var
som barn rdd att bli upptckt. Detta kan inte frklaras med annat n
ett fregende oknt.

-- Det r sjukliga frnimmelser, och vi ha mnga sdana fall hr inne,
upplyste Ester. Vi ha till exempel en som tror att han skrivit
Bordereaun.

-- Ja, vad vet du om det?

-- Nej, hr! Nu kan jag inte flja dig lngre.

-- Det vet jag, och jag begr det icke heller. Du r alltid i ton med
mig, men minst en oktav under. -- Av intet blir intet, och allt har en
tillrcklig grund; allts, om han tror att han r den skyldige, finns
det en logisk grund fr det. Inbillningarne ga en hgre verklighet,
vars sammanhang med det verkliga jag icke frstr, men icke vgar
frneka. Verkligheten kan ju icke intrnga i mitt inre och f uttryck
igen, utan att ha passerat som frestllning eller inbillning.
Verkligheten knna vi sledes endast genom vra frestllningar om
densamma; drfr variera vra framstllningar av en uppfattad verklighet
s ondligt. Fr vrigt kan en sjl icke existera utan sammanverkan med
andra sjlar. Nu har jag anledning tro, att alla sjlar st i
rapport med varandra; och det finns mnniskor med s knsliga
mottagningsapparater att de knna med hela mnskligheten och
fljaktligen lida med den. Men det finns ocks de som p avstnd va
inflytande p andra, till och med oknda; det vet du.

-- Ja, det frnekar jag ej!

-- Nvl, hur vet du att icke ...

Greve Max hade ftt en vana att icke fullborda meningar, emedan han
visste att Ester utfyllde dem eller hrde hans tankar, och han avbrt
sig alltid, d den tysta tanken bttre tolkade ett ofullgnget, n det
banaliserande ordet skulle gra det.

-- Jag vgade nmna ordet synd; jag tror att alla sjukdomar ro fljder
av synden. De kroppsliga sjukdomarne botas ju ocks i analogi med de
andliga. Frst ndgas man till de frdmjukande beknnelserna infr
lkaren (bikten). Drp dmes man av honom till botgring; bittra rter,
fasta, strngt iakttagande, frsakelser; och ofta lgges man bortlgga
vanor, laster, undvika sinnesrrelser, tnka p ljusa saker. Nr man s
r botad, skall man g till prsten (lkarn) att tacka och offra. Och s
fr man det rdet: Akta er nu fr recidiv; det r versatt: G, men
synda icke hrefter! -- r det inte likt? -- Men hur behandlar ni de
sinnessjuke drinne, de sjlssjuka som skulle ha sjlavrd? Jo, ni ger
deras kroppar kallt vatten och morfin! -- Minns du hur Hanne Joel i sin
mrkliga bok Hinsides skildrar sitt tillfrisknande? -- Sedan hon lnge
skymfat lkarne och sin omgivning, fll hon slutligen en julafton i
kris. Hon brast i grt och utropade: Jag har varit dum och hgfrdig!
Och drmed var hon botad. Fru Schram var hrdare, men hon bjde sig
slutligen och blev frisk genom en skterskas vnlighet. S lite kan
ibland hjlpa -- ett gott ord! som man s sllan hr! -- Det r intet
sjukhus det hr slottet, det r nog ett Inferno eller en straffanstalt,
och till det vrsta i straffet hr nog detta att lkaren icke frstr
den sjuke; att g ofrstdd eller missfrstdd, det r ju helvetet.

-- Vi ha ju prst, eller sjlasrjare, ocks.

-- Kan man inte sga att de flesta hr hysa motvilja mot prsten och
religionen? De lra ju hda och smda?

-- Det r olika, ty en del komma hit just genom religionsgrubbel.

-- Ja, de vilja genomtrnga frlten och s f de se skdespel med
bakvnda kulisser ... det r straffet. Ni har ju skalden X. hr?

-- Ja, han r hr!

-- Nvl, han utmanade Herren och stmde honom p valplatsen i Hinnoms
dal! Vem segrade?

-- Tror du att det var detta?

-- Ja, vad skulle det annars vara? Tobaks- och alkoholfrgiftning r ju
ltt botad. Deliranter g sjlva till sjukhuset, och komma ut om tta
dar. Tnk att du inte kan se ett kausalsammanhang, som r s slende!

-- Tvngsfrestllningar ...

-- Ett nytt ord i ordboken; men saken och orsaken? Var r tvingaren? Vem
tvingar mrdaren att tnka p sitt brott? Samvetet! Och bakom samvetet?
-- Emellertid, skalden slutade i en religis kris ...

-- Dr ser du vad religion r!

-- Akta dig! Akta dig! -- Nu tror jag icke man har rtt att klaga p
lkarevrden hr. Den sjuke skall vl isoleras fullstndigt genom de
omgivandes ofrstelse; han skall ensam med sitt samvete gra opp sina
angelgenheter; icke kunna f tillflle beklaga sig och bli falsk
martyr. -- -- -- r du aldrig rdd att vara hr?

-- Nej, inte jag, ty jag iakttager mig. Men det finns kandidater, som
frstta sig i svaghetstillstnd genom oordentligt liv, och de bli
mrkrdda, fastn de icke tro p ngot annat n fysiologin. Man har ju
sett professorer hr, som angripits; och tjnare ha vi flera ...

De intrdde i slottet. Abstrakt, strvt, grtfrdigt som
sjlvmordsrummet i ett hotell, det dr rummet, som man alltid ger den
gst, vilken ser mest olycklig ut, rummet av tre drrar och ett fnster;
dr sngen str vid en igenlst drr med nyckelhlet invid huvudkudden,
och soffan, enkom gjord att man varken kan sitta eller ligga p den,
framfr andra drren; detta rum med utsikt t kksgrden och ostdade
rum mitt ver, och som synes vara reserverat t sjlvmrdaren.

Greve Max blev beklmd; men Ester, som kom fr sent, mste genast g sin
rond, och vnnen fljde. En lng korridor och en trappa ner; brandposter
med slangar som lnga svarta ormar slingrande sig utmed de vita
vggarne, gaslgor som fjrilar av eld; slutligen en ruta med galler,
dr de stannade.

Inne i ngot som liknade ett stall stod mitt p golvet en gammal naken
man, alldeles naken p stengolvet och han hll armarne strckta uppt
som en antik adorant eller ett pelarhelgon.

-- Varfr r han naken? frgade Max.

-- Drfr att han tar av sig klderna och har 40 graders feber; det har
han haft i tre r, och dr har han sttt i tre r. Han tror sig vara i
en ormagrop.

-- D gissar jag vem det r! Det r den, som bervade nkor och
faderlsa deras egendom med svek, avkldde dem, men med lagliga medel!
Ser du att det finns andra lagar n rdhusrttens! Men, Ester, varfr
tror han sig i ormgropen? Inte har han lst Dantes Inferno, 24:de
sngen, dr tjuvar plgas av ormar.

-- Str det s? Inte har han lst Dante!

-- N, var tror du Dante ftt sitt ifrn? Har han hittat p det, eller
har han haft ngon grund fr det? Finns det ngot objektivt, fast, att
taga p i dessa straff-former, som ni kallar sjukdomar? Ja, svarar jag,
och p grunder ... Jag tror ven att i religionerna finnas antydningar
om ... Har du lst Swedenborg, s skall du finna att hans beskrivningar
p helvetena, som ro _sinnestillstnd_ och _inga orter_, att de
sammanfalla med de inbillningar, som du hr har att gra med. Det finns
sledes en konstant: Sk den och du fr lsning p mnga gtor ... om du
vill, eller kan!

De gingo vidare. Ester fladdrade framfr med sin stora pelerinkappa och
sitt yrande hr, som av gaslgorna lystes upp som guld i det
genomfallande ljuset. Greven, smrt, mrk, blek, fljde.

S stannade de vid ett galler. Drinnanfr satt en ung flicka p en stol
och gjorde ingenting.

-- Tala till henne! sade greven.

-- Vad gr ni hr, frken? frgade Ester bara fr att gra Max till
viljes.

-- Jag lider, svarade flickan som var av en sknhet, dr sjlen lg nda
ut i huden.

-- Varfr lider ni d?

-- Jag lider fr min fars missgrningar; han har inte tid att lida sitt
straff, ty han mste arbeta fr familjen. Och jag har bett Gud att jag
skulle f lida fr hans skull. Som jag r oskyldig, ro mina kval strre
n hans skulle vara, och drfr r tiden frkortad. Men ve honom, om han
r otacksam eller icke bttrar sig, d fr han det sjlv ver sig! Det
vet han, och drfr tar han sig i akt. Han vet ocks att jag fljer
honom verallt och hller reda p honom. -- , det r tungt, men det har
ett slut. -- Om tre r skall jag komma hem till julen!

De gingo vidare.

-- Tror du icke, frgade Max, att denna ngel vet vad hon gr? Tror du
icke hon r klok? Gr dig besvr med att i hemlighet utforska hennes
far, och utrn om hon talat sant!

-- Det har vi inte tid med!

-- Du har rtt! -- Men sg du vem hon var lik?

-- Ja, nu vet jag, vem du menar ...

-- N? r det hans syster, d knner du fadren! ... Men vart leder den
hr trappan?

-- Ner till det allra vrsta! Dr bo ...

-- Jag vet; dr r Swedenborgs trckhelveten fr de vllustiga ...

-- Sger Swedenborg det ...?

-- Ja, stmmer det?

-- Det stmmer! Nu brjar jag bli mrkrdd!

-- Hr du! I Dantes Inferno frekommer om tjuvar, att de i brist p
annat stjla varandras utseende. Minns du den aldrig utredda processen
om norrlandstjuven, det kombinerade mordet och kvinnans drm om ngot i
en jrnvgskup ... tnk p det. Tnk ven p dessa tv hemlighetsfulla
mlen frn Norrland och stergtland, dr intet brott synes vara
begnget, intet materiellt tminstone ... och ndock s mycket fick
lidas ... extrajudiciellt, skyldig och icke skyldig synes vara den
enda domen ... Ja, om vi skulle uttala alla vra tankar ... Rousseau var
nog oklok att gra det ... S vi se ut inuti! Och det r detta invrtes
liv, som ibland trder ut, frvirrar begreppen, gr klara vittnesml
otroliga, och klagaren blir den skyldige. Drfr skulle vi frst gra
drickeskaret rent invrtes ... Vilken ryslig maskerad r inte livet! Jag
kan aldrig g i sllskap, ty jag hr tankar, lser ansikten och r s
strng mot mig sjlv, att jag straffar mina tysta tankar, som ibland ro
alldeles frfrliga, s att jag icke vill knnas vid dem ... Och i
dligt sllskap kan jag ibland vara immun, liksom skyddad, men ibland
fr jag deras ondskor ver mig, och de tala genom min mun ... Dessa f
den illusionen att jag r en r person ...

De vandrade vidare och kommo slutligen till stora samlingssalen, dr en
liten fest var anordnad.

Max ville icke g in, utan stannade i drren!

-- Det hr pminner om det fasligaste jag sett. Det var en s kallad
Wienerbal fr perversa mn och kvinnor i Berlin. Jag var med
poliskommissarien och en lkare. Tnk dig bara detta: en ung man, som r
frlskad i och gr sin cour fr ett freml p fyrtio r, med rtt,
grovt, fult ansikte, ryttarmustascher och pincenez. Den skulle
frestlla lskarinnan! Vem hade frvnt synen p dessa? Vad ligger
bakom? Det mste finnas en grund! -- -- -- Nej, jag vill inte g in! Jag
r rdd fr drar; de verka som dmoner, ty de sga straxt alla mina
hemligheter, alla mina ofdda tankar till och med. Och dr ser du drens
ekvation: han lever i det tysta underfrstdda, tar en i frskott, r s
skarpsynt att han frefaller elak. Han hr p otroliga hll det som
nnu icke har blivit ljud; han ser tankar och knslor; hans
sjlsfrmgenheter st p ett stt ver vra vanliga, drfr duger han
icke ute i livets maskerad ... Se, dr r ju skalden!

-- Ja, han frelser nu om sedlighet emot sig sjlv!

-- Och han vet inte att Skna Helena turnerar med hans banala visor?

-- Nej, det vet han inte!

-- Om han fr veta det, hur skall det d g? Hans person tyckes
visserligen vara kluven redan, men i disharmoni med sitt forna jag,
skall han lsa den dissonansen genom kompromiss eller kamp mot sig
sjlv? ... Vet du ... den hr sedligheten, rtt fattad, har mera fr sig
n mot sig. Att leka med den vldiga skaparkraften, det r styggelse,
och den drivs mest och vrst inom ktenskapet, dr den blivit
tidsfrdriv. Drfr vill jag ktenskapets upplsning av sedliga grunder.
Det r i tvmanssngen man frlorar sin person, sin sjlvaktning, sitt
mnniskovrde. Det r dr man sljer sin sjl, lr sig frtiga, frsonas
kallas det. Dr r graven, dr guds avbild lgges ner och djuret stiger
opp! Dr fdes det grnslsa fraktet fr en sjlv, fr krleken, makan
och hemmet! Jag hrde en man nyligen efter tre rs gifte, med
kkskammarn full av alternerande fstmn, slutligen vakna upp och
utbrista: Jag str inte ut med att vara bordellvrd. -- -- -- Nej! nu g
vi till Skansen. Det r midnatt om en timma!

                   *       *       *       *       *

Gsterna frn Gtiska rummen gingo i halvtroppar och nattpratade; gamla
och unga, far och sner, farbror och brorsner som jmnriga kamrater;
det var tidens lsen: dden r ingen urskt och ldern har ingen rang.
Faderskapet kan icke bevisas, och drfr ro vi alla brder.

Gamle Gustav gick i tten med Isak:

-- Anders, kan du tnka dig, skrev ocks en strof om amerikanska
familjefrhllanden, men det ville jag inte ge pojkarne. Han sger att
hemmen upplsas och att familjerna bo p boardinghouse. Jag erknner,
att det r ett slseri med vra familjeetablissemang och att hemmets
altare egentligen utgres av kksspisen. Matlagningen och diskningen
pgr ju frn solens uppgng till dess nedgng. -- Och s sger han att
skilsmssorna ro lika vanliga som brllopen, och att det synes som om
livet blev rikare genom denna frnyelse av personligheten.

Isak, som icke tyckte om att behandla sdana dr frgor, kastade t
sidan och fick upp ett annat mne:

-- Ja, den hr Nobel dog och lmnade lite efter sig; 30 millioner eller
s.

-- D fr ju Akademin ngot pngar att rra sig med; bara inte det blir
reptilfond att kpa politiska motstndare med.

-- mbetsverk blir det bestmt ...

Kurt och doktorn i andra ledet rasade p i ngon kvinnohistoria; Kurt
frde principalstmman.

-- S gick den fan sin vg med barnet fr att ge mig ddshugget; men, si
jag gick inte efter, utan lt henne sitta dr, och det var inte
berknat. D sa hon att jag inte var gentleman; och s rnde hon till
advokat och begrde skilsmssa drfr att jag icke gjorde henne
lycklig. Vet du vad det vill sga att gra en kvinna lycklig?

-- Ja visst vet jag det: Om hon fr ruinera dig, vanhedra dig, frnedra
dig, d har du gjort henne lycklig; och fr hon det utan att du klagar,
d r du en gentleman!

Holger och Selln i tredje ledet talade om tidningen: Selln tyckte inte
om recensionerna och personligheterna.

-- Men livet har blivit offentligt, liksom i gamla Atn; eforer och
censorer granska den enskildes uppfrande, och det fr man finna sig i,
nyttja till sin uppfostran, och fr vrigt, nr alla predika
personlighetsprincipen, s bli personligheterna utsatta fr en kritik,
som mste bli personlig. Men som korrektiv ha vi ftt intervjun. Frr
gick det inte an att svara p en osann tillvitelse; tidningens dom var
drakonisk. Nu fr den ringaste svara och frklara sig. Det r ett stort
framsteg.

-- Ja, men nr de ro orttvisa ...

-- Det finns intet s dumt som att vara orttvis. Fremlet blir martyr,
och vinner ofta ofrtjnta sympatier ... Hr i landet r det svrt att
komma fram fr en talang, ty man tar hldre och kreerar en ofrmga, som
r ben av ens ben; men det hnder ofta att man gr fram p andras avund
mot en konkurrent, och det r vanliga vgen ... Fr att strta en
avundad, mste de upphja en annan ... Men reklam r det smsta man kan
bygga p, och jag begriper inte varfr folk annonserar! Nr jag fr se
en stor annons, s blir jag rdd och tror att det r skoj! Nej, den
muntliga propagandan frn en kpare, som ftt en god vara, det r den
enda vgen! -- Vr vn Lundell, mlaren, han reklamerade hela sitt liv,
men blev aldrig ngot, dog namnls, och r nu glmd, efter ett r!

Isak var i delmodigt lynne och gav ifrn sig, trumf och hackor om
vartannat.

-- Sga vad man vill, men utan Frlsningsarmn och Templarne hade
Sverige varit frsupet. Roliga r de ju inte, men ...

-- Som frskola till Amerika ha de nog spelat sin roll, och fr den
publiken ... I alla fall, de strsta reformerna i vrt sociala liv ha
utfrts p enskild vg, utanfr riksdan, regeringen har ju aldrig gjort
annat n hindrat. Att strta riddarhuset var ingen konst, och
adelskalendern finns dr n, men Aftonbladets frkenreform, den tog
dden p adeln. Det var en giljotin. P samma stt ha templarne skapat
nykterheten och lsarne ha raserat statskyrkan, litteraturen har omdanat
sederna, och de enskilda bankerna reformerat det ekonomiska livet.

-- A propos ekonomin! Vet du att den bsta affr i Sverige r
livfrskringen. Inte drfr att folk tnker p dden, utan drfr att
frskringsbreven begagnas till hypotek fr ln; och efter som alla lna
... Men strsta vinsten kommer ut av de frfallna frskringarna ... vad
det r svenskt! Fr att komma t 200 kronor betala de sex hundra i
premier och s lta de frskringen falla!

Doktorn rasade p sitt tema, i andra ledet:

-- Hon kom en natt frn teatern och ville ha en smrgs med kalvstek och
gurkor. Steken fanns, sedan hon vckt mig med ovett, men nr gurkorna
saknades, blev hon ond och stllde opp hela elektriska belysningen, som
gick fr fullt verk till morgonen. Nr jag d lste lusen av henne, sa
hon att jag ingen gentleman var, och d jag tminstone bevisade henne
att jag var en man, gick hon till advokat och sa att jag inte gjorde
henne lycklig, alldeles som din. r det fr en sund man att fra samliv
med ett vanvettigt barn? Att ge sitt namn och sin ra t sin vrsta
fiende? -- Den hon lskar, den hatar hon! -- Brunst och hat, dr r
kvinnans krlek! -- Mannen lskar, och hon hatar! -- Allt det skna vi
se hos henne, det r bara vra projektioner p hennes vita duk, som
intet finns p. -- Vrlden skall frgs av hat! Barnen fdas i hat,
uppfostras i hat! Det r vidrigt att leva i en pervers tid, dr allting
r bakvnt. Ser de en man med en manlig vilja, s sger de att han r en
kvinna; ser de en Alfonse, som talar i kvinnans namn och ger sin vilja
t en kvinna, s heter det: Se dr en man! S skall en man vara! Skalden
Grnlund, som prostituerar sig fr betalning och r en entretenu, det r
kvinnornas skald! Han skriver mot sitt eget kn och frtalar det ...
Gynolatrin! -- O latrin! -- Latrin! -- Det var en trimurti, som jag
gjorde nu!

-- Du har gjort en om Sverige ocks!

-- Ja, den hr: Split! -- Slit! -- Sprit!

-- Och en p Grnlund, sger man!

De hade passerat Holmen och voro komna ner till flottbron. Nu syntes p
en gng Skansberget i belysning av vrdkasarne, och Bredablicks eldkrans
hngde p mrkret ...

De stannade ett gonblick, tysta, drp fortsattes marschen och den
sexstmmiga fugan gick ter sin gng.

-- Det r Selln och Rda rummet, som uppfunnit Skansen 1870; det r ju
ganska kostligt ... och innan skdetornet fanns; d begagnades backen
till motiv t mlare, ven som ett slags utliggarplats ... annex till
Singelbacken.

-- Jag glmmer aldrig den dr fransmannen frn eskadern, som i tv dagar
frfljde mig, till och med p Operakllarn med sitt: skl Akropolis.

                   *       *       *       *       *

-- Utvandringens orsaker? Se p statskalendern och armns rulla.

                   *       *       *       *       *

-- Nu flyter allting s hastigt, och man kan inte begagna en uppgift,
som r tio r gammal, emedan den blivit falsk. -- Var r panslavismen?
Pangermanismen? Borussianismen? Ingenstans! -- Vart har det amerikanska
vetet tagit vgen, som satte skrck i Europa? Och fylloxeran? Den r
dd, och Frankrike vet inte var det skall stta av sitt verfld av det
nya vinet.

-- Allting synes ordna sig slutligen, men man kan icke frneka en vis
frsyns ingripande. Innan Dreyfus kunde bli fri, mste Bismarck d. Nr
han dtt, kom tsarens reskript, och drmed var revanschtanken slopad,
drmed kunde Kina ppnas och Dreyfus bendas, varmed franska armns
stridslust var stckt ...

                   *       *       *       *       *

-- Sga vad man vill, men tyska kejsarn (han i Berlin) r en man; han r
den enda monark, som vgar begagna sina lagliga rttigheter och sitt
personliga inflytande. Hans telegram till Transvaalarn fordrade courage!

-- Konstitutionella monarker, det r ju intet. Kunde icke riksmarskalken
ppna riksdan och inviga jrnvgarne? Ordnarne kunde man stryka ut, s
behvde de icke utdelas.

                   *       *       *       *       *

-- Om man ville ge Mark Twains ekvation, s vore den: Nutidsmannens
omtaxering av alla gamla frfallna vrden! det frflutna sett nu i
elektrisk belysning; gamla kulturen p auktion, dr ingen respekt, inga
affektionsvrden mer tagas upp, utan tvngsvrdet just nu; det mste
realiseras till vad pris som hlst ... frsta, andra och tredje gngen!
-- Bibliotek borde brnnas d och d, eljes blir bagaget fr stort att
slpa p. Kineser och Araber ha praktiserat det -- och Japan slungade en
hel kultur p en gng ... Japan, ja!

                   *       *       *       *       *

-- De sger, att Holger upplevat saker i fngelset, som han inte vill
tala om ... men att han frlorat sin gamla tro p apan och mekaniken
utan mekanikus, det r skert. S lngt som Max har han inte kommit ...

-- Ja, Max och Ester! Det dr fr man inte lgga sig i; det skall vara
hemligt och respekteras. Tv sjlsliv kan ingen och fr ingen gripa i
med ra hnder ...

                   *       *       *       *       *

-- Varfr vxer icke Stockholm utt havet, utan int glarne? Hur kan
man f jobba med tomter p Livgedinget, som bara frutstter
dispositionsrtt p livstid, som r obestmd? Nej, en Strandvg, en
Lange linje frn allmnna grnden till Blockhustulln; industrin p
Sickla-n, flottan i Vaxholm och Liding-n till Stockholms stad ... ut
till havet!

                   *       *       *       *       *

-- Pastor Alroth ligger p hemmet fr att skras opp. -- Det r ett
rysligt tempel drborta, dr mnskor slaktas t en oknd gudinna, som
vill se blindtarmen. Dit frs de att ddas som hundarne till veterinrn!

-- A propos hundar! Det r ju skndligt att sex tusen hundar i Stockholm
skall taga brdet och grdden frn barnen ... Och hyresvrdarne, som hyr
ut sina fina vningar t djur och vederlikar ... r det lagligt det? Det
str ju i kontraktet att man skall fra ett tyst och stilla leverne ...
Djuren ha sledes ftt strre rttigheter n mnniskorna; d r allt
mnniskan mogen! -- Om tjnarne strejkade och vgrade st p gatan och
frysa, medan hundarne soulagera sig och varandra, s blev det snart ett
civiliserat samhlle av. -- Tnk att lta en tjnare st och skmmas
utanfr en port! Fy fan sna mnniskor ... Barmhrtighet mot djuren! Men
frst mot mnniskan!

                   *       *       *       *       *

Fugan fugerade sig opp p Skansberget.

-- Akropolis, Heliga Berget, Kapitolium!

-- Vrldsborgare betyder inte att norrmnnen skola styra Sverige frn
Blasieholmen; nej, nationell och kommunal-sjlvstyrelse hos alla de
federerade!

-- Sjlva Talmud uttalar frbannelsen ver den man, som ger sin hustru
sin vilja.

-- Si s! Nu brjar hans hundar att sklla nr de fr hra sngen frn
stapeln; ingenting kan ske utan hundar. Tacka vet jag turkarne ... och
japanerna! Hos dem r det orena djuret orent ... men hos oss ... varje
hundgare r en cynde ... sl opp ordet hos Lombroso ...

-- Si dr i stugan str Grnlund och anfr djvulsdyrkarne ... ja de,
som dyrka Carl XII ro djvulsdyrkare, och de, som tillbe Gustav Adolf,
borde ocks lsa Swedenborgs Diarium Spirituale ...

                   *       *       *       *       *

-- Midnatt rycker fram frn ster, talade Max; i detta gonblick str
han ver stersjn, och han br det nya seklet p sin arm.

De voro utanfr Swedenborgs lusthus, och Ester ansg sig bra sga ngot
rrande den store svensken, som nu stigit upp ur hundrarig glmska och
ofrtjnt ringaktning!

-- Inte tror du vl att Swedenborg stod i frbindelse med andra vrldar;
inte kan man komma i frbindelse med andra vrldar, som inte finnas.

-- Finnas de icke? Se upp till himlen och stjrnorna! Ser du icke andra
vrldar nu?

-- Joo, men ...

-- Ser du icke Capella dr, den stora vita stjrnan?

-- Joo?

-- Efter som du ser den, s har ditt ga trffats av dess utsnda ljus,
och du str i ett slags frbindelse med den, d du mottagit ngot av
den.

-- Ja, en ljusstrle ...

-- Ja, en ljusstrle, som du mottager. Nu vet du ju att man p en
ljusstrle kan snda en ljudvg?

-- Nej, det vet jag inte.

-- Knner du inte Bells fotofon; dr man talar p avstnd medelst en
ljusstrle? N, den finns, fastn du icke knner den. Du kan emellertid
snda en ljudvg p Capellas ljusstrle. Nu vet du att en ljudvg kan
fortplanta en tanke; du skickar mig varje dag en tanke p telefonen. r
det riktigt mitt resonemang?

-- Ja ...

-- Allts, slutsatsen: andra vrldar existera, emedan du ser dem, och du
skulle kunna snda en tanke p en ljudvg genom en ljusvg, och omvnt
mottaga en tanke p samma vg frn samma hll.

-- Resonemanget r riktigt ...

-- D ro vi ense; och Swedenborg kan ha sttt i frbindelse med andra
vrldar.

-- Det fattar jag inte ...

-- Skall jag ta om bevisningen en gng till? Nej, det vill du inte! --
Emellertid, Holger hade i fngelset en mngd upplevelser, som han icke
kunde frklara, men vilka oroade honom. S lnge vi icke kunna frklara
ngot, s r det kallat mystik. Nu hade han aldrig lst Swedenborg; men
nr han kom ut, hnde honom detta, som du kan f kontrollerat, om du
vill. -- Efter sin befrielse levde han i grubbel och trodde sig vara p
vgen till vansinne naturligtvis. S kommer en dag p byrn en fattig
ungdomsvn och vill slja Swedenborgs Arcana Coelestia p svenska, men
han gde bara delarne 6, 7 och 8. Fr att hjlpa honom kpte Holger dem
utan ngon avsikt att lsa i dem. Men nr han blddrade, bliven ensam,
s fann han att i den boken stod tryckt -- hans upplevelser i fngelset,
och frklaringen p dem stmde. D blev han betnksam, frskte besvrja
andarne med formlerna hypnotism, suggestion och tvngsfrestllningar
med mera. -- Emellertid, han hade ftt nytt ljus p sitt nrvarande och
frflutna. Fjorton dagar senare var han i Uppsala, och gick in till
antikvariern fr att kpa 1734 rs lagbok. Han fr ska sjlv p hyllan,
och finner nu delarne 1, 2 och 3 av Arcana; men naturligtvis icke av
samma exemplar som hans. Nr han s kommer till Stockholm gr han direkt
att kpa hela verket, men det fanns icke ngonstans. Han skulle just
till att g frn den sista antikvariern, d det faller honom in att
frga: Men ni kanske har spridda delar? -- Ja, de hade; och just delarne
4 och 5, som fattades; och de voro icke heller av ngotdera exemplaret
han gde. Om du vill frklara det som slump, s kan du ocks spela p
lotteri och sga frut, om du skall vinna eller ej. Emellertid, han r
icke spiritist och har inga syner -- -- -- men han frnimmer, fr
intryck och varningar, alldeles som den nyktre Sokrates av sin daimon.
Hans person tyckes mig vara sublimerad i en retort vid lidandets hgsta
temperatur, men han har kluvit sig i en vardagsmnniska, som lever nere
i materien, och en helgdagsmnniska, som han lter flyga ut, efter vl
frrttade plikter.

-- Har du lst Swedenborg? avbrt Ester, som icke trivdes i dessa
samtal.

-- Ja, jag har lst! Och jag tror ingen mnniska har ftt veta s mycket
hemligheter som han ... Det r ingen slump att detta tjll kommit hit p
berget ... och just nu, d han behvs ... Hr du p namnet, Sweden borg,
vad han betyder fr vrt Sverige. -- Jag tycker mig vilja se honom sitta
dr i drrppningen, som Abraham, nr han fick besk av Herren i Mamre
lund ... Han kommer igen, men fr att frlossa och dma; fr att befria,
men anden; fr att binda, men djuret! Jag har icke rtt frsttt, varfr
alla dessa djur hllas instngda med sin orenlighet hr p berget, men
det r kanske fr att vi skola se skillnaden p dem och oss, och att vi
genom komparation skola upptcka mnniskan! -- -- -- Nu r midnatten
hr, och jag hr seklet komma, sterifrn; nu str det ver Vrtan, det
ringer i Vaxholm ... Br det frid under sina vingar, frid genom strid?
Mnskorna vilja icke frid! I dag undertecknades fredskongressens
frhandlingar i Haag av 26 stater! Men ingen tror p freden; alla rusta!
-- -- -- Om du talar vl om mnniskorna, s skratta de ut dig; de knna
sig, vi knna oss; men talar du illa om dem, om oss, s bli de onda.
Lite smre n sitt rykte, och lite bttre, ro mnniskors barn!

                   *       *       *       *       *

Nu ringde det i bda staplarne, och frn staden reste sig som en
molnstod av rungande ljud, s att berget darrade. Det gick en rysning
genom folkskarorna, som frstummades och blottade sina huvud utan att
tnka p vem de hyllade. Djuren i burar och gryt krpo in och gmde sig,
skrmda som hedningar vid vigda klockors klang; det gick en susning
genom tallarne, som kunde vara nattvindens, men ven det av bronsen
skakade lufthavets.

Det stora Te Deum frn staden steg och steg, och man sg de spetsiga
kyrktornen resa sig som skledare fr att avleda vredens blixtar. Men
stjrnhimmeln log, blid, vnlig, verseende.

Och s tystnade staplarnes klockor, stadens ocks, den ena efter den
andra.

-- Tror du att det hrdes dit upp? frgade Ester.

-- Ja, s visst som min sjl lever, det hrdes! svarade Max.

Efter en tystnad tog han upp ordet:

-- N, vad syns dig om det nya seklet, som ingtt?

-- Det r sig likt!

-- Tmligen likt! men dock ett annat!

-- Vandra vi? Tillsammans?

-- Ett stycke!

-- Uppt?

-- Framt!

-- Men icke nedt mer!




                  ANMRKNINGAR TILL FYRTIONDE DELEN.
                           GTISKA RUMMEN.


Gtiska rummen har tidigare utkommit p Hugo Gebers frlag 1904.

Originalmanuskriptet till Gtiska rummen ges av bibliotekarien Edv.
Svensson och har av garen stllts till utgivarens disposition fr denna
upplagas redaktion. En jmfrelse med handskriften har lett till
uppdagande en mngfald tryckfel, begngna vid frsta upplagans sttning.

Manuskriptet till Gtiska rummen r en handskrift i kvart p
Lessebopapper. Den r skriven utan marginal p bladens ena sida och
upptar 439 paginerade textsidor, varav en sida dubbelpaginerats, medan
p annat stlle en sida verhoppats, s att slutsiffran blir riktig.
Manuskriptet ligger i en prm omgiven av ett pergamentsomslag, p vars
framsida Strindberg textat titeln: Gtiska Rummen af August Strindberg;
majuskeln G r fylld med grn krita, R och frfattarnamnet fyllda med
rd.


Ur brev frn Strindberg till bokfrlggaren Hugo Geber rrande Gtiska
rummen.

Strindbergs brev till Hugo Geber rrande Gtiska rummen ha lskvrt
stllts till utgivarens disposition av bokfrlggaren Nils Geber.

Frsta gngen Strindberg hr nmner Gtiska rummen r i ett brev av 6
jan. 1904, dr han om romanen skriver:

-- -- --

Allts handlar det sig om nrmast romanen Gtiska rummen; hoc est
fortsttning p Rda rummet, vars frlggare Du r!

Fordras lsning dock; 200 sidor ro frdiga, men jag lmnar den icke
ifrn mig frrn den r frdig i 350 sidor, allts omkring 15 februari.

25 jan. 1904 skriver han:

Fr att veta hur jag skall stlla mig, ber jag Dig frberedande svara
ungefr p dessa frgor:

1:a Om en roman p 350  400 sidor skall ut i slutet av april (medan
Riksdan nnu sitter) nr skall manuskriptet avlmnas?

2:a Har Du plats fr en roman i slutet av april?

Allt detta under frutsttning att Du icke hesiterar fr en dunderbok
som min.

P. S. Hinner jag ej bekvmt, s tar jag hsten, tidigt, September.

Ett halvt r har jag hllit p; Rda Rummet tog nio mnar, men d hade
jag tjnst, versttningar m. m.

23 febr. 1904 inlmnar han hela arbetet frdigt till frlggaren och
skriver samtidigt:

Hrmed lmnar jag dig min roman till lsning.

Vill endast sga i frvg att alla opassande ord komma att ndras eller
omskrivas.

Hr Geber skrev en lista p opassande ord, som borde ndras. Den
godkndes av Strindberg. Omkring ett halvt dussin ndringar fretogos
drmed i texten. De flesta av ifrgavarande stllen ro i hskr.
verstrukna med blkrita.

10 april finner man av ett meddelande att han lst korrektur p strre
delen av arbetet. 15 april ber han att f tryckta ark efter hand, s
att jag kan infra Tryckfel, ty jag vill icke st fr annat n vad jag
skrivit.

Av fljande odaterade meddelande finner man att frlggaren i
korrekturet gjort anmodan om ytterligare strykningar, som dock
Strindberg icke anser sig kunna villfara:

Broder Geber.

Jag ser att din blyerts i korrekturen begr flera medgivanden, men jag
kan icke gra dem. Det rtta ordet i rtta gonblicket r kulan i
patronen som du vill kratsa ur nr jag skall skjuta. Jag ensam har
ansvaret och Du vet att jag br det.


Tryckfel och tryckerindringar i uppl. 1.

Sid. 5, rad. 6--7: den ena av arrangrerna. S hskr. Uppl. 1: den ene.
Likaledes sid. 98, rad 2.

Sid. 6, rad 27: sekelslutet gr in; man vntar nytt! Semikolon efter
gr in enligt hskr., kolon i uppl. 1. Likas sid. 8, rad 32 semikolon
efter en gng, kolon i uppl. 1. Lsfel.

Sid. 8, rad. 3 och 4: sndringarne och eldarne enligt hskr. I uppl. 1:
-na. Samma ndring enligt hskr. har ven i det fljande iakttagits utan
att hr srskilt anmrkas.

Sid. 13, rad 10: sutit. S hskr. Uppl. 1: suttit. Sid. 27, rad 29:
beslutit enligt hskr. ven i uppl. 1.

-- rad. 29--30: Stallmstargrden. S hskr. Uppl. 1:
Stallmst_areg_rden.

Sid. 14, rad 18: droppe. S hskr. Uppl. 1: druppe.

Sid. 15, rad 9: opp. S hskr. Uppl. 1: upp. S ock i det fljande.

-- rad. 16, 18 och 21: Margareta Cabeljau, Cabeljaus och Cabeljauarne.
S hskr. Uppl. 1 stavar Cabel_jou_ etc.

Sid. 15, rad 20: Det r s man vrdar vra stora minnen! S hskr. Uppl.
1: -- -- _vrdar_ vra stora minnen! Lsfel. Likas sid. 51, rad 14:
vrdar sina stora minnen, enligt hskr. ven hr vrdar i uppl.

-- rad 28: medan vi hller p etc. S hskr. Uppl. 1: -- -- hlla p etc.

Sid. 16, rad 5: gatlyktorna. S hskr. Uppl. 1: _gasl_yktorna. Lsfel.

-- rad 21: aldra. S hskr. Uppl. 1: allra. Likas sid. 61, rad 12.

Sid. 17, rad. 9 och 14: Brigitta. S hskr. Uppl. 1: Birgitta.

Sid. 23, rad 4: oppt. S hskr. Uppl. 1: uppt. S ock i det fljande.

Sid. 24, rad 10: slaveri. Uppl. 1: slave_riet_. S skrivet frst i
hskr., men -et verrankat, vilket ej observerats av sttaren.

Sid. 25, rad 5: prvad av erfarenheter. S hskr. Uppl. 1: -- --
erfarenhe_ten_. Lsfel.

Sid. 26, rad 29: drrn. S hskr. Uppl. 1: drren. Likas sid. 43, rad 7.

-- rad 31: uttjnad. S hskr. Uppl. 1: uttjnt.

Sid. 27, rad 21: mnskoandens. S hskr. Uppl. 1: m_nnis_koandens.
Mnskor[na] ven i det fljande dr hskr. skriver s men uppl. 1 har
mnniskor[na].

Sid. 29, rad. 16--17: Men det vrsta r utvandringen! Sedan jag etc.
Utropstecken efter utvandringen enligt hskr., kolon i uppl. 1, ehuru
S i Sedan ven dr r versalt. Vanligt lsfel.

Sid. 30, rad 22: de enskilde. S hskr. Uppl. 1: de enskilda.

Sid. 31, rad. 31--32: men hindrarne stanna! Det r fr djvligt!
Utropstecken efter stanna enligt hskr., kolon i uppl. 1, lsfel.

Sid. 33, rad 17: behller. S hskr. Uppl. 1: bibehller.
Tryckerindring.

Sid. 34, rad. 12--13: galanteriet fordrade att mannen skulle offra allt
fr idolen [d. v. s. kvinnan]. S hskr. Uppl. 1: -- -- fr _idealen_.
Meningsstrande lsfel.

Sid. 34, rad 33: yrkesvningen. S hskr. Uppl. 1: yrke_sut_vningen.
Tryckerindring.

Sid. 35, rad 14: den jag ville spotta i synen. S hskr. Uppl. 1: vill.
Lsfel.

Sid. 35, rad. 26--28: om icke kyrkoherden -- -- intrtt i rkkupn; en
svart koloss etc. Semikolon efter rkkupn enligt hskr., kolon i uppl.
1; lsfel.

Sid. 36, rad 8: du r s strng. S hskr. S utelmnat i uppl. 1, lik,
som visas drav att raden i uppl. 1, om korrekturndring frelegat,
skulle varit mer utslagen.

Sid. 37, rad 10: lagrd. S hskr. Uppl. 1: ladugrd. Men sid. 72, rad 26
och 30: lagrd, lagrn ven i uppl. 1 enligt hskr. Likas sid. 91, rad
15: lagrdens enligt hskr. I uppl. 1: ladugrdens. [Jfr ven nedan anm.
till sid. 92, rad 1.]

Sid. 38, rad 2: pastorn. S hskr. Uppl. 1: prosten. Lsfel. Jfr strax
ovan om samma person, sid. 37, rad 30: pastor Alroth, likas nedanfr
verallt pastorn, ven i uppl. 1 enligt hskr.

Sid. 39, rad. 16--17: men i detta samhllet, dr ni ro bihang, icke!
Utropstecken vid meningens slut enligt hskr., i uppl. 1 punkt.

Sid. 40, rad. 15--17: Jag undrar om Gustav fr slagsida drnere i
aktersalongen! Han r ganska tung och styrman borde g ner och lmpa
honom. [ngbten har nmligen krngt och Gustav sover i aktersalongen.]
I hskr. och uppl. 1: slaksida fr slagsida. Skrivfel.

-- rad 29: innebyggarne. S hskr. Uppl. 1: inbyggarne.

Sid. 42, rad. 17--18: se p Fylax skvttmaski_nen_. Uppl. 1:
skvttmaskin. Hskr.: cissmaski_nen_. [Jfr Korr.-ndringar: sid. 35, rad
30.]

Sid. 44, rad 14: frt. S hskr. Uppl. 1: fret.

-- rad. 24--25: Du kan inte parera 132 millioner infrt vete med 18
tusen utfrt. S hskr. Uppl. 1: -- -- 18 tusen utf_rde_. Lsfel.

Sid. 45, rad 1: planchettes. S hskr. Uppl. 1: planchetter. Lsfel.

Sid. 46, rad 8: alla motsgelser lsas i den gemensamma Kierkegaardska
titeln: Stadier p Livets vg. S hskr. Uppl. 1: alla motsgelser
_lsas_ etc., meningsstrande lsfel. Jfr nedan tryckfel sid. 249, rad
13.

Sid. 48, rad 9: Jo! i adelskalendern! Utropstecken efter jo enligt
hskr., kolon i uppl. 1.

-- rad 22: Adeliga. S hskr. Uppl. 1: Adliga.

-- rad 25: ner. S hskr. Uppl. 1: ned.

Sid. 49, rad 9: engelske konungen. S hskr. Uppl. 1: engelska.

-- rad. 17--18: Felimlomkdode; King; etc. S hskr. Uppl. 1:
Felimlomkoode i King. Lsfel.

Sid. 50, rad. 14--15: knde sig som frfalskare; men s ryckte de opp
sig. Semikolon efter frfalskare enligt hskr., kolon i uppl. 1;
lsfel.

Sid. 51, rad. 12--13: och drfr verkade oemotstndlig. S hr fllo
hans ord ungefr: etc. S hskr. Uppl. 1 stter meningslst komma i
stllet fr kolon efter ungefr; slarvfel.

Sid. 52, rad 7: och med rtta. S hskr. Uppl. 1: och det med rtta.
Tryckerindring.

-- rad 18: har staten som bekant upprttat universitet. S hskr. Uppl.
1: universite_tet_. Lsfel, ven eljest frekommande; jfr anmrkningar
till del 39, Nktergalen i Wittenberg, tryckfel: sid. 9, rad. 1--2.

-- rad. 22--23: s r jag i alla fall mbetsman. S hskr. Uppl. 1: -- --
_en_ mbetsman. Tryckerindring. [Jfr nedan anm. till sid. 84, rad.
31--32.]

-- rad. 30--32: Det r kallelsen det sledes beror p, och kallelsen
beror p ndavalet. S hskr. Uppl. 1: Det r kallelsen det sledes beror
p och n_dev_alet. Lik beroende p frasens upprepning; ingen utslagning
i dessa och fljande rader i uppl. 1.

Sid. 53, rad 1: Det r predestinationen! S hskr. I uppl. 1 meningslst
kolon i stllet fr utropstecken.

Sid. 54, rad 25: frfdrens minne. S hskr. Uppl. 1: frfdernas.
Dremot sid. 74, rad 17: kyrkofderna ven i hskr.

-- rad 29: kring. S hskr. Uppl. 1: omkring.

Sid. 58, rad 26: mdrarnes. S hskr. Uppl. 1: mdrarnas.

Sid. 59, rad. 5--6: att om de voro fljdriktiga, de mste st emot
knsfrblandningen. S hskr. Uppl. 1: att om de voro _frsiktiga_ etc.
Meningsstrande lsfel.

-- rad. 18--19: brukade doktorn d bryta ut. S hskr. I uppl. 1 s i
stllet fr d; lsfel.

Sid. 60, rad 5: redaktren. S enligt hskr. hr. Uppl. 1: redaktrn.

-- rad. 26--28: I uppl. 1 efter slavinna enligt hskr. punkt men efter
parentesen lika fullt semikolon. Distraktion av frfattaren; punkten hr
borttagen.

-- rad. 28--29: fadermrdare. S hskr. Uppl. 1: fadermrda_rne_;
slarvfel.

-- rad 30: fr stora. S hskr. Uppl. 1: frstora, missfrstnd av
sttaren; fr inskrivet i hskr. framfr stora.

Sid. 61, rad 31: det r just drfr jag kan dma honom! Utropstecken
enligt hskr., kolon i uppl. 1.

Sid. 62, rad. 17--18: vad din man kommer att andraga emot din lmplighet
som mor, blir etc. S hskr. I uppl. 1: -- -- emot din _ol_mplighet
etc., meningsstrande tryckfel.

Sid. 63, rad 2: och sade, vnligt, i frtroende. Komma framfr vnligt
insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.

Sid. 66, rad. 3--4: Lt inte snt dr st framme, Dagmar; det kan ligga
emot dig etc. Semikolon efter Dagmar enligt hskr., kolon i uppl. 1.

-- rad 6: Jo, min vn! Utropstecken enligt hskr., komma i uppl. 1.

-- rad 26: hade doktorn ordd tagit deras parti. Ordd verhoppat i
uppl. 1; att lik freligger framtrder drav att ingen utslagning
frekommer i denna och fljande rader i uppl. 1.

Sid. 64, rad 20: Brodren. S hskr. Uppl. 1: Brodern.

Sid. 65, rad. 27--28: att de ska f leva och andas. S hskr. F
verhoppat i uppl. 1; lik som visas drav att ingen utslagning
frekommer i slutet av den handsatta raden i uppl. 1.

Sid. 67, rad 12: Vi f hjlpa honom! svarade doktorn. Utropstecken
enligt hskr., komma i uppl. 1.

Sid. 71, rad. 3--4: kvinnotyrannit. S hskr. Uppl. 1: -tyranniet. Likas
sid. 73, rad 30: mejerit, enligt hskr. Uppl. 1: mejeriet.

Sid. 72, rad. 24--25: utgnget ur svenska bondstugan var det
[prstgrdens trhus] flankerat av logar och lagrd. S hskr. Uppl. 1:
utgnget ur svenska bondstugo_rna_, meningsstrande tryckfel.

Sid. 73, rad 8: morgse. S hskr. Uppl. 1: morse.

-- rad 14: Vi ha just slutat! S hskr. I uppl. 1 meningslst kolon i
stllet fr utropstecken.

Sid. 74, rad. 16--19: bokhyllan med kyrkofderna i kvart, samt
stiftstidningen och frfattningssamlingen; denna underliga blandning av
vrldslig makt och andlig. Semikolon efter samlingen enligt hskr., i
uppl. 1 utropstecken och attributet Denna etc. satt som srskild
mening. Strande lsfel, uppkommet genom att denna i hskr. brjar med
versal bokstav enligt hos Strindberg ofta frekommande godtyckligt
skrivstt.

-- rad 25: finger. S hskr. Uppl. 1: fingrar.

-- rad 30: urskiljde. S hskr. Uppl. 1: urskilde.

Sid. 75, rad 6: Jag har inte annat att gra. S hskr. Uppl. 1: -- --
intet annat.

Sid. 76, rad 2: Lgn, vld, vld etc. S hskr. Uppl. 1: vld, vld.

-- rad. 20--22: han [adjunkten] -- -- har varit synlig spritt naken med
en naken flicka i en bt. S hskr. Uppl. 1: -- -- med en _vacker_ (!)
flicka i en bt; lsfel.

Sid. 76, rad 33--Sid. 77, rad 2: Jag hade en kusin, du knde, som var
komminister norrut i en stad. Han t ihjl sig. Hskr. och uppl. 1: -- --
som _r_ komminister. Som personen nu var dd kan han naturligtvis inte
vid tillfllet vara komminister. Orimligheten r en distraktion av
frfattaren. Han har frst i hskr. skrivit: Jag _har_ en kusin du
knner, som r etc. Sedermera har han ndrat har och knner till
hade och knde, men glmt ndra r till var, en ndvndig
ndring som hr infrts.

Sid. 78, rad. 18--19: han hade som alla levat sitt liv sdant det erbjd
sig. S hskr. Uppl. 1: -- -- sdant _som_ det erbjd sig; som
godtyckligt insatt av sttaren; Strindberg skulle givetvis icke insatt
ett som varigenom tautofoni uppstod, d han tvrtom brukar vid sdant
tillflle avlgsna det; jfr nedan Korrekturndringar: sid. 26, rad.
9--10 och rad 32; ingen tillhopatrngning p raden i uppl. 1 visar
heller att som insatts genom korrekturndring.

Sid. 82, rad. 6--7: ofrbrnnerlige. S hskr. Uppl. 1: ofrbrnnelige.

Sid. 83, rad 10: hade han tvungits att vlja! Utropstecken enligt hskr.,
kolon i uppl. 1 och likvl U i Utan, inledande fljande sats, stavat
enligt hskr. med versal bokstav.

Sid. 84, rad. 9--10: Jag var ver i Helsingfors den gngen. S hskr.
Uppl. 1: Jag var _ven_ i Helsingfors. Meningsstrande tryckfel.

Sid. 84, rad. 31--32: tror sig vara stor patriot. S hskr. Uppl. 1: --
-- _en_ stor patriot. Tryckerindring.

Sid. 88, rad. 18--19: lsupa; tisdagssoppa; lite variationer etc.
Semikolon efter tisdagssoppa enligt hskr., komma i uppl. 1.

Sid. 89, rad. 1--2: som alla pederaster. -- -- -- Men se p den dr d!
I uppl. 1 meningslst kolon efter pederaster. Strindberg har frst
skrivit semikolon som han sedan ndrat till punkt.

Sid. 90, rad. 11--12: I brjan hade Anders -- -- levat undan som en
herreman. S hskr. Undan verhoppat i uppl. 1; lik som framgr av
omkringstende raders jmna sttning i uppl. 1.

-- rad 19: Men nr rsslutet nu nalkades. S hskr. Nu verhoppat i
uppl. 1.

Sid. 91, rad 2: sju kronor kilon. S hskr. Uppl. 1: k_ilo_.

Sid. 92, rad 1: lagrsgropen. S hskr. Uppl. 1: lag_rds_gropen. Likas
samma sida, rad 13: lagrsbesttning enligt hskr., lagrds- i uppl. 1.

Sid. 93, rad 31: pngar. S hskr. Uppl. 1: pen_nin_gar. Men tv rader
nedanfr pngarne ven i uppl. 1.

Sid. 94, rad 14: halva soken. S hskr. Uppl. 1: socken. Strindbergs
stavning vill antyda den talandes uttal.

-- rad 15: havra. S hskr. Uppl. 1: havre. Men dremot sid. 96, rad 10:
havre, ven enligt hskr.

-- rad 23: d man hrde. S hskr. Uppl. 1: d _han_ hrde. Slarvfel.

-- rad 27: istmde frun. S hskr. Uppl. 1: _ins_tmde.

Sid. 95, rad. 12--13: fr att skona henne fr ett upptrde och sig sjlv
frn en frdmjukelse. S hskr. Uppl. 1: -- -- _fr_ en frdmjukelse.
Frn r antagligen skrivet i hskr. fr att ltta p den talrika
upprepningen av fr: _fr_ att skona _fr_ ett upptrde -- --
_fr_dmjukelse. Orimligt att Strindberg, knslig fr tautofonier, hr
skulle insatt nnu ett fr.

-- rad 31: sngkammarn. S hskr. Uppl. 1: -aren.

Sid. 97, rad. 6--7: kappsldan. S hskr. Uppl. 1: kappslden. Likas
samma sida, rad 12: sldan, enligt hskr., i uppl. 1: slden. Men samma
sida, rad. 30--31: kappsl_dan_, ven i uppl. 1 enligt hskr.

-- rad 10: vid uddar och i sund. S hskr. I uppl. 1 r i verhoppat.

Sid. 98, rad 33: klmde han slutligen fram sitt rende. S hskr. Uppl.
1: -- -- _med_ sitt rende; godtycke av sttaren; raden icke hopdragen i
uppl. 1.

Sid. 99, rad. 23--24: Kursen hll han sterut p ett lgt land i
fjrran. S hskr. Uppl. 1: -- -- ett _lngt_ land i fjrran. Slarvfel.

Sid. 100, rad 15: Skogvaktaren uppfattade frst signalerna. S hskr.
Uppl. 1: -- -- _frsta_ signalerna. Slarvfel.

-- rad 17: Hll patron, det r vrk! S hskr. Uppl. 1: det r _en_ vrk.
En -- -- tillagt av sttaren; jfr ovan anm. till sid. 52, rad. 22--23
och sid. 84, rad. 31--32.

-- rad 20: som om han mnat. S hskr. Uppl. 1: -- -- mn_ade_. Lsfel.

-- rad. 22--23: tog han en str, som prickat ut rnnan. S hskr. Uppl.
1: -- -- prick_ade_ etc.

Sid. 101, rad. 28--30: De bgge meningarna som brja: Nr jag drog mig
tillbaka och: Jag blev ensam, inleda i uppl. 1 nya stycken, en
sttning, som beror p missfrstnd av sttaren till uppl. 1, uppkommet
emedan de vardera brja ny rad i handskriften. Repliken har hr enligt
hskr. satts i ett fortlpande stycke.

Sid. 102, rad. 6--7: Jag nskar ibland jag vore lsare sjlv. Uppl. 1:
-- -- _att_ jag vore; vanlig tryckerindring.

-- rad 9: Herrans. S hskr. Uppl. 1: Her_rens_.

-- rad 17: det sger de. S hskr. Uppl. 1: sga; lsfel.

-- rad. 32--33: Kan inte frstndiga, redliga mn lsa i jorden och
dpa? S hskr. I uppl. 1 meningsstrande tryckfel: Kan inte _samma_
frstndiga redliga mn etc. Samma r ett lsfel fr ett i hskr.
verrankat olsligt ord.

Sid. 104, rad 29: Vad kostar han [hsten] d? S hskr. Uppl. 1: den.

Sid. 105, rad 4: Allts avgjort! [radutgng]. Uppl. 1 kolon fr
utropstecken; slarvfel.

-- rad 29: icke. S hskr. Uppl. 1: inte.

Sid. 106, rad 2: g in till fadren. S hskr. Uppl. 1: g till fadren;
lik.

-- rad 4: tv femtikronorssedlar. S hskr. Uppl. 1:
femt_iok_ronorssedlar.

Sid. 107, rad 7: skiljdes. S hskr. Uppl. 1: skildes. Men sid. 156, rad
30: skilde, ven enligt hskr.

Sid. 109, rad 33: falanstrens fulla bord, dr inga fattiga finns. S
hskr. Uppl. 1: -- -- _nr_ inga fattiga, antagligen slarvfel; samt
finnes fr finns.

Sid. 111, rad 5: materiel. S hskr. Uppl. 1: material.

Sid. 119, rad 18: Vad gr vi hr egentligen? S hskr. Uppl. 1: ni.
Lsfel.

-- rad 27: landflickans. S hskr. Uppl. 1: landtflickans.

Sid. 120, rad 10: dansa kring julgran. S hskr. Uppl. 1: julgranen.

-- rad. 14 och 15: Frlsarn. S hskr. Uppl. 1: Frlsaren.

Sid. 121, rad 16: tala frstnd vid dem. S hskr. Uppl. 1: -- -- _med_
dem. Slarvfel eller godtycke av sttaren.

-- rad 27: Ja, jag har varit. S hskr. Uppl. 1: Jag har varit. Lik.

Sid. 123, rad 8: nrmsta. S hskr. Uppl. 1: nrmaste.

Sid. 124, rad 6: efter frsta lyckotiden. S hskr. Uppl. 1: efter _den_
frsta etc. Tryckerindring.

Sid. 127, rad 9: kaklugnsstenarne. Uppl. 1: ka_kelu_gnsstenarne. Vanlig
tryckerindring; [jfr del 37, Ordalek och Smkonst, anm. till sid. 263,
rad 7].

-- rad 29: jag har flygit. S hskr. Uppl. 1: flugit.

Sid. 128, rad 19: , vet skms! Utropstecken enligt hskr., kolon i uppl.
1; vanligt lsfel.

-- rad 29: nr han predikat eviga straffen. S hskr. Uppl. 1: -- -- _om_
eviga straffen; korrekturndring av Strindberg r dess mindre tnkbar,
som om str i samma mening, fregende rad, och Strindberg som knt
undvek tautofonier.

Sid. 130, rad 11: underlkarn. S hskr. Uppl. 1: -aren. Likas sid. 131,
rad 28: Lkarn, enligt hskr.; -a_ren_ i uppl. 1.

-- rad 33: synas. S hskr. Uppl. 1: synes, slarvfel.

Sid. 133, rad 8: paren tga frbi, frbi. S hskr. I uppl. 1 frbi
blott en gng; sttaren har antagit brllop i handskriften.

Sid. 134, rad 20: hll ut p fjrden mot ett litet skr. S hskr. Uppl.
1: -- -- _mot_ fjrden mot ett etc.; distraktion av sttaren.

Sid. 136, rad 1: sjoffcern. S hskr. Uppl. 1: sjofficern. Strindberg
har ndock med ett stort streck strukit ver i, i ordet, som frst
skrivits: sjofficern. I samma rad omedelbart efter i hskr. frn brjan
skrivet -offcern.

-- rad 3: aptekarn. S hskr. Uppl. 1: apotekarn.

Sid. 137, rad. 17--18: som om hon dr [i fadrens armar] vilja dlja de
knslor hon sjlv blygdes fr. S hskr. Uppl. 1: -- -- _han_ sjlv
blygdes fr; meningsstrande lsfel.

-- rad. 25--26: jag vntar se herrskapet. S hskr. Se verhoppat i
uppl. 1.

Sid. 139, rad. 23--24: p grund av hustruns upptrdande som kopplerska
t sin dotter. S hskr. Uppl. 1: husfruns, lsfel.

Sid. 140, rad 24: barnkammarn. S hskr. Uppl. 1: -aren.

Sid. 142, rad 31--Sid. 143, rad 1: skyndade de snabba djuren upp i en ek
att gmma sig. S hskr. Uppl. 1: skyndade -- -- _sig_ upp -- -- att
gmma _sig_. Godtycke av sttaren; radens jmna sttning visar att sig
icke inskjutits i korr.

Sid. 147, rad 14: pngarna. S hskr. hr. Uppl. 1: -ne.

Sid. 148, rad 2: pojkarne slogs. S hskr. Uppl. 1: _pigorna_ slogs.
Ljligt slarvfel.

-- rad 8: overvinnerliga. S hskr. Uppl. 1: overvinneliga. Jfr ovan
sid. 82, rad. 6--7: ofrbrnnerlige.

-- rad 11: stmning! Han etc. Utropstecken (otydligt) och versalt H i
Han i hskr.; uppl. 1 kolon med versalt H.

-- rad 12: Kolon efter vardagsfrga enligt hskr., utropstecken i uppl.
1.

-- rad 17: Stt fram smr och brd. S hskr. Uppl. 1: -- -- brd och
smr. Slarvfel.

Sid. 150, rad 23: gr kastor; den ena etc. Semikolon enligt hskr., kolon
i uppl. 1. Slarvfel.

Sid. 153, rad 21: slda. S hskr. Uppl. 1: slde. Likas sid. 154, rad
16. [Jfr ovan anm. till sid. 97, rad. 6--7.]

Sid. 157, rad 14: Han sprang omkring fr att leta rorna. S hskr. I
uppl. 1 saknas fr; ingen utslagning visar att ordet borttagits i
korrektur.

Sid. 160, rad 12: Dr se vi ju. S hskr. Ju verhoppat i uppl. 1.

Sid. 162, rad. 4--5: salongsmattor. S hskr. Uppl. 1: salongsmattan.
Lsfel.

Sid. 164, rad 29: intressangt. S hskr. Uppl. 1: intressant. Likas i
repliken sid. 234, rad 21.

Sid. 166, rad 19: plus och minusjonerna. S hskr. Uppl. 1: plus- och
minus-polerna. Godtycke av sttaren.

Sid. 167, rad 15: de andres. S hskr. Uppl. 1: de andras.

Sid. 170, rad. 3--4: det gjorde den inte; den stod fast. Semikolon
enligt hskr., komma i uppl. 1. Lsfel.

Sid. 171, rad 14: Vi har etc. S hskr. Uppl. 1: Vi _ha_.

Sid. 173, rad 25: rasade in. S hskr. Uppl. 1: _rusade_ in. Lsfel.

Sid. 175, rad 8: sprungo sedan som sista paret ut etc. S hskr. Som
verhoppat i uppl. 1.

Sid. 181, rad. 8--9: de skildes som frlovade etc. S hskr. I uppl. 1
meningsstrande tryckfel: de skildes _t_ som frlovade. t antagligen
genom distraktion av sttaren inkommet frn tta, som i hskr. str
rakt under skildes.

Sid. 192, rad 25: eljes. S hskr. Uppl. 1: eljest. Likas sid. 193, rad
3 och sid. 230, rad 7.

Sid. 195, rad 12: mnskosjlar. S hskr. Uppl. 1: mn_nis_kosjlar.
Likas sid. 196, rad 18: mnskorna enligt hskr. Uppl. 1: mn_nis_korna.

Sid. 196, rad 8: undfngelsens. S hskr. otydligt, men med samma
egendomliga tecken Strindberg strax nedanfr satt ver  i lg. Uppl.
1: undfngelsens.

Sid. 198, rad. 28 och 30: suto. S hskr. Uppl. 1: sutto. Likas sid.
199, rad 1 och sid. 234, rad 9. Dremot p andra stllen i hskr., t. ex.
sid. 238, rad 17: sutto.

Sid. 199, rad 9: skiljobrevet. S hskr. Uppl. 1: skiljebrevet.

Sid. 200, rad 11: Det hr r ju som p Sdra Teatern. S hskr. P
verhoppat i uppl. 1; ingen utslagning p raden.

Sid. 201, rad 25: d resas hinder. S hskr. Uppl. 1: reses; lsfel.

-- rad 28: till ktenskap ledig! Utropstecken enligt hskr., kolon i
uppl. 1; lsfel.

Sid. 204, rad 6: eklekticism. S hskr. Uppl. 1: eklektricism;
okunnighetsfel.

Sid. 213, rad. 13--15: Jag kan icke erinra mig ha blivit strd av ngra
vllustiga drmmar som yngling. S hskr. Uppl. 1: -- -- _stmd_ av ngra
etc.; meningsstrande lsfel.

Sid. 220, rad 29: huven. S hskr. Uppl. 1: huvud.

Sid. 224, rad 33: kvinnoregimente. S hskr. Uppl. 1: -regemente. Likas
sid. 225, rad 18: regimenten, och sid. 229, rad 33--sid. 230, rad 1:
gardesregimentens, enligt hskr.

Sid. 228, rad 3: snibbasklar. S hskr. Uppl. 1: snibbsklar.

Sid. 236, rad 26: dronningar. S hskr. Uppl. 1: drottningar.

Sid. 238, rad 10: kvlln. S hskr. Uppl. 1: kvllen.

Sid. 241, rad. 17--18: hon knde att dr var platsen, dr han skulle
trivas. S hskr. Uppl. 1: -- -- dr _hon_ skulle trivas. Slarvfel eller
missfrstnd. Jfr rad 20: Efter en stund kom greven verkligen.

Sid. 246, rad 17: Greve Max vnde sig till Ester: [etc., replik]. Kolon
enligt hskr., utropstecken i uppl. 1; lsfel.

-- rad. 29--31: De se vinberg och druvor; viskade Max till Ester: Betrug
war alles, Lug und Schein! Kolon efter Ester hr insatt. Hskr. har
intet skiljetecken. Uppl. 1 har utropstecken, vilket icke passar.
Antagligen har Strindberg insatt i korr. kolon, som p vanligt stt av
sttaren lsts som utropstecken.

Sid. 248, rad 33--Sid. 249, rad 2: han tycks ha gjort ngra upptckter i
fngelset men skms att tala om det. S hskr. Uppl. 1: -- -- men _han_
skms etc. I hskr. frst skrivet han, drp verrankat, ngot som ej
av sttaren observerats.

Sid. 249, rad. 13--14: Jag kan lsa motsgelserna i hans liv. S hskr.
Uppl. 1: Jag kan _lsa_ motsgelserna etc., meningsstrande. [Jfr ovan
anm. till sid. 46, rad 8.]

Sid. 249, rad 26: Der Herr. Hskr. och uppl. 1: D_err_ Herr, skrivfel av
Strindberg.

Sid. 252, rad. 9--15: Bordereaun r skriven med fransk stil, det syns
srskilt p siffrorna, p 4:an som r tecknad 4, s som endast en
fransman tecknar den, och likaledes p 5:an som r skriven franskt eller
5. -- Han ritade p marmorskivan med sin blyertspenna. S hskr. De
franska siffrorna i denna uppl. ro reproducerade efter ett fotografiskt
facsimile av Bordereaun i Ord och Bild 1899, sid. 509. I uppl. 1, som
utelmnat siffrorna, helt skert beroende p att tryckeriet saknat
sdana, har texten ftt fljande lydelse: -- -- p 4:an som r tecknad
s som endast en fransman tecknar den, och likaledes p 5:an som r
skriven franskt.

-- rad 33: Tror du inte han skrivit Bordereaun. S hskr. Uppl. 1: -- --
han _har_ skrivit etc.

Sid. 253, rad. 25--26: Att ngot kommer ut ur detta gget, det tror jag
mig veta. S hskr. Uppl. 1: -- -- ur _det_ gget; intet p raden i uppl.
1 tyder p korrekturndring.

Sid. 254, rad. 20--21: Nu brjade det ringa i kyrktornet. -- Och s de
dr klockorna. S hskr. Uppl. 1: -- -- Och s _se_ de dr klockorna!;
meningsstrande slarvfel.

Sid. 257, rad. 5--6: dmoner, som komma ner ur skorstenar. S hskr.
Uppl. 1: kom_mo_.

-- rad 31: Gudsivalag. Detta r ordets rtta form. Uppl. 1: Gudsivolag;
hskr. otydligt.

Sid. 258, rad. 21--22: Ja, det r hans hustru! svarades mig. S hskr. I
uppl. 1 meningslst kolon i stllet fr utropstecken efter hustru.

Sid. 265, rad. 3--4: Det frefaller som om mnskorna hr icke lskade
varandra. S hskr. Uppl. 1: -- -- som om _svenskarne_ hr etc.; lsfel i
distraktion.

Sid. 268, rad. 23--24: Frn solens uppgngslnder, dit nu vrldens
blickar vnde sig med vntan och bvan, sedan Japan givit en stt, som
fortplantade rrelsen vsterut, och som kanske skulle brja en ny period
i vrldshistorien, s ny att historieskrivarne fingo kalla den fr nyare
tiden och allt frut, vr samtid inberknat, forntiden. Sista ordet i
meningen hr insatt som konjektur. I hskr. och uppl. 1 sttes punkt
efter inberknat; tydligen ett skrivfel. Meningen fordrar fortsttning
i ett ord som, stende i motsttning mot nyare tiden br vara
forntiden eller gamla tiden. Jfr sid. 277, rad. 6--7: nr ngon
ville tala om Rda rummet; klingade det som forntid.

Sid. 272, rad. 13--15: Varfr -- -- stuka varandra? Frgetecken enligt
hskr., utropstecken i uppl. 1; vanligt lsfel.

Sid. 273, rad. 12--14: Det hga taket ser bara ut som skryt, det r
ingenting under det. Denna lsart r en konjektur. Uppl. 1: Det hga
taket _sg_ bara ut etc.; en lsart, som r orimlig, eftersom doktorn i
repliken talar med huset framfr sig. I hskr. hr skrivfel: Det hga
taket, som bara ut som skryt, det r ingenting under det. Antagligen har
sttaren, mrkande felet, satt sg fr som med tillbakablick p
raderna 7--8 om samma freml: Det sg ut som en lada.

-- rad 25: som vi ftt ver oss! som en sinnessjukdom. Utropstecken
efter oss insatt enligt hskr., saknas i uppl. 1.

Sid. 279, rad 19: Fr mig finnas tre mrka punkter. S hskr. Uppl. 1:
finnes.

Sid. 280, rad. 7--8: nr en mnniska ger delmod p hand t andra. S
hskr. Uppl. 1: -- -- ger delmodigt p hand; distraktion av sttaren.

-- rad 31: direktrn. S hskr. Uppl. 1: direktren.

Sid. 281, rad 24: bordsduken. S hskr. Uppl. 1: bordduken.

Sid. 284, rad. 31--32: Men en annan ockult omstndighet, det vill sga
nnu ofrklarlig, r denna. S hskr. Uppl. 1: -- -- det vill sga nnu
ofrklarli_gare_ r denna; missfrstnd av sttaren.

Sid. 289, rad 6: sammanverkan. S hskr. Uppl. 1: samverkan.

-- rad. 27--28: tnka p ljusa saker. S hskr. Uppl. 1: tnka p
lju_sare_ saker. Godtycke av sttaren.

Sid. 290, rad 23: Ni har ju skalden X. hr [d. v. s. p drhuset]. Denna
replik r Max' till Ester som tjnstgr p drhuset. Repliken har i
uppl. 1 felaktigt tilldelats Ester genom att den satts som srskild rad.
Missfrstndet har uppkommit genom att meningen inleder ny rad i hskr.,
sedan den fregende fullskrivits. Frgan har hr flyttats upp i Max'
replik enligt handskriftens lsart och sammanhangets krav.

Sid. 291, rad. 8--9: Nu tror jag icke man har rtt att klaga. S hskr.
Uppl. 1: -- -- _att_ man har rtt att klaga. Vanlig tryckerindring.

Sid. 292, rad. 11--12: en ormagrop. S hskr. Uppl. 1: ormgrop.
Tryckerindring. Men rad 17: ormgropen, ven i hskr.

Sid. 294, rad. 28--29: ibland fr jag deras ondskor ver mig. S hskr.
Uppl. 1: -- -- deras ondska. Tryckerindring.

-- rad 30: Dessa f den illusionen etc. S hskr. Den verhoppat i
uppl. 1.

Sid. 297, rad 8: Akademin. S hskr. Uppl. 1: -ien.

Sid. 298, rad 9: hldre. S hskr. Uppl. 1: hellre.

Sid. 300, rad. 21--22: ett slags utliggarplats ... annex till
Singelbacken. S hskr. Uppl. 1: -- -- _nda_ till Singelbacken. Lsfel.

Sid. 301, rad. 3--4: Frankrike vet inte var det skall stta av sitt
verfld. S hskr. Uppl. 1: -- -- var _den_ skall etc.

Sid. 301, rad 7: en vis frsyns ingripande. S hskr. Uppl. 1: en _viss_
frsyns etc. Slarvfel.

Sid. 302, rad 5: som han inte vill tala om. S hskr. Uppl. 1: vil_le_.
Slarvfel.

-- rad 24: veterinrn. S hskr. Uppl. 1: -_ren_.

Sid. 303, rad. 4--5: d r allt mnniskan mogen! S hskr. Allt saknas
i uppl. 1, lik; ingen utslagning visar korr.-ndring.

Sid. 304, rad 11: Finnas de icke? S hskr. Uppl. 1: Finns de inte?


Korrekturndringar av Strindberg till uppl. 1.

Sid. 7, rad 3: Tag bort den dr s-n. Ordet utskrivet i hskr.

Sid. 9, rad. 30--31: ett kronland som Bhmen r till sterrike. Hskr.:
-- -- som _Ungern_ r till sterrike.

Sid. 13, rad 12: och som han ltit ligga. Hskr.: och ltit ligga.

Sid. 17, rad. 10--11: Wirsn gick och frluktade sig p rkelsen i
Sienas katedral. Hskr.: -- -- och berusade sig av rkelsen etc.

Sid. 21, rad. 1--2: Gustav Borg var nmligen fdd omkring seklets mitt.
Hskr.: -- -- fdd straxt fre 1840.

Sid. 26, rad. 9--10: vilken behandlar sina motstndare som nidingar.
Hskr.: _som_ behandlar -- -- som nidingar; ndrat fr att undvika
tautofoni. Likas samma sida rad. 31--32: som uttjnad, han, vilken,
etc. Hskr.: -- -- han, _som_ etc.

Sid. 26, rad 33--Sid. 27, rad 1: Han mindes frsta jrnvgsbiten 1852;
erinrade telegrafens ppnande. Hskr.: Han hade som ingenjr varit med
att bygga frsta jrnvgsbiten 1852; han hade sett telegrafens ppnande
1853.

Sid. 27, rad. 17--18: Han frstod icke ungdomens strvan till frihet och
ansvar. Hskr.: -- -- frihet _med_ ansvar. Detta textstlle hr till de
oskra, dr ej kan avgras om korrekturndring eller lsfel freligger,
utbytet av med till och medfr en icke obetydlig ndring av
meningen.

Sid. 28: Rubriken Stor-borna saknas i hskr.

Sid. 30, rad. 25--27: det skall vara en arm, och s tar man ut en halv
milliard. Tnk dig en halv milliard, som skall pungas ut p tio r. I
hskr. r halv p frra stllet verrankat och saknas p andra stllet,
mjligen har Strindberg i korrekturet insatt halv p bgge stllena
framfr milliard; dock kan ven tnkas att sttaren ej observerat
verrankningen av halv i hskr., och att Strindberg ej erinrande hskr:s
siffra, drfr insatt halv ven p senare stllet.

Sid. 35, rad 30: skvttmaskin. Hskr.: cissmaskin.

Sid. 36, rad 14: Du r ett as; det r alltihop. Hskr.: Du r ett as; det
r alltihop, ett as, som alla hundgare. Mjligen ven lik.

-- Stjrnan vid sidans slut saknas i hskr.

Sid. 43, rad 11: Britas tredje son. Hskr.: _fjrde_ son.

Sid. 44, rad. 7--8: r jorden inte utsugen, d vi inte kan gdsla den
etc. Hskr.: r jorden utsugen etc., skrivfel.

Sid. 47. Rubriken Redaktren saknas i hskr.

Sid. 48, rad 18: den [Anreps ttartavlor] brjade utges fr lngesen.
Hskr.: -- -- brjade utges 1858.

Sid. 49, rad. 20--21: eller har ngon svngt ihop namnet. Hskr.: eller
har frfalskaren svngt etc.

-- rad. 32--33: r polack. Hskr.: r polack eller kanske polsk jude etc.

Sid. 50, rad. 3--5: en ung student; han slngde klackringen. Hskr.: --
-- student, _och_ han slngde klackringen.

-- rad 16: avsmak. Hskr.: avsky.

Sid. 55, rad 12: landet, som ju skulle vara vr vn. Hskr.: -- -- vra
vnner.

-- rad. 32--33: den [ancien rgime] kan icke frnyas, drfr lever den
p korruption. Hskr.: -- -- drfr lever _han_ etc.

Sid. 56, rad. 1--2: Vi, som tagit arv efter revolutionen ha annat att
tnka p. Hskr.: -- -- _vi_ ha annat etc.

Sid. 58, rad 12: Men det var icke du heller. Hskr.: -- -- du icke
heller.

Sid. 59, rad 3: stod allena i sin strid. Hskr.: stod ensam i etc.;
ndring fr att undvika tautofoni: ensam raden ovanfr.

Sid. 60, rad. 28--29: en vacker hals dolde hon under fadermrdare.
Hskr.: -- -- i fadermrdare. ndring fr att stadkomma variation; nsta
sats: sina sm ftter hade hon gmt i fr stora smorldersskor.

Sid. 61, rad 25: men han r ju konservativ. Hskr.: men han _r_ [sprrat
i hskr.] konservativ.

Sid. 68, rad 12: brodern. Hskr.: doktorn.

Sid. 69, rad 19: Han krympte ihop, han frintades. Han p senare
stllet saknas i hskr.

Sid. 70, rad 21: ofrsonlig mot monarkien. Hskr.: -- _med_ monarkien.

Sid. 71, rad 27: p ngra grbruna skr lngst ut i havet. Hskr.: -- --
ut _p_ havet; ndring fr att undvika tautofoni.

Sid. 73, rad 31: Det r en baddare. I hskr. en verhoppat.

Sid. 74, rad 13: men han mste tiga. Hskr.: men mste etc.

Sid. 75, rad 26: s var det slut med freden, och masken fll. Hskr.: --
-- och masken fll med. Som med str nederst p sidan utan
skiljetecken, r mjligt att Strindberg hr tnkt lta flja ngot det
han sedan glmt nedskriva.

Sid. 79, rad 13: utan du r ett svin! Det r vad du r! Hskr. drefter:
och det r ni allihop.

Sid. 81, rad 8: en svensk envoy. Hskr.: en envoy.

Sid. 87, rad 28: Sverige dr visserligen hr. Hskr.: -- dr hr
visserligen.

Sid. 88, rad. 19--20: de [frfattarinnorna] utnmnas till jttesnillen
av Lilla Sakris! Hskr.: -- -- av der Hurenwebel!

Sid. 91, rad. 19--20: kvve, som mjlken och gdseln innehll. Mjlken
och saknas i hskr.

Sid. 92, rad. 5--6: Mera ptagliga dremot voro huvudbokens uppgifter.
Hskr.: mer ptaglig _var_ -- -- upp_gift_ etc.

-- rad 26:  herre Gud. Hskr.:  h_err_ Gud, antagligen skrivfel.

Sid. 93, rad 11: s tar rttarn mutor i gg och smr etc. Hskr.: -- --
mutor, gg, smr etc.

Sid. 94, rad. 16--17: fr det finns inte etc. Hskr.: fr nu finns det
inte etc.

Sid. 95, rad. 17--18: Det r slaktarn, som kom tillbaks med kon, svarte
rttarn. Hskr.: Det r slaktarn, svarte arrendatorn, som kom tillbaks
med kon. Det r fr vrigt rttarn och ej arrendatorn Anders som kommit
in.

Sid. 96, rad 20: en spekulant. Hskr.: en kpare. ndring p grund av
kpa i fregende rad.

Sid. 97, rad 6: verlggningen. Hskr.: rdslaget. Rd i fregende
rad.

-- rad. 31--32: fjrdarne, som lgo blanka. Hskr.: -- -- blanka i
glanskis.

Sid. 100, rad 12: Det mrka strecket i fjrran blev allt bredare. Allt
saknas i hskr.

Sid. 102, rad 6: i sorg och nd. Hskr.: -- -- _sjla_nd. ndring fr
att undvika tautofoni; sjlavrd i raden ovanfr.

Sid. 102, rad 22: Om jag blir avskedad. Hskr.: Om jag fr avsked. F i
samma rad.

Sid. 103, rad. 3--4: Vet du, religionen som yrke och fdkrok r ngot
galet. Hskr.: Vet du _att_ etc. Utslagning p raden i uppl. 1 visar att
korrekturndring freligger.

Sid. 104, rad 7: arrenderat. Hskr.: arrenderade.

Sid. 105, rad 24: och mnar. Hskr.: och han mnar.

Sid. 108, rad 18: behves. Hskr.: behvdes.

Sid. 117, rad. 8--9: hon frsummades. Hskr.: hon blev frsummad. Blev
i rad 7.

Sid. 120, rad 16: ; hra de etc. Hskr.: , och hra de. Utslagning av
raden i uppl. visar korrekturndring.

Sid. 123, rad 32: Efraim. Hskr.: Max.

Sid. 126, rad 32: _sin_ frfrare. Sin icke sprrat i hskr.

Sid. 130, rad 31: sinnesfrfattning. Hskr.: sinnestillstnd. Tillstnd
tv rader ovanfr och i fljande rad.

Sid. 132, rad 27: till sjs. Hskr.: p sjn.

Sid. 133, rad. 10--11: miner av vildhet och trots. Hskr.: ett utseende
av etc.

-- rad 13: ngot munter. Hskr.: ngot uppspelt.

Sid. 136, rad 18: ; deras frhllande. Hskr.: , och deras frhllande.
Utslagning p raden i uppl. 1 visar tydligt korrekturndring.

Sid. 147, rad 25: lsgjort. Hskr.: och lsgjort. Utslagning p raden
visar korrekturndring.

Sid. 150, rad 3: frysande. Hskr.: alltjmt frysande. Alltjmt
frekommer samma sida, rad 5.

Sid. 153, rad 10: nsta morgon. Hskr.: fljande morgon.

Sid. 157, rad 15: och. Hskr.: men. Men fre och efter i samma mening.

-- rad 26: vntade. Hskr.: frestod. Frestlla p fregende rad.

Sid. 161, rad 9: dekadensmn. Hskr.: dekadentmn. Men sid. 162, rad 8
ven i hskr. dekadensmn.

Sid. 164, rad 17: under frevndning. Hskr.: under psken [lses:
p-sken].

Sid. 170, rad 1: alltid. Saknas i hskr.

Sid. 171, rad 3: N, men Ragnar d? Barnet? Barnet saknas i hskr.

Sid. 172, rad. 19--20: Dessa kastade -- -- deras blickar. Hskr.: _De_
kastade -- -- -- _dessa_ blickar.

Sid. 180, rad 22: till ldern. Hskr.: nu till ldern. Nu omedelbart
efter samma rad.

Sid. 192, rad 7: lagen. Hskr.: lagen (Loven!). Utslagning p denna och
fljande rader rjer korrekturndring.

Sid. 196, rad. 14--15: Vi ha endast ett barn tillsammans efter ett rs
ktenskap. Hskr.: -- -- ett barn _vi_ efter tv rs ktenskap.
Utslagning p raden visar korrekturndring.

Sid. 200, rad. 24--25: s bli de. Hskr.: blir de. Men i fortsttningen
med samma subjekt ven i hskr.: ha de.

Sid. 201, rad 4: vilken. Hskr.: som; som i fregende rad.

Sid. 207, rad 15: det hade ingtt. Hskr.: det hade redan ingtt. Redan
i fregende rad.

Sid. 209, rad 6: liksom. Hskr.: liksom om.

Sid. 212, rad 13: Ser du! Hskr.: Ser du nu! Nu strax ovan rad 11.

Sid. 219, rad 9: s att man mste. S tillagt i korr.

Sid. 222, rad. 26--27: Dr fick han underrttelsen. Hskr.: Dr mottog
han etc. Tog i rad 26.

Sid. 224, rad. 5--6: Att hlsa sin monark, ja vl, men hlsa p stolar
och bord! Det senare hlsa saknas i hskr.

Sid. 225, rad. 15--16: dr ocks. Hskr.: dr med. Med  rad 14.

-- rad 20: kassafrvaltarne. Hskr.: kassafrskingrarne.

Sid. 227, rad 3: blir det. Hskr.: s blir det. S i fregende rad.

Sid. 241, rad. 11--12: Hon och greven hade gtt isr den gngen,
beslutna att skiljas. Hskr.: -- -- hade skiljts den gngen, beslutna att
skiljas.

Sid. 243, rad 7: vi vilja bda men kunna icke. Hskr.: vi vill. Antagligt
att korrekturndring gjorts d fljande verb kunna str i pluralform.

Sid. 245, rad. 16--17: De nu levande andas sin samtid. Hskr.: De levande
levande nu andas sin samtid. -- De levande str hr i motsttning till
de andligt dda. Utslagning p raden i uppl. 1, visar korrekturndring.

-- rad. 23--24: lgga i stoftkista p silverftter. Hskr.: lgga i stoft
p silverftter. Hoppackning av raden i uppl. 1 visar korrekturndring.

Sid. 247, rad 15: Alldeles som Voltaires kortspelare, vilka grta etc.
Hskr.: -- -- _som_ grta.

Sid. 248, rad. 10--11: Det [blindtarmsinflammation] r vl en sjukdom i
ett djuriskt organ, som blivit verfldigt. Hskr.: -- -- i ett djuriskt
organ sger ni, som blivit verfldigt. Frst skrivet i hskr.: Det r
vl ett djuriskt organ sger ni etc.; drp inskrivet en sjukdom i;
utslagning av omgivande rader i uppl. 1 visar korrekturndring.

Sid. 258, rad. 31--32: Jag tror vi d i samma stund bandet klippes.
Hskr.: -- -- i samma stund _som_ bandet klippes.

Sid. 259, rad 15: men kunde icke hra, att man slaktade ett fr. Hskr.:
-- -- icke veta om att man etc. ndring fr att undvika tautofoni; rad
13: du vet, och rad 11: som du vet.

Sid. 261, rad. 7--8: och d kan jag g upp och ner etc. I hskr. frst
skrivet: d kan jag; sedan d verrankat och och inskrivet; d
antagligen ter insatt i korrektur, lsfel dock ven mjligt.

Sid. 263, rad 12: s att mnga. Hskr.: s saknas i hskr.

Sid. 267, rad. 24--25: Fastn jag tycker ofta du r frn mrkret. Hskr.:
-- -- _att_ du r etc. Strindberg undviker hlst att.

Sid. 276, rad. 9--10: riksdan r befolkad av kulrta ... Hskr.: av
frgade ...

Sid. 286, rad 14: p samma gng. Hskr.: p en gng.

Sid. 291, rad 23: vilken. Hskr.: som; ndring fr att undvika tautofoni:
som i fregende rad.

Sid. 293, rad 1: sin stora pelerinkappa och sitt yrande hr. Sitt
saknas i hskr. Raden i uppl. 1 hoptrngd.

Sid. 298, rad. 27--28: Som frskola till Amerika ha de nog spelat sin
roll. Hskr.: -- -- sin _stora_ roll. Utslagning av raden i uppl. 1 visar
korrekturndring.

Sid. 303, rad 8: Tnk att lta en tjnare st och skmmas. Hskr.: -- --
st och frysa och skmmas. Frysa i rad 6.

Sid. 304, rad 4: De voro utanfr etc. Hskr.: De _stodo_. Str i rad 2.

-- rad 18: och du str etc. Hskr.: och str du etc.

Sid. 305, rad 28: antikvariern. Hskr.: antikvarikern. Men sid. 306, rad
1 har ven hskr.: antikvariern.


Anmrkning om en sprkform.

Sid. 54, rad 10: moderns. S skriver Strindberg undantagsvis p detta
stlle; eljes regelbundet i andra handskrifter: modren. Sid. 57, rad 12:
modren, ven i denna hskr.

                                                       John Landquist.




Transcriber's note:


Originalets stavning och interpunktion har bibehllits.

Innehllsfrteckningen har flyttats frn slutet till brjan av boken.






End of the Project Gutenberg EBook of Gtiska rummen, by August Strindberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK GTISKA RUMMEN ***

***** This file should be named 48060-8.txt or 48060-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/8/0/6/48060/

Produced by Ronnie Sahlberg, Jens Sadowski, and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net from
images generously made available by Project Runeberg.

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

